torsdag 30 oktober 2014

Dagens Musiktips - Seether

När det är Halloween skall man klä ut sig, så det gjorde grabbarna i Seether i sin nya video, "Same Damn Life".
Det finns även en hel del andra traditionella referenser för halloween i videon.
Dels är det en helg då vi hedrar våra bortgångna vilket man här symboliserar genom att det hela utspelar sig på ett ålderdomshem. En annan viktig tradition som hör denna helgen till, är att kvinnor klär sig i traditionella dräkter, till exempel Sexig ko, sexig nunna och så vidare. Det har man givetvis också tagit fasta på, fast här har man valt den på ålderdomshem naturliga, och ofta förekommande varianten, sexig strippa. Allt för att tillgodose traditioner och så att videon blir lite myspys NSFW.



onsdag 29 oktober 2014

Recension - Whitesnake : Live in 1984 - Back To The Bone

Jahapp, då var det dags för ännu en live utgåva från Whitesnake. Fast denna gången är det inte en nyinspelad konsert, utan nu handlar det om en 30 års hyllning av plattan Slide It In. Man har valt att kalla boxen, Live in 1984 - Back To The Bone. Paketet innehåller en DVD med filmmaterial från 1984, som man valt att kalla Super Rock och en CD med titeln Snakeskin Boots - Best Of Bootlegs och det är just musik CD:n som jag kommer att koncentrera mig på, då det enbart är den jag fått tillgång till. Men mer om den senare.




Härförleden, samma dag som denna promo dök upp i min mailbox, så publicerade Jesper AlménHeavymetale en vass och bra krönika om just David Coverdales textförfattande. Vilket känns som ett kul sammanträffande. I sin krönika så liknar han honom en aning vid Eddie Meduza när det kommer till textpoesi. Mycket träffande krönika över lag, men samtidigt måste någon ställa sig i Dave's ringhörna och försvara honom lite. Först vad det gäller liknelsen med Meduza, så även om dom har en aning liknande tema för sina texter, så kommer dom från lite olika håll kan jag känna. Eller som David själv säger på skivan, dom är "Sleezebuckets" från London och Eddie mer en raggar-pajas från vischan.
Jag kan sedan bara tala för mig själv, men under mina tonår, då Whitesnakes musik kom in i mitt liv, så var det David sjöng om rena poesin som till stor del sammanföll med mina egna önskningar och fantasier. Det var typ det enda jag tänkte på då. Dock hade jag kanske inte riktigt herr Coverdales utstrålning och bravado för att kunna infria fantasierna. Det räckte tydligen inte med en halvtaskig hockeyfrilla och ett brinnande intresse. :-)
Och trots att texterna allt som oftast är svårt sexistiska, så måste jag nog erkänna att David Coverdale var den som, för mig, trots allt förde in romantiken (i någon form) i hårdrocken. Möjligen tillsammans med Phil Lynott. Dom kunde sjunga om romantik utan att det kändes löjligt på något sätt. Men så lyssnade jag ju en del på Meduza med...:-) Dessutom, även om David tonat ner sexanspelningarna en aning på sista tiden, så vet vi ju alla vad som säljer.
Jag säger bara Anaconda. Här är en liten skön videosnutt där texten från den låten fått sig en poesi makover. Riktigt bra.

Men nu tillbaka till skivan för dagen.
Denna live är sprungen ur den tiden som åtminstone David anser vara gruppens höjdpunkt. Om inte annat så var väl skivförsäljningen på topp och med det så blev väl hans vurm för damer bättre och mer dekadent.
Själv föredrar jag de tidigare årens lite mindre polerade yta, men har inte något emot denna era heller. Kan konstatera att sammansättningen av låtar är rätt snyggt gjord, då det rör sig om bootlegupptagningar från 1984 års världsturné, men det är mest i mellansnacket som det ibland skvallrar om att man är på olika ställen. Och för att knyta ann till ovan raljerande om det sexistiska inslaget i Coverdales låtar, som jag ändå kan vara rätt förlåtande till, så måste jag bara konstatera att det verkligen känns att hans mellansnack på skivan är 30 år gammalt. Idag så ger det mer rysningar av obehag, än något annat. Låtmässigt får man med en hel del av just skivan som jubilerar, och det får väl ses som ok i sammanhanget. Plus några andra örhängen från karriären.
Tycker att det är rätt en rätt ok liveskiva överlag, och det hörs att det är live, med allt vad det innebär. Det är inte alltid perfekt, precis som det skall.

