tisdagen den 15:e april 2014

Stoppa Pressarna! AC/DC lägger av?

Rykten säger att AC/DC väljer att lägga ner i stället för att göra en ny platta efter att Malcolm fått en stroke, är i och för sig tråkiga nyheter. Men samtidigt kan jag inte annat än säga att vilken resa dom gett oss.
Till och med när dom inte har varit på topp, har dom ändå varit bättre än dom flesta. Ett tråkigt, men ändå värdig avslut på en lysande karriär. Och även om det nu då inte blir någon ny platta, hade sett fram mot den, så finns dom gamla kvar att förgylla vardagen och partajdagarna med.

Hatten av gubbar och ett stort krya på dig till Macolm!

Spader Ess Tipsar om en mysdryck med drag...

Det ligger ju i tiden att kocka i TV och släppa kokböcker och receptsamlingar i tid och otid, jag är ju själv löjligt förtjust i Jonas Cramby's recept med lite mer smak och hetta, så varför skulle jag vara annorlunda? 
Så läste jag en artikel på Flyg, Audio & Vision...Slice med ett romtips fick mig att tänka på att jag inte delat med mig av årets lilla vintervärmare, uppfunnen av min kära fru, som är ett drickbart alternativ till Irish Coffee (odrickbart)
. Men med tanke på hur kylslagen den svenska sommaren kan vara så kan den komma till hands även framledes. Och som dom säger i Game Of Thrones, Winter is coming!, det gäller även i år skulle jag tro....


Chilli choklad

4msk kakao
1msk rårör socker
1msk steviasocker (kan väl använda normalt socker oxå, men det känns hälsosammare så här)
2krm anchochilli pulver
1krm chilipulver
1/4krm salt
2krm vaniljsocker
1/2 krm vardera av kanel o kardemumma
1krm muskotnöt

4dl mjölk
1skvätt mörk rom
Toppa med grädde

Det här är väl tänkt till ungefär 2 personer, och måste man så kan man ju trixa lite med nivåerna på chilin (läs: Ge fan! Det skall smaka lite...)

måndagen den 14:e april 2014

Dagens Musiktips - Barabbas

Det var inte så värst länge sedan jag hade Franska Barabbas som Dagens Musiktips tidigare. Då gällde det deras debutalbum från 2011 som jag snubblat över och förälskat mig i. Den förälskelsens kvarstår, det är en skiva som jag återkommer till lite då och då. Så det är inte underligt att man blir lite extra glad, såhär i vårsolen, när det dimper ner en sprillans ny låt från Barabbas som en liten teaser inför släppet av deras kommande skiva , Messe pour un chien.

"La beauté du Diable" heter låten, vilket är tillräckligt enkel franska för att till och med jag skall kunna översätta. Låten är en pre-produktion, så det är inte det slutgiltiga resultat, men den ger en fingervisning om vad som komma skall och det verkar helt enkelt vara mer av den varan som förra skivan lade grunden för.
Så vill du ha riktiga ryggradsriff och taktfasta trummor med ett brutalt franskt mässande, masa då dig över till Bandcamp och ladda ner den nya låten alldeles gratis. Kan du dessutom franska så får du lära dig vad som är skönheten med djävulen...




Facebook
Bandcamp

fredagen den 11:e april 2014

Rocken i Bild - Hendrix igen

Ännu en bild av legendariske Michael Ochs och ännu en bild på Jimi Hendrix (och resten av Experience, om nu någon lägger märke till dem i bakgrunden).
Det är väl bara att konstatera att det troligen var lättare att ta denna typen av bilder förr och komma undan med det....
Den har lite vibbar av en 1968 års "Alla vi som längtar efter Sommaren" över sig, men visst har denna bandbild en viss charm ändå.

Photo: Michael Ochs, 1968

torsdagen den 10:e april 2014

Recension - Bacchus Baracus : Tales Of Worries, Woes & Whatever

Jag gjorde en liten beställning hos Ozium, för att fylla ut lite vinylhål.
Efter min recension av Lé Betre : Melas så kände jag att det var en skiva som skulle sitta som gjuten i plast. Vilken den också gjorde (+lite annat som det kommer mer av senare).

Men det är inte det som denna recension handlar om utan en helt annan skiva som Mats på Ozium med som en liten överraskning, i form av Skottarna Bacchus Baracus : Tales Of Worries, Woes & Whatever.

