lördag 25 mars 2017

Recension : Tequila Mockingbyrd : Fight And Flight

Tequila Mockingbyrd härstammar från Melbourne, Australien, men flyttade nyligen till England och släpper nu debutalbumet Fight and Flight. Dom har redan figurerar här som ett Dagens Tips, men nu handlar det om hela deras debutplatta.

Plattan är ett riktigt kaxigt vitaminpiller. Partyrock för det mesta, men det finns även stunder för lite lugn, även om det är rockandet som står i fokus, även om trion jazzar loss i låten "Jagerbomb". Jag vet inte om det finns en medveten tanke bakom det hela, men kan dock inte ducka för att den gamla Ramones covern "Somebody Put Something In My Drink" får en aningen annan känsla när den framförs av en trio unga tjejer.


 Slutkontentan ger att det är en röjig, svängig, ösig och rolig platta. Vet inte om den kommer att gå till historien som en av de stora, men den är klart värd att slänga på och ha som soundtrack till en partyhelg eller två. Kan tänka mig att nu när vår och sommar nalkas, ja då är den en riktigt bra komplement till öl i sol. Det blir riktigt starka 3/5 ess till Tequila Mockingbyrd.






Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: I Smell Rock N Roll och Somebody Put Something In My Drink
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 24:e Februari 2017
Hemsida
Facebook

Band Members:
Estelle Artois 
Jess Reily 
Josie O'Toole
Låtlista:
1. I Smell Rock N Roll
2. Never Go Home
3. Money Tree
4. Catalyst
5. Half The Man
6. So Not Me
7. Everyone Down
8. This Ain't Dead
9. Somebody Put Something In My Drink
10.Why Are We Still Friends
11.Jagerbomb
12.Shut Me Down
13. Good Time

fredag 24 mars 2017

Dagens Musiktips : Toseland

Det är alltid rolig när någon lyssnar på ens positiva kritik. Så som Toseland.
Nä jag bara skojar, jag har nog inte så mycket med det hela att göra, men är ändå glad att Toseland, som jag har gett ganska ljummen kritik till tidigare, har piggat på sig.

De två senaste skivorna fick mellanmjölk att verka spännande, och nu knappt ett år efter senaste fullängdaren, så släpper bandet en EP, Fingers Burned, och plötsligt händer något. Det är inte några massiva kontinentförskjutningar, men det är ändå små steg i en riktning som känns riktigt positiv i mina öron. Vet inte om det är det kortare formatet som kokar ner det som är bra till en mer kritisk massa? För tidigare plattorna har haft enstaka bra låtar som lite drunknat i det som inte varit så kul. Men här är det bara guldstoftet kvar. Jag gillar även det mäktiga blåset som dyker upp på denna platta. Det svänger riktigt gott.

Tummen upp för Toseland!
EP:n släpps den 31:a Mars



tisdag 21 mars 2017

Dagens Musiktips : Tigre Blanco - 200 Miles

Det är roligt hur ens irrfärder på Internet för en i helt oplanerade riktningar. Dagen Musiktips, Tigre Blanco, från Holland är ett sådant sidospår. Det började med att jag lyssnade på en helt annan skiva från ett annat band och ramlade genom dom in på en hyllningsplatta, Houdoe & Bedankt, till ännu ett holländskt band som jag aldrig tidigare hört talas om, Peter Pan Speedrock, som i sin tur lagt ner men är klart lyssningsvärda. Dock, på denna hyllningsplatta gjorde just Tigre Blanco en störtskön version av PPS låt "Boom!", vilket fick mig att lyssna vidare för att landa på dagens låt, "200 Miles".
Pheew! långt för så lite, lite grand som i "På spåret". :-)



Givetvis slänger jag med videon till "Boom!" också och en allmän uppmaning till att även kolla upp Peter Pan Speedrock, även om deras musik mer lutar sig åt Motörhead hållet (vilket gillas starkt).



