tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År! Rockers!

Så, då har vi strax lagt 2013 till handlingarna och välkomnar ännu ett år.
2013 har varit ett bra år på många sätt, både privat och bloggmässigt. Massor med bra musik, både på skiva (får funka som samlingsnamn då det varit en hel del digitalt också) och live.

Man kan väl säga att 2013 kom för mig att bli året då mycket befästes. Jag började använda bloggen mer fokuserat och bygga upp den under 2012, men det var nu under 2013 som det stabiliserades mer och fortsatte att öka. Dessutom kom Polarn' Per ombord som gästskribent, vilket ökade på kvaliteten. Hoppas på mer av det under nästa år.

2013 har dessutom varit ett år med nya bekantskaper, både fysiskt och digitalt, vilket alltid är kul. Även lite äventyr med gamla kompisar har fått rum. Fick dessutom chansen att skriva lite gästinlägg på Tune of The Day, och det var också roligt.

På det personliga planet var 2013 det år, då den under 2012 påbörjade viktresan, stabiliserades. Efter att ha tappat närmare 50kg får jag numer anse mig som mindre viktig i stället för överviktig (detta gäller även frugan).
Även brutit 20-årsvallen med frugan, då vi klockade in på vårt 21:a år tillsammans. To infinity and beyond älskling... Dessutom fick vi båda en ny förälskelse under sommaren, Kreta.
Under året gick vi även över till att vara ungdomsföräldrar, då vi nu har två tonåringar, en i slutet och en i början.
Biljetter till 2014 års första konsert, Pearl Jam, i hamn! Samt minst en till planerad så här långt, men den håller jag hemlig för tillfället, då den skall bli lite av en överraskning för någon som det ser ut. :-)

Vad hoppas jag då inför det nya året?
Mer av allt det goda. :-) Mer musik, mer konserter, mer möten.
Att det fortsätter komma massor med bra musik, men det är jag rätt övertygad om efter att ha sett lite av vad som är planerat att komma. Dessutom brukar just det som man inte har en aning om, utan mer snubblar på, vara minst lika upphetsande.

Kanske att jag äntligen kan övertyga min talangfulla dotter om att gästskriva lite ur sin, något ungdomligare, upplevelse av musiken. Kanske lite andra samarbeten, vem vet?
2014 kanske dessutom är året då den gamla vinylsvarven plockas fram igen, även om antalet vinyler numer är svårt decimerade, men man kan ju alltid börja på nytt. :-)

En annan sak, att få tummen ur och kanske försöka mig själv på med att intervjua en del. Få lite mer kött på benen, helt enkelt. I dagsläget vet jag inte om jag kommer att orka hålla uppe den publiceringstakt som varit, med mycket smått och lite större. Vi får se, för här kommer även den andra delen av livet in, med eventuellt ändrade arbetsförhållanden som kommer att kräva sitt. Men att det skulle sluta av helt tror jag inte på, det är för roligt, nu när det börjar gå bra.  
Jag hoppas även att träsnidandet får sig ett uppsving, då det varit löjligt lite av den varan under året som gått, av olika anledningar, men där latheten varit en. :-)

Internetsnodd
Så till alla er som läst, kommenterat, musicerat och på ett eller annat sätt bidragit till att fortsätta Spader Ess resan, ett stort tack och ett synnerligen Gott Nytt År!!!

måndag 30 december 2013

Recension - Young Hunter : Embers at the Foot of Dark Mountain EP

Spännande liten trelåtars-EP, Embers at the Foot of Dark Mountain, från Amerikanska bandet Young Hunter . Släppt under 2013 års sista skälvande del.

Lite svårdefinierat, det är stundtals monotont, aningen melankoliskt och drömmande, det är stundtals lite progressivt men bandet spelar genomgående en skön psykedelisk stoner/doom med rejält tunga trummor, tunga riff och snygga gitarrslingor. Till detta lägger man osedvanligt svängiga melodier, ovanstående beskrivning till trots.
Skitbra helt enkelt. Detta vill jag höra mer av.




2012 släppte bandet sin debutplatta som går att köpa som CD, i en vad jag antar rejält limiterad utgåva, paketerad tillsammans med en koskalle för 45$. EP:n kan man däremot hämta hem digitalt för "Name Your Price"

Bandcamp
Facebook

Support The Bands You Like!

söndag 29 december 2013

Dagens Musiktips - Electric Ruin : Yawning Gods

Tänkte mig en serie där jag lägger upp en specifik låt, lite som dagens musiktips, men med en enda låt i fokus. Inget direkt uppstyrt utan bara utslängd i etern sådär i största allmänhet, men så insåg jag ju att det är ungefär som dagens musiktips, så jag bara fortsätter med den rubriken. För bakom varje låt, som i mina ögon är ett guldkorn i sig, så kan det ju finnas ett större guldkorn att upptäcka.

