Stoppa Pressarna!! The Quill ger sig ut på Turné

Som en liten teaser inför kommande skivrecension kan jag stolt meddela att The Quill ger sig ut på en Europasväng sent i höst tillsammans med Mammoth Mammoth från Melbourne, Australien.

Tyvärr inga svenska datum annonserade, för jag tror att detta kommer att bli ett grymt gigpaket.

Men tills dess har man ju alltid möjligheten till att se The Quill i Gävle tillsammans med Hille Kyrkokör som jag berättat om tidigare.

Stoppa Pressarna! Ray Manzarek död

Det var inte så länge sedan jag hade äran att skicka ett grattis till Ray Manzarek här på bloggen, på hans 74 års dag. Dock är det med sorg som jag i Aftonbladet läser att han igår avlidit i Tyskland efter en längre tids kamp mot cancer.

The Doors är ett band som betytt mycket för mig, trots att jag upptäckte dem ganska sent i livet (även om det nu är ca. 25 år sedan). Vila i frid Ray.

Lockelsen och rädslan med dystopier.

Det finns både lockelse och och skräck runt tankarna om en dystopisk katastrof, hur den än ter sig. Dock kan man väl inte annat än konstatera att så länge man sitter här hemma i sin lugna vrå så finns det inget mer upplyftande än just en schysst dystopi.

 Det finns ett par gångbara tankar när det kommer till omvälvande förändringar av ett samhälle. Revolution eller ett fullkomligt sammanbrott, dystopin. Revolutionen har ju historiskt visat sina brister. Senast genom den arabiska våren. Vi ersätter ett korrupt och ickefungerande system med ett annat lika dysfunktionellt system. Den enda riktigt stora revolutionssymbol vi har idag är Che Guevara, och han har på senare år reducerats till ett varumärke som säljer det mesta. Det senaste jag sett är att hans ansikte pryder cigarettpaket. Snacka om miss. Men det känns som om det ofta går åt fanders så fort vi kastar in människor i ekvationen.
Andra möjligheten till omvälvande samhällsförändring, har populärmedia lärt oss, är samhällets fullkomliga kollaps. Dystopin. Det må vara genom zombieapokalypser till det monetära systemets sammanbrott, men icke desto mindre en dystopi.
Så, Revolutionen tenderar att bara ersätta ett äregirigt system med ett annat. Hur är det då med samhällets sammanfall som vi känner det? Antagligen lika illa.
Vilka är det som skulle överleva katastrofen? De intellektuella, de tänkande? Eller de inskränkta fanatikerna? Som det ser ut idag, åtminstone om man ser till det stora föregångslandet i väster och den typen av katastrof-förberedare som vi kan se i olika tv-serier, så är det nog tyvärr de vapenviftande "trailer trash" folket med svårt tillskruvad religiös övertygelse som ser ut att ha bäst förutsättningar.

Eller som i boken WOOL, av Hugh Howey, som jag precis läst färdig, där handlingen utspelar sig i en gigantisk silo i marken där en spillra av samhället fortsätter hanka sig fram medan världen ovan jord är en livsfarlig ödemark. Man får följa ett antal personer och deras kamp för sanning och den problematik som kan följa i sanningens fotspår. Som datatekniker så är det extra roligt att just en IT-avdelning har en ganska stor, om än inte helt positiv, roll i handlingen.

Silon är i sig självförsörjande, och det största problemet, förutom att hålla invånarna lyckliga och i schack, är att de sensorer som projicerar in ljus och en bild av världen utanför, muggar igen med jämna mellanrum och därför måste man skicka ut folk för att rengöra dem. Den giftiga atmosfären utanför gör dock att detta är ett rent självmordsuppdrag eftersom man ännu inte kommit på ett sätt att få tillbaka den som rengör in i silon igen.....eller?

Det är första delen i en trilogi och jo, jag kommer definitivt att läsa vidare om silons historia.

Det är väl helt enkelt bästa sättet, så det får väl bli att fortsätta att katastrofförbereda sig genom att läsa böcker, se filmer, lyssna på musik och spela spel i ämnet.

Önskelistan - Frozen Ghost Vodka

Denna gång tar Önskelistan klivet över till den andra sidan. Vägen dit går via Vodka, "Frozen Ghost Vodka" i detta fallet, och sprit kan väl ses som en naturlig portal till alternativa verkligheter.

Trots namnet och det faktum att de Svenska hinsides rockarna i Ghost  utvecklat sin Merchandising katalog en del, så har "Frozen Ghost Vodka" mig veterligen inget med bandet att göra. Dock försöker dryckestillverkaren, precis som bandet, genom smart branding skapa sin egen mytbildning runt sin dryck.