Dock är det bara att konstatera, det har blivit lite mycket live album från denna guppen på senaste tiden. Och har man nu dessutom redan släppt ett av de mest klassiska live-albumen genom tiderna, Live...In The Heart Of The City, så är det nog svårt att upprepa den bedriften. Så därför kan jag tyvärr inte ge mer än 2 Ess av 5, det vill säga Godkänt, för Fans och samlare. Det var ett gränsfall om den skulle få en pinne till, men då bara för att det är en grupp som jag gillar väldigt mycket, och att skivan speglar en tid som gruppen kändes vitalare än idag.



Sammanfattning:
Betyg: 2/5
Ess
Favoritspår: Jon Lord Medleyt sist på skivan.
Skivbolag: Frontiers Records
Release: 7:e November 2014





Tracklist:
CD: Snakeskin Boots - Best Of Bootlegs
Gambler; Guilty Of Love; Love Ain’t No Stranger; Slow An’ Easy; Walking In The Shadow Of The Blues; Ready An’ Willing; Guitar Solo; Crying In The Rain; Soldier Of Fortune.
Super Rock 84: Love Ain’t No Stranger ; Ready An’ Willing ; Slow An’ Easy
EP Audio Track- Jon Lord’s Final Performance Whitesnake:
Medley: Gambler; Guilty of Love; Love Ain't No Stranger; Ready an' Willing.



Support The Bands That You Like!


 

tisdag 28 oktober 2014

Recension - Heart : Heart & Friends - Home for the Holidays

Klassiska band i all ära, och visst, Heart får väl kvala in i den kategorin.
Om inte annat för sina tidiga år, då dom gjorde grym musik, med sin monsterhit "Barracuda" som krona på verket.
Men jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till bandet nuförtiden.
Systrarna Wilson har i alla fall beslutat sig för att ge ut en skiva lagom till julhandeln, Heart & Friends - Home for the Holidays. I mina öron är det en riktigt underlig skiva dessutom.

Till att börja med så är det en Liveskiva. Den innehåller dessutom en massa mer eller mindre roliga gästartister. Det är dessutom en skiva med tonvikten lagd på jullåtar.

Men, man väljer även att lägga in ett par låtar helt utan julkaraktär, som till exempel ovan nämnda brottarhit "Barracuda", är just det som ger det en lite extra underlig karraktär. Lägg därtill en helt ovidkommande cover i sammanhanget i form av "Stairway To Heaven", samt ett gästspel med Sammy Hagar i hans låt "All We Need Is An Island". Inte direkt låtar jag förknippar med jul.
Resten av skivan är mestadels ett enda långt och smetigt sammelsurium av trista jullåtar. Den enda låt jag kommer att ta med mig från skivan är Sammy Hagars alternativa jullåt, "Santas Going South", som jag nog kommer att ha med på min egen samling jullåtar i år.
Visst, det var många år sedan detta bandet hade någon form av edge, men att bli så här kommersiellt tråkiga? Brrr.... Det är sådana här skivor, som gör att jag ibland undrar, om det inte är rätt åt skivbranschen att den stundtals anser sig befinna sig i djup kris. 

Den aktuella skivan har riktigt bra ljud, det finns ett par gästartister som kan ses som intressanta, med Sammy Hagar i spetsen (enligt mig), men i övrigt blir det mest bara tråkigt och ganska oinspirerat (återigen enligt mig). Bara för att skivan innehåller just "Barracuda", Sammy Hagar och att vi ändå skall vara snälla inför julen, så ger jag den ändå 2 Ess av 5 möjliga. Men då är jag snäll och vill ha mycket julklappar i år.


Sammanfattning:
Betyg: 2/5

Favoritspår: Santas Going South och Barracuda
Skivbolag: Frontiers Music
Release: 7:e November 2014

Mer om Bandet:
Hemsida



Support The Bands You Like!!

måndag 27 oktober 2014

Recension - Skånska Mord : s/t EP

Äntligen ett livstecken från Örkeljungas stoltheter, det eminenta bandet Skånska Mord.
Denna gång i form av en 4 låtars EP som ges ut via Transubstans Records.