Här är i alla fall en riktig goding från förra året, Electric Ruin med låten "Yawning Gods" en liten slagdänga på 7:46



lördag 28 december 2013

Demodax - Dr. DooM

En DoomO (demo på svenska) från Franska Dr. DooM hamnade under luppen. Det är tre låtar, som trots sitt namn inte har så mycket mer än influenser från just doomen.
Istället kan omslagsbilden till demon ge en mer korrekt fingervisning till vad som bjuds. Det är mer bluesdriven retrorock med ockulta texter, möjligen skulle man kunna kalla det protodoom. Gillar du Witchcraft och Graveyard, eller Coven som syns på bilden, så är du hemma.

Flaskan med Tru Blood på bilden får väl representera den första låten "The Sun" som dessutom har en rejäl dos av amerikansk söder och träskblues i sig, med sköna David Lynchiga och Black Keys inslag i sig. De två resterande låtarna går med i klassisk svängig Rock n Roll i samma anda som ovan nämnda band.

Eftersom bandet ligger STB Records så kanske vi kan hoppas på en fullängdare under 2014, för det här ger mersmak. Bra spelat och framfört med trallvänliga och catchiga låtar. Tyvärr är deras hårt limiterade vinyler på demon redan slutsålda, så nu är det digitalt som man kan få tag i låtarna, men till "Name Your Price", så det behöver inte svida för hårt i fickan..



Bandcamp
Facebook

Support The Bands You Like!

fredag 27 december 2013

Dagens Musiktips - True Widow

True Widow är en Amerikansk trio som släppte sin tredje platta, Circumambaulation, under 2013 (många treor där). Egentligen tror jag att det är en grupp som åtminstone skulle kunnat kvala in på min lista över band jag lyssnat allt för lite på under 2013, för så är det givetvis, men då jag skrev den listan hade jag bara hört en låt med bandet överhuvudtaget (den som bjuds här idag) och det är först senare som jag insett vilken spännande platta det handlar om. Blandar man sedan in svenska titlar "Trollstigen" bland låtar med annars ganska skumma namn, ja då är jag såld. :-)

Vackert ödesmättad och trolsk musik med snygg inramning, både vad det gäller videon och skivomslaget. Det är sann "gaze" musik som kanske bäst passar sig när man är i rätt sinnesstämning och har tid för sig själv och sitt navelskådande, men när allt det faller på plats så kan man få sig en härlig stund. Detta är en platta som är som gjord för att lyssna på i SPAder Ess Rockande SPA.


Summering av 2013

Precis som för förra året tänkte jag att lista mina favoriter för det gångna året och göra det till en tradition att även denna gång utse de 13 bästa skivorna som jag snubblat över. Man kan väl återigen konstatera att trots att det är kris i skivbranschen, och svårt att sälja skivor, så är det strida strömmar med bra plattor som väller in över oss konsumenter, så till den milda graden att det är riktigt svårt att bara välja 13 stycken. Och när jag säger riktigt svårt, så menar jag just det.
Här kommer de som fallit mig mest i smaken i år. Några slog knockout på mig, några har vuxit, men när jag tänker tillbaka på året för min egen del, så sticker dessa ut lite extra.



Clutch öppnar tidigt på året med att leverera en stenhård dräpare och ett svettigt liveframträdande på Tyrol som lök på laxen.

Pearl Jam väntar till slutet av hösten med att släppa sin efterlängtade10:e platta och som ni förstår av att se den här så blev i alla fall inte jag besviken.


Ghost och Dead Soul får väl nästan presenteras som ett paket här, då jag såg dem live tillsammans på Tyrol i början av året och igen på Münchenbryggeriet i början av December. Mäktiga konserter båda två, även om Decemberspelningen var vassast.
Dead Soul har i mina ögon dessutom släppt årets debutplatta.


Veteranerna i Motörhead bara fortsätter att leverera bra musik på gamla dar. Lemmy visar att han är en maktfaktor trots ett år av sviktande hälsa.
Badge har inte nått samma veteranstatus, men levererar svettig och medryckande Bluesrock som är svår att sitta stilla till.

När man ändå pratar om veteraner, så har vi ju även Alonzo, som äntligen kom tillbaka till musikscenen.

Brimstone Days har gjort mig glad mer än en gång med sin The Healer, sedan dom släppte den.




Mera Svenskt med Gin Lady. Andra plattan och dessutom en dubbel,och så jäkla bra. Svängigt så det räcker och blir över. blir 3:an en trippel?
The Saint James Society, var en skiva jag sett fram emot och som jag gillar skarpt. Nu får man se fram mot deras roadmovie som är i postproduktion.


