torsdag 10 maj 2018

Music tip of the day : Merlin - Christ Killer 4K

Earlier this year In had the great fortune to review Merlin's album The Wizard. A truly great album. At Easter the band made a grand gesture when they choosed to give away an restored version of their earlier album Christ Killer, from 2014. An album loosely based on a movie script made by Nick Cave for an eventual sequel to the movie Gladiator. The movie was never made, could be that the script was more than a little "over the top". But it could have been very amusing (read amazing) movie.
So Merlin made a Doom rendering of it instead, and it's a good one to say the least.

Or as the band them self puts it:
Restored in Ultra-High Definition, this version of our classic re-telling of Nick Cave's Gladiator II is crisper, more deadly and heavier than ever before including all the original footage and some deleted scenes scrapped during the original recording. Remixed by resident madman Bret Liber and intricately restored by Merlin during this cold winter, we worked hard to give you this new cut by Easter.

"Christ Killer 4K" is completely free as most of you already have been jamming it for years now; after all, who doesn't own more than one copy of your favorite Movie? Share it, Pirate it, and Upload it; this is our gift to all of you for your undying support over the years...enjoy.

Happy Easter,
Merlin.
So get your copy at Bandcamp. And if someone decides to release it as a vinyl, let me know. Or I just have to look up the old release, as it is very nice. Even if it lacks some songs.



Facebook

tisdag 8 maj 2018

Desertfest - Daughter of Spades & Will of Spades reports


Desertfest 2018

This weekend I got to go to Desertfest in London along with my boyfriend Will. It was the first time attending this festival for the both of us, so we didn’t really know what to expect. I am a massive fan of festivals, and going to my favourite ones are usually one of the highlights of my summers every year. The festivals I normally attend are usually set out on the country side and have a camping site which makes for a nice community feel and a complete escape from everyday life. Since Desertfest is set in Camden, central London it doesn’t have a camping site for it’s visitors which worried me slightly. Would the festival be able to create that sort of belonging and  secludedness that other events have? The lineup for this years edition of the festival was very strong so I thought that the great bookings would at least make up for the lack of camping site and party, but as soon as we arrived I saw that my scepticism was for nothing.

Desertfest has a small street closed off especially for the visitors of the festival where you can purchase a bit of merchandise and have a drink in the sun, and this little area is where we spent most of our time between gigs. It was very well set up and added that feeling of community that I was afraid would be missing. As this was Wills first time at an event like this he also really appreciated being able to sit there and reflect upon the shows, meet new people and just generally have a great time. 

So over all we were really pleased with the organisation of Desertfest and I can’t really find anything to complain about. The shows were well set up and within short distances of each other, the closed off street was great and the visitors were equally as fantastic as everything else. The only thing I can note as a problem was that the organisers might have under estimated the popularity of certain bands, like Dopelord. I was very excited for this particular show but we ended up leaving after about 3 songs due to the venue being so overcrowded. Since they were playing at a small pub there wasn’t a lot of space, and the security seemed to just let people in without checking if the venue was at capacity or not. I am only 4.11 in height which causes enough issues as it is when it comes to going to concerts, but when a place is so packed that people can hardly move and it’s extremely hot it just becomes impossible for me to stand it. 

I don’t want to drag on for too long about the festival in general as i feel that I have mentioned the things I needed to mention. We were obviously mainly there to catch some gigs. We did only have 24 hours to spend at Desertfest which was very sad as we enjoyed ourselves massively, but we managed to catch some fantastic shows, and one not so fantastic show within those hours.  Let’s just start with the good bits. 

Radio Moscow

I knew very little of this band before Desertfest, and hadn’t really planned to watch the show, but we wanted to make sure we were on time for Jex Thoth who was playing right after in the same venue. I am very happy that we got to see the last half of the Radio Moscow show because it was really a pleasant surprise. 

This trio was explosive on stage and you could tell that they enjoyed themselves. This is something I find very important in live shows. If I can tell that the band are loving what they’re doing I am more likely to enjoy it. This was very much the case with Radio Moscow. The audience were really enjoying the show (at least from what I could see) and I did find myself stomping along to the intense and deep drums more often than I didn’t. Something i normally find a bit annoying is guitar solos, or solos of any kind that drag on for longer than they need to, but i was surprised to find myself feeling excited and impressed by the long solos this band played through out the gig. 

This was truly a talented group of guys! 

Jex Thoth

i think this gig was the one that both me and Will looked forward to the most. For me it wasn’t the first time seeing them live, but for Will it was. I was excited to see what he would think of it. 

As soon as Jex steps on stage you’re transported into some trans like state, and it is magical. It is almost as if she can feel the music in her body, and her stage presence alone is enough to really drag you in deep. That stage presence that she is so well known for, along with the fantastic band makes for a very intense and memorable show and I do urge everyone to take the chance to see Jex Thoth live when you get the chance.

Will was very impressed with gig as well, but felt that he wasn’t in the right mood for her slow paced, heavy sound at the time. Most likely because we had enjoyed a few beers at that point and he was feeling a bit up beat. I however enjoyed this set more than the first time I saw them in Sweden a few years ago. The only downside was that her beautiful voice got a bit drowned out by the band if she wasn’t pushing as hard as she could. 


Napalm Death

I felt that Napalm Death was a slightly odd booking for a festival who focuses on stoner and doom rock, but they are a very popular band who attracts a big audience. The Electric Ballroom was packed with people for the show, and although I myself have never been a massive fan of Napalm Death I thought we might as well have a little look. 

It was obvious that people were very excited for the gig, but for us it just fell flat. It did however seem like we were the only ones who didn’t have a good time. Most of the songs felt like they melted together and there wasn’t any good variation to keep things interesting. Along with the music not being to our taste, the performance didn’t make it any better. Watching Napalm Death on stage was like watching a mid life crisis unfold in real time. Mark Greenway jumps around on stage almost non stop but it just looks messy and slightly forced. When he is not jumping around like a madman he describes the meaning of songs as a criticism of the way society is. These descriptions sound like something that would come out of an angsty teenagers mouth and it’s hard to take it seriously when it’s actually coming from a middle aged man. 

I really do think that Napalm Death would have been better to book for another festival. 


So this concludes my thoughts about Desertfest 2018. Both me and Will had such a fantastic time, and are already talking about going back next year to hopefully be able to attend all 3 days. I highly recommend anyone who loves doom and stoner rock to plan their visit. 