Tigre Blanco Facebook
Peter Pan Speedrock hemsida

måndag 20 mars 2017

Blast From The Past : Axe - Burn The City Down

Vi håller oss kvar i tidigt 80-tal. Axe gav ut plattan Offering 1982 och från den har jag valt låten "Burn The City Down". Hela plattan var under tiden ett soundtrack till förfestandet i de ljuva tonåren. Eller plattan, Axe överhuvudtaget var en stor del i dåtidens partystämning och jag blir fortfarande varm i hjärtat när man sätter på någon av de gamla godingarna. Sedan finns det i gitarristen Bobby Barth, en glasklar koppling till en annan gammal favorit i bandet Blackfoot, men mer om dom senare.

I brist av officiell video från då det begav sig, så får ni här en Live inspelning från Sweden Rock 2012.




Facebook

fredag 17 mars 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 8!

Strax helg igen, så vad passar då bättre än lite sköna musiktips! Betar av ett par band helt utan andra sammanhang mer än att dom är jäkligt bra. Hoppas att ni hittar något gott här.

Som alla som läst bloggen ett tag så gillar jag Rival Sons, så är det någon därute som oxå gillar den typen av röjig bluesig svängig rock, ja då är Blackdust från Brasilien ett klart stalltips.



Facebook


En låt, ibland räcker det långt. OMY från Moskva har presenterat denna dryga 10 minuters låt som innehåller lite allt möjligt. Börjar lugnt, går över i skönt ös och avslutar i det lugna igen. Mycket snyggt.





 Fuzzade gitarrer från soldränkt öken? Ja är man som Fuzz Evil från Arizona så har man väl ökenrocken i blodet.





För att kyla ner oss efter ökenrockens solsveda så tar vi och lyssnar in oss på Wolves of Winter. Nä jag bara skojar, även dom är från Arizona och spelar riktigt bra Stonerrock.





Det är inte bara Dracula som kommer från Rumänien, utan även nästa band RoadKillSoda. Bluesig och flummigt. Bra rock utan krusiduller.



onsdag 15 mars 2017

Stoppa pressarna! Mammoth Mammoth och Facebook-censuren

Gamla favoriterna Mammoth Mammoth har inför det kommande släppet av sin nya platta, Mount The Mountain, hamnat lite på kant med Facebook i och med att dom i vanlig god ordning har en lättklädd dam på omslaget, vilket gör att dom inte får visa omslaget i ocensurerat skick.

Vad gör man då? Jo, man utlyser en tävling, där man vädjar till sina kreativa fans att skapa egna censurerade versioner och vinnaren kommer att få en del merch från bandet.

Uppmaningen hittar du här!

Original
Mammoth Mammoths version



















Medan ni sitter och knåpar på era egna varianter så kan ni passa på att lyssna på "Spellbound" från den kommande plattan. Bra som alltid!



Facebook




Mitt infantila bidrag:

Dagens Musiktips : Scaevola's Fire - Conflagragations

New York:arna Scaevola's Fire blev här recenserade för sin självbetitlade debutplatta från Januari förra året.  Det bar sig dock inte bättre än att dom släppte en uppföljare strax därpå, i Augusti, med namnet Conflagragations. Och det är bara att glädjas, det är mer av samma bra vara.




Facebook

måndag 13 mars 2017

Dagens Musiktips : Danko Jones - You Are My Woman

Har precis snabblyssnat lite Danko Jones senaste platta Wild Cat. En helt ok platta, men den största behållningen så här lång är ändå Thin Lizzy låten "You Are My Woman".
Fast det är ju inte Thin Lizzy, utan Danko som lyckas få till en dänga som låter så otroligt mycket Lizzy att man häpnar.  Danko har lyckats med konstycket att extrahera allt bra (och det är ju i stort sett allt) från Thin Lizzy och komprimerat ner det till den här låten. Från låtens uppbyggnad till gitarrerna och även sångmässigt har jag inte hört någon låta så mycket Phil sedan Phil själv.