Att det ockulta håller kvar sitt grepp om musikindustrin (och mig), kan man väl inte mista sig på. Blood Ceremony gick upp i kamp med Purson, om denna plats, men det lite mer trallvänliga vann denna gång.
Nick Cave gav även han ut en riktig dräparplatta, för att inte tala om hans liveframträdande i Stockholm. Magiskt.

Givetvis kan jag inte annat än ta med mina gamla polare i The Quill på denna lista. De må så vara att jag är färgad av det kamratskapet, men vad fasiken, det är min lista på de skivor jag tyckt bäst om under året, och detta har varit en av de skivor jag lyssnat mest på. Rock On!



Detta avspeglar bara det jag lyssnat på under året, så om det är någon som läser detta och tycker att, -fasiken vår platta borde ha platsat här, ja då kan jag bara säga att det kan vara så att jag missat den helt enkelt (eller att jag inte gillade den lika mycket som ni). Så vill du försäkra dig om att framtida alster inte missas, skicka ett ex. så lovar jag att den kommer recenseras och möjligen hamna på framtida listor.

Förra årets lista så avslutade jag med att jag såg fram emot ett par släpp som skulle komma under detta året, däribland The Saint James Society, Ghost, The Quill och Supralunar. De tre första tog sig även in på listan för året. Dock gick Supralunars skiva och blev försenad, men med det som släppts hittills, så kvarstår min förväntan, fast inför 2014 i stället.
Och tittar man på 2014, så kan man bara konstatera på det jag hittills sett, att det blir ett minst lika spännande skivår, med många gamla klassiska artister som släpper nytt, för att inte tala om allt nytt som man lär snubbla över.

To infinity and Beyond!


torsdag 26 december 2013

onsdag 25 december 2013

Recension - The Bailey Hounds : All The Blood in The World

Det är alltid lite extra roligt att få presentera något sticker av från gängse normer och mallar. The Bailey Hounds är ett sådant band. Musikaliskt så kan man väl säga att dom mixar ihop två olika genres, som på sina egna håll kan vara rejält traditionsfasta i sina egna former. Dels har vi det musikaliska som färdas längs med den Amerikanska folkrockens stigar. Sedan har vi texterna som skulle passa in i vilken dyster Gothsångares mun som helst. Så Gothic Americana som bandet själva väljer att presentera sin musik, låter inte helt dumt.

Det låter lite som The Hooters när dom var som bäst i t.ex. "Graveyard Waltz" fast när det handlar om Bailey, så är det konsekvent mörkare och mer melankoliska texter.

Skäggape, Jag? Intern Mönsteråsvits
Senaste plattan All The Blood in The World bjuder på sex spår på ganska exakt 30 minuter, vilket gör det till en ganska kort skiva. Dock tror jag inte det gör något i sammanhanget, för det är nog rätt avvägt, för trots det lite dystra anslaget så hinner det inte bli tråkigt, vilket kunde ha varit risken om det fått pågå längre. Utan nu är det som sagt snyggt avvägt.

Omslaget och låttitlarna kan ge sken av en rent ockult platta, men riktigt så tolkar jag den inte, utan det handlar mer om traditionell hjärta och smärta. Dock inte utan möjligheter för ockult tolkning givetvis, för där är en hel del sådana element invävda i texterna. :-)
Just det melankoliska anslaget antar jag är en faktor som skulle kunna få detta att slå brett här i Sverige. Det är dessutom så pass "snäll" rock att det skulle kunna fungera fint på radio och jag tror att det dessutom ligger rätt i tiden för en Svensk marknad. Musiken är både lättsam, men ändå dystert dramatisk. Ryan sjunger dessutom med en lätt raspig och beslöjad röst som man utan vidare kan lyssna länge på utan att tröttna.

Det blir ett stabilt betyg, för det här gillar jag, en stark fyra av fem Ess.





Sammanfattning:
Betyg: 4/5

Favoritspår:Hell Ain't Forever
Skivbolag: Unsigned ??
Release: 28 Maj 2013




Bandet består av följande lirare:
Ryan Petrillo | Vocals, Guitar, Piano, Organ, & Harmonica
Gary Lebiedzinski | Drums & Percussion
Vince Federici | Guitar
Chris Cardillo | Bass

Tracklist:
1. Late Demon Rum 04:39
2. Ghosts of Sun Valley 06:36
3. Hell Ain't Forever 04:12
4. Cocytus 05:30
5. Dead & Gone 03:27
6. Book of Pagan Rituals 06:56

Mer om Bandet:
Facebook
Bandcamp





Support The Bands You Like!!

tisdag 24 december 2013

En julhälsning från The Quill - Video till Purgatory Hill

Rockarna i The Quill passar på att önska God Jul med att släppa en sprillans ny video denna julafton. Håll till godo i stugorna och fortsatt God Jul!


