fredag 27 maj 2016

Polar'n Per - Lönelistan maj 2016

Majblommor
Maj, sköna maj... Gnet och slit börjar ta ut sitt pris, men solen gör allt mer hanterbart och jag undrar om vi inte ser (eller åtminstone jag) en god trend att första halvåret överlastas av släpp pga av man vill hitta festival- och gig-sommaren... Inte mig emot, men släppen blir svårare att sovra bland... Jäklar vad med bra musik det släpps!

Denna gång är det en spretig lista som rycker rock från alla håll och kanter. Allt från folkrock till poprock, alternativrock, punk, döds, thrash och nu-metall (förlåt!). Personliga favoriter finns i form av Cult Of Luna som alltid kittlar den där alternativa knölen i mig och Ellen Sundberg, som jag tycker är en av Sveriges skönaste live-akter i kategorin lyssningsbart för alla... Här finns även en del trevliga nya bekantskaper för mig och en dos stenhårt. De hårdast i listan är Inferior! Wow!

Jaja, nog med ord, här är lönelistan maj 2016 som Spotify-lista... Jag hoppas den faller väl in i kategorin "åtminstone något lyssningsbart för alla"!

1) Mimikry "Ett Annat Sverige" (2016)
Dalarnas bidrag till trallpunken kommer denna gång via 60-talsdängan "Streets of London", Hjalle och Heavy är tillbaka i skepnaden Mimikry med en nionde fullängdare döpt till "Alla sover" (2016)

2) Cult of Luna "The Wreck Of S.S Needle" (2016)
Kultbandet från Umeå har denna gång slutit ett samarbete med Julie Christmas (fd Battle of Mice) och resultatet är en kult som utvecklats ytterligare i sin progressiva och alternativa riktning.Det här är sjukt bra. Lyssna och njut! Sen köper ni detta vax omedelbums... buss på!


3) Gama Bomb "Raging Skies" (2015)
De nordirländska klassiska zombie-apokalyps-thrasharna Gama Bomb gav under slutet av förra året ut skivan "Untouchable Glory" (2015) som inte släpper taget i mina hörlurar. Därför kan jag lika gärna släppa detta tips till er... Jag gillar't! Låten, som i min tolkning, tycks handla om "Olyckan vid Djatlovpasset" 1959 handlar enligt bandet själva om följande: Håll i er nu!
"Raging Skies" handlar om hur utomjordingar och regeringen är kompisar, det sitter ödlor i stadshuset samtidigt som gigantiska kackerlackor bär kostymer och hattar då de ska arbeta i tunnelbanan. Yul Brynner är EN ROBOT!
I grund och botten var tanken: att föreställa en berusad konversation mellan John Cyriis och David "Ike"... :-)
OK, där satt den... typ! Yul Btynner (7 vågade livet m fl) är alltså en rysk skådis med karriär i USA, John Cyriis (Agent Steel) är sångare i ett jäkla bra Thrash-band (som otvetydigt inspirerat Gama Bomb) och Dwight David "Ike" Eisenhower är en inte helt okänd amerikansk president som var överbefälhavare för de allierade i Europa under andra världskriget.

Med andra ord, kan man förvänta sig ett bättre svar från ett Thrash-band med nära till både serietidningar, konspirationsteorier, zombier och hårda riff? Här finns texten till låten om du vill analysera galenskapen själv!

4) Ellen Sundberg "Favorite Town" (2016)
Svenska inlandets och Jämtlands starkaste kort inom modern americana och poprockfolk (en genre jag just hittade på) är tillbaka och hon väljer att utvecklas i samma raka riktning som tidigare. Hon definierar sig med sin rymliga ljudbild som en av Sveriges mest spännande kvinnliga artister som jag skulle kunna tjata mig blå på att ta sitt sound i en rockigare riktning, och det finns på senaste plattan som är värd att hålla utkik efter. Jag antar hur som helst att "Favorite town" hittar den bredare radiopubliken och är givetvis nyfiken på om det är Norrtälje som är omskriven i denna låt. Ellen skrattar glatt...
Haha, ja, det är verkligen också en av dom städer jag tycker om! Jag vet inte vilken min favoritstad är riktigt. Jag gillar ju Östersund. Men jag gillar andra städer också. Låten "Favorite Town" är rätt gammal, den näst äldsta av alla låtar på nya skivan. Det är också den som är mest poppig. Den handlar mest om att vara på resande fot och om att komma fram till den stad/plats man tycker mest om. 

5) Voivod "Post Society" (2016)
Ett av mina favoritband från pojkrummet är tillbaka med buller och bång. Det här behöver bara avsmakas, inte kommenteras med massa ord!

6) Deftones "Doomed User" (2016)
Nu-metallens ansikten är många. Ett av dessa representeras definitivt av Deftones som laddat om med plattan "Gore" (2016). Det här är ett guldkorn från en ganska tam platta. Jag saknar bandets klassiska dynamik.


7) Nada Surf "Cold To See Clear" (2016)
Brittpoppen är full av massor av band som låter likadant. Nada Surf har valt sin egen väg där. Tankarna går ibland till ett brittiskt Escobar, fast utan nerven och melankolin... En väg som ofta är för tam och tillrättalagd för min smak, men ibland skiner dom till. Deras fantastiska låt "Popular" (1996) är ett exempel. Denna likaså även fast denna är väldigt oorginell för att vara dem.

8) Fejd "Härjaren" (2016)
Hårdfolken skulle definitivt vara sämre utan detta bidrag. "Härjaren" är det första släppen från den annalkande fullängdaren "Trolldom". Nytt i bandets ljudbild är gitarren som jag tycker kittlar dödsskönt i kistan tillsammans med moraharpan! Jag kontaktar därför Fejd och Esko Salow (trummor) för att höra efter hur tankarna gick när strängarna skulle bli fler!
Detta var den första "nya" låten vi började med för "Trolldom" och den är näst intill helt skriven på och för moraharpa, ändå är den väldigt väl anpassad för en fet elgitarr. Tankarna på fler instrument, fler medlemmar har alltid funnits, det blir ett sätt att få mer rörelsefrihet i musiken.  Anledningen till att det blev en elgitarr har väl i grund och botten att göra med att det är i Metallen vi har våra rötter. Vi har alltid lyckats låta tyngre och hårdare live än vad vi lyckats med på skiva, att få med gitarren ger oss möjlighet att få den råheten även på skiva. I min mening har moraharpan och en distad gitarr alltid legat nära varann i ljudbild, i många fall tror jag att en del inte ens hade hört någon skillnad. Vi skriver allt vårt material med tanke på att kunna framföra det live, "Härjaren" känns som en låt som kommer att följa med oss länge och jag hoppas vi får massvis med tillfällen att framföra den.

9) Inferior "Expressed In Murderer" (2016)
Från Karlstad kommer dessa arga pöjkar. Deras andra släpp "The Red Beast" är ett stenhårt thrashigt och samtidigt melodiöst dödsvax och som sig bör, enligt mig, är det alltid det mest spännande släppet... Det andra visar bandens egentliga riktning!