Man blir bara så jäkla glad! Tack Per för tipset.



Facebook

fredag 10 mars 2017

Önskelistan - Glaskonst

Det var hårt länge sedan önskelistan dök upp här. Men nu är det dags igen och det blir ett rejält inlägg om än lite förvirrat.
Denna gång siktar jag in mig på glaskonst, vilket i sig kanske inte är så konstigt när man är bördig från Småland. Jag kommer givetvis försöka få till en rockanknytning, även om den mest är fördomsbaserad och aningen långsökt. Men det är ju lite så jag opererar. :-)

Det finns som alla vet en hel del namnkunniga glasbruk runt om i Småland. Ser man dessutom historisk så har lika många försvunnit i glömska. För min egen del har jag ett glasbruk som jag tycker sticker ut extra och det är Målerås Glasbruk med Mats Jonasson i spetsen.

Traditionellt glas är vackert. Kan man sedan hälla rödvin, eller kanske en ädel maltdryck, i dem så blir dom ofta ännu vackrare. Sedan finns det dom som går lite utanför det vanliga och skapar otrolig konst, bredvid bruksdelen i glashantverket.
Och i detta har vi essensen av Målerås. Här skapas vackra bruksföremål vid sidan av otroligt vacker konst.
För att få till den lite (kanske) krystade rock n roll vinkeln så siktar jag in mig på en av glaskonstnärerna på bruket, som är känns lite extra Rock n' Roll (även om allt från Målerås är värt att kika på), nämligen Ludvig Löfgren. Varför är då han mer rock undrar den uppmärksamma läsaren? Helt enkelt för att jag misstänker att det bor en rocker i honom, enbart baserat på mycket av hans verk, men även baserat på hans utseende.
Ytlig? Jag? Inte då, eller javisst! Välj själva.

Nä, hans alster får helt enkelt tala för sig själva.

Vi börjar med bruksföremål och det som får representera önskelistan som sådan. Rödvinsglaset "Into The Woods". Ett glas som jag bara tar för givet kan få även Motörhead vinet att smaka fantastiskt.

Sedan har vi själva konst-konsten, det som bara är vackert i sig. Som exempel har vi den här tatueringsinspirerade glastavlan, "Skull and Snake".

Glastavlan kan vi lika gärna glömma direkt, prismässigt (46,000:-), för min egen del. Jag får hålla mig till de lite mindre exklusiva sakerna. Glaset är inte det billigaste (499:-), särskilt inte om man vill ha en hel uppsättning, men om man kan leva med att (helgerån) hälla i något billigt rödtjut i glaset ett tag så kan man väl få ekonomin att gå ihop. :-)

Har ni vägarna förbi, så se till att svänga in och kolla deras utställning då bilder inte ger rättvisa.



Tatueringsmotiv är något som återkommer i Ludvigs alster lite då och då, eller vad sägs om den klassiska dödskalle ljuslyktan han designat för Kosta Boda. Faktum är att just den lyktan har blivit lite av en prenumeration här hemma då en hel del i bekantskapskretsen fått en sådan av oss i studentpresent eftersom den förutom att vara brutalt snygg dessutom är riktigt prisvärd.












Sedan har han varit inblandad i ett Hot rod projekt, Juxtapod. Där man har gjort en fullt körbar Hot rod där stora delar av bilen består svensk kristall. Är inte det Rock n' Roll deluxe så säg.






Elme Glasbruk
 Jag nämnde i inledningen att det fanns en del intressanta glasbruk som gått i graven också. Så jag vill gärna passa på att slå ett slag för en favorit av dem med. Dessutom tenderar deras saker att vara aningen billigare men inte desto mindre Rock n' Roll för det.
Åtminstone inte om man ser till den rådande Vikinga-vurmen med TV-serier som Vikings och Game of Thrones. Så vill man njuta av sin malt ståndsmässigt till blytung vikingarock med antingen Heavy Load, Manowar eller
Amon Amarth, Ja då skall man givetvis, som jag, svinga bärsen i dessa sejdlar, designade av John KällElme Glasbruk någon gång på 60-talet.