Polar'n Per önskar en hård jul!

Ni minns formatet. Man kunde inte ta miste på att julklappen innehöll en vinyl. Pappret slets av och blottlade "Painkiller" med Judas Priest. Året var 1990, snön låg fint, plattan var helt sanslöst bra!

Tänk vad glad man kan bli till förnimmelsen av hårdrock!

God jul!

/Polar'n Per

God Jul! Önskar Vi här på Spader Ess.....12

Även om gårdagen redan bjudit oss på vad jag anser vara den bästa jullåten Ever! så finns det bara en låt som har pondusen och självklarheten att få vara själva dopparedagslåten. Nämligen den gamla Chuck Berry julrökaren "Run Rudolph Run" fast denna gång med inga mindre än dagens födelsedagsbarn själv, Lemmy, tillsammans med Billy Gibbons och Dave Grohl.



Grattis Lemmy! Och en riktigt god Jul till er allihopa!

måndag 23 december 2013

Uppesittarkväll

Då var det dan före dan.... och hur firar man då denna klassiska uppesittarkväll? Här i det mörka Hälsingland, dit familjen dragit, så har vi haft ett litet ZTV moment, med det lätt kaotiska men ändock befriande tv-programmet med Plura och Måns. Tack, helt underbart i en tid av överproducerad mellanmjölksTV.

Tidigare under dagen har det pysslats lite ute i Mansgrottan. Det har både piffats på själva inredningen, men även påbörjats en stor namnskylt till just grottan.











Dessutom har det blivit lite trevliga drycker denna kväll. Som till viss del gått i Rockens tecken (vad annars).
Först ut, Pistonheads Dregeninspirerade (?) Flat Tire. Möjligen en helt ok öl till att sitta på åkgräsklipparen under het sommarsol, men en kväll som denna kändes den både malplacerad och aningen trist. Men med en sedvanligt läcker design på burken. Nog om den.

En helt klart mer intressant öl, som jag hittade av en slump på det lokala systembolaget var Helsinge Ångbryggeris färsköl Morgana Lefay.

Alltid lika spännande med en färsköl, och just i det ögonblick som jag köpte ölen, så var det just att det var ett lokalt producerat färsköl med en skön rockig och ockult etikett, som var enda anledningen till att just den flaskan valdes. Det blev ju inte heller sämre av att jag sedan upptäckte att det dessutom var en Rock öl och att namnet på etiketten var för Bollnäsbandet Morgana Lefay. Ett band som jag har hört talas om, men i sanningen aldrig lyssnat på, ännu mindre visste jag att dom faktiskt kom från Bollnäs som bara ligger ett par mil från min mansgrotta. Man lär så länge man lever....
Tillbaka till ölen, en klart mycket roligare upplevelse än den tidigare nämnda Pistonhead, och med en etikett som står sig bra även den. Skall jag jämföra med andra Merch-öl, så måste jag nog säga att denna tillhör en av de bättre. Måste nog få till en liten envig mellan denna och Iron Maidens Ale, helt enkelt. Dock så gör även denna ölen sig bäst till sommarvärme.

Det finns med andra ord all anledning att återkomma till Morgana Lefay, både i malt och musikform.

God Jul, kära läsare. Imorgon kommer tydligen tomten....



Dagens Musiktips - Black Vulpine

Jag vet inte så mycket om bandet Black Vulpine ännu, mer än att dom nyss gav ut sin första skönsvängande demo och att man har lite på gång för nästa år, nämligen en fullängdare, men först vill man ut och spela så mycket som möjligt och låta låtarna sätta sig.

Bland annat så har man just släppt en tämligen intetsägande teaser till sin första video, "Grace", men med tanke på demon, så tror jag det här kan bli riktigt lovande. Videon kommer förhoppningsvis att hinna ut innan året är slut.

Bandet är en rävlik kvartett från Dortmund, Tyskland, och består av lika delar manligt och kvinnligt. Där männen står för själva rytmsektionen.Tidigare kallade man sig Newphoria, men allt eftersom tiden gick och man utvecklade sitt sound så tyckte dom att det var dags för en förändring även med bandnamnet, och så föddes alltså Black Vulpine.

Tillbaka till musiken som finns ute i detta nu, det är skönt riffig, driven och svängig Stoner med snygga melodier. Du hittar den på Bandcamp (se nedan). Ett band som jag absolut kommer att hålla ögonen på under nya året. Att man dessutom kommer från Tyskland underlättar ju för eventuellt turnerande till våra breddgrader, så det är bara att hoppas att någon bokar.