Jag har följt bandets utveckling på avstånd sen deras andra demo "Completing the Prophecy" (som jag tror kom 2009) och med erfarenheten av tidigare skivproduktion undrar man givetvis var tar de vägen? Ja, en sak kan jag säga att detta är som gjort för att spelas levande på vägen! Det är gött mos! Jag vänder mig till Kristian Karlsson (bas och sång) för att få en kommentar om låten...
Det är en låt vi är väldigt nöjda med, det stod mellan den och "Own Your Honour" om vilken som skulle bli första singeln, eller vad man ska säga. Texten i sig är ganska rak och handlar om hur grova våldsbrott kan ge en sorts inre fred hos en del psyken. Vilket kanske förklarar varför vissa blir seriemördare t.ex. Första singeln bör ha en video och vi satt under ganska grym tidspress och valde att göra en enkel video. Det hade inte gjort "Expressed in Murder" rättvisa som första singel! Den kräver en råare mer genomarbetad video...
10) Atomic Love Reactor "Kiss Of Life" (2016)
Med influenser någonstans i 70-talet får ett annat gäng Karlstad-grabbar det att svänga rejält! När jag smakar av plattan finns mycket Deep Purple i soundet och låtvalet till denna lista står mellan denna och fler andra riktigt bra kandidater från nysläppta debutplattan "The Arrival" (2016). Valde jag rätt låt? Ja, bedöm själv. Jämför gärna med minst lika vassa "Mystery of souls" från samma starka vax... Jag kontaktar bandet och får chans att växla några ord om låten med Fredrik Eriksson (sång) och Thomas ”Bellen” Bergman (gitarr), "Vad sköj att du gillar vår nya platta och att du vill ha med en låt från den", inleder Fredrik innan vi kommer in på låten "Kiss Of Life" som skrevs redan 2005 av Thomas;
"Kiss Of Life"  är en personligt betraktelse om att nå sin mentala botten och att hitta vägen tillbaka mot ljuset och glädjen. "Kiss Off Life" betyder egentligen "hjärt och lungräddning" på engelska, men i detta fallet handlar det om en mental förstahjälpen då han några år tidigare hade brottats med ett dåligt mående. Låten är en beskrivning av hur hans liv såg ut vid denna tidpunkt och hur han vid livets vägskäl valde livet före en långsam död...
Det här är en riktigt stark låt på en riktigt stark platta!

11) Last In Line "Starmaker" (2016)
Efter sig lämnade Ronnie James Dio ett alldeles utmärkt gäng musiker, bla en av mina favorittrummisar Vinnie Appice, i bandet Dio som självklart saknar sin gamla sångare. Ingen kan ersätta Dio, men i Andrew Freeman (fd sång Lynch mod, fd gitarr Offspring) har man en högklassig sångare av klassiska hårdrocksmått. Så här kommenterar han låtvalet!
"Starmaker" handlar om alla i musikbranschen som du stöter på som ger massa löften utan att leverera något. Det finns gott om sarkasm i den!
Appropå det, Andrew uppträder i Las Vegas på showen "Raiding the rock vault" med inga mindre än Paul Shortino, Joe Lynn Turner och Robin McAuley... Typ, massor av tokgrymt bra metallarbetare bland fler sevärda artister! Det skulle jag vilja se så jäkla badly!


12) Gain Eleven "Sexual Punishment" (2016)
Här har vi hårdrock i stilen Hardcore Superstar och Backyard Babies. Det här är festivalmusik. Riffig. Ösig. Man rycks definitivt med, nyfikenheten kan däremot inte stå obesvarad, så jag kontaktar David Flognman (sång och gitarr) för att kolla av vem som är denne "Punisher" låten handlar om?
"The Punisher" i Gain Eleven brukar variera, vi är alltid redo att piska och ta emot. Låten är lite som en spinoff på "50 shades of grey"-hysterin som befann sig för ett tag sedan, dock i min synvinkel av texten är det en kvinna som står för "Sexual Punishment" på en väldigt oförberedd man. En man som på sin höjd räknade med missionären...
Bandet kan avnjutas live i Tyskland i slutet av maj innan de kliver upp 3 juni på Debaser, Stockholm och 8 augusti på hemmaplan i Arvika! Resterande av sommaren ska bandet skriva låtar och förbereda sig inför en mycket aktiv höst/vinter...

13) Boots On "Crank It Up" (2016)
Stockholmarna i Boots On kliver just nu in i studion för inspelning av en kommande singel som kommer bli en duett med en känd Svensk rock-sångerska... Vem det kan vara får vi reda på längre fram. Denna låt är hur som helst undangömd som B-sida på deras senaste EP "Trailer Park" (2016). Rak klassisk rock som osar läderstövlar! Det är precis vad bandet levererar med sin underton av Outlaw country! Som allätare är det mumma med coola klyschiga texter och starka melodier. Här finns det där som ska vara inräknat på rockens checklista! Chris Andersen (sång) kommenterar låtvalet...
"Crank it up" handlar om olika karaktärer i en krogmiljö. Kontentan är att alla är lika inför Rock'n'Roll så länge man är med och sjunger och partar! Låten var tänkt som första singel med punch-linen ”Crank it up with Boots On” men blev sedermera B-spår...
Kom igen och kommentera, hittar du något gott i gottepåsen?

Lönekontoret at your service!

/Polar'n Per

Tidigare löneutbetalningar 2016:
Lönelistan januari
Lönelistan februari
Lönelistan mars
Lönelistan april
Lönelistan maj

måndag 23 maj 2016

Recension - Vokonis : Olde One Ascending

Mitt första intryck av svenska Vokonis och deras debutplatta, Olde One Ascending, är att
jäklar i min låda det här lovar gott.
Musiken är skönt blytung och förbaskat bra. Det här är grabbar som kan sin Black Sabbath och förvaltar tungriffandet väl. Och så långt är det gott. 

Tyvärr kan jag inte säga att det håller i sig i längden och detta tillskriver jag sången. Eller snarare det ganska entoniga vrålandet. Det funkar bra i en låt här och där, men blir i längden alldeles för långtråkigt i mina öron. Vilket är lite trist. eftersom musiken svänger på bra,  men sångmässigt saknas det allt för många dimensioner.

  Det är för mig en låt I taget platta. Många låtar är bra på egen hand, men i följd så tappar jag sugen.


 

Mitt betyg blir ändå en 3:a och detta just för att musiken ändå är så pass bra och man kan hoppas på en utveckling med lite mer sångmelodi till nästa platta








Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår:   Olde One
Skivbolag: Ozium Records
Release: 25:e Maj 2016

Facebook




onsdag 11 maj 2016

Dagens Musiktips - Devil Electric : Devil's Bell



Ursäkta det mindre frekventa uppdaterandet här på bloggen, men ibland kommer livet emellan samtidigt som inspirationen tryter.