Målerås
Finns med en Viking och en Valkyria i både grönt och brunt. Dessa sejdlar är ett gammalt barndomsminne från sommarstugan, då det stod ett par som vaser i det gamla dasset, numer har jag en uppsättning gröna, 3 av mannen o 3 av kvinnan. Snacka om Retrosnygga och oftast väldigt prisvärda när man väl hittar dem. Skall man toppa dessa sejdlar så skall det då möjligen vara Målerås lite modernare take på Vikinga sejdel.


torsdag 9 mars 2017

Recension : Regulus - Quadralith

Regulus från Sheffield, en helt ny uppenbarelse för min egen del.

Med gitarrarbete som går från fläskigt tunga riff till  små finurliga mys-slingor borde det här vara något som tilltalar mig, men tyvärr, det gör inte det. Inte fullt ut i alla fall.
Musiken är allt som oftast jättebra, men tyvärr tråkar sågen ut mig ganska omgående och blir något så infernaliskt långtråkigt.
Första låten börjar riktigt bra, men någonstans lägger sig sången som en entonig brölande matta och tråkar ut vad som skulle kunna varit jättebra.

Tyvärr!





Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: Bones
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 17:e Mars 2017
Facebook
www.regulusband.com




Band Members:
Luke Jennings - Guitar / Lead Vocals
Thomas Osborne - Guitar / Backing Vocals
Martyn Lucas-Bewick - Bass
Joe Milburn - Drums
Låtlista:
  1. 1  DOMINION
  2. 2  LAST CHANCE TO DIE YOUNG
  3. 3  SEVEN TALES TOLD
  4. 4  BONES
  5. 5  HEART OF STONE
  6. 6  THE DREAM REAPER
  7. 7  POOR MAN'S GRAVE
  8. 8  DUTCH
  9. 9  OVERCOME
  10. 10  QUADRALITH


onsdag 8 mars 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 7!

Idag blandar vi lite udda fåglar. Det blir en stor dos med hårt fuzzad Lo Fi och en del annan flummigt. Gemensamt för dagens låtar är att dom skulle kunna vara en del i ett soundtrack från vilken Grindhouse film som helst.

Det är inte bara Putin själv som är skrämmande när vi sneglar mot den stora björnen i öst. Från St. Petersburg kommer Lunar Funeral som bjuder in oss till att ha Sex On A Grave. Brötigt fuzzat och störtskönt.



Facebook

Possesor är ett Londonbaserat band som fortsätter i likande "gritty" ljudbild som Förra bandet även om man här är klart mer tydlig i sin Doom inriktning.



Facebook

Åter till det där med sex, för det är ju alltid lika populärt. Skivan Sex med det produktiva enmansprojektet King Dude är en spännande mix av folk, blues, punk, mörker, rock och lite Goth. Lite som om Leonard Cohen gått med i Sisters Of Mercy eller The Mission. När skivan dessutom har med en hyllning till  Svenska Pojkar, ja då är det inget snack om att det skall hyllas.



Facebook

Stora steg över till Australien. En liten singelpärla från Smoke. Två låtar som ger både Tungblues med Tom Waits vibbar och lite psykedelisk surfrock feeling.



tisdag 7 mars 2017

Dagens Musiktips : Tequila Mockingbyrd

Off Yer Rocka Recordings verkar ha bra tumme med kvinnliga trios. Tidigare har vi här på Spader Ess kunnat läsa om The Amorettes, och nu tänkte jag att vi stiftar bekantskap med deras senaste kvinno-trio Tequila Mockingbyrd.

Så här kommer två svängiga partyrockare från de Australiensiska tjejerna som numer är baserade i England. Just nu i dagarna åker man runt England som förband åt våra alldeles egna Bonafide och debutalbumet är planerat att släppas den 24:e Mars.