I väntan på den den nya videon, som jag hoppas få återkomma till vid ett senare tillfälle, så tänkte jag bjuda på en äldre video från tiden som Newphoria, "Stop And Start", som stakar ut den nya musikaliska riktningen en aning.






Laguppställning:
Sarah Middeldorf - Vocals / Guitar
Daria Stirnberg - Guitar
Stefan Zachaias - Bass
Rüdiger Stirnberg - Drums



Mer info om Bandet:
Facebook
Hemsida
Bandcamp

God Jul! Önskar Vi här på Spader Ess.....11

Ingen Jul är komplett utan en Merry Jingle med The Greedies! Lätt den bästa jullåten någonsin, och det enbart baserat på den sköna laguppställningen, med delar av Thin Lizzy och Sex Pistols. Lyssna och njut.



God Jul Gott Folk!

söndag 22 december 2013

Dagens Musiktips - Grand Magus : Triumph And Power

Grand Magus bullar upp inför julen med en liten försmak av vad som komma skall i form av ny platta i Februari.

Det man bjuder på är stark och mäktig fantasyrock med krigstema, så som bara dom kan. Tungt, ganska trallvänligt och med JB's fantastiska röst. Helt i en klass för sig själva.

Vill man skulle man kunna jämföra den här låten, åtminstone sett till text och känsla, med ett annat Svenskt gäng, Sabaton. Men för mig slutar jämförelsen där, för där Sabaton blir lite pajjiga och tröstlösa i längden i mina ögon (gillar dem i enstaka låtar, men orkar inte med dem i längden), där står Grand Magus starka och stolta. Kan bero på bristen på synth-matta, jag vet inte, får väl återkomma i den frågan en annan gång.


JB praktiserar den ädla konsten Hårdrockspekning.

Kan bara säga att åtminstone här på Spader Ess ses det fram mot nya plattan och den nya låten gör att det är med stor förväntan och tillförsikt!




God Jul! Önskar Vi här på Spader Ess.....10

Vintern är en mörk årstid här i norden, så vem passar bättre för att demonstrera detta än skräckmästaren Christopher Lee som gått och blivit metalfreak på gamla dar. Med andra ord det är aldrig försent att se ljuset. Så här är hans lilla bidrag till julstämningen med låten "Jingle Hell". Darra!



God Jul Gott Folk!

lördag 21 december 2013

Skivor jag önskar att jag missat - 2013.

Jag presenterade häromdagen skivor som jag mer eller mindre missat under det gångna året, som jag borde ha lyssnat mer på. Idag tänkte jag titta på den andra ytterligheten, Skivor som jag lyssnat för mycket på. Skivor som trots att jag kanske inte ens lyssnat igenom hela, känner att dom är helt onödiga, på ett eller annat sätt. Inte fullt lika många, eftersom jag normalt överlåter sådant jag inte gillar till dem som troligen gör det. för det handlar ju till syvende och sist enbart om min smak när jag lyssnar på musik, och jag vet att det troligen finns en hel del andra därute som har en helt motsatt smak. Inte lika bra, men ändå. :-)

Dock finns det skivor som sticker ut och nästan gör mig förbannad. Här kommer ett par exempel på skivor som gjort just det i år. Det finns givetvis fler, särskilt om man tittar utanför rockens universum, men dessa får på något sätt representera de som jag önskar jag sluppit höra alls. Det här är min shitlist för året.

Brutal Truth / Bastard Noise - The Axiom Of Post Inhumanity
Bara för att en skiva kommer från ett bolag med många akter ma gillar så är det inte ofarligt att bara trycka på play. Denna split-skiva med Brutal Truth och Bastard Noise är en sådan. Jag skall vara ärlig. Jag trodde först att det blivit något fel på nedladdningen av det digitala paket jag fick från skivbolaget. Efter att ha konstaterat att så inte var fallet och snabblyssnat mig igenom låtarna så hade jag hoppats att det var så. I mina ögon slöseri på alla plan. Slöseri med min tid, slöseri med bandbredd och sist men inte minst, slöseri med naturtillgångar om denna smörja trycks på fysiska utgåvor. Finns på Bandcamp bland annat, men det är så dåligt att jag vägrar länka.
 
Blackmore's Night - Dancer And The Moon
Denna skiva, är för mig, provocerande på så många plan. Men det tror jag framgår med älskvärd tydlighet i den recension som jag ändå kände mig manad att skriva. Även om det inte är allt igenom uselt så är det så fantasilöst i sin fantasyvärld.





Angelica - Thrive
Det finns många genres som är mer eller mindre strikt inramade. Somliga skulle kanske gå så långt att säga att det mer eller mindre gäller alla. Hur man gillar det är givetvis en fråga om tycke och smak.