Skåningarna visar på att deras gamla recept, med stark röst, bra låtar med sorgset melankoliskt och bluesigt groove fortfarande håller. Och det så att det både räcker och blir över. Det svänger loss så det står härliga till.

En extra liten kul detalj är avslutningsspåret, "Black Sallad",  som är en cover av Janne Schaffer som även dyker upp som med ett gästinhopp på låten. Min första reaktion vid de första lyssningarna kändes låten lite som utfyllnad, men den har faktiskt växt en hel del sedan dess. Men det är nog trots det de andra tre låtarna som kommer att stå för det minnesvärda på denna EP.

Jag sade att det rörde sig om sorgset och melankoliskt, och det vidhåller jag, men det är samtidigt musik som på något underligt sätt gör en glad. Den går rätt in i själa-rooten. Snyggt spelat, snyggt sjunget och en klart skön avstampsplatta mot en ny fullängdare. Åtminstone jag ser fram mot en sådan med tillförsikt.
EP:n kommer med ett snyggt omslag gjort av Peter Wallgren och skall släppas i både svart och vit 12"s vinyl.




Sammanfattning:
Betyg: 4/5

Favoritspår: A Room With A View
Skivbolag: Transubstans Records
Release: 3 November 2014




Bandet består av följande lirare:
Jan Bengtsson
Petter Englund
Patric Carlsson
Patrik Berglin
Thomas Jönsson

Tracklist:
  1. Illusion
  2. Leaving
  3. A Room With A View
  4. Black Sallad
Mer om Bandet:
Facebook







Support The Bands You Like!!

fredag 24 oktober 2014

Spader Ess tipsar om Undergången

Ja, jag vet, jag är en dålig människa. Jag borde haft koll på Klubb Undergången tidigare, men det var inte förrän igår som den landade i mitt medvetande. Att jag fick reda på den var helt ChristerMagisters förtjänst. Men eftersom det bara är deras andra tillställning så ger jag mig själv absolution.

Så, trots att jag inte vet så mycket om klubben överhuvudtaget, så kan jag inte annat än bocka och buga för kvällens begivenhet. Vilken skön laguppställning man bjuder på denna afton.
Medlemmar från gräddan av Svensk Fuzz, Stoner och Doom, som den ser ut just nu, kommer att sammanstråla i ett, vad jag antar, grymt psykedeliskt, svängigt och tungt Jam.
Eller vad sägs om delar av Katla, Mamont, Skräcködlan i en salig blandning på samma scen.Som om inte det var nog får man även ta del av bandet Ockultist och Necromonkey.
Allt går av stapeln på Nalen klubb ikväll.
Eftersom det blev lite kort varsel så kommer jag troligen inte att kunna gå själv, men jag är redan avundsjuk på alla som kommer att vara där. Det lär svänga!



Läs mer om begivenheten här eller på Undergångs Facebook

torsdag 23 oktober 2014

Rocken i Bild - Led Zeppelin

Bilden för dagen är en bild tagen av Neal Preston ombord på Led Zeppelins turné plan "Starship" när dom var som störst och skapade mycket av rockens myter. Det är väl bara att konstatera att i dagsläget är det nog få förunnat att kunna turnera på det här sättet, även om jag tror att många band fortfarande drivs av tanken på att kunna göra det någon gång. Myter och legender har svårt att dö.


Mer om flygplanet Starship och dess historia kan man läsa här.

tisdag 21 oktober 2014

Stoppa pressarna - Tenacious D kommer till Sverige

Jag brukar ha lite svårt för plojband, särskilt i längden, orkar tex. inte med Steel Panther, men Tenacious D är bara för bra för att ogilla.
Framför allt så är Jack Blacks stämma så mäktig att den allena är värd att lyssna på.