För att gottgöra detta så tänkta jag bjuda på något som verkar bli hur bra som helst om man lyssnar på första låten som Australienska Devil Electric släppt till sin kommande EP The Gods Below.

Feta riff, bombastiska trummor, rivig sångerska och en jäkligt bra låt. Bådar gott för framtiden det.

När man sedan ser bundlen med EP:n i klar vinyl tillsammans med bandtishan, ja då inser man att man lika gärna kunde listat detta inlägg som "Vinyler jag skulle vilja ha" eller "Önskelistan". Hur eller hur, verkar bli en bra platta.

Håll till godo.

Bandcamp
Facebook


torsdag 5 maj 2016

Spaderdotters festival survival guide.

Här sitter jag på min balkong i vårsolen och lyssnar på medieval steel och har insett att snart drar ju festivalsäsongen igång på riktigt, och det är min absoluta favorittid på året. Härom dagen var jag, min sambo och en vän iväg och införskaffade de flesta nödvändigheterna som man behöver ha med sig för att vara så bekväm som möjligt i festivalkaoset. Jag åker på festival så ofta som min plånbok tillåter och känner att jag lärt mig en del genom åren om vad som kan behövas för att ge en den ultimata festivalupplevelsen. Jag ska därför ge er mina bästa överlevnadstips inför festivalsäsongen som nu är på intåg! Jag delar upp det i tre delar: inför, under festivalen och efter.

Inför festivalen.

1. Var ute i god tid! Gör inte misstaget att i total panik och supertaggande handla tält och dylikt dagarna innan ni skall bege er iväg. Försök istället att börja handla det ni behöver ungefär en månad innan eran första festival. På så sätt har ni mer tid att hitta det ni behöver, fylla på listan med saker ni glömt handla och bara njuta av känslan som kommer dagarna innan ni skall åka!

2. Överväg att spendera lite extra pengar. Att sitta på en regnig festival i ett tält som läcker och är trängre än en tunnelbanevagn under rusningstrafik, och dessutom inte ha med sig bra stolar och partytält är en pina som man helst vill undvika. Överväg därför att spendera lite mer än du egentligen vill på ett större tält, stolar och partytält. Du kommer att tacka dig själv när du väl sitter där i regnet och faktiskt är bekväm! Vill du ändå vara snäll mot plånboken och inte offra din bekvämlighet så kan du alltid slå ihop dig med dina polare och dela upp kostnaderna!

3. Packa allt i plastpåsar! Jag behöver egentligen inte förklara detta ingående. Har du dina kläder, skor och allt annat som är viktigt packat i plastpåsar så behöver du inte oroa dig för att allt du tagit med dig ska bli dyngsurt.

4. Skaffa dig en bergssprängare! Inget är tuffare än att själv ha spelat in kassetter med din favoritmusik för att sedan spela dessa i din svintuffa bergssprängare. Se det som en kul aktivitet att göra med dina polare. Gör trevliga blandband med all musik ni vill ha med er och köp en billig bergssprängare. Ni kommer inte riskera att överröstas av andras dåliga bluetooth högtalare på campingen! Ni kommer höras mest och vara tuffast av alla. (Vi har köpt cirka 10 bergssprängare till muskelrock)

På festivalen

1. Lägg in era stolar i tältet när ni inte använder dem! Lämnar ni stolarna framme så kommer de garanterat vara stulna när ni kommer tillbaka till campet.

2. Ha med massor med stora flaskor med vatten. Jag litar inte på att ingen inte gjort något äckligt med vattenkranarna på campingen och föredrar att ta med egna flaskor med vatten. Är du dessutom på en stor festival så kan det vara långt att gå till närmsta vattenstation. Ett litet extra trick är att du kan dunka i ett helt rör med resorbtabletter i flaskan och halsa det på morgonen. Det är det bästa sättet att undvika att må som du förtjänar.

3. Skaffa dig ett spelschema! Hämta ett spelschema det första du gör när du slagit upp ditt camp. På så sätt har du alltid stenkoll på var och när alla banden spelar. Det är skittråkigt att missa något du planerat att se.

4. Sup inte allt för hårt på morgonen. Försök hålla en jämn och skön alkoholnivå under dagen för att orka med konserterna som är på kvällstid. Oftast så spelar de allra största och tuffaste banden senare på kvällen, och du vill inte vara den som däckat i diket för att du gått all in tidigt på dagen.

5. Handla inget merchendise när du är överförfriskad. Jag upprepar handla INGET. Risken är stor att du överkskattar storleken på din plånbok och vaknar dagen efter, lite mer nykter med en mycket tom plånbok. Been there done that.

6. Duscha inte om det inte är kris. Helt ärligt, det finns ingen poäng med att duscha på festival, för du kommer bli lika sunkig igen så fort du kommer tillbaka in på campingen. Ha istället med dig våtservetter, deodorant och torrschampoo. Var äcklig, det är helt okej.

7. Sist men inte minst: njut ordentligt! Att vara på festival är påfrestande och tungt för kroppen, men det är samtidigt helt fantastiskt! Njut ordentligt av de där få dagarna som du får befinna dig i festivalbubblan. För inget är bättre än att få släppa alla måsten och hytta med näven till fantastisk musik ihop med trevligt sällskap.

Efter festivalen

1. Sov. Välkommen till veckan efter festival. Du kommer uppleva festivalsjukan som är en bladning av en mörbultad kropp och psyke och total ångest över att festen är slut. Sov bort det helt enkelt! Chansen är stor att du inte fått mer än en handfull timmars sömn under festivalen, så pass på att ta igen det nu. Ta allra helst ut en eller två semesterdagar extra från jobb eller plugg för att kunna återhämta dig.

2. Drick din kroppsvikt i vatten. Du behöver vatten mer än något efter att ha levt på salt mat och kopiösa mängder sprit. Du kommer må bättre mycket snabbare om du bara tvingar i dig vattnet.

3. Duscha. Jag sa innan att det inte finns någon poäng med att duscha på festival, och därför bör prio ett vara att duscha när du kommer hem. Duscha länge och överdosera din tvål, för du är äcklig. Så är det bara.

4. Börja ladda upp igen. Bara för att festivalen är över betyder det inte att festen är slut. Ladda om igen till nästa års fest. Det brukar jag göra. Det dämpar festivalångesten och håller ditt humör på topp året runt.


Sådär ja! Där har ni mina tips som kan sammanfattas till: planera, planera ditt drickande, var äcklig och lukta snusk, sov och drick vatten efter, festa tills du inte orkar mer. Man ska leva hårt på festival även om det straffar sig efteråt. Det är trots allt bara festival några få dagar om året.

Bjuder på en bild från vårat camp på muskelrock 2015. Precis såhär miserabelt och fantastiskt ska det vara!


onsdag 27 april 2016

Dagens Musiktips - Serpent : Nekromant

Jag hade redan tidigare tänkt skriva en recension på Svenska bandet Serpent och deras platta, Nekromant, som kom i slutet på förra året, men livet och en massa annat kom emellan, så det blev inget.
Men efter att ha fått upp skivan på radarn igen så slänger jag ut den som ett dagens musiktips, för den är väl värd att lyssna in sig på. Och mer därtill, för det här är riktigt bra.