And finally, a massive thank you to Desertfest for having us there and letting us write this review! We will see you next year again, I’m sure!


https://www.facebook.com/DesertfestLondon/

Blast from the past and the love for my wife

Today I celebrate 26 years together with my wonderful wife. So, to celebrate I will play you all our song.


måndag 7 maj 2018

List of the day : The whole list..or the grand deluxe 32!

Long Time, no List.
But we can do right by that now, good people. After a weekend of amazing weather here in Sweden, which seems to last for a while, I thought the following bands would be fitting companions for this spell of warm weather. 
And as a reminder, this time in English. Some of the bands that I present here will be offering their music digital for more or less nothing (name your price), so remember, be generous if you like the music.I mean, if you'd met the band you'd probably bought them a beer or two..


Realm
I should already have covered the album Read Clay Dead River as it was released at the start of the year, and I have listened to it from time to time since then. Its a slab of pure heaviness. It's gritty, with lots of attitude. But also filled with great songs. And not to mention the album cover art is stunning.




Uncrossing
This self titled EP was also released earlier this year. Great vocals, backed up by solid guitar riffage and . Slow and enchanting. I most certain want to hear more. Lots mor





Lâmmia
This band, hailing from Brazil, have some similarities with Uncrossing. A similar line up, a quartet with Female vocals and a heavy and groovy framework. But Lâmmia differs in their dirtier approach and a slight heavier sound.


Facebook

Gypsy Sun Revival
This little gem was released in December last year, but nevertheless, this is truly amazing good music. Bluesy psychedelic grooves, a singing that sometimes soars on the brink of collapsing. I love it. And looking at the cover, made by Robin Gnista. As I said before, it seems like you can use the fact that he's done the artwork as a seal of proof for great music. 


fredag 4 maj 2018

BANG!

Everyone into early 70's stuff need to hear this. Period.  
Bang was an American band that in later days is mentioned as the US equivalent to Black Sabbath. And even as there is some similarities, I don't think it's fair at all all. There is a bigger dimension to Bang overall. There is a more political, more proggie vibe to Bang. A more diverse dimension to the music. More melodies, less brooding darkness. More social meaning. In English terms, Beatles meets Black Sabbath, combined with Pink Floyd and with a hints of Jethro Tull and The Fugs
For us Swedes, it makes more sense to add November and a sprinkle of Hoola Bandoola Band to the mix as well. 
Or as an simple conclusion, one of the American musical history's most underestimated bands.



Now, in courtesy of Ripple Music, we mortals have a chance to lay our dirty small hands on this amazing slab of music called "The Best Of Bang!" And I can assure you, that this is really a best of more than Bang themselves. 
This is a must for everyone that adores the sound of the 70's.

Available worldwide on double vinyl LP with gorgeous gate-fold, featuring rare photos, a cover featuring the original BANG girl and liner notes by esteemed music journalist, Sleezegrinder, Best of BANG is also available on digipack CD and all digital music formats. Grab it if you can, you wont be disappointed.



https://ripplemusic.bandcamp.com/album/best-of-bang

 From Spader Ess, this is a solid 5



onsdag 2 maj 2018

Desrtfest London warmup again.

So we have now gone through Friday and Saturday, of the Desertfest London, and that leaves us at the closing day Sunday.

This is by far the most problematic day for me to get my head around, as this day brings collisions in abundance for me.

The bands I really would like to see this day are as follows:
The Necromancers, King Buffalo, Hawkwind and Monster Magnet. But as I just got the chance to see King Buffalo the other day, I guess that it would be The Necromancers for me on this occasion.

The bands leading up to the Hawkwind gig, is more or less an open book for me, but I guess that Chrch would be Sundays opening act closely followed by LLNN.
And as Hawkwind is important for me and Nebula is a great band who are playing just before, makes a natural selection.

Now we just have to wait and see what Spader Daughter And Will of Spades cooks up for us at the festival. I'm excited and I hope you are as well.

More info:
http://www.desertfest.co.uk/home

tisdag 1 maj 2018

The Desertfest warmup continues

Last article was a chart of how my Friday of the London Desertfest would look like, if I was attending, so the natural step is of course to continue with the scheme of Saturday.
But first I have to make a correction of yesterdays article, as it's not Old Man Wizard that are opening the Friday set, but Old Man Lizard. I guess it's down to my Old Man Eyes, that I got it wrong (or wishful thinking). But what the heck, I could give them a try instead.

The first act I would take a look at would probably be Admiral Sir Cloudesley Shovell even if I never heard much of them earlier. But they have the coolest band name of the starting acts and sometimes that's enough. Then over to this festival's busiest man , Wino for his acoustic set (he plays on Friday too with The Obsessed). You can never get to much Win(e)o.
After that it would be a period of drinks and refreshments I guess, as the next act I would like to see are Dead Witches, follow directly by Black Rainbows, even if I would have to cut their set short to be able to get to see The Watchers. A gig that probably would be the highlight of the day for me.
Which is leaving the final act open since I don't rally have any direct favorites among the closing acts this night. I would say I'm leaning towards Darkher at this point. Which concludes Saturday for me.

But as said yesterday, this might not be what my corespondents are going to cover at all. Til' next time.... 



More info:
http://www.desertfest.co.uk/home

Warming up for Desertfest London

So, this upcoming weekend the London based version of Deserttfest kicks of, and even if I myself wont be there, Spader Ess (Ace Of Spades) will have reporters in place.

The big city festival attracts with an abundance of good bands. What would I try to see myself if I was there? Well, here comes my dream list for the festival kicking of with Friday.

I would start at "The Underworld" scene, or it would be here I would reside more or less the whole day. 
First of with the amazing Old Man Wizard followed by the Black Wizards and Black Moth. I would probably stay even for Freedom Hawk. Then quickly head head over to "Koko" to The Obsessed
So far nothing coincides gig wise, but now it gets a little trickier. Stay for our Swedish pride Graveyard or mosy on back to the previous location for Jex Toth? Hard one, haven't seen any of them live but wanted to for a long time. It might all cook down to what mood I was at the time. Probably I would go for Graveyard in the end.

After this, it's a no brainer again. Of to "The Devonshire Arms" for Dopelord and after a little R&R, finish the night at "The Electric Ballroom" watching old time favorites ASG.

But this is my list, What the festival correspondents Spader Daughter and Will of Spades are going to attend, who knows? I have a few guesses though...