Kort och gott, snygg paketering och därtill även en historia. Påhittad eller ej, vem bryr sig. Den påminner lite om mina hemtrakters gamla myt om "Riskastet", även om den historien inte har mer med dryck att göra än det som vi besökare hade i kroppen för det mesta, när platsen besöktes om nätterna. Främst i syfte att skrämma upp eventuellt damsällskap.

 
Här är spökhistorien som inramar produkten:

The Legend of the Frozen Ghost

---

This is a story of people whose names are lost to time, set in a location which is a sworn secret, for reasons that will become clear at the end of this tale.
Generations ago, a family in Western Canada had a proud but small farm. They raised crops and livestock so plentifully, they outproduced all the other farms in the colony. Soon, people began to realize that the spring that watered their land was the sweetest and purest in the area and was thought to be the source of their success.
A jealous neighbor schemed to divert their water to his own property. Stealing onto their land one bitterly cold winter night, he was confronted by the farm’s owner, known only as Tobias. The neighbor struck him with his shovel, knocking him unconscious into a pond near the mouth of the spring. The water thief completed his work, diverting some of the spring’s output to his property by means of the underground channel he dug.
Tobias’s body was later discovered in the ice that froze the pond deep on that frigid winter night.
No one knew how he died. The secret was safe until the neighbor began to report a strange presence of Tobias that haunted his every step. A presence that ultimately drove him mad. He confessed everything as he was driven in a prison cart to the colony’s sanitarium.
The farm has changed hands many times over the centuries, and now that same spring’s water is used to produce Frozen Ghost Vodka. That pure water gives Frozen Ghost its unparalleled smooth, crisp character, even before it is distilled six times for the ultimate purity.
We won’t reveal the spring’s location for your own protection. For on the rare occasions that a visitor has attempted to approach the site, an undeniable chill overtakes the stranger, along with a dark foreboding that a more dangerous fate quickly approaches. It is said that Tobias is still keeping watch over his spring.
So don’t let your curiosity overtake you and tempt you to search for the water’s source. Just be satisfied that you can raise a glass to the one who is watching over the pure taste of Frozen Ghost Vodka, the supernatural super-premium

Ni vet ju hur det brukar vara här i SpaderEss lilla håla, har ingen aning om huruvida detta är en bra produkt eller ej, och tyvärr verkar den bara finnas för försäljning i USA just nu, men dom har gjort mig nyfiken nog för att trigga mitt habegär. Man kanske skulle skicka en önskning till bandet Ghost, som just nu är på USA turné, att dom tar hem ett par flaskor. :-)

Så, GE MIG NU!

Dagens Musiktips - Toxic Rose

Det är intressant var man kan hitta ny musik. Sonen kom hem helt betagen av ett band som vaktisen på hans skola spelar i, och minsann, han har inte så dum smak.

Toxic Rose är ett Stockholmsband som funnits sedan 2010 och spelar en melodiös Glam-Metal. Bandet har så här långt släppt en EP men jag misstänker att det kommer mera vad det lider.

Önskelistan - Barnkammare goes Rock n Roll

När man skall säkra fanbasen till sina favoritband genom att yngla av sig, så gäller det ju att börja att odla in de små battingarna på rätt väg redan från början. Och vad är då lämpligare än en sådan här crib att förbereda sig inför den långa turnén mot 18-års gränsen på rockklubbarna.

Fler bilder kan hittas här.

Dagens Musiktips - Deep Purple

Skall jag vara ärlig så har jag haft dålig koll på Deep Purples senaste plattor, Jag skäms lite, men det lovar jag skall bättra sig nu. Hörde och såg just deras senaste video, "Vincent Price", och vad mer kan man säga än att gubbarna har det fortfarande.



Det må vara så att Gillans röst inte längre når de allra högsta höjderna helt utan ansträngning, men samtidigt så känns hans röst mer mogen och stabil över lag. Det är svårt att argumentera mot erfarenhet när man hör en så pass bra låt helt enkelt. Det blir raka spåret mot Spotify och lyssna in på resten av senaste plattan, "Now What ?!" och sedan arbeta sig bakåt genom de nyare plattorna. Kan bli en riktigt bra helg med andra ord.

Grattis!! Paul Di'anno

Det är inte bara Norges nationaldag idag, utan idag fyller även Paul Di'anno, mest känd som Iron Maidens originalsångare, 55 år.