Du hittar den i all sin klassiska doom-glory både på Spotify och Bandcamp.






Facebook
Bandcamp
Spotify

söndag 24 april 2016

Polar'n Per - Lönelistan april 2016

Ondska med en blomma!
"Om du vill ha ett arbete illa utfört, betala lönen i förskott!", exakt så lyder ett italienskt ordspråk som jag fick lära mig när jag för massa år sedan jobbade utomlands på en anläggning strax utanför Milano.

Spader Ess lönekontor kommer lönelistan efter arbetet har utförts och denna månad finns det gott om ersättning för månadens trälande. Om förra månadens lista var omfattande med artister som stolt ville uttala sig om sina alster så är denna lista omfattande i fler dimensioner. Fan, vad det släpps mycket bra musik!

Det gör att jag lämnar låtar av favoriter som Volbeat och Zakk Wylde utanför listan... dom syns ju ändå! Kanske får jag anledning att knyta an till dem senare under året!

Lönelistan april 2016 serveras hur som helst här!

1) Throne of Heresy "Nemesis Uprising" (2016)
Här tonar de svartare tonerna upp från Linköping. Här finns varken Winnerbäck eller Ghost i influenserna, snarare Stockholms-dödsen och den melodiska dito.  Det här är hårt! Det här är vackert!

Det här är ett bra tips jag fick av Thomas Segerbrant, Kiitos!

2) Tribulation "Melancholia" (Steingrim Remix 2016)
Lutar man sig mer mot den norska svartmetsllscenens sound hittar vi till Arvika och en nysläppt EP på låten "Melancholia" och bandets tredje skivsläpp och fullängdare "Children of the night" (2015) från slutet av förra året. Jag gillar denna radiovänliga remix. Jag tycker att man hittat sin väg...

3) Long Distance Calling "Lines" (2016)
I Norge hittar man de tyska progressiva rockarnas nya sångare Petter Carlsen som anslutit till skivinspelningen efter Martin Fischers avhopp. Detta band tar ofta med sig lyssnaren på långa melodiösa upplevelser och placeras referensmässigt nära Medelhavet och grekiska proggrockarna i Wastefall (som faktiskt likt grekiska ekonomin lagts ner för att åter resa sig igen). För mig är det ingen tvekan om att de är roligare när sången är med. Smaka på denna hit och tyck till...

Det finns något som gör att progressiva akter tycks omformulera sig hela tiden. Jag tänker på svenska Pain of Salvation och amerikanska Queensrÿche, och kanske är det grunddefinitionen på progressivt, men det blir ibland lite förvirrat för musiknördar som jag... instabilt liksom. Det här är ändå en klockren låt!


4) Sparzanza "Uprising" (2016)
Brittiska Muse passar ju riktigt bra i denna fetare förpackning från Karlstadstrakterna runt norra Vänern i Kil. Jag vänder mig raskt till bandets gitarrist, Calle Johannesson, för att stämma av hur brittpoppen blev hårdrock...
"Vi gillar låten väldigt mycket och tänkte den skulle passa bra i lite hårdare tappning med Fredriks röst. Det är helt enkelt en hyllning till Muse, men genom Sparzanza-filtret! Vi har kört den live en gång och kommer säkert köra den fler gånger!"
Gnugga ögonen och kolla av omslaget, så fattar ni att det inte bara är ljudbilden som är fet! Ny platta ute!

Sparzanza -. Uprising (Singel, 2016)

5) Psykbryt "Vem Ska Ni Skylla På?" (2015)
I slutet av förra året släppte Psykbryt EP:n "Folk Som Klagar På Folk Som Klagar" (2015). Den heter så om några recensenter skulle klaga på den... och jag vill ju inte vara "Folk som klagar på Folk som klagar på folk som klagar" och det vill man ju inte...  Jag kontaktar Tobbe (Gitarr, Sång) för att berätta att vi tänkte köra låten i listan här på Spader Ess...
"Kul att du vill spela oss! Vi har spelat den några gånger live och lär göra det igen. Det är en ganska klassisk punklåt om att inte lita på politiker oavsett färg. Vi har ju mest skrivit anti-borgartexter tidigare, men den här riktar sig också till de rödgröna!"
Med andra ord är Psykbryt folk som klagar på politiker och det är ju en tacksam roll om man inte ser dem riktigt som riktigt folk...

6) Man.Machine.Industry "Let It Burn" (2016)
Urkraften "Berget" Bergman (Sång, Gitarr) är tillbaka med Man.Machine.Industry, Östkusten svar på Ministry. "Let It Burn" är en kanonsång som finns på senaste vaxet "Box Of Horrors" (2016)
"Let It Burn" är vår första singel/video från nya albumet, låten valde jag som singel för att den hade lite av allt, vilket Man.Machine.Industry ofta har i ett helt album. Tyngd, groove, melodi, fyllkörer och en mindre hastighet i break/solo. Den representerar kanske inte hela albumet men är en bra inkörsport till vårt sound tror jag. Videon är producerat utav Snowy Shaw´s basist Mojje Andersson, en superskön lirare som arbetar fort och effektivt och ger ett grymt resultat.
7) Metal Church "Killing Your Time" (2016)
Jag gillar Metal Church och deras tidiga klassiska sångare, speciellt deras andra sångare, Tim Howe som är tillbaka! Här är ett utsökt smakprov från bandets nya platta "XI" som jag förresten recenserade för nån vecka sen.

8) Tremonti "Dust" (2016)
Från staterna har det kommit mer nytt. Mark Tremonti (Gitarr, Sång, även Alter Bridge, fd Creed) behöver knappast någon presentation som gitarrist, men jag måste tillstå att han håller hög klass även på sång, där jag tycker han har en skön och egen ton!

9) Egon och den inre orkestern "Underhållning" (2015)
Vad är det med denne Mart Hällgren (Sång och allt annat)? Efter en period av ganska genomskinliga alster har Mart levererat en kanonplatta med De Lyckliga Kompisarna och nu med hans ego-projekt Egon och den inre orkestern... Här behövs ingen presentation, inga andra konstateranden än att det låter som sig bör och som Mart gör!


10) Face to Face "I Won't Say I'm Sorry" (2016)
Amerikanarna som plockat upp instrumenten igen gör det med en ny platta som jag håller som en av årets främsta i sin genre. Fan vad trallvänligt det är. Inte jätte-originella som band, men utvecklingen har gått från att låta Clash till att låta väldans mycket Bad Religion. Dom har hur som helst spänt bågen på nytt och skjutit av en riktig rökare till partyplatta som med varm hand roddats av Offsprings producent.

