måndag 28 januari 2013

Vettlösa tankar - Skivor

En spännande serie som Stones från "Tune Of The Day" och Rebelängeln på "Metalyze" startat om sina skivsamlingar i serien Record Madness har fått mig att fundera lite runt min egen mediokra samling, men även runt skivor som helhet.

Förutom att skivor har förmågan att leverera själva musiken, så nära man kan komma förpackade känslor på något sätt, så lämpar dom sig ju ypperligt för att just samla på. Nu kan jag inte påstå att jag själv är en inbiten samlare, men jag tycker om skivor och det finns en liten samlar-gen inom mig som jag hittills lyckats hålla i schack rätt så bra.

Sedan jag sålde iväg min vinylsamling så kan jag dock konstatera att det som finns kvar i CD väg är en rätt ihålig samling utan direkt riktning, som jag skrev om här.

Men, det finns ju alltid annat att fundera över, t.ex. rangordningar. I min värld ser det nog ut så här:

Fysiskt före digitalt
Den digitala världen erbjuder en otrolig smidighet. Men det finns en tillfredsställelse i det fysiska som digitalt aldrig kan uppnå. Det är något nedärvt med samlar instinkten hos människor, när man inte behöver samla frukt och mat för sin överlevnad, då samlar vi på annat.

Vinyl för CD
Visst, jag har gjort mig av med de flesta av mina vinyler. Till största delen av utrymmesskäl och för smidigheten i CD och det digitala formatet. Men det gör inte att jag för den sakens skull förlorade mina känslor för vinylen. Formatet är oslagbart. Jag bortser helt från audiofilernas hävdande att ljudet är bättre osv. Jag tror dem, men jag kan inte på något sätt hävda att jag själv har varit i situationen att jag kunnat hävda ljudets överlägsenhet. Så fina anläggningar har jag aldrig haft råd med.

Däremot, känslan att bläddra bland LP och få hålla i ett riktigt snyggt konvolut. Möjligheten till att ha läsbara texter och mycket bilder. Oslagbart! Dessutom, sedan vinylen fått sin andra renässans, så har det börjat producera så vansinnigt mycket snygga och limiterade upplagor att snålvattnet verkligen rinner till.

Digipack före Jewelcase
Men, har man då som jag valt att gå över till CD, åtminstone för tillfället (för vem vet hur långlivat det mediet är?), så har man även här en del val. Har jag möjligheten så väljer jag genomgående digipack. Förutom att Jewelcase så gott som alltid tenderar att gå sönder, så är det väl likheten med LP-skivan som drar lite. Dom är helt enkelt snyggare och man kan göra mer intressanta saker med den förpackningen. Tyvärr så verkar Jewelcaset få regera i butikerna.

Sedan finns det u en hel del annat man kan fundera över, men detta får vara nog för tillfället.

2 kommentarer:

  1. Goda tankar.
    Själv har jag länge föredragit jewelcase före digipack då de sistnämnda helt enkelt inte höll när man började släpa dem in å ut i bilen och annat (mitt ex av PARADISE LOST "Icon" är sorgligt slitet!), men på senare år verkar kvalitén på digi ha höjts - och nu köper jag gärna en lyxigare specialutgåva på det formatet.

    I övrigt har du ju helt rätt.
    Fysiskt före digitalt, och det är egentligen vinyl man skulle vilja ha...

    Tack för länkningen! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till bilen gör jag mest kopior. Både för att skivorna tenderar att hanteras lite mer omilt där, men av någon anledning blir det mest radio när jag kör bil.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...