torsdag 24 juli 2014

Motörwine och njutning undet rönnen.

I mitt förra inlägg så hintade jag om min nuvarande oas, uteplatsen under rönnen.
Rönnen har efter lite kärlek och röjning blivit familjens egen lilla oas. På dagarna ger den oss lagom skugga från solen, på kvällarna breder grenarna ut sig till ett mäktigt tak, där ljuslyktor hänger och lyser upp sommarnatten och tillsammans med den lilla portabla högtalaren skapar en perfekt stämning att låta en och annan vindruva får sätta sin guldkant på tillvaron.
Det är givetvis fint så, men vill man piffa det lite extra, så där lite hårdrocksextra, vad gör man då? Jo, man tar givetvis en gammal julgransbelysning, trycker ner den i en urdrucken (obs. viktigt) Motörhead Vinflaska och Hepp! så har man gjort sig en stämningsfull utebelysning som rockar fett.





Allt i värsta återvinnings och Do It Yourself andan. Vassegoa kära läsare, kanske något att bygga vidare på med andra märken också? Dock inte Lasse Stefans-vinet, det lär vara riktigt surt både för gom och öga för alla som lutar åt rockhållet.

söndag 20 juli 2014

Liten uppdatering

Sitter under en rönn i Småland och dricker kylda drinkar, i solen. Lyssnar på musik, både gammal och ny. Livet är rätt najs med andra ord. Dock innebär detta att det inte direkt någon översvallande lust att skriva just nu....

onsdag 16 juli 2014

Dagens Musiktips - John Garcia : My Mind

Stonerrockens leading man John Garcia har ett soloalbum på gång som skall släppas i början på Augusti. Här är första videon från skivan och det är väl inte helt utan att man blir sugen. Dessutom har han fått hjälp på skivan från en hel rad spännande gäster, eller vad sägs om Robbie Krieger (The Doors), Danko Jones och Nick Oliveri (Kyuss) bland andra.
Kan bli en het avslutning på sommaren....


måndag 14 juli 2014

Rocken i Bild - Phil lynott


Photo: Richard Young
Eftersom vi ändå är inne i en form av dvala, både vad gäller väder, semester och bloggande, så kör vi
ännu en fantastisk Phil-bild. The Rocker i sitt sanna element. Bilden tagen av den engelska fotografen Richard Young (1979), som tagit en hel del otroligt bra bilder, både från rockvärlden och mode/film-världen. Han har plåtat i över 40 år och håller fortfarande på.

lördag 12 juli 2014

Sad and glad news

Igår gick den sista av "bröderna" Ramones ur tiden. Tommy blev bara 62 år och tillsammans med dom andra i Ramones gjorde han ett stort avtryck i rocken. Nu när ingen av medlemmarna är kvar i livet kan vi bara njuta av deras tidlösa New York punk.

Till det lite gladare nyheterna hör att ett av deras största fans, Polarn Per idag passar på att fylla 42 år ung.

Till er alla därute, GABBA GABBA HEY!!!!!


fredag 11 juli 2014

Rocken i Bild - Phil Lynott

Photo : Patric Donaldson
En bild på en av mina största idoler genom tiderna, Phil Lynott, sett genom kameran av Patric Donaldson.
En av de saker jag gillar med denna bilden är just hur tillfreds Phil ser ut i detta ögonblicket. Han är här i sitt esse helt enkelt.

Nu börjar jag dessutom min semester, så det är viss risk att uppdateringarna kommer att bli lite lidande, men det märker vi. Ha det gott och må solen lysa era stigar.

onsdag 9 juli 2014

Stoppa Pressarna! - Kiss utan Gene och Paul?

Det har spekulerats om det tidigare, att Kiss skulle kunna fortsätta utan någon av grundmedlemmarna, och både Gene och Paul har sagt att även dom är utbytbara i bandet.

Nu har tydligen deras manager gjort uttalande som kan tolkas att det är en trolig framtid för bandet enligt denna artikel hos Svenska Kiss Army. Bandet planerar enligt honom en Idol liknande TV-såpa för att vaska fram kandidater som skulle kunna ta rock cirkusen in i framtiden, när Gene och Paul bestämmer sig för att pensionera sig.

Jag har själv spekulerat i möjligheterna att se bandet som en typ av Franchise tidigare, fast mitt val hade i så fall varit KISS ng, dvs. att ursprungsmedlemmarnas tronarvingar, dvs. barn, tar över mantlarna och för arvet vidare.
Eller mer värdigt, lägger ner och vårdar de fina minnena i stället.