11) Caliban "Paralyzed" (2016)
Tyskarna i Caliban, namne med en av Uranus månar har sitt sound i modern metal. Det är otvetydigt, med ett riktigt bra driv och elaka arrangemang av körer och keyboard. Influenserna ligger onekerligen ganska nära svenska Soilwork och In flames... Det låter massor med Götelaborg!

12) Treat "Ghost of Graceland" (2016)
Jag blir så jäkla glad över det här släppet. Redan i pojkrummet rullade Treat och "Scratch and Bite" (1985). Visst hade dom sin skuggsida bakom band som Europe och till viss del 220 Volt, men nu är det dags att kliva fram i rampljuset på allvar! Den här låten är skitbra!


13) Lillasyyster "Tussilago" (2016)
I början av april recenserade jag Lillasysters senaste platta "4" När jag kontaktar bandet för att få en kommentar om låten får jag ett kort svar som även beskriver väl vad jag tycker om takdropp, ljusare dagar, tussilagos och vår;
<3
14) Subztain "Brothers By Choise Not By Blood" (2016)
Här har vi radiorock från trakterna norr om Stockholm i Upplands Väsby. Jag tror dessa snart kommer spela på större scener med detta album. Jag pratar med bandet och Marcus Wahlström (Gitarr) under deras release-kalas;
När vi spelare in skivan var det den här låten som vi kände representerade skivan bäst. Den blev titelspår och första singel. Vi har under inspelningen formats till en stark enhet. Låten handlat om just det!
15) Ben Harper "When Sex Was Dirty" (2016)
För mig finns det artister som visar en avig sida av något så som tex bröderna Coehen lyckas beskriva USA. Det finns artister som mer eller mindre träffsäkert träffar det där. Jag tänker på Pearl Jam's Eddie Vedder, Springsteen, Todd Snider och lite alternativrock, men bäst av alla på det är Ben Harper som i denna nostalgitripp till låt verkligen gör ett kanonjobb i att låta som ...ehe... en, det låter konstigt håll i er nu, omgivningsmedveten och nostalgisk Ace Frehley! Håll till godo! Det här är "Wow"!

Glöm inte att kommentarsfältet inväntar en kommentar... vad tycker du? Vad är "hot" och vad är "not"?

Lönekontoret at your service!

/Polar'n Per

Tidigare löneutbetalningar 2016:
Lönelistan januari
Lönelistan februari
Lönelistan mars
Lönelistan april

fredag 22 april 2016

Recension - Purson : Desires Magic Theatre

Det första intrycket som kommer över mig bara sekunder efter att ha satt på första låten på Pursons senaste giv, Desires Magic Theatre, är långsamt mörkt suggestivt sväng. 
Sväng med långsamt burleskt bensparkande i sammetsröda skumma lokaler enbart upplysta av fackeljonglörer. 
Det blir lite av en mental burleskklubb i gränslandet till Twin Peaks. Även nästa låt lutar åt det hållet, fast nu flyttar vi in oss i det progressiva cirkustältet. Tror att det till stor del har med blåsets kombination med orgeln att göra.





Även när vi sedan lämnar det burleska cirkustältet så hänger det progressiva elementet kvar. Det blir klassisk proggrock med tydliga Beatlespoppiga inslag väl förankrat i sent 60-tal, tidigt 70-tal. 
Det som känns som den tydligaste referensen, inte helt otippatn blir Jethro Tull, fast här med en sångerska bakom mikrofonen och där Jimi Hendrix kommer på besök då och då (särskilt i låten "Electric Landlady"). En svensk referens som dyker upp i huvudet är Ebbot Lundberg.

Skivan känns lekfull och busig, fast på ett gammaldags vis, men med en väldigt modern och snygg produktion. Som ett psykedeliskt experiment att försöka frammana svunna, oskyldigare tider.
Det sprudlar och är lika färgsprakande flummigt, precis som skivans snygga omslag. 
Gruppen lyckas med att väva både lätta och skira spetsmönster och tunga sammetsmantlar med en taktfast och gungande rockvåg krönt av jazzig coolhet, flöjtar, bombastiska orglar och lägg därtill Rosalie Cunninghams mörka lugna röst, som är både sval och het på samma gång.


All denna audiovisuella färgprakt måste givetvis belönas. 
Det blir ett fyrtal i ess. Gillade du förra plattan, The Circle And The Blue Door, så bör du älska den här. Skivan har tillräckligt många dimensioner för att bli en långvarig kompis på skivtallriken.
Spin on!



Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår:   Electric Landlady och The Windowcleaner
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 29:e April 2016

Facebook

söndag 17 april 2016

Polar'n Per går på releasefest med Subzstain

Subztain på Vinyl i Märsta
Att släppa en skiva är i vissa avseenden som att förlösa en baby. Det är något som vuxit fram under en tid för att senare släppas till allmänhetens beskådande. Denna baby ska placeras i så bra miljö som möjligt för att kunna växa sig både stor och stark, men man vet inte riktigt hur det artar sig...

Vad som driver ett band genom olika skeden varierar. Resultatet hörs i de plattor banden levererar och blir som små statut eller märken och bevis över bandets situation. Den kemi man upplever blir ytterligare påtaglig på scen. Skillnaderna i upplevelse är stora, men kan givetvis kompensera med duktiga och erfarna musiker.

Jag gillar releasefester för att det finns en stolthet över det som sker. Det finns en andaktsfull "röka cigarr"-känsla över tillställningarna. Det är därför ofta väldigt bra stämning på dessa kalas. Idag är inget undantag.

Dessutom finns det förväntan som reflekterar min första fråga till bandet. Vad kan vi i publiken förvänta oss idag? Andreas "Antz" Morling (sång), svarar;
"Vi kommer spela igenom hela nya skivan låt för låt ikväll!"
En baby ska födas, "Brothers by choice, not by blood" (2016)!
När jag träffar Subztain innan deras releaseparty på charmiga Vinyl i Märsta så märker man att bandet är fyllt av förväntan och att år av sökande efter den där perfekta groggen gett resultat. De verkar ha en jäkla sammanhållning som bekräftas av att man samlar hela bandet för intervju. Man har trevat efter kemin samtidigt som man är bevisat duktiga, drivna musiker vars huvudfokus ikväll ligger på de nya spår de levererat. Den som tvivlar över hur bandet ivrar inom musiken behöver inte leta länge för att hitta tex "Antz" som scenchef eller scentekniker på någon rockkryssning eller festival runt om i landet. Det är inom musiken killarna vill forma sin framtid och med nya plattan har grabbarna all rätt att ta sikte framåt!

"Antz", i bakgrunden Dennis!
På bandets andra officiella fullängdare, "Brothers by choice, not by blood" (2016) är det uppenbart att bandet fortsätter formas. In har man kallat veteranen Fredrik Isaksson (bas, fd Denied, Grave, Therion) vilket ska ge "Antz" möjlighet att fokusera på sång och där så behövs en extra gitarr. Det var under inspelningen i höstas som Fredrik anslöt.