More info:
http://www.desertfest.co.uk/home





måndag 30 april 2018

Recension : The Senior Management - Heart & Soul

Ännu en dag och ännu ett band, denna gången svenska The Senior Management.

En jävligt snygg och välspelad AOR produktion, med en hel del låtar som lovar gott.
Men, tyvärr det saknas något. Musiken har varken nerv eller just det skivan heter, Heart & Soul.
I all sin välpolerade snygghet blir det bara mellanmjölk. Det griper inte tag i mig. Egentligen finns det mesta på plats, allt från melodier till musikalitet och skönsång, men det är något som gör att det inte riktigt fäster för in del. Jag tror jag vet vad det är, och missförstå mig rätt, men sången är verkligen jättebra, men den låter aningen oengagerad. Man sjunger om farliga saker, men det låter mer som en halvobjektiv Aftonbladet rapportering.



Men det hela kan mer bero på mig och var jag befinner mig musikaliskt. Gillar du Journey och Mr. Big (Amerikanska varianten) drypande AOR, ja då kan detta vara din fem-essare. För mig blir det enbart två ess, och då tar man ändå ett extra bara för att det är så snyggt gjort.  Sorry.... Men det här är lite av hårdrockens Vikingarna för mig....



Album Rating: 2/5
Favourite Tracks: Master Your Pleasure
Label: Rambo Music
Release:  4 May, 2018
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/theseniormanagement/

söndag 29 april 2018

Konsert : The White Buffalo på Kägelbanan 2018-04-28

The White Buffalo spelningen är en som både frugan och jag sett fram mot ett tag. Kvällen visade sig innehålla en hel del första gången, och tyvärr även inte första gången.

Första gången på Kägelbanan. Första gången att se The White Buffalo. Första gången jag lämnade en spelning innan den var slut. Varför? Till största delen för just det där, inte första gången, artisten är försenad. Den har man varit med om allt för många gånger.

Buffelmannen äntrar  scenen först en dryg timme efter utsatt tid. I kombinationen med ett trångt, varmt, utsålt kägelbanan, så ökade publikens irritation märkbart vartefter ölen slank ner.

Frugan och jag valde att dra oss bakåt i lokalen för att överhuvudtaget stå ut. När sedan The White Buffalo äntligen äntrade scenen så var showen inte tillräckligt underhållande, så långt vi så såg, för att hålla oss kvar längre än 5-6 låtar. Detta till trots att TWB har en gudabenådad röst och en rejäl knippe med bra låtar. Sedan hjälpte det väl inte heller att ljudet hade en hel del att önska, där vi hamnade längst bak. Men det är möjligt att det vände och blev den magi jag hade hoppats på, men inte för mig.

Nu vet jag som sagt inte varför det var förseningar, eller om det är något som är vanligt för TWB. Men om det är vanligt, hade det kanske varit på plats med ett förband.
 

lördag 28 april 2018

Recension : Church Of The Cosmic Skull - Science Fiction

Dom astrala resenärerna i Church Of The Cosmic Skull är tillbaka med sin andra platta, Science Fiction.

Detta är en platta utöver det vanlig och i ärlighetens namn, jag vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja. Så, vi försöker väl bena ut beståndsdelarna lite i taget.

Här finns lite av det mesta. Du får en osalig mix av Beatles, melodier, Ghost, Soul, Thin Lizzy, värme och smekande mjukhet med ett underliggande svängigt ös, Mott The Hoople,  Gospel, ELO, Pop, Zappa, orglar, Abba möter Black Sabbath, fläskiga gitarrer, vackra solon, Blues, harmonier och överdoser av sakrala stämmkörer som lägger en ljudvägg som skulle få självaste Phil Spector att bli grön av avund.
Och massor, jag menar verkligen massor, mer. Pheeew!


Är detta bra eller bara för mycket? Vi får se.

Låt oss börjar med musiken. Här finns ett formidabelt överflöd av detaljer och instrument. Men det är för den delen inga problem, det är snyggt komponerat och väldigt starka låtar med otroliga melodier. Det som sätter sig först för mig är de snygga orglarna och gitarrspelet. Ibland smeker dom så man vill gråta.
Sången och körerna är också på gränsen till överjordiskt fantastiska stundtals. Kyrkan lyckas väva ihop en musikalisk smältdegel som är näst intill perfekt, då det blir en blandning av enkelhet och ordnat kaos på samma gång.

De första låtarna på skivan är rent magiska, men så händer något. Eller, det är nog mer vad som inte händer.
Det saknas text till en av låtarna, "The Cards That You're Playing". Eller rättare sagt, den blir minimalistisk. Min första tanke är "coolt, en låt med bara refräng, inga verser". Men när det efter en stund visar sig bara vara ett ständigt upprepande av en och samma mening, ja då slutar det strax att vara coolt. Trots att man framför textraden med många nyanser, så känner jag att tappar fokuset. Det blir för mig störande, då musiken är så jäkla bra. Eller är det jag som missar något konstnärligt i det hela. Men det är det enda som jag hänger upp mig på, för sedan återhämtar sig skivan igen och fortsätter sin psykedeliska rymdresa.

Jag gillar även bandets marknadsföring så här inför släppet. Den senaste tiden har man som medlem i "kyrkan" fått dagliga länkar till de nya låtarna, med förklaringar och lite annat smått och gott. Innovativt.

Med bara en mindre bra låt och ett annars otroligt välkomponerat och intressant album, ja då kan jag inte sätta annat ge 4 ess av 5 möjliga. Jag vet inte om detta faller alla i smaken, men alla bör försöka sig på ett par varv med Church Of The Cosmic Skull. Vem vet, du kanske fastnar i kulten av Space Hippies, precis som jag. I skrivande stund vet jag inte det exakta datumet som plattan släpps, men preorder börjar den 1:a Maj.



Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Revolution Comes With An Act of Love  och Cold Sweat
Label: Kozmik-Artifactz
Release:  May, 2018
For More Info Visit:
churchofthecosmicskull.com
facebook.com/churchofthecosmicskull
churchofthecosmicskull.bandcamp.com


Here is a Cosmic Skull from me.

And the confusing traslation:
--------------------------------------------
The astral travelers in Church Of The Cosmic Skull are back with their second album, Science Fiction.
This is a record beyond the usual and in honesty's name, I do not really know in what end to start.
So, lets try to extract the ingredients a small bit at a time.