Samtidigt finns det ju en viss tjusning i att se hur långt man kan vrida konceptet....

Recension - Satyress : Dark Fortunes

Vad sägs om lite mörker så här i sommartiderna?
Amerikanska bandet Satyress levererar lite ockult doom  med bluesbotten som väl kan passa in så här under ljusa sommarnätter, för vi vet ju alla att det det behövs ljus för att skapa skuggor. Med sitt debutalbum Dark Fortunes försöker man göra just det.

Satyress sällar sig till fåran av ockulta band med kvinnlig front och det har ju varit
ett koncept som funkat bra den senaste tiden, om man med den senaste tiden räknar tiden från tidigt 70-tal och framåt. Med andra ord, inget nytt under solen. Men å andra sidan, så länge det är bra så bryr man sig kanske inte om det.


Och Satyress är ett bra band med ett par riktigt catchiga låtar. Riffen sitter där dom skall, kompet driver på som det skall. Sången som Jamie LaRose levererar är bra, på sitt lite mässande sätt. Dock behövs det ett par lyssningar för att det skall sätta sig. Och jag tror att det just Jamies sätt att framföra sången som är tröskeln. Det låter till en början lite forcerat och entonigt stundtals, men när man ger det en chans så märker man hur det passar in i konceptet och skivan öppnar sig. Bandet levererar inga direkta överraskningar, men är ett gediget hantverk och som debut får den mer än godkänt.

Betyget blir 3 starka Ess av 5 möjliga.


Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Ess
Favoritspår: Este Noche
Skivbolag: osignerade ?
Release: April 2014




 

 Bandet består av följande lirare:
Jamie LaRose - Vocals
Billy Nitetooth - Guitar
Alex Fast - Bass
Yorck Franken - Drums

Tracklist:
1. Possession 05:19   
2. Este Noche 05:25
3. Soma 03:51
4. Dark Fortunes 05:20
5. Spread Thin 04:29
6. Archaic Passage 05:44










  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf







  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Bandcamp

    Support The Bands That You Like!


    tisdag 8 juli 2014

    Rocken i Bild - Konsertfeeling


    Ännu en helt magisk bild som på ett bra sätt fångat atmosfären på en konsert. Dock har jag ingen aning om vem som är fotograf eller vad det är för ett band som spelar. Men bilden talar för sig själv.

    måndag 7 juli 2014

    Recension - Spindelhäxan med Hund : Mantraramsor

    Hejsan vänner!

    Idag har jag något speciellt att bjuda på och detta blir inte en recension på normalt vis. För dagens akt, Spindelhäxan med Hund, är inte ett traditionellt band så som vi är vana att se dom. Dom är mer av ett koncept, eller en installation om du så hellre vill.

    Gruppen, som precis givit ut sin debut "Mantraramsor",  är mer än bara musik.Och just därför blir även denna recension lite annorlunda.

    Vi börjar med det lätta. Spindelhäxan med Hund är Håkan Eklund (Hund) alltså och
    Benny Wallin (Spindelhäxan), härstammande från
    Köpingstrakten.
    Tillsammans har dom skapat ett CD-dubbelalbum, paketerat i en stor och tjusig bok på 40 sidor A4 format. Boken innehåller, förutom alla texterna, konstverk av 15 olika konstnärer som fått illustrera varsin låt. På ett par låtar får duon hjälp med sång och flöjtspel av Miriam Weise.




    Musiken då?
    Till att börja med så kan vi konstatera att detta är troligen inget som vi kommer att höra roteras på mainstream-radios kanaler. Och även om något inom mig säger att det är synd, för det finns en hel del budskap i låtarna som flera behöver höra i dagens samhälle, så finns det en annan del av mig som säger att det är så som det skall vara. Detta är inte riktigt musik för slentrianlyssning.

    Det handlar om tonsatt poesi. Skulle väl närmast vilja kalla det progg-visa. Stundom väldigt tänkvärda texter som framförs till, i första hand, akustisk gitarr och med humanism och vänster-tankar (utan att bli direkt politiskt) som grund och ledsagare. Jag får lite Ola Magnell vibbar av framför allt sången. Det är blandat om vartannat med tyngre och lättare budskap, även om samhällskritiken är den som består.

