måndag 22 september 2014

Spader Ess raljerar på om beatbox

Har traditionellt lite svårt för beatbox och lek instrument med din röst fenomenet. Har t.ex. aldrig  riktigt förstått The Real Groups storhet, även om jag i mindre doser kan bli imponerad. Lika så många andra som håller på med beatbox. Visst, kul en liten stund men sedan....määäähhh!

Men så finns det ju Beatboxing och det finns beatboxing.
Michael Winslow är i en klass för sig själv, han imponerar även mig. Stort! Så, alla gomsegelinstrumentalister därute, här har ni något att sträva efter.
Här gör han en fantastisk version på Led Zeppelins "Whole Lota Love"


lördag 20 september 2014

Dagens Musiktips - The Driftwood Sign

Malmörockarna The Driftwood Sign släpper nya singeln "Disorder" med tillhörande video.
Bandet planerar att följa upp med en EP senare i höst. Svängigt, drivet, lite progressivt med ruggigt bra sång. Skall bli spännande att se vart det här tar vägen...






fredag 19 september 2014

Dagens Musiktips - Alunah : Heavy Bough

Stencoola Alunah släpper en tung och snygg video inför sin 3:e plattas lansering.Om låten "Heavy Bough" är typisk för skivan i övrigt, så är det helt klart något att se fram emot.


onsdag 17 september 2014

Spader Ess Tipsar! Ozium Records söker nya band.

Igår recenserades det senaste släppet från ett band på Ozium Records , Heroinne.
Mats på Ozium låter meddela att man just nu söker nya akter till skivbolaget, främst då svenska band. Så mitt tips är, att om man känner att man passar in på bolaget, har skillzen (Stoner, Fuzz, Pshyc, Doom och/eller Retrorock) och kan tänka sig att ligga på samma bolag som t.ex. Heroinne och Mamont, så släng iväg en demo till Mats så kanske det är ditt band som blir recenserat här nästa gång.
Kontaktinfo finns på bolagets hemsida.

tisdag 16 september 2014

Recension - Heroinne : Interstellar Grade Octainne

Norsk stonerrock, varför skulle det vara mer exotiskt än svensk?
Vet egentligen inte varför, men det känns ändå så spontant.  
Heroinne kommer med andra ord från just vårt västra grannland Norge och släpper nu sitt första fullängdsalbum,  Interstellar Grade Octainne, på svenska Ozium Records.

Att lyssna på Heroinnes mullrande spacestoner är som att beskåda en lavin av stenar och grus rulla ner för fjället mot fjorden under. Det är en naturkraft. Målmedveten, taktfast och mörk rock som röjer och rullar sin väg mot sitt mål.
Musiken är murrig och dov och aggressivt. Det matar på i stundtals högt tempo, men det finns även stunder för lite lugnare spår.
Det som är min stora behållning från skivan är musiken. Bombastiskt härligt förryckt, vilket även till viss del gäller sången. Och även om det stundtals smälter ihop till en gungande urmassa, så har jag nog lite svårt för just sången, i längden.
För musiken är briljant framförd stonerrock och sången har ofta en härlig och intressant melodi. Men i långa loppet blir jag lite trött på att försöka urskilja texten mitt i allt gutturala vrålande så sången tenderar att smälta bort till att mer bara bli ett med resten av instrumenten.
Lite mer nyans i sången hade varit ett plus för min del, men med det sagt, det är absolut inte en dålig platta. Är du dessutom inne på Stonerspåret sedan tidigare så kan det faktiskt vara en riktig pärla. För när det blixtrar till, så är det riktigt bra. Och det gör det då och då.

Men det bådar gott för framtiden, jag ger skivan starka 3 Ess och det är inte dumt för en debut.


Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Ess
Favoritspår: Pulsar & Clear Sight, Fogged Mind
Skivbolag: Ozium Records
Release: 2014






Bandet består av följande lirare:
Espen Kalstad
Petter Grøtan
Amund Hagerup Johnsrud
Fredrik Lian

Tracklist:

  1. Sludgehammer 5:35
  2. Clear Sight, Fogged Mind 4:44
  3. ultimate.fuzz octane 4:40
  4. Yawning Sun 9:11
  5. Event Horizon 3:53
  6. Wendigo 2:40
  7. Brained Dead 3:45
  8. Rogue Planets Galore 6:26
  9. Pulsar 7:39
















  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
















  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook

    Support The Bands That You Like!

    måndag 15 september 2014

    Dagens Musiktips - Naked Brown : Not So Bad

    Polsk rock som svänger om ordentligt.  
    Naked Brown är som Motörhead's och Clutch's oäkting till unge. Man släppte plattan, Not So Bad, under 2013 och den bjuder på opretentiös rårock med energi och en god dos underfundiga texter, kanske inget man vinner Nobelpris med, men lite kul och ofta med glimten i ögat. Vassegoa!