There is a little bit of everything here. You get an odd mix of Beatles, Melodies, Ghost, Soul, Thin Lizzy, Warmth and Beatiful Softness with an underlying swinging "Full Speed ahead" feeling, Mott The Hoople, Gospel, ELO, Pop, Zappa, Organs, Abba meets Black Sabbath, Fat Guitars, Beautiful solos, blues, harmonies and overdoses of sacred harmonical choirs who creates a wall of sounds that would make Phil Spector himself green of envy.

And lots, I really mean lots, more. Pheeew!
Is this good or just too much? We'll see.

Let's start with the music. Here's a formidable abundance of details and instruments. But that's no problem, it's so nicely composed with very strong songs and incredible melodies. What hits me first are the beautiful organs and guitars. Sometimes so caressing, you feel like crying.

The singing and the choir parts are also on the verge of celestial at times. The church manages to weave together a musical melting pot that is almost perfect, as it becomes a mixture of simplicity and ordered chaos. All at the same time.


The first songs on the record are purely magic, but something happens. Or, that's probably more, what does not happen. There is no text for one of the songs, "The Cards That You're Playing". Or, rather, it becomes minimalist. My first thought is "cool, a song with just refrain, no verses". But after a while, it just turns out to be a constant repetition of the same sentence, yes, it stops beeing cool after a while. Even though you are they performs the text line with many nuances, I start losing my focus. It's a little disturbing to me, when the music is so damn good. Or it's just that I'm missing something artistic on the whole. But that's the only thing I have a hang up on, because then the record recovers and continues its magical psychedelic space trip.

I also like the band's marketing before the release. Recently, as a member of the "Church", daily links is mailed with access to the new songs, with explanations and some other little things. Innovative.

With only one less good song, on an otherwise amazingly well-composed and interesting album,I can't give anything else than 4 aces out of 5. I do not know if this record suits all in taste, but everyone should try giving it a couple of spins with The Church Of The Cosmic Skull. Who knows, you might get stuck in the cult of Space Hippies, just like me.
At the time of writing, I do not know the exact date the record is released, but pre-order begins on May 1st.

 

torsdag 26 april 2018

Konsert : King Buffalo på Undergången/Slaktkyrkan 2018-04-25

Äntligen fick jag chansen att se mina gamla favoriter King Buffalo live på en scen i Stockholm. Den som läst bloggen länge vet att dom dök upp på min radar i spillrorna av sin förra skepnad, Velvet Elvis. Den demo som det nybildade King Buffalo levererade bara månader efter att Velvet hade upplösts, var en knock. Som demo betraktad var den löjligt välproducerad, och vilka låtar sedan. Detta är inte första gången man spelar i Sverige, Göteborg har haft ett besök av Rochester-grabbarna tidigare, men detta var alltså Stockholmspremiär.

Jag blev verkligen inte besviken. Det blev nästan ännu tydligare live, långt från studions möjligheter, hur denna trio magisk väver ihop trummor, bas, gitarr och sång. Hur man på bara tre man kan låta så harmoniskt och komplext, utan att för den delen bli överarbetade. Mitt stora intryck är värmen i låtarna. Sean Mcvay's förtrollande röst, som både låter stark och spröd på samma gång. Scott Donaldson's energiska trummande som lägger en stabil grund. Dan Reynolds bas som både fyller Scotts trum-groove, och samtidigt harmoniskt agerar kompgitarr  till Seans otroliga sologitarr. Så jäkla överväldigande snyggt. De till synes sömlösa övergångarna mellan det skira, flummiga psykedeliska, till blytunga bombastiska krevader av rå energi. 

Det var även första gången för min del att besöka Undergången på konsertlokalen Slaktkyrkan, även det en positiv upplevelse. Skönt ställe och hyfsat bra ljud. Hit kommer jag gärna tillbaka. Att man dessutom bokar bra band är ju en stor fördel.


Det var roligt att byta några ord i merch-båset med Scott och Dan. Inte dumt heller att kunna plocka hem en ny signerad godsak till samlingen.
Vilket osökt för mig in på en passande liten brasklapp för den nära framtiden, då King Buffalo även kommer att spela på DesertFest i London mellan den 4:e och 6:e Maj. Som det ser ut nu så kommer Spader Ess att ha representanter där (Spader Dotter o kanske Will of Spades). Detta kommer att innebära att det stundtals blir artiklar på Engelska, efter önskemål av festivalarrangörerna. Troligen av blandad kvalitet, bättre med dom i England och sämre med mig. :-)

http://kingbuffalo.com/
https://kingbuffalo.bandcamp.com/
https://www.facebook.com/kingbuffaloband/

https://www.facebook.com/undergangen/
http://www.slaktkyrkan.se/
http://www.desertfest.co.uk/home 


Somewhat scetchy English version:
----------------------------------------------------
At last I got the chance to see my old favorites King Buffalo live on stage in Stockholm.
Those who read the blog for a longer time know that they first appeared on my radar in the ruins
of their former shape, Velvet Elvis. The demo that the newly formed King Buffalo delivered
only months after Velvet had dissolved was a knockout. As a demo, it was ridiculously well-produced,
and the songs, the songs....
This is not the first time they play in Sweden. Gothenburg have had a visit of the Rochester guys earlier, but
this was their Stockholm Premiere.

And I was not disappointed. It became even clearer for me live, far from the possibilitys of the studio, how this trio magically weaves drums, bass, guitar and song. How just three you can sound so harmonious and complex, without being overworked.
My big impression for the night is the warmth of the songs. Sean Mcvay's enchanting voice, which sounds both strong and brittle at the same time. Scott Donaldson's energetic drumming that puts a stable foundation for the music. Dan Reynold's bass, which both fills in with Scott's drum-groove, and at the same time harmoniously acts as a rythm guitar to Sean's incredible solo pieces. So fucking overwhelmingly handsome, to be blunt. The seemingly seamless transitions between the sheer and hazy psychedelic to right out leaden bursts of raw energy.

It was also the first time for me to visit the Slaktkyrkan (Slaughter church), also a positive experience. Nice place with pretty good sound. I will gladly come back. Additionally, booking good bands is a big advantage.

It was also nice to say get to say hi to Scott and Dan in the merch booth. Also it's good to go home with a new signed treat to the collection.