    Jag skulle ljuga om jag sade att jag tar till mig allt, vissa texter landar inte direkt, men det som går hem är mer än tillräckligt för att jag skall tycka om det. Och även det är väl som det bör, all poesi skall inte vara övertydlig. Jag är fastnar framför allt för spåret "Adolf i Dalen" som jag själv tolkar som en travesti på Allan i Dalen, men med kritik mot det allmänt bajsbruna samhälle som håller på att växa till sig med Jimpan Åkesson och hans gelikar i spetsen. Brännande aktuell och viktig med andra ord.
    Skall jag ändå vara konstruktivt kritisk, så hade jag gärna haft lite mer variation på musiken. Lite mer elektriskt och fullt ställ, för att blanda upp intrycken lite. Nu blir det rätt många låtar som presenteras i samma lågstämda och enkla form, och som sagt, inget fel på det, men lite variation.
    Fast, å andra sidan, då hade det ju inte varit visa längre. Då hade det varit något helt annat. Denna gång valde konstnärerna att förmedla sig på detta vis, och då är det min uppgift som mottagare och betraktare att tolka och ta till mig utifrån det.




    Även om musiken är bra i sig, så ligger styrkan helt klart i helheten. Musikaliskt så riktar detta kanske in sig på en rätt nischad konsument, men som helhet så tilltalar den nog desto fler.
    Dels i form av det kreativa och roliga sättet att presentera projektet, men framför allt kombinationen av musiken och konsten (som om inte musik skulle vara konst :-)).
    Jag blir själv lite salig inför detta. Dels för att jag är torsk på udda marknadsförings"knep", men även sammansmältningen av olika konstformer till en större kulturyttring. att det dessutom är ett så kallat Do It Yourself projekt, gör inte saken sämre i mina ögon. För den här typen av projekt hittar man än så länge sällan några större bolag bakom.
    Illustrationerna är lika varierade som antalet konstnärer som har medverkat och går från enklare pennteckningar till mystiska konstverk som jag mer än gärna skulle hänga på mina väggar.
    Den enda kritik jag kan ge här, är nog snarast baserad på min egen avundsjuka för att jag själv inte är en av de medverkande konstnärerna. :-)

    Den allmänt humanistiska känslan på skivan gör att jag medvetet avstår från traditionella betyg, utan lämnar er med följande:
    Så, även om det är en skiva som blir lite svår att stoppa in i skivsamlingen, på grund av sitt format, så kan jag inte annat än rekommendera den.
    Och uppmana fler att tänka utanför lådan, när det kommer till hur man ger ut sin musik. Det blir liksom en lite mer spännande värld helt enkelt. Samt att man på så sätt har möjligheten att skapa ett mervärde för konsumenten och därigenom även sticka ut lite mer i dagens brus.


    Var får man då tag i denna mycket begränsade utgåva då (100 ex.)? Jo, direkt från källan, dvs. man mailar Hund själv, på adress doghead[a]hotmail.se 150: + frakt. Som hittat om man gillar konceptet.


    fredag 4 juli 2014

    Rocken i Bild - Electric Boys

    Idag har jag helt fräckt snott-lånat en bild från Rockbladet.se.
    En mycket cool bild tagen av Anna Skogh, på Electric Boys alldeles egna bassman, Andy Christell i aktion. Bilden är tagen den 2/5-2014 i Helsingborg på The Tivoli.

    tisdag 1 juli 2014

    Recension - Child

    Nu har vi inte varit bortskämda med så mycket värme och soliga dagar hittills denna sommar. Men om det skulle dyka några sådana så har jag här ett band som passar som handen i handske för just sådana tillbakalutade dagar.

    Tremannabandet Child kommer från Australien och spelar en långsam och bluesdrypande stoner rock, eller kanske det är tvärt om. Eller skall man rent av skall kalla det Doom Blues?
    Strunt samma, det är bra.
    Riktigt bra.





    Jag vet inte om det är det att dom som Australiensare är just experter på området, men det är musik som är en perfekt lisa för själen. Tänk dig lata dagar i värmen, sippandes en kall i skuggan under en hängpil, nära vattnet.
    Tillsammans med nära polare, sådana som man är lika bekväm med att prata om vad som helst, men lika bekväm med att bara sitta tyst och njuta. Strax bredvid står en rykande grill och sprider sitt gemytliga os.
    Musiken vaggar på i långsamt, tungt och smekande gemak. Basen och trummorna sätter tempot och grooven. Ingen stress, bara chill.
    Sången och gitarren lägger sig som en sval känslosam bris ovanpå. Livet kunde ha varit sämre....
    Texterna kan man väl se som ganska traditionella blues texter. Det rör sig om hjärta och smärta, spetsat med lite sprit. Som sig bör med andra ord.