Skivan är som brukligt i bandet skriven av "Antz" och Marcus Wahlström (Gitarr); Marcus utvecklar det;
"Antingen föds låten riffbaserat eller från sångdrivna arrangemang och det är därför ganska enkelt att höra vem av oss som bidragit med grundidén till en låt!"
Denna nya skiva är hårdare och mer kompakt produktion än bandets förra något spretiga "Conflict Solution" (2012). När vi pratar om denna nya produktion känner jag mig till freds med bandets resonemang kring sitt sätt att skapa musik, man märker att det här temat engagerar speciellt Marcus;

"Vi försöker numera pröva låtarna genom att ta ner dem avskalat, ofta akustiskt, för att känna efter om melodierna håller. Det blir väldigt tydligt då!"
...och mycket riktigt så sitter "Antz" framför oss på en barstol med en akustisk gitarr, och ett releasegigget bara 15 minuter framför oss. Han plockar avskalat riffen till plattans singel som också fått ge namn åt skivan, "Brothers by choice, not by blood".

Subztain strax innan de kliver på... Dennis, "Antz", Fredrik och Marcus!
"Antz" berättar att förra skivans titel (Conflict Solution) ganska väl representerade var bandet stod då. Det fanns kanske för många ambitionsriktningar och med denna platta har bandet svetsats samman, som nya singeln och albumtiteln "Brothers by choice,  not by blood" antyder. Bandets trumslagare Dennis Karhu och Fredrik nickar instämmande.

Exklusivt bjuds vi på ett avskalat framträdande av deras singel. Dennis spelar inledningsvis "knätrumma" och körar sen tillsammans med Fredrik samtidigt som Marcus lägger sin signaturstämma bakom "Antz". Det är något som jag direkt identifierar med det Subztain jag lärt mig uppskatta. När jag frågar om kommande gig svarar "Antz" att det offentliggörs på bandets Facebook-sida och hemsida;
"Vi har ju ett annorlunda upplägg jämfört med tidigare. Där runt 2012 spelade vi regelbundet på ställen runt Vallentuna och Upplands Väsby för att bygga någon form av lokal förankring. Det var så vi började, typ... Nu har vi ett alldeles nytt samarbete med ett management och det ska bli intressant att se var det tar oss..."
Innan den officiella releasefesten har man  värmt upp med gig på Gefle hårdrocksklubb (Gävle) och  Fight Cancer Gala (Stockholm). Man har dessutom haft möjlighet att testa enstaka låtar i höstas då man uppträdde på Harry B James (Stockholm)! Med några minuter kvar innan de ska "kliva på" bryter vi denna intervju. Bandet växlar fokus till hur pedalerna är inställda och till en oron över att "kliva på för sent".
"Vi är ju inte är tillräckligt stora för att göra en Axl Rose ännu!", skämtar Fredrik.
Subztain på Vinyl i Märsta 2016-04-16
Någon symbolisk minut efter utsatt tid drar bandet igång för de kanske 100-150 rockers som tagit sig till Märsta för ett rockkalas! De spelar plattan lojalt rakt igenom. Någon låt har fått byta plats, men de framför en värdig platta på ett värdigt sätt. Betyget, i form av reaktion från publiken, är så pass att man förutom planerade extranummer även lyfter fram kvällens bästa nummer ännu en gång. Spelningen avslutas med att jag får höra "Brothers by choice,  not by blood" en tredje gång... och jag är säker på att vi kommer få höra denna låt igen, både på radio och på scen!

Så bra är det här!

Bästa spår denna kväll är givetvis nämnda "Brothers by choice,  not by blood" (klippet nedan), men jag lyfter gärna fram "Forced to be brave" och "No giving up" som kväller starkaste leveranser.


Det är några låtar in i settet som bandet levererar som starkast och överlag är materialet baserat på starka melodier som passar bandets sångare som handsken. Trummorna sitter tight, bas och gitarr likaså ändå känns det ibland som bandet missar sin fulla potential, genom att de inte låter sig leka mer med tempo och temperament som skulle erbjuda mer dynamik i både settet och plattan.

Bra rock ska klättra!
Det är när jag hört deras charm avskalat och därefter får denna massiva show som det blir tydligt. På Vinyl ikväll levereras en riktig hårdrocksshow som periodvis flörtar i olika riktningar, men inte lika mycket som tidigare, och det glädjer mig att bandet med denna nya platta är mer konsekvent i sin musikaliska inriktning än tidigare.

Betyget på spelningen är en fyra ess (av fem) som tidigt i akten känns lite väl generöst, men som i settets helhet känns rimligt. Det är alltid en utmaning att leverera helt nya låtar för en nyfiken publik och det är sällan toppformen peakar när de ska förlösas. Några av låtarna kommer må gott av att spelas live några gånger. Någon av dem kanske inte heller följer med ut hela vägen på turné, men jag tror anspänningarna att förlösa något alltid lämnar några element att slipa på.

Kvällens extranummer (utöver avslutande "Brothers by choice,  not by blood" kommer från bandets förra skiva "Conflict Solution", det är utsökta "Hail my mistress" och "When can I leave". Kanske skulle bandet kunnat spränga in några lugnare tolkningar av deras gamla låtar för att ge settet mer variation, jag skulle personligen gärna hört något från "Antz" första demo, "Subtopia" (2009), men det är som sagt för att fira nya skivan vi samlats på Vinyl i Märsta och det är dessa nya låtar som ska presenteras. Hårdrocken från Upplands Väsby norr om Stockholm förväntas alltid leverera skönsång och energi... det finns det gott om, med andra ord är det svårt att inte ta till sig detta band!

Subztain har tagit ett nytt kliv. Frågan är hur långt det kommer nå? Frågar du mig så etablerar sig grabbarna på en helt ny nivå under detta år!

/Polar'n Per

PS. Skivan kommer recenseras senare i en egen artikel.

Tre starka kort med Subztain:
1) Potentialen!
2) Kulturbärare av melodiös hårdrock från trakterna runt Upplands Väsby
3) Riktigt bra musiker!

Mer om Subztain:
- Spotify
- Facebook

Se Subztain:
2016-04-23 Plektrum Bar, Örebro
2016-04-29 Gumpels, Bollnäs
2016-05-03 Roq, Odenplan

Foto:Jessica Mann

fredag 15 april 2016

Spader Ess Tänker Högt om Ulf Lundell Vs. Kivik art center

Nu hamnar vi lite utanför rockens ramar, även om det finns en del beröringspunkter.
Ulf Lundells fight mot Kivik art center fortsätter, idag med en lång och i mina ögon välskriven inlaga från Ulf på Aftonbladets kultursidor. Var man än står i denna fråga, så måste jag nog ändå säga att det är både en viktig och intressant fråga.