Which gives me an opportunity for a future disclaimer of sorts. As King Buffalo will play at DesertFest in London between the 4th and 6th of May. As it seems now, Spader Ess will have representatives there (Spader Daughter and maybe Will of Spades). Therefore, from now on some of be articles will be in English, as requested by the festival organizers. Probably of mixed quality, better when done by those in England and worse when done by me. :-) 

onsdag 25 april 2018

Buffelveckan i Stockholm

Jahap, då var den över oss, Buffelveckan.
Veckan då bufflarna släntrar in i stan och spelar upp till dans.

I kväll blir det King Buffaloklubb Undergången och på lördag The White BuffaloKägelbanan.
Rapporter från båda spelningarna kommer senare.Om du inte har något för dig, så.....
















https://www.facebook.com/kingbuffaloband/ 
https://www.facebook.com/thewhitebuffalomusic/

tisdag 24 april 2018

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 31!

Idag tänkte jag bara bjuda på två EP:s. Från två lika olika band, från varsin världsdel (USA o  Australien).
Eller bara och bara, dom är ruggigt bra. Som sagt, två olika band, men med en väsentlig likhet som gör att jag klumpar ihop dem så¨här på detta sättet. Båda banden har en skön mjuk mystisk atmosfär.

Först har vi magiska Frayle från Clevland, Ohio. Med sin debut EP The White Witch skapar Doom-duon en suggestiv, mystisk och hypnotisk värld som det är lätt att sjunka in i och bara följa Gwyn Strangs förtrollande röst längs med Sean Biloveckys stigar av blytunga riff. En mix av det sköra och råtunga.



https://www.facebook.com/frayleband/
Seeing Red Records (U.S.) - CD Preorder
Lay Bare Recordings (Europe) - Vinyl coming soon 
 


Från Melbourne i Australien kommer The Black Heart Death Club och deras EP Black Rainbow. Bandet väver även dom en väldigt suggestiv ljudbild, även om det går lite mer mot det psykedeliska här. Det blir stundtals lite mer upbeat, lite mer indierock känsla. Men massor med atmosfär.



https://www.facebook.com/theblackheartdeathcult/

måndag 23 april 2018

Recension : Lee Aaron : Diamond Baby Blues

Det var väl ett tag sedan Lee Aaron lämnade scenen som "The Metal Queen", och jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag inte lyssnat så mycket på henne sedan den självbetitlade plattan från 1987.
Men det betyder ju inte att Lee har legat på latsidan, nej snarare tvärt om, hon har varit ganska produktiv även om det varit en del uppehåll för att fostra barn och leva familjeliv. Musikaliskt har hon vandrat runt en del på olika stigar sedan dess, för att nu på senaste plattan, Diamond Baby Blues, hamna hem i rockfållan igen.

Ok, metallen har tonats ner och det är i stället i någon form av Svulstig storstilad radiorock med Blues/Countryvibbar. Jill Johnson hoods som vi skulle säga på ren svenska. Men den här plattan känns som en mer sammanhållen och mogen plattan än om man lyssnar på det som kom i mellantiden mellan metallåren och nu. Lee Aaron är fortsatt en fantastisk sångerska, en hel del av låtarna är klämmiga och musikerna är bra. Skivan består av både egenskrivet material, men varvas med covers på gamla örhängen.

Men, för min del, efter en del velande, får det bli en 3:a, en bra skiva helt enkelt, men kanske ingen som kommer att gå till historien. Men roligt att Lee gör nytt och för den som vill se henne live så kommer Lee Aaron att uppträda på Skogsröjet den 4 Augusti.



Album Rating: 3/5
Favorite Tracks: Diamond Baby and Misatreated
Label: Metalville
Release:  27 April 2018
For More Info Visit:
www.leeaaron.com
https://www.facebook.com/LeeAaronMusic/



fredag 20 april 2018

Vinylfabrik i Göteborg

Här är en liten lista, från ett gammalt innerkonvolut, som berättar varför vinyl är det regerande mediet för musik.

Med det i åtanke, så blir man glad av att höra att Sverige nu får en alldeles egen Vinylfabrik som blir nordens största.

Den 26:e Maj slår portarna upp till Spinroad Vinyl Factory, som kommer att ligga under Spinroad Recording Studios i Göteborg. Hjärnan bakom detta är studions ägare Pedro Ferreira, som numer även kommer att kunna titulera sig som vinylfabrikör.

Som om detta inte vore nog, så är planen att kombinera allt detta med både skivbutik, ett café och en livescen för att skapa ett myllrande folkliv runt det vi älskar mest, musiken. Som ett vuxendagis för musiknördar med andra ord.

Helt underbart tycker jag. Enda smolken i bägaren är att det är i Göteborg, vilket gör att jag inte kan ha det som mitt andra vardagsrum. Men det gör ju att Göteborg blir än mer intressant som resmål.

Skall bli kul att se vad som kommer av detta. Jag kommer givetvis att hålla ett öga på fabriken i den mån jag kan.

Och avslutningsvis, listan på bilden över vinylens förträfflighet står sig enligt mig, trots att den kommer från en skiva från slutet av 60-talet... Tidlöst.

Mer info om Spinroad:
https://www.facebook.com/spinroadvinylfactory/
https://www.spinroadvinyl.com/

Konsert: Sam Smith 2018-04-19

Helt ur det blå så hamnade jag lite otippat på gårdagens Sam Smith konsert i Globen med min son. Jag har inte några direkta förhållanden till Sam Smith, utom det som sonen ibland spelar och det som letar sig ut från radion ibland. Så man kan väl säga att jag inte hade några större förväntningar när jag gick dit.

Men så här i efterhand, jag är verkligen glad att jag gjorde det. En riktigt bra konsert överlag. Massor med känsla och Soul. Bandet ruggigt tight och kören..... Vilket drag när dom stod på. Det enda negativa är väl att Sams låtskatt innehåller fler lågmälda och lite deppiga låtar än upptempodängor med fullt ställ. Men det till trots, en riktigt bra spelning som jag inte riktigt hade räknat med.



Även Lewis Capaldi som öppnade upp kvällen var riktigt bra. Jäklar vilken pipa den skotten har.

torsdag 19 april 2018

Recension : Perzonal War - Neckdevils Live

Germanerna Perzonal War släpper en liveplatta, Neckdevils -live, med tillhörande DVD av sin 20 års jubileumskonsert. Och det är lite så att jag önskat att dom inte gjort det.
Framför allt inte den drygt två timmar långa filmade konserten som möjligen går hem hos die hard fans och kompisar. Ungefär dom som befolkar konserten, som det ser ut. Det är en ganska långsam historia för att vara ett band i den trashigare skalan av metalmusiken. Redan början, Entrén. Bandet släntrar in och Stämmer sina gitarrer, släntrar runt, fistbumbar varandra och verkar peppsnacka lite, du vet, det där som man borde göra backstage. Noll energi.