Och nu är dom tydligen på gång för en spelning på Fryshuset, den 14:e Februari. Biljetter släpps nu på Torsdag den 23:e. Vet inte om jag kommer att försöka gå ännu, men det lär vara lite utöver det vanliga antar jag.


måndag 20 oktober 2014

Recension - Megaherz : Zombieland


Pumpande NDH rock som framförs på Tyska, har en förmåga att skapa mixade känslor, åtminstone hos mig.
Inte helt sällan får jag känslan av att nu drar vi på oss marschstövlarna och tar en promenad genom Europa. Särskilt som i fallet med Megaherz, när man gärna blandar in lite krigsromantik i texterna.

Tyska Megaherz är inga duvungar, dom har ett antal skivor under läderrocken, dock är deras senaste, Zombieland, det första album som jag snubblat över. Det är väl inte heller något unikt i att man gärna jämför band i denna genre med Rammstein, särskilt inte som i detta fallet, då det finns en hel del likheter, både vad gäller musik, och sång. Raspig sång, pumpande synth och fläskiga gitarrer, framfört i en svulstig ljudbild som är lika bred som de bringor som den tilltalade publiken önskar att dom har.

Den största skillnaden, enligt mig, är att det här är aningen mer polerat. Trots att det är minst lika macho-testosteron fyllt, så är det inte lika mycket eld, olja och bensin (även om man givetvis sjunger om det). Något mer mellanmjölk skulle man elakt kunna säga, men det är mer i jämförelsen med Rammstein, för i övrigt är det inte mycket till mellanmjölk.
Man sjunger om krig i luften, hjältar, att man kunde vara gudar och givetvis välkomnar Megaherz oss till zombieland plus lite annat minst lika storslaget.
Men, det är snyggt paketerat och en näve bra låtar som är lätt att skråla med i har man fått till. Bandet verkar ha gått all in vad det gäller sin visuella framtoning och det är alltid kul med band som satsar på hela paketet.
För min egen del så hör jag dom helst en i taget, någon gång då och då, eftersom jag får lite svårt med all mandom mod och morske män i längden. Men som pepplåtar lite då och då på förfestens blandband funkar fint.
Bandet har dessutom, inte helt oväntat kanske, fått med sin titelmelodi i tysk tv's reklam för The Walking Dead.
Betyget landar således på ett starkt medel med 3/5 Ess. Om inte annat är det ju alltid roligt att få damma av sin skoltyska.






Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Ess
Favoritspår: Himmelsstürmer & Zombieland
Skivbolag: Napalm Records
Release: 24:e Oktober 2014






Bandet består av följande lirare:
Vocals: Alexander `Lex´ Wohnhaas;
Guitar: Christian `X-ti´ Bystron;
Guitar: Christoph Klinke;
Bass: Werner `Wenz´ Weninger;
Drums: Jürgen `Bam´ Wiehler;

Tracklist:
1. Zombieland
2. Himmelsstürmer
3. Für immer
4. Roter Mond
5. Wir könnten Götter sein
6. Lieblingsfeind
7. Fanatisch
8. Schwarzer Engel
9. Unter Strom
10. Gegen den Wind
11. Hurra wir leben noch
12. Frei































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf





























  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Hemsida


    Support The Bands That You Like!


    lördag 18 oktober 2014

    Polar'n Pers 10 godbitar!

    Oj, här på Spader Ess kommer man inte undan.... 10 plattor som präglat min musiksmak och mig... Huu, det är ju en rysare att ge sig på, men va fan, här kommer en lista i någorlunda kronologisk ordning... Listan representerar känslan, inte nödvändigtvis de bästa vaxen musikaliskt!

    1. Kiss - Alive II Vilket vax! Live och glädje, pojkum och det där spännande som Ace, Paul, Peter och Gene gjorde med råckenjävlaroll. Tror detta lade grunden till mitt konsertintresse! Musik ska ses levande!

    2. Iron Maiden - The number of the beast Jag fick den inspelad på kassett hos kusin "Ina". Jag bladade skivomslagen hos kusin Bertil. Var jag såld? Yes! Den stora vågen brittisk hårdrock tog mig till Judas, Sabbath, Saxon och massa godsaker. Häftigt, var ordet! "Hallowed be thy name" är låten som imponerat mest levande på mig. Vilken kraft! Vilken energi! ...och utan klassiska versmått och refräng...