    Bandcamp
    Facebook

    fredag 12 september 2014

    Recension - Hypnos : s/t

    Det är inte ofta man blir så jäkla glad, nästan omedelbart man sätter på en skiva, som i det här fallet. Men det händer ibland.
    Hypnos självbetitlade debutskiva är en sådan platta. En sådan platta som blir lite av ett dilemma när man skall recensera. Man måste ligga lite lågt och invänta att skivan skall lanseras, samtidigt som man inte vill annat än sprida kunskapen om den så fort som möjligt.

    Men låt mig sätta ett ramverk först.
    Bandet själva beskriver sig som ett band som spelar "Heavy Action Boogie Rock, från Göteborg", och det må vara sant, men det är bara ramen.
    Fyller vi i lite på duken så målar vi upp ett landskap i slutet av 70-talet, just när det börjar göra sig berett att kliva in i 80-talet.
    I bakgrunden skymtar vi ett Judas Priest, som står med ena foten i den progressiva hårdrocken och en ung Rob Halford som precis börjar sträcka sig för att fatta Heavy Metal fanan och ställa sig på barrikaderna som NWOBHMs spjutspets.
    Där någons stans i det landskapet hittar vi Hypnos.
    Det Göteborgarna har släppt, är vad som kunde varit en naturlig uppföljare för Judas, när som helst innan British Steel. Lite mer utsvängda jeans och klassisk skinnpaj, än omåttligt med nitar och läderkeps, skulle man kunna säga.
    Lägg därtill den oslipade råa aggressiviteten, viljan och intensiteten från Iron Maidens två första album och en rejäl dos spelglädje. Då har du fångat in stora delar av Hypnos. Inte dumt alls med andra ord. Men det göms mer under ytan. För det är inget coverband för eran som vi pratar om, utan en helt egen giv, som bara hämtar inspirationen från dessa tider och dessa mästare.

    Musikaliskt får vi oss till livs en stadig bas, drivna och intressanta trummor, snygga tvillinggitarrer och fläskiga riff.  
    Philips sång vandrar mellan en ung och potent Halford för att stundtals låta de bästa stunderna från King Diamond skina igenom, utan att därigenom förlora sin egen karaktär.
    Att han dessutom lägger en vansinnigt snygg tvärflöjt på öppningsspåret "Hands Of Evil", gör inte det hela sämre. För att inte tala om att det sätter den progressiva känslan på kartan ordentligt.
    Låten har dessutom en text som jag gillar skarpt, som tar upp problematiken med att det är den regerande makten som skriver historieboken, så att säga. Här handlar det om att vi från ganska ensidigt håll får lära oss om vad som är ondska och hur vi skall förhålla oss till den.
    Hörde jag någon säga favoritlåt! Jajjemän, Jo Bätt!

    I övrigt får vi allt som allt 8 sköna låtar som spänner från just boogie-rock med retro heavy metal känsla. Däribland en skönt bluesig semi-ballad i låten "Nightmares". Hade jag haft en luftgitarr, så hade jag tagit fram den illa kvickt och jammat med i låtarna.

    Det tog inte mer än två-tre varv av skivan för att sätta detta betyget, som sedan fått stå sig under resten av tiden. Jag kan inte annat än säga att denna skiva är ett måste. Särskilt om du har den minsta lilla förkärlek för tidig Judas Priest, Iron Maiden och i viss mån Thin Lizzy. Vinyl, CD osv. släpps den 26:e September, dagen efter lön, så det finns inga ursäkter. KÖP!  
    Jag har svårt att se just nu att denna skivan inte finns med på min lista när året sammanställs, då det enda jag kan klaga på egentligen är längden. Den känns lite kort med sina knappa 35 minuter. Men å andra sidan, då har jag anledning att starta om skivan igen, och igen, och igen.... 
    Så det är bara att gratulera Crusher Records för att dom fått in ännu ett guldkorn i sitt stall.