Det blir sedan en kavalkad med låtar som i sin liveinramning mest låter likadant enligt mig. Enda gången det tänder till lite är med en del av gästmusikerna. Det är för långsamt mellan låtarna, med för tråkigt mellansnack. Det fungerar lite bättre om man lyssnar på själva CD:n, för där har man komprimerat ner materialet lite och man kan inbilla sig att det är mer energi på scenen. Jag hade nog önskat att jag inte tittat på DVD:n först, och fastän det är ett digert paket så blir det bara mitt lägsta betyg denna gång.






Album Rating: 2/5
Favorite Tracks: Incarnation
Label: Metalville
Release:  27 April 2018
For More Info Visit:
http://www.perzonalwar.de/
https://www.facebook.com/perzonal.war

tisdag 3 april 2018

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 30!

Tjohoo! Jubileumsdax, lista 30. Detbetyder att vi måste ta i lite extra eller hur.

Leadfoot
Vad sägs om lite episk rock n roll med tanke både bakom musiken, men även med konsten som följer med. Både jävligt bra, men också riktigt snyggt. Gillas skarpt.


https://www.facebook.com/LeadFootRocks/

Secrets Of Lost Empires
Lite proggigare psykedelisk stoner. En debutplatta (tror jag det är?) som, även om det finns lite att utveckla (sången), visar en lovande framtid. Även det här gänget stoltserar med riktigt snyggt omslag.



Aboleth
En Kaliforniatrio med både attityd och tonvis med skitig dieselrock som andas både modernt och gammalt på samma gång. Lite som Janis Joplin goes Doom Metal. Ännu bara en låt från kommande plattan Benthos, men jäklar vad det svänger och river. Håll ögonen på det här.


https://www.abolethband.com/

Psychedelic Witchcraft
Dom har varit med här förut, men jag har svårt att få nog. Det görs så mycket bra musik i denna genren, inte minst från Italien. Plattan, Sound Of The Wind, är i alla fall ute och den är både snygg och otroligt bra.  


Facebook

fredag 30 mars 2018

Dagens Musiktips :Electric Boys - Suffer

Ett av Sveriges mest svängigaste band släppte nyss en rejält svängig låt. Electric Boys lättar på  skynket till sin kommande platta. En platta som håller på att finansieras via PledgeMusic. Och är låten "Suffer" ett tecken på hur resten av plattan låter, ja då är det bara själva väntan som är en plåga, för "them boyz seems to keep on swinging".




Facebook

torsdag 29 mars 2018

Dagens Musiktips : Vojd : Delusions in the Sky

Black Trip har bytt namn till Vojd, och släppt ett nytt album med namnet "The Outer Ocean". Vad man inte gjort är att sänka sin kvalitet. Fortsatt ruggigt bra och svängigt.Det gäller bara att komma ihåg att Black Trip numer stavas Vojd.



Facebook

tisdag 20 mars 2018

Dagens Musiktips : Speed Queen - King Of The Road

Skivan King Of The Road med Belgiska Speed metallarna i Speed Queen gillar jag av två helt olika saker.
Dels det gamla vanliga, dom spelar bra musik. Och det skulle vara gott nog. Men så har dom en liten detalj, kalla det ögongodis, i sitt bild material som ger mig nostalgiska vibbar.

Se bara själva på skönheten på omslaget. Redan här kan man ana kurvorna och temperamentet. Och även om hon hamnar lite i skymundan på gruppfotot, ser man ändå tydligare vilken sober skönhet det handlar om. Men som ändå låter påskina att det kan bli farlig, att det kan bli åka av.



 Jag pratar givetvis om bilen, om Ford Caprin. Om jag inte misstar mig, en -81. En sådan var min första helt egna bil när jag var 19, en racinggrön Speed Queen i mitt fall. Och jäklar vad kul vi hade tillsammans. Tyvärr hittar jag ingen bättre bild på min just nu än denna, men det var ju på tiden för analogfoto, så man var lite mer sparsam med bildtagandet. :-)




Nog om mina bilnostalgier, ta Speed Queens låtar på en sväng eller två. Denna, deras debutplatta släpps den 28:e Mars via No Remorse Records. Kanske vore något, både för omslaget och musiken?

Mer info på


måndag 19 mars 2018

Man kan inte förneka en bra låt...

Jäklar vad tiden går, det var ett tag sedan denna tråd, "Man kan inte förneka en bra låt", var aktiv och i full sving. Men den tål att dammas av lite då och då.
Så idag är en sådan dag, när vi luftar den lite, fast inte riktigt så som jag brukar med fokus på en enda låt i olika skepnader. Nä, idag tittar vi på ett band. Nämligen de gamla mastodonterna Kiss. Genom det Svenska projektet Reggae Kiss, får vi, som namnet hintar om, en hel parad av Kiss låtar i polkatakt. Nä, bara skojar, givetvis skall det vara baktakt. Och det fungerar riktigt bra, även om jag är aningen osäker på om jag skulle sätta på en hel platta med det.



Mer om Reggae Kiss

Liknande projekt finns sedan tidigare, med lite plojigare inriktning, med fokuset på Led Zeppelin/Elvis döpt till Dread Zeppelin. Som givetvis gör Led Zeppelin låtar i Reggaeinramning fast här med en Elvis Imitatör på sång. Funkar för stunden det med, vi tar med dem med här.



Mer om Dread Zeppelin

fredag 16 mars 2018

Fredagsmys Spader Ess style.

Så, mina vänner, äntligen Fredag!

Hittade den Engelska Snökatastrofen
Det har varit en en sparsam tid med inlägg här, men det betyder inte enbart att jag är en lat jäkel. Vilket i och för sig är sant, men jag har haft en del att göra på jobbet. Bland annat kurs i England, i efterdyningarna av den stora snökatastrofen. Vilket resulterade i att jag förutom avgrundsdjupa kunskaper fick chansen att träffa min dotter och svärson i London. Med andra ord inget synd om mig.