    3. KSMB - Sardjent Pepper Ok, inte tidsrätt placerat, men kom igen, det är grejtest hits i bästa tappning. Hägersten, Skärholmen. Hemma. Öset som punken levererade kommer igen i massor av musik jag gillar rebellen eller energin. I samma riktning lyssnades mer och mer på kraften... Anthrax, Nuclear Assault, S.O.D och massor av... Minns ni förresten att Metallica faktiskt var just Thrash? Konstig koppling? Kanske, men min brygga! Punken var även andra inriktningar som Anders Hedman lät mig upptäcka...

    4. Treat - Scratch and bite Lokala rockers. Pudlar. Visserligen utklassade lite senare av andra svenska band såsom Europe och framförallt Yngwie Malmsteen, men ett tidigt och bra bevis på att svenne banan kunde lira go' jäkla rock!

    5. Tom Petty and the heartbreakers - Southern Accents Jag vet inte hur och varför, egentligen, men Tom Petty fanns alltid i min samling, jag tyckte plattorna var ojämna, men några spår på varje platta var helt jävla magiska. Jag kan plocka fler artister som haft samma inverkan, Dire Straits, Queen m fl, men jag plockar med mig plattan "Southern Accent" mest för att den kanske är mest typisk av dessa, fantastiska "Don't Come Around Here No More" sticker ut, den är ju så grym. Jag gillar dessa enkla raka alster. Petty skulle man kunna säga var inkörsporten till många singer-song-writers jag gillar, så även den musik som t ex Pearl Jam representerar idag (även fast grungen det startade med var så mycket ballare), och varför inte säga der rakt ut. Petty var rocken och americana-grejen som stolt fastnade i hårdrockssamlingen!

    6. Accept - Restless and wild Intron. Jag är svag för intron. Jag är svag för melodier och snabba elgitarrer, tysk hårdrock var lätt att gilla. "Fast as a shark" är signaturmelodin för denna gengre och en evig adrenalinkick! Lägg till Running wild, Scorpions, Helloween, Gamma ray m fl. Ja, det är fan bara att odla mustasch, dra på spandex och digga...

    7. Entombed - Left hand path Tillbaka till the hood. Nihilist som dom hette gjorde något nytt jag aldrig trodde kunde slå... dödsmetall? Ja, inte var det min kopp av te, sen serverade Martin Karlsson Slayer som dörröppnare från Thrash till det hårdare och därefter Death ("Scream-bloody-jävla-gore"), Sepultura ("Roots-bloody-jävla-roots", och örat för urkraften växte. För mig fanns precis som med punken här även lokal stolthet. Entombed var ursinnet!

    8. Faith No More - Angel Dust Faith No More är den kanske mest komplexa musikupplevelse jag åkt med på. Galenskapen och hitkänslan blandade i låtar som "Epic" (från tidigare vax) och "Caffeine" eller "Jizzlobber"... Still a blast! Fortfarande tidlöst, kompromisslöst och helt jävla fascinerande. I förlängningen hittar jag Rage against the machine, System of a down, men även Tool och Nine Inch Nails... Här abdikerar jag för att synthen är ett OK instrument i rocken. Ja, ni hörde mig säga det här och nu!

    9. Nirvana - Never mind Jisses, jeezes, vad fan är det för toner? Vad är det för losers? Vad är det för... Det är ju skitbra! Skitigt som den glamrock jänkarna pressat till maximum med fyllor och drogrus ala Mötley Crüe och Guns'n'roses, men nytt i en döende rockscen med sin punkighet... Grymt medtagen! Soundgarden, Mudhoney, Pearl jam och Alice in chains senare smyggrunge med Creed och mycket annat... Nerstämt och skitbra! Lyssna på den opluggade "Where did you sleep last night"... He nailed it!

    10. De lyckliga kompisarna - Le som en fotomodell Kanske hade det varit värdigare att plocka Dia Psalma eller Strebers, men den impact DLK levererade var helt och hållet glad partypunk. Trallpunken has arrived! Både svensk och utländsk. Utrikes bäst representerade av Bad religion, Offspring, Green day och kanske Queens of the stonage om jag vill återknyta till smyggrunge...