Trots att jag mest ser honom som en pajas i det stora hela så kan jag inte annat än hylla honom för den insats som han gjorde på just Iron Maidens första plattor, som jag fortfarande håller för gruppens bästa, tillsammans med Number of The Beast (finns givetvis flera bra skivor i deras repertoar som är riktigt bra, men dessa är i en klass för sig själva).

Den är den opolerade råheten som skivorna med Paul presenterar, som gör att jag gillar dom så. I och med Bruce Dickinsons inträde i gruppen så svängde musiken en aning och blev det givetvis något helt annat, fast fortfarande ruggigt bra. Som det att man gjorde en av rockvärldens mest fullödiga plattor tex. i och med Number of the Beast.

Stoppa pressarna! Auktion till förmån för Baroness

På Ebay pågår just nu en väldigt Metal Auktion, Baronessrelief 2013, där pengarna går till bandet Baroness och deras crew för att stödja dem efter förra årets bussolycka. Det som säljs ut är en uppsjö av prylar och skivor med högt samlarvärde.

Tex. ovanstående ölbälte med plats för ett sex-pack från Red Fang eller en signerad Kylesa vinyl. Skulle inte detta passa, så finns det en hel del annat godis.

Är det bara jag eller... Googles nya Spotify-utmanare

Så, då har Google gett till känna att man skall ge sig in i den underbara världen av strömmande musik och konkurrera på den marknad som hittills varit Spotifys stora arena . Det skall tydligen bli lite liknande Last.FM och göra det enkelt att hitta ny musik och socialisera runt musiken. Läs mer här på IDG

Fast det jag undrar mest över i detta fallet, och som jag inte kan hitta någon information om, är om huruvida detta kommer att ge bättre förhållande till artisterna. Mer pengar i fickan i slutändan?
Av någon outgrundlig anledningt känner jag mig skeptisk, men det vore ju faktiskt uppfriskande om ett storbolag som Google kunde tänka lite på den aspekten för en gångs skull.
Visst, jag förstår att man vill priskriga med lägre priser mot oss kunder, men på något sätt känns det sunt om man gjorde det med högre arvoden gentemot artisterna i andra änden med. Och då inte enbart mot stora etablerade artister med horder av advokater i släptåg.

Dagens Musiktips - Blood Of The Sun

Blood Of The Sun är inga duvungar i musiksvängen. Man gav ut sin fjärde platta, "Burning on the wings of desire", i slutet på förra året. Dock en helt ny bekantskap för mig, men att det skulle passa mig som hand i handske är väl kanske inte så förvånande. De läsare som är återkommande vet väl vid det här laget att musik med 70-tals vibbar ligger mig varmt om hjärtat. Så detta är väl något man bör kika in mer på.

Önskelistan - Union Jack och Rock n Roll

Det är fascinerande vad vissa symboler och uttryck gör sig bra i Rock sammanhang. En sådan enkel sak som att drapera något i "Union Jack" flaggans färger och vips blir det direkt Rock n Roll och något man gärna vill ha.
Det är lite som när man tar på sig något i leopard så blir det automatiskt sexigt. :-)

Soffa av okänt ursprung

Vivian Westwood matta från The Rug Company

Ben Sherman reklamstol

Självklart handlar det inte bara om möbler, kläder funkar lika bra.

Klassiska Bowie rocken

Tisha från likaledes kultiga Marshall

Byxor

 Eller varför inte andra prylar.

Kommande skiva från anrika Britter

Rygga återigen från Marshall

Toasits

Men nu kan man väl som vanligt inte generalisera, det kan gå fel även med engelska flaggan.

Dagens Musiktips - Dead Sara

Snubblade just över Los Angeles bandet Dead Sara som nyligen har släppt sitt debutalbum. Kan inte annat än säga att jag gillar vad jag hör och dela med mig vidare.

Grattis!! Andrew Eldrich

Andrew Eldrich, frontman och motor i det som en gång var det mäktiga Sisters of Mercy, fyller idag 54 år. Grattis till honom.

Med sin mörka röst målade han tillsammans med gruppen likaledes mörka musiklandskap som blev till soundtrack för en hel svartrockar generation som sedan blev omdöpt till Gothare. Bandet var tillräckligt bra för att nå ut utanför de svarta och deppiga kretsarna, ända till mig. :-)

Jag väljer att skriva i dåtidsform, för hur det står till med bandet idag, vet jag inte riktigt. Något nytt material verkar Andrew inte intresserad att leverera, så numer turnerar man runt lite då och då som ett rent nostalgiband. Men så har dom ett par starka skivor i bagaget att ta av.