Under tiden strömmar det in musik, både bra och dålig. Men jag fortsätter att rikta in mig på det jag tycker är bra, även om jag här och där antagligen gör nedslag även i det jag inte gillar.









Med det sagt, här kommer ett par rykande färska tips till Fredagsmyset, som är bra nog att hålla hela helgen och en hel del därtill. Trevlig helg på er!

Hazemaze
Helt fantastisk oldschool Doom från Stockholmsbandet från Strängnäs, Hazemaze. Denna debut släpptes i början av förra månaden och den är värd att lyssnas på, både en och två och... Ja, ni fattar galoppen.





De Forbandede
Ok, jag vet, denna plattan är från förra året. Men då den är från December och djäkligt bra, ja då får den vara med. Från vårat södra grannland, Danmark, De Forbandede, med plattan Den Evige Nat. Jag har skrivit förr om mina Danska favoriter och det är bara att skriva upp ett band till. Jag skulle ljuga om jag sade att jag förstår allt, men jag gillar skarpt att man sjunger på sitt modersmål.




Vvlva
Jaha, ett tyskt band med könsnamn, ja för även om bandet väljer att stav det Vvlva så läser i alla fall jag Vulva (kanske säger mer om hur min hjärna fungerar?), kan det vara något?
Jajjamen säger jag. Melodisk progressiv rock. Path Of Virtue är ett debutalbum som osar av 70-tal. Jag hamnar mentalt någonstans i trakterna av Uriah Heep och Jethro Tull, fast med en ung Magnus Uggla på sång, som ger en lite kaxig punkig attityd emellanåt, särskilt i den tyska låten "Dieb Der Seelen".  Och det är ju riktigt trevliga trakter.


Facebook

onsdag 14 mars 2018

Dagens Musik,tips : Child - I

Bluesrockmästarna Child från down under har precis släppt en 3 spårs EP, I, som i vanlig god ordning bjuder på ett majestätiskt sväng och ett gung tungt nog för en kung. Lyssna och njut av denna lilla munsbit i värme och känsla.
I Maj släpps den som limiterad 12" via Kozmic Artifactz.





tisdag 13 mars 2018

Dagens Musiktips : Pearl Jam - You Cant Deny Me

Kära vänner, det är alltid en stor dag när Pearl Jam släpper något nytt. Här är en klart politisk låt från Seattlegrabbarna från deras kommande platta. Inte någon officiell video tyvärr, men det var vad jag hittade i brådrasket.


lördag 3 mars 2018

Recension : The Watchers - Black Abyss


Black Abyss av The Watchers är allt annat än någon svart avgrund. Snarare är det ett ljus i mörkret. Ett råtungt sådant. Man lyckas smälta samman så mycket bra i denna smältdegel. Lite Doom, lite Hårdrock, lite Grunge, lite Metal och massor med hjärta.

Titelspåret "Black Abyss" öppnar med Chugga-Chugga gitarrer som först fick mig att tro att det var Black Label Socitey, men det gick snabbt över. En annan spontanreaktion, när jag hörde grundkompet till låten "Suffer fool",  var att här kommer en rockig cover av "Owner of a lonely heart". Vilket kunde ha varit kul i sig, men istället kommer en riktig skön dänga. Men, dessa snabba likheter till trots, The Watchers är verkligen sitt eget band med sitt eget unika sound. Man blandar och ger, på ett sådant sätt att ståpälsen smyger sig närmare, eller som vi brukade säga hemma i Småland förr, jag får "hönsekött"! Gutt å dé!

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att The Watchers lyckas smälta samman gammalt och nytt, brygga över mellan det smala och det breda. Allt detta på sitt eget unika sätt. En urstark platta som kan passa alla. Extra cred för det brutalt snygga omslaget. Det blir 4 starka Ess.



Album Rating: 4/5

Favorite Tracks: Suffer Fool  och Oklahoma Black Magic
Label: Ripple Music
Release:  9 March 2018
For More Info Visit:
Facebook

torsdag 1 mars 2018

Dagens Musiktips : Besvärjelsen - Under En Svart Himmel

Besvärjelsen har jag haft med i en liten snabblista tidigare för inte allt för länge sedan. Nu vankas det debutalbum (27:e Mars) och lagom till det släpper man ett par videos. Den andra i raden, "Under En Svart Himmel" gör mig alldeles varm i kroppen. Dels den underliggande folkmusiktonen, dels den suggestiva framtoningen, men kanske framför allt hur de två sångstämmorna harmoniserar med varandra. Det här kan bli stort.



Mer Info:
Facebook

tisdag 27 februari 2018

Recension: Odcult - Into The Earth

Svensk jävlaranamma rårock! Pang, det får man från Odcult. I kubik.
Deras platta Into The Earth är en ren välsignelse i sin enkelhet, för det handlar om ursprungsrock utan större krusiduller. Men det osar svett och spelglädje. Lite grand samma energi och respektlösa punkiga attack som på Iron Maidens första platta.

Man skulle kunna säga att det här är multifunktionell musik. Passar som laddning på förfesten, passar som huvudnummer på vilket party som helst. Tror att det funkar lika bra som ett soundtrack vid glada stunder över en bärs med goa vänner, som till peppmusik på gymmet.





Jag blir uppåt och energifylld när jag lyssnar på Odcult. Jag blir, som den pålästa läsaren förstår, dessutom extra glad när jag ser Robin Gnistas snygga omslag till skivan. Det blir urstarka 4 Ess av 5 och en uppmaning till alla, tro mig, det här behöver ni.




Album Rating: 4/5
Favorite Tracks: No One Gets Out  och Unhallowed
Label: Mighty Music
Release:  16 February 2018
For More Info Visit:
Facebook
http://www.odcult.com/

måndag 26 februari 2018

Dagens Musiktips : Saxon - They Played Rock n' Roll

Saxon har just släppt ännu en video till sin senaste platta, Thunderbolt. Denna gången har man valt "They Played Rock n' Roll" som är en hyllning till Motörhead och tiden då man bröt ny mark genom NWOBHM.


söndag 25 februari 2018

Recension : King Witch - Under The Mountain

I min senaste lista med bandrekommendationer fanns Skotska King Witch med. Då jag skrev det hela hade jag bara kollat in dem lite snabbt på deras Bandcampsida och kunde konstatera att den excellenta EP:n som fanns där hade ett par år på nacken. Men, när jag efter publiceringen, gick in på deras Facebooksida för att, i vanlig god ordning, meddela bandet att det skrivits om dem så såg jag till min stora glädje att man just i dagarna släppt sin debut LP Under The Mountain.

