onsdag 30 maj 2012

Let the Good Times Roll Del 7 - En bit av Rockhistorien - Skivan

Fortsättningen av serien Let the Good Times Roll.   

Väl hemkomna igen satte arbetet igång med alla förberedelser runt skivan. På min lott föll att skapa ett omslag.
Och jag vill härmed passa på att säga att jag inte på något sätt har med framsidan på albumet att göra, förutom själva loggan!

Det omslag som vi skickade ner till Danmark (har tyvärr ingen bild på det) bestod i grova drag av en marmorbakgrund med ordet Heroes uthugget i stenen med loggan i guld svävande lite ovanför. Enkelt och rent enligt oss, för dyrt att realisera enligt skivbolaget, som helt utan att vi fick chansen att säga något själva skapade den framsida som kom att bli.
Det var bråttom att få materialet till tryckeriet, och detta var en tid då Internet inte fanns, så att skicka fram och tillbaka, för godkännande tog sin tid. Kim påstod att han anlitat en konststudent på konstskolan i Århus och fått fram en as-skön framsida. Bilden på baksidan tar jag dock cred för.

Så här i efterhand undrar jag om inte de taffligt fastklistrade ögonen och näsan var Kims hämnd för att vi var struliga.


Dessutom när vi fick banden med den mastrade slutmixningen, så kände vi inte igen mycket. Det visade sig att Kim tyckte att ljudet var lite för rått, så man hade mixat lite till på egen hand i Krajbjerg för att kommersialisera ljudet en aning.

Vi var dock mäktigt stolta när vi äntligen hade plattan i vår hand. Särskilt jag som fick ett tack på skivan och fick äran att stå med som delad upphovsman till låten Bring Me a Hero, vilket i sin tur resulterade stora pengar från STIM, då låten spelades en del på lokalradion. 8 kr har jag för mig bestämt att det blev.

Bums Records bjöd dessutom in till stor releasefest, som hölls på en färja mellan Sverige och Danmark. När man hörde Kim gå på om denna tillställning så lät det som om han hyrt en hel färja som skulle vara proppad med branschfolk och fri dricka och mat. Så vi packade ihop oss ett gäng i en buss och for ner för att stråla i glansen. Dock visade det sig, när vi med andan i halsen i sista sekund han ombord, att vi först och främst delade releaseparty med Göteborgs bandet Frozen Eyes, vilket var helt ok. Dock kunde åtminstone inte jag urskilja något branschfolk bland alla vanliga passagerare som turade. Den enda riktiga behållningen på den resan var väl att vi bytte plattor med det andra bandet.
Frozen Eyes
Strax efter denna tillställning så dog det som var kvar av samarbetet med Bums och med facit i hand och med de historier vi hört från andra band, kan man väl dra slutsatsen att det bolaget var på gränsen till lurendrejeri även om det fanns en viss vilja att lyckas. Mastertaperna finns kvar i Danmark om dom fortfarande existerar, och det är inte helt otroligt att Kim fortfarande äger rätten till musiken. Jag vet att vi försökte få loss banden och rättigheterna vid flera tillfällen, för att kunna göra något med det på egen hand, när det visade sig att det inte fanns någon backning från bolaget när man skrapade på fernissan. Framför allt existerade inte det distributionsnät som man skröt om som sitt stora trumfkort.

Det som blev kvar var det minimimantal skivor som kontraktet dikterade som vi fick själva för att sälja, distribuera på egen hand. Hur mycket grabbarna skuldsatte sig för detta i slutänden kommer jag inte ihåg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...