En riktigt snygg skapelse i blå vinyl med ett skotskt band som jag aldrig hört talas om innan.

Första snurren av skivan gav ett något splittrat intryck, och det framför allt på grund av sången. Musiken är riktigt bra, och stundtals även sången. Dock pendlar låtarna med att vara något mellanting mellan scream/growl och ren sång, och den som läst den här bloggen ett tag vet att jag kan bli lite avig när det drar sig mot growl-hållet.
Musikaliskt tuggar det på i stenhård stoner. Tänk ett par doser Clutch blandat med Black Sabbath och Fu Manchu. Djävligt läckert med andra ord.Sedan kommer det där med sången. När det är som bäst är det riktigt bra. Så länge man håller sig borta från det allra värsta vrålandet. För även vid "normalsången" så är det en skönt grusig och guttural stämma som presenteras, det blir kanske lite därför som jag tycker att steget över till omotiverat vrålande blir lite trist. Dock vill jag lägga till ett extra plus för att det är trummisen som sjunger, det tillhör ju inte vanligheterna.

Detta åsido, på skivan finns en hel del tillräckligt bra låtar, så låt er inte avskräckas av min aversion mot vrålsång, och skulle du dessutom gilla den typen av sång, ja då tror jag att detta kan vara en skiva som faller i riktigt god jord.
Den sparkar loss i en riktigt punkig liten historia vid namn "Yo! Wanna Deal?" men det som följer är av mer svängig karaktär.

Det är överlag en riktig energisk urladdning, även om det finns ett par lugnare låtar och även ett litet psykadeliskt "flum"parti i sista låten "Sweet Smell" (vilket kan te sig rätt naturligt i en låt som handlar om att just flumma), så handlar det om ösig och tung energirock. Det bjuds även lite trallvänliga nummer som i "I Am The Mammot"som även innehåller ett par små Gene Simmons:ska "Oh Yeah!" utrop. Sånt måste man ju bara älska.

Så, trots att sången inte sätter sig klockrent i min själ, så måste jag ändå säga att man vänjer sig eller så växer det, för efter en hel del lyssningar så accepterar jag den mycket bättre, även om jag kanske inte kommer att älska den.
Vilket gör att jag ändå delar ut 3 solida ess, av 5 möjliga. För den som har högre smärttröskel vad gäller sången skulle jag tippa på högre betyg.



Sammanfattning:
Betyg: 3/5

Favoritspår: I Am The Mammoth och Sweet Smell
Skivbolag: Wasted State Records
Release: 2013







Bandet består av följande lirare:
Quzzy - Vocals, Sticks & Madness
Gaz - Riffage, Theremin & Squeals
Iain - Distortion, Delay & Bleeps
Steg, Bass

Tracklist:

  1. Yo! Wanna Deal?
  2. Memo From The Queen Desk
  3. Man Of The North
  4. I Am The Mammoth
  5. Her Love's A Prision
  6. No Name
  7. Fuck Knows Man
  8. Sweet Smell

Mer om Bandet:
Facebook
Bandcamp
Hemsida






Support The Bands You Like!!

onsdagen den 9:e april 2014

Rocken i Bild - Candlemass


Det måste inte till att vara ikoniska proffsfotografer med utrustning för 100-tusentals kronor och horder av assistenter för att få till bilder som tilltalar mig nog för att hamna här.
Här är en publikbild från en Candlemass konsert, som är tagen av bloggkollegan Christer MagisterSchools Out bloggen.

Och precis som Christer säger i sin egen presentation av bilden, den fångar livekänslan riktigt bra, och gör att jag hade velat vara där.

Bilden fräckt snott/lånad från Schools Out! Hoppas det är OK Christer?







tisdagen den 8:e april 2014

Dagens Musiktips - Castle : Temple of The Lost

Amerikanska Doombandet Castle har släppt en video för att promota sin kommande platta, Under Siege, vilket uppmärksammats lite här och där. Med tanke på deras tidigare alster och den föraning vi får här, så kan jag inte annat än säga att jag är bra nyfiken på den nya plattan.



måndagen den 7:e april 2014

Rock-öl provsmakningen fortsätter med Fatboy

Så, då var väl våren officiellt invigd då.
Hemma är balkongen röjd så att den går att använda igen och i helgen for vi till Hälsingland för årets första grillning. Vilket i sig innebar årets första öl ute på verandan, i vårsolens sken.