Recension - Trucker Diablo : Songs Of Iron

Kan man kombinera Lastbilsromantik med tung rock?
Trucker Diablo gör i alla fall ett försök med sin andra platta "Songs Of Iron".

Bredbent och fett, och trots att det inte låter Country, så kan jag inte annat än dra metal-paralleller till just Country, men det sitter nog mest i bandets rednneck framtoning som andas Amerikansk söder, trots att bandet kommer från Nord-Irland.

Texterna handlar om att köra stora bilar med stora motorer och att partaja. Musiken är tung modern radiorock. Snyggt framförd med catchiga riff. Blandningen av referenser, AC/DC, Kiss, Thin Lizzy (bland annat), ger oss en tung radiovänlig hit-rock som påminner om Nickelback, fast bättre.

Min första reaktion när jag satte på plattan var att det här åker ner i papperskorgen fort (digitalt då förstås). Det kändes lite för mycket Redneck helt enkelt. Därtill lagt, likheten med Nickelback. Fast, det tog inte så lång tid innan jag faktiskt svängde om en aning och bestämde mig för att ge dem en ärlig chans och fasiken om det inte svängde om en aning. Bortser man den stereotypa och aningen snäva och lite unkna inramningen, så svänger det på riktigt bra. Och kanske kan Trucker Diablo bli den felande länken mot just Nickelback-genren som jag saknat.

För Nickelback är ju en av de stora mysterierna i branschen. Ett band som ingen tycker om, men som tydligen säljer som smör. Och själv kan jag ju inte säga att dom är dåliga, men att därmed säga att jag tycker om dom, är en helt annan sak. Men det är ett helt annat ämne. Tillbaka till Trucker Diablo.

Trucker Diablo bjussar på tunga, riffiga, Singalong låtar. Det är drivet och melodiskt och som gjort för Amerikansk radio. Det är testosteron-rock som gjord för bilfestande ölpimplande amerikaner.
Min första tanke var som sagt att det inte var något för mig alls, för att efter ett par lyssningar tycka att det har nog ändå något. Och det har det.

Skivan som helhet ger kanske inget större mervärde förutom som partysoundtrack, men där gör den sig dock väldigt bra, för det är en samling med rätt starka låtar som står bra på egna ben. Flera av dem är absolut värdiga deltagare på förfest-spellistan eller kanske framför allt på blandCD:n till bilen, som man har på, när man sitter hela gänget inknökat och hinkar bärs (utom den för kvällen utsedda chauffören förstås) för att fara till någon festplats eller konsert, med knutna nävarna viftandes ut genom fönstren en varm sommarnatt. Alla som är uppvuxna på landet vet vad jag menar. Det är en euforisk känsla som inte går att jämföra med att åka tunnelbana precis (även om det kan ha sin charm det med).

Några sådana låtar är tex. "The Rebel", "The Streets Run Red" för sin Lizzy feeling och "Not So Superstar" (har inte den en touch av den gamla poprockdängan "Dangerzone" (från filmen Top Gun) över sig, men körd genom ett tungt och skitigt hårdrocksfilter?).

Med ännu ett antal lyssningar under bältet kan jag nog säga att skivan peakat lite och börjat sin färd utför på intresseskalan igen. Det blir lite mycket truckerkeps helt enkelt. Men det är nog mest på grund av ett rätt intensivt lyssnande.
Denna skiva har sin plats, absolut, även om den inte kommer att gå till historien som någon klassiker som man kan sätta på vilken tid på dygnet som helst. Kanske inte ens vilken dag i veckan som helst. Det är nog en skiva för just Fredagar och Lördagar, kanske bara som del i spellistor, men som sådan helt klart godkänd. Hur den kommer att stå sig i längden, för en som inte partajar så hårt längre återstår att se.


Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Tom Harte: Guitar/Vocals
Simon Haddock: Guitar/Vocals
Glenn Harrison: Bass Guitar
Terry Crawford: Drums

Skiva: Songs Of Iron

1. Red Light On
2. Year Of The Truck*
3. The Rebel
4. Drive
5. Not So Superstar
6. The Streets Run Red
7. Lie To Me*
8. Maybe You're The One
9. Bulldozer
10. Rock Hallelujah
11. Highway Radio
12. When's It Gonna Rain?
13. Shame On You
14. I Wanna Party With You*

(*) indicate CD only tracks

Skivsläpp: 2013
Skivbolag: Ripple Music
Hemmaort:Nord Irland

Facebook
Spotify (I skrivande stund endast första plattan)

Support The Bands That You Like!!