Angelica får här ta skott för en hel genre som jag har riktigt svårt för. Female fronted schlagerrock. Men tro mig, skivan är illa nog för att axla den manteln.

Ta en tjej. gärna en som ser bra ut, med hyfsat skolad röst utan för mycket karaktär, gärna med lite operawannabevibbar inbäddat. Klä gärna upp henne i lite gothinspirerad utstyrsel. Tillsätt intetsägande, tillrättalagd och trist överproducerad mesrock al'a ljudmatta. Och vips har man något som aldrig borde sett dagens ljus, men som trots detta tycks sälja i parti och minut? Särskilt i Italien! Antar att det kan vara därför som det ofta står Frontiers Records på många av dessa AOR album. Det är så mellanmjölk man kan komma med en elgitarr. Till och med hissmusik har ett ärligare uttryck. Sedan hjälper det inte hur farliga och edgy man försöker vara, typ Nightwish osv. det är fortfarande så trist.

Ted Nugent - Ultralive Ballisticrock
Liveskivor brukar ha sin charm, men tar man som i det här fallet, en av rockvärldens minst charmiga och allmänt osköna typer och ger ut en live, så blir det liksom inte bra i alla fall. Jag har liksom aldrig förstått den vurm som ändå (mest i USA) finns för "The Motorcity Madman". Visst, någon enstaka låt som är bra och duktig gitarrist, men det blir man inte ikon för. Handlar det sedan om en så pass mentalt utmanad typ som herr Nugent, som i mer civiliserade delar av världen hade blivit inlåst för länge sedan för uppvigling och allmänt korkat beteende, ja då börjar man undra. I min värld är det samma typer som av någon outgrundlig anledning även höjt Kid Rock till skyarna som har ansvaret för det här. Så jag vet inte vem jag pekar hårdrocksfingret mot i första hand, Ted och Kid, eller dom inavlade lurkarna som lyft fram dem och get dem en scen att stå på.

Så, det var det hele! Jag försöker normalt att hålla mig till att vara positiv så långt jag bara kan, men sedan kommer det tillfällen då jag inte längre kan, då jag känner ett ansvar att ta avstånd för sådant som är för illa. Detta är ett sådant, och nu har jag kanske fått ur mig lite ur systemet för den här gången. :-)

God Jul! Önskar Vi här på Spader Ess.....9

En gammal favorit är Billy Squire, och självklart har även han har en gång gett sig in i Jullåtsracet. 1981 slog han fast att "Christmas is the Time to say I Love You". Dock vill jag bara påpeka att jag nog ser en dag som jag inte sagt dom orden till min käresta som en misslyckad dag.



God Jul Gott Folk!

fredag 20 december 2013

Dagens Musiktips - Bad Barber

Ok, det är bara så, att även om jag numer ser ut som om jag varit hos en Bad Barber, så brukar jag normalt försöka hålla mig så långt som det går från barberare överhuvudtaget.
Men nu skall vi inte förväxla bandnamnet med just taskiga barberare, utan i stället konstatera att det i vårt avlånga land vandrar omkring fyra herrar, hemmahörande i Malmö, som under samlingsnamnet Bad Barber sprider en otroligt skön och svängig Rock n' Roll med drösvis med Soul och Blues invävt i ackordssömmarna.

Att jag bara vetat om detta band en kort stund gör att jag känner mig lite lurad. För det här är bra, riktigt bra. Nu behöver jag inte vara allt för sur, för eftersom bandet är osignat i dagsläget och hittills släppt 3 singlar innan denna senaste video, och att man håller på och slutmixar sitt debutalbum, så känns det som om vi har framtiden för oss. (Phew, vilken mening). Albumet skall dyka upp för allmänheten i början på 2014, så det bådar gott för nästa år...

Förutom bra musik, så skvallrar videon (och de bilder jag sett på bandet) om en annan egenskap som jag uppskattar, humor och självdistans. Det uppbackat med kompetent musik, borgar för att det förhoppningsvis inte blir pajjigt. Med rötter i det förgångna, men i en modern skrud svänger dom loss, med stil och sväng. Inte helt olika mina senaste husgudar i Rival Sons.




Mer info om bandet:
Facebook
Hemsida
Spotify

Gutt å de' Pearl Jam i Sommar.

Efter fadäsen runt Pearl Jams förra Sverigebesök så känns det rätt skönt att nu kunna luta sig tillbaka med biljetter i hamn, dessutom Golden Circle, så det finns en viss chans till bra ljud också trots arenan.
Och det utan att behöva böja sig och föra våld på sin stolthet gentemot svartabörsnasarna. Och så är det Fredag, sista dagen innan julledighet och med biljetterna i handen lär jag vara välkommen hem i kväll också.