    Sammanfattning:
    Betyg: 5/5
    Ess
    Favoritspår: Hands Of Evil och Nightmares
    Skivbolag: Crusher Records
    Release: 26 September 2014



    Bandet består av följande lirare:
    Philip Lindgren – vocals
    Oskar Karlsson – guitar
    Fredrik Bäckström – guitar
    Anton Frick Kallmin – bass
    Lasse Ekelöf – drums

    Tracklist:

    1. Hands Of Evil
    2. Hypnos
    3. Nightmares
    4. Moving Too Fast
    5. The Mountain
    6. Invaders
    7. Abracassus
    8. How To Handle Madness





















  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf


















  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook

    Support The Bands That You Like!

    torsdag 11 september 2014

    onsdag 10 september 2014

    Stoppa Pressarna!! Beelzefuzz lägger ner.

    Tråkiga nyheter från Doomriket. Amerikanska bandet Beelzefuzz lägger ner sin verksamhet, trots att det tycks ha varit mycket på gång, och att man förra året släppte sin debut som dessutom var en av senare tidens mest spännande i sin kategori. Mer finns att läsa här, även om det i dagsläget är rätt tunt med information.



    Snällare skivomslag

    Wilf Turnbull och Derek Philpot är ett par engelska pensionärer som fördriver sina lediga dagar med att bland annat skriva roliga små brev till populärmusiker. Här är tex. ett till Saxon med ett finurligt litet svar från Steve Dawson.
    Derek gör dessutom om Heavy Metal omslag. Han gör dom lite artigare och snällare helt enkelt. Oftast genom att skria om titeln en aning.






    Flera omslag hittar du här!

    tisdag 9 september 2014

    Stoppa Pressarna! Ny video från Mäbe

    För ett tag sedan så släppte Mäbe sin senaste singel "Norrskensskimmer och Solnedgång" och nu kommer det en officiell video till låten. En snygg och melankoliskt vacker liten film som passar väl till låten, även om färgsättningen är lite mer sparsam än vad låttiteln kan ge sken av. :-)


    måndag 8 september 2014

    Festival tips

    Nu får vi väl ändå säga att festivalsäsongen är över för i år. Eller åtminstone den tältbaserade varianten. Så se detta som ett tipps inför nästa säsong. Ett av festivalarrangörernas största problem genom tiderna, som bara blivit större med åren, är allt skräp som vi festivalbesökare lämnar efter oss.





    Som tur är, så är människan en stor problemlösare, som dessutom börjar skapa sig ett minst lika stort miljömedvetande. Låt mig presentera festivaltältet Glad Tent, som förutom att vara tänkt som ett engångstält, är designat för att agera sopsäck när festivalen är över.
    Win, win som man säger.





    fredag 5 september 2014

    Fredag, dax för lite vintips!

     I det stora landet i väst finns det en vingård, Wines That Rock, som drivs av vin och musikentusiasten  Mark Beaman. Här gör han vin utifrån inspiration från rock n roll. Så det är inte banden själva som har letat rätt på något billigt jox att hälla på flaska för att kunna kränga sitt varumärke. Så därför jag givetvis nyfiken på om det borgar för bättre kvalitet eller ej. Fortsätt läsa så kommer svaret....

    Här i Sverige har vi nu fått möjligheten att kunna köpa The Police, Rolling Stones och Pink Floyd vinet genom Brands For fans försorg. Huruvida de andra vinerna kommer att komma till våra systembolag låter jag vara osagt (dvs. har jag ingen aning om?) Däremot har jag lyckat lägga mina smutsiga små fingrar på två av de nu tillgängliga. Flaskor som representerar band som jag gillar väldigt mycket utan att för den saken bli fanatisk, så vi får väl se vad vinerna gör för det hela.