För att tjyvstarta inför påsken, så blev det ett par påsköl som var riktigt goda, men även en öl som klockar in under Rock-öl epitetet. Ett Merch-öl så att säga. Denna gång med Rockabilly toner i ett samarbete mellan bandet Fatboy och Oppigårds bryggeri som resulterat i en brown ale.

Eftersom jag normalt kanske inte är någon stor fanatiker av rockabilly, så får jag ändå konstatera att om jag skall lyssna på svensk sådan, så ligger just Fatboy mig närmast om hjärtat, om inte annat för deras underbara skivomslag. När det kommer till själva ölen, så måste jag nog gå ett steg längre. Detta är nog den godaste Merch-ölen jag hittills druckit. Om det kommer att innebära att jag lyssnar mer på bandet och rockabilly är tveksamt, men att jag kommer låta en och annan Fatboy bira rinna nerför halsen det är troligt. Då priset på ölen dessutom är riktigt bra, dryga 18:-, så är det bara tillgången på Systembolagets hylla som kommer att styra.

fredagen den 4:e april 2014

Recension - Band Of Skulls : Himalayan


Engelska alternativrockarna Band Of Skulls är tillbaka med sitt 3:e album Himalayan.

Man sätter iväg ut på en tripp som spänner från klassisk gitarrbaserad rock till lite mer experimentellt, men hela tiden med rejält med attityd och glimten i ögat. Det är en skiva som verkligen växer.
När jag lyssnade på den första varvet blev jag lite besviken, för jag hade deras tidigare låt "The Devil Takes Care Of His Own", som jag tyckte var en riktig dräpare, i bakhuvudet. Och någon sådan direkt låt kände jag inte fanns här, inte direkt i alla fall.
Men för vart varv jag lyssnat på skivan så har jag fått upp ögonen mer och mer. Det är rejält med nyanser och en väldigt välsnickrad platta. Allt från det musikaliska till texter och produktion. Dessutom gungar det och svänger som bara den, och det gillar jag. För att inte tala om att den har en kvalitet som gör att den passar väldigt bra för promenader i den gryende vårsolen. Musikaliskt har skivan som sagt stor spännvidd, man hittar här kryddningar av allt ifrån Led Zeppelin till The Black Keys. Det blir även en del stänk av glamrock.
Skivan är både cool och kul på samma gång, och även om det ibland är både melankoliskt och tunga texter, så blir jag ändå glad när jag lyssnar på skivan. Kan bero på att man låter musiken vara lekfull emellanåt.
Det är bara att konstatera att Band Of Skulls lyckats ännu en gång och det med en skiva som växer för varje spelning. Jag har lyssnat en hel del på plattan och ännu har den inte lycka tråka ut mig.

Det blir 4 ess av 5 möjliga, rätt och slätt.






Sammanfattning:
Betyg: 4/5

Favoritspår: Toreador och Heaven's Keys
Skivbolag: Electric Blues Recordings (UK) Pias (Europe)
Release: Mars 2014




Bandet består av följande lirare:
Matthew Hayward - Drums
Russell Marsden - Guitar & Vocals
Emma Richardson - Bass Guitar & Vocals

Tracklist:

1. Asleep At The Wheel
2. Himalayan
3. Hoochie Coochie
4. Cold Sweat
5. Nightmares
6. Brothers And Sisters
7. I Guess I Know You Fairly Well
8. You Are All That I Am Not
9. I Feel Like Ten Men, Nine Dead And One Dying
10. Toreador
11. Heaven's Key
12. Get Yourself Together

Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida




Support The Bands You Like!!

onsdagen den 2:e april 2014

Dagens Musiktips - Electric Citizen

Electric Citizen är ett band som jag för ett tag sedan snubblade över på Bandcamp där man hade lagt ut ett par låtar. Dock försvann musiken strax innan jag hann att skriva något om bandet.
Det visade sig att man precis signat upp sig för en fullängdare hos EasyRider Records och därmed tagit ner materialet i väntan på att kunna släppa den.