Grundtanken med KAC är precis som Ulf konstaterar väldigt god, rent av spännande. Jag tycker verkligen att konsten är viktig. Jag tycker även att konsten måste få spelrum och vara fri. Precis som yttrandefriheten. Men som med yttrandefriheten, så finns det lite gränser.
I det aktuella fallet så är jag inte riktigt med på att det handlar om konst. Arkitektur och design kan jag utan tvekan om hålla med, och det kan givetvis klassas som konst ibland, men fasiken vet i det här fallet. Skulle kanske kunna sträcka mig till utsmyckning även om det är hiskeligt fult (men man kan ju inte alltid lyckas).
Hur detta sedan skall attrahera en allmänhet, det vet jag inte riktigt, men jag har ju inte varit där heller. Det kanske är helt fantastiskt, men på det jag sett får jag inte riktigt någon lust att sätta mig i bilen och köra 60+ mil för att se det. Det väcker ju tankar och debatt i alla fall, vilket är en av konstens uppgifter, men jag vet inte om det alltid räcker.

Men till grundfrågan, om något är konst, så är tydligen att man inte behöver följa normen om tex. byggnadslov. Vilket gör det hela lite spännande. Av vem och hur avgörs om något är konst? Om man har ett hus i ett villaområde så kan det behövas byggnadslov för att måla om det, om det är allt för stora förändringar som görs. Men om jag låter en konstnär måla det i riktigt grälla färger, är det då ok, för att det är konst? Även om grannarnas ögon svider? Om jag därtill lägger en ljud och ljusinstallation? Kanske blandar in lite homoerotik med religiösa undertoner? När blir det störande nog att vara oacceptabelt? När får man kräva att något tas bort även om det anses vara konst? Passar all konst överallt? Varför får Lars Vilks "Nimis" stå där den står, men hans teckningar rondellhundar plockas ner? Konsten ger som sagt upphov till fler frågor än svar. Och det kanske är så det skall vara...

Men så är det ju lätt för mig att raljera, jag bor ju nära, ett för allmänheten fungerande konstcenter, Edsviks Konsthall. För Ulf återstår det att se om det blir ett korståg, eller en Don Quijotisk kamp mot väderkvarnar.
Själv pysslar jag lite i gränslandet, med mitt träsnidande och tecknande, men jag får nog hålla mig inom ramarna för slöjd och hobby helt enkelt. :) Blir nog bäst så.

Polar'n Per tipsar om en cool fan-made video Faith No More - Superhero!

Ibland är det bara att luta sig tillbaks och njuta! Är det inte något speciellt med dessa hem-snickrade videos. Det är något rituellt som bärs fram som barnens pyssel innan påsk, ni vet när man bara smälter av värme!

Så måste det kännas när man som "rock star" får en fan-made video som denna gjord till sin ära!

Här är Faith No More och låten "Superhero" (2015)!

/Polar'n Per

torsdag 14 april 2016

Rocken i en bild - Ebba Grön - Ung och Sänkt!

Ebba Grön - Antirock (1972)  - Foto:Stefan Åker
Soundtrade Studios i Stockholm, där bl a Gary Moore, Rammstein och Europe har spelat in, hänger denna singel på väggen... "Anti-rock" (1978) med Ebba Grön!

Soundtrade Studios har varit hemvisten och startpunkten för mycket bra musik genom åren. Minns ni t ex musikprojektet Swedish Metal Aid (1985som spelade in en singel för att ragga stålar till Etiopien och hjälpinsatser där.  

Japp, det här är samma studio där den spelades in och det var behövande och betydelsefulla 50 000 plattor de krängde, med intäkter som oavkortat gick till ädla ändamål i en tidsålder där man ville hjälpa till!

...men kanske är ändå Ebba Gröns "Antirock" den (enligt mig) viktigaste produktionen för svenska musiken förra seklet. Där spelades den in, där mixades den (under tre timmar) och där startade alltså den upptäckta delen av den första svenska punkvågen!

Hur som helst... Ebba Grön "Anti-rock"! B-sidans "Ung och Sänkt" (bakom A-sidans "Profit") drogs igång med en rivstarten och textraderna...
Jobbar som fan
Får ingenting för det, vilken jävla framtid
Allting ökar i vinst i svinens lönekuvert
Försöker stå ut,
Hålla mig stark,
Men det går inte
Nej, det är så jävla svårt!
Å jag ser ingen ljusning... 
Jag e ung och sänkt!
Strax under två minuters riktig magi! Precis som den som hänger på väggen i Soundtrade Studios.


/Polar'n Per

Polar'n Pers guldkorn "Minns ni Thomas Rusiaks låt Spinning?"

Minns ni Thomas Rusiak, mannen som släppte plattan Magic Villa (2000) där han gjorde en cover, Hiphopper (2000), på Teddybears STHLM:s låt "Punkrocker" (Rock’n’Roll Highschool, 2000) och etablerade någon variant av "cross-over" mellan rock och ...ehe... typ Petter (som han samarbetade mycket med)!

Jag fick upp ögonen för Thomas Rusiak genom brorsan och fascinerades av att han vann en Grammisen för "årets nykomling" samt "årets manlig pop/rock" före ingen mindre än Håkan Hellström.

Ja, jag vet att det ligger på gränsen för att platsa i en rock-blogg (om ni ska bedöma mig innan ni läst vad jag har att säga...), men jag kan inte hålla mig...

Det här svänger så jävla bra!

Jag tänker på första singeln "Spinning" från plattan "In The sun" (2003) som är så jävla indierock att jag bara gapande kunde masa mig iväg till skivbutiken.


Jaja, här är ett riktigt guldkorn till låt hur som helst! ...eller hur?

/Polar'n Per

Tack, till Aftonbladet för att ni påminde mig om honom igen.

onsdag 13 april 2016

Polar'n Per recenserar Metal Church platta XI

Metal Church - XI (2016)
Tillbaka på sång är Tim Howe. Hans bitskt arga stämma är precis så jag vill ha Metal Church serverade om jag själv får välja. Inledande "Reset" sätter av där jag ganska omedvetet lämnade bandet någon gång i mitten eller slutet av 90-talet.

Bandets storhetstid sammanfaller med denna period där jag ofta fick känslan av att bandet hölls tillbaka och samtidigt surfade med i Metallicas bakvatten. Dåvarande gitarristen John Marshall (fd Metal Church) var gitarrtekniker åt ingen mindre än Kirk Hammet och täckte för James Hetfield efter missödet med pyroteknik i Montreal '92. Under samma spelning där Metallicas gig olyckligt kortades, startade Axl Rose upplopp under Guns'n'Roses gig och inledande Faith No More framstod som det normalare av dessa band.

Jag gillar Metal Church. För mig är de en naturlig del av Bay area-rocken, även fast de senare omlokaliserats till Aberdeen (Washington, US). Jag fascineras över att de i tidigt 80-tal refuserade Lars Ulrich (trummor, Metallica) som provspelade för bandet.


Åter till plattan. Låtarna "Killing Your Time", "No tomorrow" och "Shadow" är helt klart favoritlåtar på skivan som håller hela vägen med några få undantag. Låt mig gnälla på lite detaljer...