    Rolling Stones - 40 licks Merlot

    Det första vinet jag provade blev Rolling Stones. Ett behagligt och lättdrucket vin, med smak av körsbär. Helt klart det bästa merch-vin som dittills har provsmakats här hos Spader Ess. Ett torrt vin med en behaglig eftersmak (om än lite kort (som ett virvelkaggeslag, underbart men kort)). Dock inte så bra att det motsvarar sin prisbild, på 139:-, så är det ändå ett klart steg i rätt riktning.
    Sammanfattningsvis kan man se det som att vinet avspeglar skivan som fått ge namn åt den. Ett samlingsalbum: En bra samling, men kanske ändå inte riktigt tillfredsställande för en luttrad samlare... Dock en snygg etikett och ett bra vin, som bör tilltala vilken Rolling Stones diggare som helst, åtminstone någon gång då och då. För, trots att det är ett förvånansvärt bra vin, så är det nog som vanligt, en kul grej för fans till bandet. Och det finns det ju många av, så försäljningsmässigt tror jag nog att det kan bli en hit.
    Eller rättare sagt, kan Montazamis viner bli tillräckligt poppis för att hamna i systembolagets ordinarie sortiment, med hennes något blygsammare kändisfaktor, och riktigt usla innehåll, så borde det här vinet vara något för topplistorna. Vem vet, kanske är vinet tvärt emot bandet i fråga, och kan åldras för att nå sin största hitpotential? En annan fråga är dock om det tål att lagras lika länge som stenarna?


    The Police - Synchronicity Red Wine Blend

    Nästa flaska för provsmakning (inte samma dag såklart) var The Police.
    Ett vin som jag av någon anledning var mer nyfiken på, men samtidigt hade mindre förväntningar på. troligen för att det är en mix av olika druvor vilket gör att det är svårt att i förväg ana vad som komma skall.
    Blandningen består av  Carignane, Zinfandel, Syrah, Petite Sirah, Grenache and Viognier.
    Vilket kan kännas som en salig blandning, och det är nog just vad det är, med betoning på salig. Detta är faktiskt ett riktigt gott vin.
    Ett väldigt bärigt, något torrt vin med en behaglig eftersmak som hänger kvar som en skön sustain med lätt distorsion. Lättdrucket och matvänligt är nog en bra chefs-sammanfattning.

    Enligt mig piskade det vinet, som jag bara dagen innan utropat till bästa Merch-vinet hitills, och det ganska ordentligt (se ovan).
    Äntligen har vi här ett vin som börjar närma sig att vara prisvärt, även det ligger på 139:-. Inte billigt, men helt klart mest prisvärt av band-vinerna (so far, hoppas ju givetvis på mycket mer kvalitet i genren Merch drycker (Pink Floyd finns ju t.ex.. kvar att smaka)).  Hade det legat någonstans mellan 80-90 kronor så hade det kunnat få följa med hem lite mer vardagsmässigt, både med eller utan kopplingen till The Police.

    torsdag 4 september 2014

    Dagens Musiktips - Geezer : Gage

    Någonting tungt, någonting svängigt och någonting snyggt. Tre i ett, det går ju inte....eller? Jodå, kolla in det här släppet med gruppen Geezer. Gage är från början en EP som släpptes 2013, men genom STB Record's försorg kommer den ny i en uppiffad version, både vad gäller musik och utseende. Mer musik och en ruggigt snygg vinylutgåva.

    Tung och skönt rivig stonerbluesdoom (titta ännue en treenighet) med skönt gitarr-slidande. Till det ett mästerligt omslag gjort av Alexander Von Wielding.



    Facebook

    måndag 1 september 2014

    Torsk på TV serie

    Har i dagarna snöat in en ny TV serie, Z Rock.Ny för mig i alla fall, gammal för andra, då den är från 2008.

    En komedi som handlar om ett kämpade rockband, ZO2 från Brooklyn och deras vedermödor. På dagarna så spelar dom på barnkalas för att tjäna ihop till brödfödan och på nätterna så lever dom rockliv i väntan på att slå igenom.

    ZO2 är ett band som finns (fanns) på riktigt och manuset är löst baserat på händelser i deras liv. Bandet är dessutom riktigt bra och man har gett ut 3 plattor till dags dato. Extra kul med en uppsjö med stjärnor som gör cameos i serien och bjuder på sig själva. Eller vad sägs om Dave Navarro och Dee Snider bland många andra. Återigen ett bevis på att rockare ofta har en viss distans till sig själva och rockmyten generellt. Tror inte att man skulle få se något liknande i Hip Hop världen, där Kaney West eller Jay-z skulle dyka upp och driva med sig själva....

    Det enda lite jobbiga just nu är att HBO:s rättigheter till att visa serien (där jag hittade den), har gått ut, så serien försvann från deras site just när jag var i början av säsong två. Snopet, men man får väl leta lite på annat håll på internetet.
    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...