    Och en bonus.... Candlemass - Tales of creation Jag sparar ett guldkorn till upploppet och serverar det efter mållinjen! Temaplattor. Fan, jag är helt lost i temavax. Queensrÿche, Wasp, King diamond, Pink floyd mfl. Jag går så långt att jag tror vissa vax med en del progressiva rockband hör hemma här, jag tänker på band som Opeth och Pain of salvation som kanske mer i mitt sinne är "tematiska"... Kanske är "Tales of creation" med Candlemass den platta jag kommer tillbaka oftast till. Lyssna på det episkt stora. Lyssna på Messiah! Stort. Tungt. Vackert!

    Fan, vad klurigt att inte få sväva ut mer, saknar Soulfly med massa annat och kanske kuppade jag in massa musik i min topplista, kanske upplevs det som fusk!

     Håll till godo!

     /Polar'n Per

    Tre starka kort som kvalar;
    1. Något med Thåström, Ebba Grön eller Imperiet
    2. Helloween - Keeper of the seven keys II
    3. Anthrax - Among the living

    fredag 17 oktober 2014

    Musikuppfostran eller 10 skivor som format...fortsättningen

    Berättade ju igår om dotterns lista på skivor som format henne, och som ett brev på posten så slungade hon givetvis iväg utmaningen åt mitt håll, så det är väl lika bra att jag även visar den lista jag gjorde.

    Oj, sånt här är alltid svårt. Det finns så många skivor som satt sina spår och musik formar en hela tiden på ett eller annat sätt, även om de tidiga åren givetvis är rätt normgivande.
    Här kommer ett par och i en ganska random ordning.


    Thin Lizzy : Black Rose,
    Ett favoritalbum med en av mina absoluta favoritgrupper. Egentligen kan jag inte plocka enbart en platta, så gott som alla är bäst.
    Judas Priest : Brittish Steel,
    skivan som öppnade metalspåret för mig. Även om jag sedan dess fått andra skivor i deras katalog som favoriter, som Sad Wings.., men nu handlade det om vad som format en.
    N.J.B. : Heroes,
    En skiva med ett lokalt Smålandsband, bestående av polare. Att jobba med dem och skivan var en viktig tid för mig både personligt och musikaliskt. Hitta den, den är en raritet.
    Queen : The Game,
    Skiva som flitigt spelades i polaren Basses källare, när man började lära sig att partajja. Med den självklara omskrivningen "Får jag Låna Basses Dass" i stället för "Another One Bites The Dust"
    Nick Cave : The Good Son,
    Återigen, kanske inte den av hans skivor som jag ser som bäst i dag, men det var den skivan som min fru spelade för mig och som öppnade upp mitt sinne för denna underbara rockpoet.
    Rush : 2112,
    En skiva som jag hörde hemma hos polaren Mulle, som så många andra, och som skulle bli viktiga för mig.
    Blue Öster Cult : Fire of Unknow Origin,
    samma som ovan.
    Ulf Lundell : Män Utan Kvinnor,
    Återigen en husgud som det är svårt att välja skiva från. Står för Sommar, Stockholm och frihetslängtan. Valet föll på denna skivan för att jag fick den av min fru och den kom att bli mitt Soundtrack för att stå ut en hel månad utan familjen i Schweiz.
    Rival Sons : Preasure and Time,
    Nyaste skivan här i listan. Upptäckte bandet på en samlingsskiva för band som "man borde hålla ögonen öppna för" och jädrar vad dom hade rätt. Har blivit lite av husgudar för både mig och frugan. Det band vi sett live flest gånger tillsammans och snart är det dags igen.
    Led Zeppelin : Physical Graffiti,
    Trodde ni jag skulle glömma zeppelinarna? Skivan innehåller en av musikhistoriens bästa låtar "Kashmir", nuff said..


    Sådär, tio skivor som betytt något extra för mig. Fråga mig en annan gång och det kan bli helt andra skivor, men just nu är det dom här.
    En bonus:
    Savage : Loose n Lethal,
    Musiken som sådan kanske inte var så formande, även om den inte är dålig. Men det var den första skivan jag själv köpte. Givetvis på vinyl barn, vilket var startskottet för min vurm för vinylmediat.