Gutt å de'!


God Jul! Önskar Vi här på Spader Ess.....8

Dags för lite konstigheter igen med Wizzard, som önskar att det kunde vara jul jämt i låten "I Wish It Could Be Christmas Everyday". Själv vet jag inte om jag skulle stå ut med julen ens en dag om året om jag visste att den där peddo-tomten skull komma och knacka på dörren...



God Jul Gott Folk!

torsdag 19 december 2013

Skivor jag velat lyssna på under 2013, men inte hunnit.

Det har varit otroligt mycket bra skivor även detta år. Och som vanligt så är det en hel del skivor som man inte hunnit eller haft chansen att lyssna på, trots att man vetat att man borde. Här är ett par, ett axplock (tretton till antalet, som en Spaderlista bör så här i slutat av året), som jag hört allt för lite av, även om jag hört lite grand. En del skulle absolut kunnat ta sig in på årsbästalistan om de bara fått sin tid i lurarna. Som tur är så är musik oftast en beständig vara, så det finns fortfarande möjlighet.
Jag får helt enkelt skylla på att det varit så mycket bra musik som pockat på, så vissa har helt enkelt passerat förbi utan att få den attention som dom var värda. Sedan kan jag ju alltid skylla på att hade banden skickat fysiska alster för recension så hade det kunnat vara en helt annan historia. :-) Men så stor är inte bloggen. Ännu. :-)

 Jex Thoth - Blood Moon Rise
En skiva som jag mest hört brottstycken av på senare tid. Men den ligger gott och väl inom det spektra som jag gärna snöar in på, och det jag hittills hört har varit bra. Men det har varit så väldigt mycket i denna sköna genre, så tyvärr har inte suget varit tillräckligt stort. Men det kommer, var så säkra.

Black Sabbath - 13
Mästarnas återkomst. En platta som redan var en klassiker innan den getts ut. Kanske den av dessa skivor som jag har lyssnat mest på under hösten, men ändå inte nog. Det kunde ha blivit pajas, men det blev det inte. Det är en skiva som jag kommer att lyssna mer på över tid, det är jag övertygad om, eftersom jag gillar den skarp. Skall jag namnge en skiva som snubblade på målsnöret till topplistan, så är det en av dem. Och då enbart för att jag inte lyssnat nog på den. Dessutom har den ju den perfekta titeln för att hamna på någon av mina Top 13 listor


Queens Of The Stoneage - ...Like Clockwork
Trots att det är ett band som jag gillat länge och dom blivit hyllade ungefär överallt för sin senaste platta så tror jag att jag lyssnat på den ungefär tre gånger. Återigen, det jag har hört har varit bra, men annat har kommit i vägen. Är dock övertygad om att denna kommer att snurra en hel del i framtiden.







All Them Witches - Lightning at the Door
Ett band som jag skrivit någon blänkare om här tidigare och gillat. Dock hade jag till alldeles nyligen fullkomligt missat att dom släppt en ny platta (November). Men så är det ju med skivor som kommer i slutet på året, kan vara klokt ur ett julmarknadsperspektiv, men kanske inte det mest strategiska om man vill in på topplistorna som summerar året.


Beelzefuzz
Amerikanskt band som under året släppte sin debutplatta. Den här har jag faktiskt lyssnat en del på, och känner att den, precis som Black Sabbath, nosar på topplistan. Mitt första intryck av skivan var att den var så vansinnigt bra som det bara gick, sedan började jag förbereda mig för en recension, och då vacklade jag lite. Det var något som började ta emot. Därefter svängde det igen och nu är jag tillbaka på att den är helgrym, Recensionen rann tyvärr ut i sanden dock... Men det är en skiva som blivit bättre med tiden. Sedan har den ju ett så grymt omslag.

Black Trip - Goin' Under
Stockholmsband som jag hört mer om, än av. Jag har bara lyssnat på sporadiska låtar hos andra bloggare och visst, det har legat bra i öronen. Men det glunkas mycket om bandet, och jag är ganska säker på att fortsätter dom på den inslagna vägen så får jag chansen att rätta till det hela en smula.





Devil To pay - Fate Is Your Muse
Fate is Your Muse
Fate is Your Muse
Ett av de få bandet i denna listan som jag faktiskt har gett en riktig recension. Och en ganska bra sådan. Varför blev det inte mer lyssning? Jag vet inte riktigt, för dom är jävligt bra, jag lyssnade intensivt inför recensionen, men efter det känns det som om dom drunknade i tsunamin av ny musik. Men jag är övertygad om att dom dyker upp igen, om inte annat för att dom ligger i spellistan i telefonen.