Men nu har man i alla fall släppt lös en låt att fukta smaklökarna med inför skivsläppet med.
Så till alla er som gillar er rock 70-talsinfluerad med ockulta vibbar i samma anda som Purson, Christian Mistress och Blood Ceremony, nu har ni något nytt att se fram emot.



måndagen den 31:e mars 2014

Stoppa Pressarna! Sideburn byter sångare.

Förra året släppte Stockholmsbandet Sideburn sitt senaste kritikerrosade album IV : Monument som fick riktigt skapliga recensioner även här på bloggen, dock var det var innan jag började betygsätta, så vill man få ett hum är det bara att läsa igen. En skön platta på alla vis.

Och visst har man överraskningar för oss även i år, fast då i form av ny sångare och gitarrist. Då Jani inte längre kan turnera i samma utsträckning som de andra vill, så har man på sång och gitarr i stället tagit in, inte helt okände Dimitri Keiski.

Dimitri, som inte bara är känd för att vara min dotters sånglärare, har bland annat även kunnat ses som vinnare i True Talent. Det är dessutom bara en vecka sedan jag såg honom framföra en mäktig körversion av Black Sabbats - Heaven and Hell, så jag vet att han är i form och av rätta virket.

Så, med alla lyckönskningar till Jani och tack för alla sköna låtar och likaledes lyckönskningar till Sideburn och Dimitri för kommande alster.
Vilket osökt för mig in på det faktum att man redan på Fredag går in i studion för att spela in en vinylsjua som ska släppas till sommaren (även digitalt) där A sidan blir en egen stentung version av Neil Young's Keep On rocki'n in a free World. Något att se fram emot med andra ord...
 

Spader Ess tänker högt om Skivomslag

I dagens digitala musikklimat så kanske man tänker att själva skivomslaget inte spelar så stor roll längre. Fast jag skulle, som den gamla skivomslagsaficionado jag är, vilja påstå det motsatta. Frågan är om det inte är viktigare än någonsin? Av flera orsaker.

Den digitala världen har givit med sig att det produceras mer musik än någonsin, av skiftande kvalitet. Titta bara på ett av mina favoritställen att spontanbotanisera ny musik, Bandcamp. Här strömmar det in stora mängder ny musik dagligen. ett sätt är att hitta hjälp från andra med liknande smak, men till syvende och sist så är det ofta beroende på om omslaget som visas, om jag faktiskt bemödar mig med ett besök för att lyssna på musiken. Det måste tilltala mig, eller väcka min nyfikenhet, på något sätt.

Den nya tidens Vinylutgåvor är absolut inget undantag. Särskilt nuförtiden när det inte handlar om så stora upplagor och därmed blir lite dyrare i inköp. Här kommer ju dessutom omslaget verkligen till sin rätt.
En snyggt förpackad skiva med ett bra omslag kan göra att jag faktiskt överväger att köpa skivan bara för den sakens skull, även om jag vet att musiken på vaxet inte är helt övertygande. Tror dock inte att det skulle göra att jag övervägde att köpa något som jag tycker är rent dåligt, men väl något som jag normalt skulle kunna leva med på CD eller i digitalt format.




Snygg och tilltalande förpackning från ASG och Ringworm.









Jämfört med detta från Limp Bizkit och någon obskyr grupp vid namn Steelover
Hörde jag någon säga något om kanske tidernas sämsta?





Av dessa skivor är det bara två jag hört överhuvudtaget. Om det är enbart omslagens förtjänst, eller inte, det vet jag inte (Limp Bizkit lyssnar jag inte på frivilligt, snyggt omslag eller inte), men att det kan ha haft en viss påverkan det kan jag inte utesluta. Gissa vilka.

Så en liten tanke som jag skickar vidare till alla band därute som står i begrepp att skapa nya album. Om allt går som det skall och musiken är riktigt bra, så kanske det blir den skivan som ni blir ihågkomna för.  Då kanske det skulle vara kul att ha ett riktigt snyggt och genomtänkt omslag till det?
Vem vet, då kanske kombinationen kan ta ert album till riktigt episka nivåer, och vi pratar plötsligt om ett av de album där allt stämmer och som blir en riktig klassiker.....











lördagen den 29:e mars 2014

Danska toner med D-A-D 2014-03-28 Debaser

Fredagen gick i röd/vita färger tillsammans med D-A-D på Debaser och vilken kväll det blev.
Bandet är ute på sin 30-års jubileums turné och det må vara så att grabbarna åldrats en aning under tiden, precis tvärtemot mig själv, men jäklar vilket skönt live band dom är. Det stånkar, svettas och svänger.