Hemsida
Facebook 

måndag 6 mars 2017

Ghost - The (hopefully) never ending story

Spökhistorier har alltid kittlat och fascinerat.
Så också nu när det börjar bubbla runt Ghost. Jag har fullkomligt älskat hela konceptet från start och även om vissa delar av ryktesfloran som just nu florerar runt bandet, med kickade medlemmar osv., är lite tråkiga.
Kan dock inte låta bli att undra vad som är vad i den stora masterplanen och så kan jag inte heller låta bli att småmysa lite, för det är lite lite drama i rockvärlden ibland.

Jag kan ju inte heller sticka under stol med att allt det här har fått upp mina ögon för en hel del andra bra band med knytningar till de inblandade, så som Magna Carta Cartel, Tid och Subvision. Att detta dessutom kommer i anslutning till att både Ghost och MCC skall släppa nya plattor, ja det lär antagligen inte ligga dem i fatet, åtminstone inte MCC som många med mig nu får upp ögonen för.

Den slutgiltiga kraftprövningen för Ghost blir för min del den kommande spelning på Hovet i April, där blir det lite upp till bevis om vad som händer med bandet. Tråkigt lär det inte bli antar jag och allt det här öppnar ju upp för nya dramatiska grepp. Det är kanske läge för att Papa får en backup av odöda nunnor i stället? :-)

För att rama in allt detta så kör jag Magna Carta Cartels återsläpp av låten "Sway" som tydligen fått sig en upp-putsning textmässigt som är svårt att inte dra växlar till den pågående fejden.


Lägger man därtill MCCs biografi från Facebook så anar man att det är en del fnurror på tråden bakom maskerna.
About MCC [Magna Carta Cartel] - a brief biography

MCC was formed in Linköping, Sweden, in 2006 by a group of five friends who thought they would make it big one day.

They wrote dreamlike songs fit for a soundtrack, yet a film unseen or still to be made. Through midnight sessions and dawns calling for sleep; through the hells of despair of it all turning to shit; through lack of lust and hope, the boys recorded their debut album ”Goodmorning Restrained”. It took them three years to finish it. The power of will, one would think. It was finally released, free for digital download only, in 2009 at Sounds Of Zilence. Like a musical message in a bottle once sent out to the seas of sound.

Around this time the band Ghost was founded, and some of the members of MCC went along and away on what would be the ride of their lives; Worldwide Success, Tours, Recordings, Parties, A King turning to Gollum, Princesses turning to Witches and Glory turning to Insanity. MCC had been put to sleep as the there was no time, energy or visions to be spared or shared for anything else but Ghost. Meanwhile, that musical message in the bottle, once sent out to the seas of sound in a last manoeuver to reach out to anyone, someone or everyone, seemed to reach the shores both here and there. People from all over started to listen to MCC [Magna Carta Cartel]. Interest was shown. Letters were written (never meaning to send). Songs and Demands were heard.

Then something happened.

And now,

Times have changed. Tick tock.

Time to wake up. Time to run.

MCC Lives.


Mer info hittar man kanske här vad det lider:
Ghost Facebook
Magna Carta Cartel Facebook

fredag 3 mars 2017

Recension - Rival Sons Annexet 20170302

Äntligen dags att se efterlängtade favoriterna i Rival Sons, Denna gången på Annexet. Sist jag såg dom var som förband till Black Sabbath, och även om det var bra (trots Friends Arena) så var det tydligt att det inte var deras show. Därför var det roligt att återse dem i egen regi.

Bandet har turnerat flitigt den senaste tiden, dels som förband på Monsters of Rock turnén med Black Sabbath och nu själva i ett litet eget koncept kallat Teatro Fiasco. Konceptet består av Rival Sons själva, men i stället för ett traditionellt upplägg med förband/huvudband så kör man här med en DJ och en poet innan huvudakten. Hur fungerar då detta? Beror lite på vem man frågar. Men enligt mig, ganska hyfsat.