The Flight Of Sleipnir - Saga
 Det andra bandet i listan som fått en recension överhuvudtaget, och en rätt bra sådan. Under tiden då jag velade med betygssystem, så det blev då en 8/10. Otroligt bra skiva, som snurrade intensivt en kort period, men som sedan fallit lite i glömska. Eller glömska är kanske inte det rätta ordet, gång på gång så faller andan att lyssna på den igen, men på något sätt så rinner det ut i sanden.



The Answer - New Horizon
Irländska The Answer var ett band jag följde upptakten inför nya skivan väldigt nära, men när väl skivan kom, så blev det liksom inget. De få låtar jag hört var bra och jag är ganska säker på att denna skivan riskerar att falla mig i smaken, men det blev liksom inget av ändå....





Monster Magnet - Last Patrol
Fantastiska, klassiska Monster Magnet, tillbaka storstilat. hunnit lyssna något enstaka varv på skivan via Spotify, men där har det stannat. "Mindless Ones" är en brottarlåt och den är inte ensam. Denna skivan är jag dock ganska säker på att den förr eller senare får den tid i spelaren som den förtjänar.





ASG - Blood Drive
Amerikanska ASG som var en nyhet för mig, dök enbart upp på min radar för att deras skivomslag gjorts av Malleus, som är ett konstnärskollektiv som jag håller högt. Men skivan är förutom brutalt snygg (särskilt vinylvarianten) så otroligt bra. Men av någon outgrundlig anledning har jag inte kommit mig för att varken beställa hem den, eller lyssna så mycket på den som den är värd. För jag har lyssnat på den en hel del, men inte tillräckligt. Jag tror att det är en skiva som kommer att växa på sig hos mig, vad det lider.

Windhand - Soma
En skiva som dök upp lämpligt under hösten. När allt började mörkna så kom dom med sin sköna stämningsfulla doom. Tyvärr för denna skivas skull, så var jag, trots årstiden, inne i en helt annan typ av känslor och ägnade mig mer åt lite muntrare musik just då. Vilket i sig inte är dumt, men som gjorde att jag bara som hastigast lyssnat på skivan och konstaterat att den är bra. Den verkar dyka upp lite här och var på topplistor nu när året summeras, så helt fel kan jag inte ha. Dessutom blir det säkert tid för denna i framtiden, för ibland vill man ju fly det glada en stund och ägna sig åt lite kvalitativt navelskådande.

Spiritual Beggars - Earth Blues
På gränsen till oförlåtligt. Ett Svenskt band som jag tycker om, och tyckt om länge, släpper en riktig dräparplatta och jag tar mig inte tid att ge den mer "airtime" hemma. Ännu en av dessa plattor på denna lista som jag är säker på att den hamnat på den kommande top 13 listan om den bara fått rätt chans. Förlåt!





Detta var skivor som jag känner att jag har missat på olika sätt. Skivor som jag tror passar just mig och därför just känns som en miss. Vi får väl se vad som händer framledes, för redan de smakprov  som börjat ramla in inför nästa år, visar på att 2014 kan komma att blir ett riktigt spännande musikår det med.
Lightning at the Door
Lightning at the Door

Dagens musiktips - Rideau

RIDEAU är en rocknrollduo från Stockholm på fem personer. Sug på den, kära läsare.
Jag antar att det är ett antal lirare som hjälper till att komplettera Gabriel Öberg (sång) och Carl Magnus Palm (gitarr) vid behov helt enkelt. Men det är rått och skönt och så länge dom levererar bra och intressant musik, så antar jag att dom kan lösa personalfrågan själva. Hur eller hur så är det skiva på gång och de låtar jag hittills hört är riktigt bra. Driven musik med att aggressivt anslag och en skönt progressiv intelligent touch samtidigt som det är rårock som svänger och har catchiga refränger. Man har även vävt in lite blås i en del av låtarna och det känns både ovanligt och coolt i sammanhanget.

Hörde jag någon säga att 2014 verkar bli ett spännande år redan?





Facebook

God Jul! Önskar Vi här på Spader Ess.....7

Dopparedagen närmar sig med stormsteg, så varför inte ta en låt från den skiva som är den första julskiva jag själv köpte som tonåring. Banging Around The X-mas Tree med X-mas Project



God Jul Gott Folk!

onsdag 18 december 2013

Önskelistan : Kiss som modeikoner fortsättningen


Nu när vi konstaterat vilka modeikoner Kiss är, så kan vi väl bara slå fast att då borde det vara helt Ok att promenera omkring i en sådan här Kiss mys Snuggie. Eller???

Jag vill nog ha en i alla fall....tror jag...eller näe, jag skiter nog i det....







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...