Tre spår på rad "Signal Path" och "Sky falls in" och "Needle & Suture" är låtar som hamnar på minuskontot endast för att de tonas ner istället för att avslutas som riktig rockenjävlaroll ska. Kanske är jag kinkig, för det är i övrigt helt OK spår, bra låtar, men när otyget att tona låtar återkommer känns det som en arbetsmetod för att slippa jobba klart låtarna som i övrigt är goda hantverk. "Soul Eating Machine" är enda låten som får OK i greppet med sin producerade nertoning, en låt som för övrigt osar Judas Priest.

En produktionsdetalj till som jag stör mig på, men inte ogillar lika mycket som att tona låtar är när sångaren lägger stämmor på sin egen sång... eller som i "Shadow" när han nästan sjunger duett med sig själv... Det låter schysst som fanns,  men inte rätt!

För det är snyggt! Skitsnyggt. Precis som man förväntar sig av bandet. Men med dessa störningar i kraftfältet får mina sinnen svårt att belöna plattan med mer än tre starka ess (av fem), även fast jag hör att plattan har potential att växa!

"It Waits" är en låt jag fastnar för, med klassisk berättarteknik ala Metal Church och gitarrsolo som snyggt ger låten en extra dimension och rymd... Sa jag att även denna låt tonas ner?

"Suffer Fools" är den kanske rakaste låten på plattan. Det är bra metall. Snygg gura. Trallvänlig refrängtext. Helt enkelt en kanonlåt ämnad för scenerna... och jag hoppas jag får chans att se dem turnera med den här plattan!

Fan, vad jag gillar Tim Howes hårdrockspipa. Nedan finns ett klipp med en pudelrockigare Tim i "In Harm's Way" (1991). Jag har en känsla av att jag var lite väl snål i mitt omdöme...



/Polar'n Per

Tre starka kort med Metal Church:
1) Riktig hårdrock
2) Tim är bandets bästa röst, även fast jag älskar plattorna "Metal Church" (1984) och "The Dark" (1986)
3) Fan, ännu ett vax med klassisk hårdrock... Det här rockåret ser ut att arta sig!

Metal Church platta "XI"
...på Spotify

Dagens Musiktips - Liz Sipper : Fancy Boy

Ibland behöver inte musik vara mer än ett oförklarligt sug i ryggraden. Något obestämt som gör att man får ett leende på läpparna och ryckningar i foten. Det behöver inte alltid vara innehåll och/eller underfyndiga djuplodande dolda budskap till intrikat progressiva låtar på 12 minuter och lika många taktbyten.
Ibland behöver det bara vara lite Balls out Rock n Roll. Som i fallet med Liz Sipper : "Fancy Boy". Det svänger, katten, det svänger.



Facebook

tisdag 12 april 2016

Polar'n Per spekulerar om Guns'n'roses

En av rockvärldens snyggaste loggor?
Vårens grej måste vara att Slash och Axl Rose åter står bredvid varandra på scen. Det ingen trodde var möjligt tycks ske. OK kanske inte i den omfattning jag velat se med Gilby ClarkIzzy Stradlin och Steve Adler. Izzy och Clark vill inte och Adler kan inte.

Jag antar att situationen var samma med Slash och Axl. Slash ville inte pågen av Axls egocentriska diktatorsstil och Axl kunde inte med sin destruktiva livsstil kombinera detta med någon som kräver med av sina bandsamarbeten.

När Axl nu åter står där på scenen tror jag han gör det med ultimatum från Slash. Det är att Axl skärper sig. Det är att Axl fokuserar på musiken, inte all sikt runt om. En annan del jag personligen kan anta är att Axl inte vill se sin karriär med ett hittepå-Guns sänkas snabbare än en Pearl Harbour-flotta på Hawaii. Något han bidragit till kilo efter kilo och med år efter år av improduktivitet.

Jag antar att det bara är band, dvs maskiner och konstellationer typ Metallica som kan överleva år efter år utan platta. De kan turnera nytt vax. De kan turnera nostalgiska hyllningar till enskilda vax. Det kan inte Axl själv. Det kan inte band som komponeras av legosoldater. De vill ha betalt. Att repa är ett jobb. Att stå på scenen är målet. Annars dör deras erbjudande och attraktion att ragga nästa jobb. I dagens musikindustri måste detta respekteras, hur mycket man än kan romantisera om att musiker skulle ställa upp för ett högre kall. Det är inget konstigt med det!


När jag nu ser detta reducerade Guns'n'Roses och vad som händer slås jag av fler saker...

1) Är det största som hänt bandet att Slash och Axl åter delar scen? 
Ja, kanske, men personligen tror jag Clark och Izzy är viktigare om ambitionen är ett nytt möjligt vax. Matt Sorum håller jag däremot som bättre trummis och som roligare alternativ än både Steve Adler och Frank Ferrer, som trummat med Guns'n'Axl'Roses sen 2006.

Alla minns urkraften som bandet representerade. Kolla klippet ovan om ni tvekar eller inte minns!

2) Kan de verkligen samsas? 
Ja, kanske. Det har gått många år sen stridsyxan var höjd. Kanske läker tiden alla sår, men jag har svårt att se Guns'n'Roses som Slash enda satsning. En terrorbalans är nog vettig där Slash spelar med sitt på ena kanten. År av improduktivitet är inte hans grej längre även fast det inte verkar vara världens mest stressade herre!

3) Handlar detta bara om folkhälsa? 
Ja, kanske. Både Slash och Axl verkar lagt den värsta tonårsfyllan bakom sig nu. För varje kilo som lämnar Axls kropp ökar förmågan att låta bra på scen igen. Jag tror det handlar om fysik för den mannens del. Både vad gäller scenspråk och sång. Den misär vi sett senaste åren hoppas jag ligger bakom.

4) Håller då detta spektakel?
Ja, kanske. Jag tror det är ett experiment som pågår nu. En repning som bara kan resultera i bokningar på global nivå... om dom står ut med varandra.

5) Håller Axl Rose sång i längden?
Ja, kanske. Det är bara han som kan bevisa det. Det är en anspänning jag tror få förstår hur jobbig den är att hålla den tonen över flera månader. Framförallt i det skick han är, kolla bara på dekadensens Vince Neil... Jämför med vältränade Bruce Dickinson... Say no more! Lyssna på klippet nedan för att höra den kritiska sidan av röstutvecklingen...



6) Hur bra är då det här?
Ja, jag skulle vilja påstå att det finns ett uppdämt fokus på bandet som bara prestige kan förstöra. Om jag fick göra en "Some Kind Of Monster" del två eller en dokusåpa värd namnet är det här temat. Guns'n'fucking'Roses.  Ett vansinnes rosenrasande rosornas krig eller en feelgood-nostalgitripp som är värd att dokumentera... eller hur?

Jag måste säga att klippet nedan från för några dagar sen i Las Vegas är mycket lovande om dagsformen, även fast Axl skadat benet och sitter i Foo Fighters-tronen som skänkts av Dave Grohl... Se själv, vad tycker ni?

/Polar'n Per


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...