tisdag 21 november 2017

Manlighet och #MeToo och #KillTheKing

I spåren av #Metoo har stafettpinnen vandrat genom olika samhälls och yrkeskategorier med samma förfärande resultat. Visst, man har förstått att sexismen och övergreppen finns mer eller mindre överallt, men i denna otroliga utbrednad, och framför allt till vilken grovhetsgrad. 

Att brandfacklan nu lämnas vidare till rockens värld, genom uppropet under #KillTheKing, är väl bara att se som ett naturligt steg. Musikbranschen har ju stundtals byggts på ett fundament av sexism, och även om detta har gått i vågor, tydlighetsmässigt. Man behöver inte vara ett geni för att inse att i en bransch där utnyttjandet av de inblandade aktörerna, mer eller mindre varit en norm, där har kvinnor troligen haft det särskilt jävligt. Både bland de som jobbar i branschen, men även som fan och supporter.
Min dotter har allt som oftast berättat om hur hon får höra att hon minsann bara lyssnar på hårdrock för att hennes kille gör det osv. 
Tyvärr är det väl inte mycket att göra åt det som redan hänt, mer än att försöka dra lärdom. Det enda vi kan hoppas på är att vi alla, med förståelsen får insikt och att vi lär oss av detta för framtiden. Det är i alla fall den approachen jag själv försöker ta för jag är väl inte fri från skuld själv, om inte annat under åren jag växte upp och med en käft som ibland är snabbare än huvudet. Utan kan bara hoppas att jag blir mer medveten, och ständigt förbättrar mig.

Sedan är detta givetvis bara att skrapa på ytan, det finns så många vinklar på detta, så hälften hade varit nog. Men en sak är klar, skitnödigt beteende är inte manlighet. Vardagssexism kan som bäst skrivas upp som dumhet och oförstående, men tyvärr får vi höra om allt för mycket som är rena övergrepp och kriminellt beteende, och det finns det jävlar i mig inga som helst ursäkter för.

Den senaste tiden har det fullkomligt exploderat med otroligt bra musik med framför allt kvinnliga frontfigurer, inom de genrer som jag själv helst rör mig i. Från att i början lyft fram det som just kvinnofrontad rock, har jag medvetet den senaste tiden försökt styra bort från det och helt sonika presenterat det för vad det är, otroligt bra musik, som står på sina egna ben.

Men, nu i kölvattnet av #MeToo och #KillTheKing tänkte jag göra ett undantag och köra en vecka av musiktips med just kvinnofrontad rock. Men kom ihåg, det är inte i första hand för att det är kvinnor med i banden, utan det är för att det är grym musik. Nu råkar det bara vara så att det är den tid vi nu lever i och det är och det är dags för kudos och respekt.

Er tur Hip-Hopen....?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...