Det blev både gamla och lite nyare låtar och jag tänker inte gå in närmare i detalj hur det var, utan bara sammanfatta det som en riktig röjarkväll.
Jesper Bintzer återkom vid upprepade tillfällen till frågan "Stockholm, förstår ni vad jag säger" och det må ha varit lite si och så med den varan stundtals, men när det kommer till musikleverans så fanns det inga som helst tveksamheter.

 Stig Pedersens scenframträdande är som alltid en kombination av lojhet och expressiva posér. Tillsammans med sin uppsjö av 2 strängade basbyten är han alltid lika intressant att se på scenen. Jag tror att han dessutom har en av rockvärldens mest fyndiga basar, den inverterade basen. Kan inte annat än älska den.
Den enda av hans instrument jag saknade denna kväll, var  oliv-basen.


Stötte dessutom på herrar Andy och Conny från Electric Boys, och vi skickade denna lilla hälsning till vår gemensamma vän Jolle som normalt spelar i The Quill, när han inte hjälper till att svinga stock för boysen. Du skulle varit här Jolle! :-)


 Toppenkväll!










fredagen den 28:e mars 2014

Spader Ess Nostalgitrippar - Blue Öster Cult

Blue Öster Cult upptäckte jag hemma i min polare Mulles pojkrum. Förutom att vara en av traktens talangfulla gitarrister, så hade han en imponerande skivsamling, där stor del av hårdrocksgrunden lades. Den första skivan som spelades av BÖC var liveplattan On Your Feet Or On Your Knees. Efter det fanns det ingen återvändo. När jag sedan lyssnade på Fire Of Unknown Origin, ja då föll jag platt. Och jag har inte rest mig upp sedan dess. :-)

Gruppen har ofta fått etiketten som hårdrock för intelligenta. Hur det står till med det vet jag inte, men jag misstänker att en orsak kan vara deras inspiration och flitiga samarbete av och med författare och poeter.
Däribland författaren Michael Moorcock som därmed ger oss en koppling till bandet Hawkwind (som jag nostalgitrippade om här).  Förutom deras lite "spacejam-psykedeliska" inriktning. :-)
Till exempel så är min absoluta favoritlåt med BÖC, "Veteran of the Psychic Wars" ett samarbete mellan Michael och bandet.




Ett par skivor som man inte får missa i deras katalog är dessa, även om det är som vanligt, att de flesta är lika bra.

Givetvis deras otroliga liveplatta On Your Feet or on Your Knees, den var inte bara min inkörsport till bandet, jag håller den som en av de essentiella liveplattor som man bör ha i sin samling om man gillar just liveskivor.








Sedan går det ju inte heller att bortse från min egen favoritskiva i deras katalog Fire Of Unknown Origin, som förutom otroligt bra musik ger oss ett riktigt snyggt skivomslag.





BÖC har givit ut ett par storsäljande album, där Agents Of Fortune är det som sålt bäst och har flest kända låtar. Ett måste med andra ord!





Sedan kommer vi till den kanske lite udda fågeln, konceptskivan Imaginos, som skapades tillsammans med en av gruppens stora inspiratörer, producenten, managern och poeten Sandy Pearlman.
Udda för att det kanske inte är deras bäst säljande platta direkt, men även för att det kanske mer var gästartister som medverkade på skivan än bandmedlemmar. Det finns en hel del andra kontroverser runt denna skivan, men i mina ögon är den klart underskattad och klart värd att lyssna in sig.








torsdagen den 27:e mars 2014

Rocken i Bild - Thin Lizzy

Denna bild, tagen av Harry Potts, visar ett Thin Lizzy på toppen. Det är en bild som allt som oftast hamnar som bakgrund på mina datorer. Dels för att jag älskar gruppen, men givetvis även för att jag älskar bilden. Bilden lyckas förmedla Phil Lynott i sitt esse när han förkroppsligar "The Rocker" delen i sin musikaliska karriär.



Harry Potts är återigen en av dessa fotografer som har ett riktigt gott öga för just livebilder och det finns en hel del andra bra bilder i hans portfölj, så det är risk att han dyker upp igen....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...