Det börjar med att radio DJ:en Howie Pyro, från Intoxica Radio, levererar gamla garagerock rökare från 50- o 60-tal accentuerad av lika gamla strip-tease filmer på storbildsskärm. Hur detta togs emot beror nog på hur tidigt man kom till eventet. En bekant kom precis när det öppnade och han vart väl aningen mätt på att ha detta i en och en halv timme innan resten av showen tog vid. För min egen del tyckte jag det var rätt charmigt, men jag kom mycket senare och såg kanske en halvtimme.

Därefter klev en av  Jay Buchanans kompisar på scenen, Derrick C. Brown. En poet/performer som  framförde lite småsånger och poem till olika ljudbakgrunder. Även här delades publiken, men själv tyckte jag att han var helt ok och stundtals underhållande.  Särskilt poemet vid namn
"I Hate Jay Buchanan" var en frisk fläkt med glimten i ögat just denna kväll.

Sedan ännu ett pass med Howie Pyro medan man rev scenen och gjorde en liten soundcheck inför Rival Sons. Det hade nog varit mer effektfullt om det hela varit lite mer förberett och att man rivit scenen lite snabbare för att låta Rival Sons kliva på direkt i anslutning till Derrick.

Sedan följde en överlag bra show som framför allt lutade sig mot de senaste plattorna låtmässigt. Det största nackdelen i mina ögon, om man nu skall börja med det negativa, var att schowen ibland tappade farten en del. Först har vi låtarna som i sig som går från bombastiskt ösigt till det skiraste lugnet inom loppet av sekunder, och det är helt ok. Men lägger man där till en hel del freebasat jammande som tar över här och där och på det hela taget blir för mycket och man nästan vill bli helt MC5 och vråla "Kick Out The Jams" mot slutet... ja det tappar fart och styrning helt enkelt. Man kunde även ana att energin kanske inte var på topp nu efter allt flängande längs vägarna. Sedan är det ju som alltid när ett band börjar bygga på sin låtskatt, man saknar ju alltid en del låtar.

Men bortsett från allt detta. När allt faller på plats och jammandet och solopartierna hålls till en vettig nivå, ja då är Rival Sons helt fantastiska. Det svänger och gungar, rullar och river, smeker och lindrar. En fråga som jag direkt ställer mig när jag hör Jay's röst är alla som sitter och pratar i dagens media om den moderna soulen och R&B (gärna i samband med artister som Frank Ocean), är dom fel-vaccinerade? Tappades dom på golvet när dom föddes? Det här är soul och blues som krigar sig rakt in i själen. 
För att inte tala om de svulstiga riffen som Scott Holiday vräker ur sig stundtals, när han inte går allt för bananas med effektpedalerna. Öppningsriffen till "Open My Eyes" t.ex.. är som om Godzilla skulle kliva in på scenen med tunga kliv. Michael Miley är som alltid imponerande på trumpallen, och man undrar mest hur han orkar ligga på som han gör, och på det trumsolo. Jag blev även imponerad av hans Lemmy rakning som satt lika snyggt som hans plommonstop. Dave Beste är stabil och cool som vanligt.

På hela taget en bra kväll, om inte helt perfekt. Men även när Rival Sons inte är på topp, så är dom ändå bättre än så mycket annat. Tack ännu en gång Rival Sons

torsdag 2 mars 2017

Dagens Musiktips : Horisont - About Time

Alldeles nyligen släppte Horisont sitt senaste album, About Time. Och About Time är nog vad man kan sammanfatta mina intryck från denna platta. En skiva som är sprängfylld av radiovänliga retrolåtar. Inte direkt något nytt under solen, men däremot en överdos av allt som är bra från förr. Igenkänningsfaktorn är hur stor som helst.

Små proggiga stick, ursprungs Kiss:iga gitarrslingor, Noice synthar som anas i något läge. Bland annat, det är bara att dyka in och njuta.



Facebook
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...