    Kan väl bara konstatera att det blev en del ändringar medan listan skrevs, för att inte tala om allt man kom på efteråt som borde varit med i stället för något annat. Men så är det ju med dessa förb... begränsade listorna.

    torsdag 16 oktober 2014

    Polar'n Per skvallrar om Foo Fighters läcka!

    "Sonic Higway" släpps 10 november
    "Sonic Highway" heter den kommande plågan och mediavågen från Foo Fighters. Med andra ord så är det Äntligen är det dags för nytt! En första låtläcka kommer givetvis från bandet. Låten "Something From Nothing" (2014, klippet nedan) som definitivt inte kan placeras någon annanstans än mitt mellan tidigare spår "DOA" (2005) och "Skin and Bones" (2006)

    Denna platta tar hur som helst vid där filmen "Sound City" (2013) och dessförinnan släppen "Back and forth" (DVD 2011) och "Wasting light" (CD 2011) avslutade.

    Det var under filmandet av "Back and forth" som Dave Grohl sprang in i nyheten att den klassiska "Sound City Studios" (Carlifornien, USA) skulle läggas ner. Många ärofulla vax var inspelade där bland mycket godsaker Tom Petty, Rick Rubins klassiska Rage Against The Machines självbetitlade debutalbum, Metallica och Butch Vigs fantastiska produktion "Never Mind", med Nirvana där den nyligen anslutne Dave var batterist!



    Dave blev så till sig av oro att han med kort varsel fick loss
    1. ett filmteam och massor med artister och producenter som blev just filmen  "Sound City"
    2. ett köp av studion som dessutom plockades ner, flyttades hem till Dave och monterades upp där
    3. Inspiration att släpa tillbaka Butch Vig och göra ett nytt vax ("Wasting light")
    4. Spela in ett live-gig med nya vaxet i den nydöpta "Studio 606" (klippet nedan) med samma proffsiga team
    5. Göra om grejen hos Letterman i svartvit TV ala Beatles-pastish ...och mycket annat!



    Det är uppenbart att Dave blivit en mediamogul. Han gör sig fruktansvärt bra som frontfigur på scen, minst lika bra i TV-rutan och, ja... som en riktig mediahora (som inte verkar kunna köpas!) Med dessa förutsättningar; ett grymt band, hyfsat med dollars, ett lojalt filmteam och en ny studio väljer ändå Dave att lämna hemmet och åka runt USA i olika ANDRA studios. Med andra ord, han låter sig själv och bandet fortsätta inspireras av dessa klassiska miljöer, olika musikstilar och med sig längs resan finns åter Butch Vig, men även artister som representerar sina städer...



    Från inspelningarna blir det både en platta och en film (trailer ovan)... och jag gissar att det inte är det sista snygga klippet vi ser från denna vända med Foo Fighters, så håll till godo med några ord om "Sonic Higway" (klippet nedan) och kommentarer som "Det känns som vi turnerat USA utan att göra ett enda gig!", om Chris Shiflett (bandets ena gitarrist) säger...



    Jag tror vi kommer få dras med en handfull radioplågor även denna gång!

    /Polar'n Per

    Tre starka kort med Foo Fighters:
    1. Musiken
    2. Alla videoproduktioner
    3. Den charmige Dave

    Musikuppfostran eller 10 skivor som format...

    För ett tag sedan så skrev Rebellängeln ett mycket bra inlägg om att uppfostra sina barn till den rätta musikaliska läran i sin artikel "Higway To Hell". Och eftersom jag kommit lite längre längs den vägen, så tänkte jag dela med mig om hur det kan gå.

    Jag tror inte att jag och frugan direkt har pådyvlat våra barn mer än det som vi ändå spelat för vårt eget höga nöjes skull. Och jag tror nog att jag kan säga att det gått rätt så bra till slut. För ett par dagar sedan så blev min dotter (18 år) utmanad på facebook att lista 10 skivor som format henne. När man ser den listan så ser man att vi hamnat rätt bra, även om det under årens gång varit en del sidospår mot annan musik också.