    Med ett osedvanligt tjusigt omslag dessutom, skapat av Nick Keller, ett sådant som skulle göra sig väldigt bra på en snygg vinylutgåva. Rykten säger att de pengar som kommer in via den digitala försäljningen skall gå till att finansiera en gatefold-vinyl, så vem vet...
    Så egentligen har jag inget annat att klaga på, än att skivan på pappret är aningen kort. Skulle kanske inte behöva vara mycket längre, men ett par låtar till kunde vi kanske fått. Jag ger ändå skivan 4 Ess av 5 möjliga. Ännu en spelare för slutlistan?


    Sammanfattning:
    Betyg: 4/5
    Ess
    Favoritspår: All Dried Up & Stone By Stone
    Skivbolag: osignerade (hur är det möjligt?)
    Release: Februari 2014




    Bandet består av följande lirare:
    Mathias Northway
    Jayden Ensor
    Michael Lowe

    Tracklist:
    Skivan innehåller 5 låtar á ca. 37.5 minuter.
    1. Trees 08:13
    2. Stone by Stone 06:15
    3. All Dried Up 05:13
    4. Mean Square 08:06
    5. Blue Overtone Storm/Yellow Planetary Sun 10:03









  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf







  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Bandcamp

    Support The Bands That You Like!

     


    måndag 30 juni 2014

    Lite mera från Pearl Jam konserten

    Att Eddie Vedder drack ur en sko har väl inte gått någon förbi här hemma. Nyheten har givetvis spritt sig utomlands med. Här är en bra sammanfattning av händelsen från Blabbermouth.



    Sånt är man inte med om varje dag.... :-)

    söndag 29 juni 2014

    Pearl Jam på Friends Arena 2014-06-28



    Det var på tiden. Jag har inte sett Pearl Jam sedan deras första spelning i Sverige och det är allt för lång tid. Det är ju inte Seattle grabbarnas fel, dom har varit här ett par gånger sedan dess och planen var att se dem senast dom var här, 2012, men biljetterna försvann lite för fort.


    Så min och frugans förväntningar var ganska höga, samtidig som vi var lite oroliga för Friends Arenas ökända ljudproblematik.
    Dock hade vi Golden Circle biljetter och där framför scenen var ljudet inget problem. Vi avslutade konserten bak vid öldisken och där studsade ljudet som vanligt sin galna akustikdans.
    Även om jag nog tyckte att ljudet överlag var bättre än vid tidigare besök på arenan.
    Denna gång var problemet just ljudstudsandet, och det har jag svårt att se att Arenan kan skylla ifrån sig. En annan negativ sak, jag vet att det bara handlar om profit och inte kvalitet, att det handlar mer om vem som ger dom bästa erbjudandena, men måste man sälja så äcklig öl. Kunde man inte få något att välja på...
    Eller möjligheten att köpa lite vin som alternativ, särskilt som det gick åt ett antal flaskor på scenen.

    Nog om det, vad fick vi då denna kväll?
    Eddie Vedder bjöd oss på tal på Svenska.
    En bra set list med bra valda covers lite här och där.
    Det bjöds på oväntad reklam för Swedbank och Friends arena.
    Oplanerad publikinteraktion med skosignering och även lite vindrickande ur en Converse sko. Jättestora glödlampor som gungandes och som Eddie åkte runt på. En hel del vinpimplande på scenen. Fantastisk sång och musik tillsammans med en avslappnad och otvungen grupp, supporterad av en lika avslappnad och otvungen publik. På hela taget en otrolig kväll med ett fantastiskt samspel mellan band och publik.
    Dessutom fick vi ett löfte om att Pearl Jam återkommer till Sverige, och då snarare om 2 år än 12. Gissa vem som tänker vara där då....









    Helt klart en 5 Ess kväll!

    lördag 28 juni 2014

    Rocken i Bild - Pearl Jam


    Dagen till ära en fantastisk bild av Peal Jam i aktion. Det är väl inte så mycket att säga om den, mer än att jag inte har en aning om vem som är fotograf, men en otrolig bild är det hur eller hur. Och med det så sätter i alla fall jag kosan mot Friends Arena och hoppas på en magisk kväll.
    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...