    Hennes lista.
    Thin Lizzy- Jailbreak: musik som jag hört mycket under min uppväxt. Tidigt musikminne.
    Joan Jett And The Blackhearts- up your alley- Denna kvinna lärde mig att tjejer kan vara stentuffa.
    Motörhead 1916- barndomsmusik. Minns just låten 1916 extra väl för att den stack ut så mycket.
    Bathory- Hammerheart- One road to asa bay var den första Bathorylåten jag hörde. Den startade min Bathorydyrkan.
    Judas Priest- Sad wings of destiny- Bästa Judasskivan. Behöver inte säga mer.
    Lars Winnerbäck- Vatten under broarna- Min absoluta favoritplatta med Lasse. Återkommer alltid till denna.
    Chelsea Wolfe- Unknown rooms- En skiva som alltid hjälper mig att hitta inspiration till att skriva musik
    Sisters of Mercy- vision thing: Musik som mamma visat för mig i tidig ålder och som jag fortfarande älskar.
    Ulf Lundell- Öppna Landskap- definitionen av sommarmusik för mig. Spelades alltid i bilen när vi åkte till Småland på somrarna när jag var liten.
    Mercyful Fate- Don't break the oath- ca det första jag hörde med Mercyful.


    Att sedan sonen (14 år) kom ett par dagar senare och ville ha hjälp med att köpa en Soundgarden bundle med skivan Superunknown och en tröja (vilket resulterade i en diskussion (läs föreläsning) om grungen), ja då är det bara att le, luta sig tillbaka och inse att världen är i goda händer.

    Så, till Rebellängeln kan jag bara rikta mina visdomsord med att saker har en förmåga att ordna sig... på ett eller annat sätt:-)

    onsdag 15 oktober 2014

    Man kan inte förneka en bra låt - Heroes

    Tombs är normalt inte ett band som jag vältrar mig i, dom håller sig lite utanför min komfortzon, skulle man kunna säga.
    Dock har dom precis släppt en riktigt tung cover på David Bowie/Brian Eno låten "Heroes" som är riktigt bra och som ännu en gång befäster tesen "Man kan inte förneka en bra låt"


    tisdag 14 oktober 2014

    Recension - Godsmack : 1000 Hp

    Godsmack är ett sådant där band som jag inte lyssnat så mycket på, trots att jag egentligen gillar det jag ändå hört av dem.
    Låten "Voodoo", har länge varit en favorit bland suggestiv rock till exempel.
    Nu har dom i år släppt sitt sjätte album, 10000 HP och Boston grabbarna blickar tillbaka till sina rötter och drar på rätt rejält.  Jag är särskilt förtjust i Sully Ernas röst som ger musiken en skönt grunge-vibb. Skivan bjuder dessutom på en och annan överraskning. Bra rock, bra framfört som absolut fungerar på vilken rockradio kanal som helst.




    En stabil platta som renderar 3/5 Ess. Rock som funkar att sjunga med i och som lämpar sig för både för rockradio och förfestande.


    Sammanfattning:
    Betyg: 3/5
    Ess
    Favoritspår:1000hp
    Skivbolag: Spinefarm Records
    Release: 1:e September 2014






    Bandet består av följande lirare:
    Sully Erna - Vocals & Stuff
    Tony Rombola - Guitar & Vocals
    Robbie Merrill - 4 String Thing
    Shannon Larkin -Drums & Concussions

    Tracklist:
    1.     "1000hp"                            3:46
    2.     "FML"                                3:38
    3.     "Something Different"       4:42
    4.     "What's Next?"                  4:21
    5.     "Generation Day"              6:12
    6.     "Locked & Loaded"          4:13
    7.     "Livin' in the Gray"          4:07
    8.     "I Don't Belong"               3:34
    9.     "Nothing Comes Easy"    5:39
    10.   "Turning to Stone"           5:16





























  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf



























  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Hemsida


    Support The Bands That You Like!



    måndag 13 oktober 2014

    Sminktips med Gene (och Sophie) Simmons.

    Det börjar dra ihop sig mot Halloween, så det är väl dags att plocka fram sminklådorna igen.
    Här får vi lite tips från en ovanligt lugn och nertonad Gene Simmons, som visar hur du gör den patenterade sminkningen som blivit hans trademark.
    Som modell använder han sig av sin dotter Sophie. Riktigt kul att se "The Demon" i rollen som stolt far.


    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...