 Vilket inte helt förvånande, mer eller mindre varit helgens soundtrack. För om EP:n var en lovande godbit, så tycker jag att plattan är ett kliv framåt i rätt riktning. En ren riff-fest och med en sångerska vars röst är en ren naturkraft i sig, lite som om Lee Aaron och Rob Halford hade fått en dotter tillsammans.


Det här är en platta som sätter ribban jäkligt högt för musikåret 2018. Nu råkar jag redan veta att det är en hel del högkvalitativt godis på väg ut, men hade detta varit den enda bra plattan i år så hade det varit gott nog. King Witch är ett band som varje metallälskare bör hålla ett öga på. En riktigt mäktig debut.




Album Rating: 4/5

Favorite Tracks: Under The Mountain  och Ancients
Label: Listenable Records
Release:  2 February 2018
For More Info Visit:
Facebook



torsdag 22 februari 2018

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 29!

Holy moly, har jag bra band på listan idag eller vad? Fast, så är det ju nästan jämt. Fast , jag måste nog säga att det är en rejält skön kvartett som bjuds denna dag.

Sergeant Thunderhoof
Spader Dotter har sedan hon flyttade till England fått en liten favorit i staden Bath. Därför blir det extra roligt att presentera en rykande färsk låt, "Another Plane", med stadens Doom veteraner från deras kommande platta Terra Solus.  En suggestiv pärla som ger mersmak.





Brother Sister Hex
En liten EP drypande av skönt skramlande fuzzig garagerockande. Förhäxande skön och tillbakalutad sång och suggestivt driv i musiken. Det kan ju bara bli bättre om man får mer.





The Absurd
Lite modernare sound, men tredje gången gillt så vill jag använda ordet suggestivt. Och vill jag det så gör jag det. Lite alternativt. Ett sound som är både sent 60-tal med vibbar av både The Doors och Velvet Underground, men samtidigt hur modernt som helst.





King Witch
Nu slutar jag med det suggestiva. För dessa skottar är rå energi. Metal. Tunga riff och tighta som bara den. Toppade med otroligt stark och snygg sång. Ähh, vad fasen, det finns suggestiva element även här. EP:n har ett par år på nacken, och jag vet faktiskt inte om det finns mer att hämta i skrivande stund, men njut av det som bjuds här så kanske vi får se.



måndag 19 februari 2018

fredag 16 februari 2018

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 28!

Förlåt, jag vet att det har varit lite tunt med uppdateringar denna vecka. Så vi avslutar väl denna arbetsvecka med en liten snabblista, så får ni kära läsare lite godis att fylla era öronsnäckor med till helgbärsen.

His Masters Voice - The Devils Blues
Underbart Bluesigt sväng från Nya Zeeland, och vilket bandnamn sedan. Woman är en EP som är rakt igen bra. Som jag förstår det har man skapat tre EP samanlagt, så det klanske är dags för en fullängdare snart? För jag vill höra mer, mycket mer. Förresten, sade jag att det svänger, svänger som satan?




Moonrite
Från Frankrike får vi denna lilla munsbit av psykedelisk 60-70-tals ockultism. Duon låter som sprungna ur en annan tid, men singeln är från i år.


https://www.facebook.com/Moonriteband/

Mouth
Vortex är en skiva som är inlindad mellan två monoliter till låtar (första o sista spåret klockar in på dryga 16 minuter var). Redan där kan vi misstänka att det blir en del jammande från detta , psych, krautband. Men bra är det så det förslår. Dessutom är monoliterna såpass varierade att dom lika gärna skulle kunna vara flera låtar.




Foot
Tillbaka down under och till ett Australiskt band som verkligen kan stå på egen fot. Härligt drömsk och svettig rock som får en att fotriktigt låta foten trampa med i takten. Men så heter dom ju så också.



måndag 12 februari 2018

Recension : Thobbe Englund - The Draining Of Verglemer

Är du ute efter nyskapande och normförändrande musik? Ja då kan du sluta läsa nu.
Men om du gillar traditionell vikingarock alá 80-90 tals stuk, ja då har du hamnat rätt. För Thobbe Englunds senaste alster The Draining Of Verglemer, bjuder på det i kubik.
Med plattityder och allt.
Det kan på pappret låta lite omodernt och trist, men det blir ändå rätt bra, när man väl sätter sig ner och lyssnar.
Visst, det är stereotypt så det förslår, med stål och starka bringor, Tuff attityd och tester som kan få vilken vikingromantiker som helst att gå upp i brygga (med vissa undantag, det finns låtar om annat också).





Men det är också otroligt bra och flinkt gitarrspel, sköna melodier och bra sång. Så, även om man inte gillar typen av testosteron-ångande machotexter, men ändå kan bortse från det, så man sig till livs en väldigt bra platta. Gillar man genren, ja då är det snarare ett riktigt guldkorn.

Öppningsspåret är en ganska vacker folkmusikinspirerad version av "Du Gamla, Du Fria...". Sedan kommer matar det på med idel ädel Metal. Till största delen sköter herr Englund sången själv, men får hjälp i ett par inhopp, varav det som sticker ut mest är den svenska låten "Viking" med Hulkoff bakom micken. För där det saknas skönsång hos Hulkoff, ja där finns det kraft och känsla som passar som Ragnar Lodbroks hand i stridshandsken om man så säger.
Thobbes gitarrspel är en njutning i sig, för han lyckas gömma det tekniskt imponerande i slöjor av sköna melodier som passar in i låtarna. Vilket man inte alltid kan säga om gitarrvirtuoser, som ibland tenderar att överdosera det tekniskt skickliga.

Okej nu över till lite skamlös självpromotion. Thobbe, jag vet att du helst spelar på Fender Stratocaster, men vore inte denna yxan mer viking? Jag kan ordna ett bra pris :-)
Hur eller hur, det är en stabil platta som jag ger 3 riktigt hårda Ess men för den som är mer inne på banan av vikingarock, ja då tror jag det här smäller ännu högre.



Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Viking och Heart Of Metal/Fingerspitzgefühl
Skivbolag: Metalville
Release:  16:e Februari, 2018







For More Info Visit:
Facebook



TRACK LISTING:
1. Thou Ancient, Thou Free
2. Illuminati
3. Heart Of Metal
4. Fingerspitzengefuhl
5. Viking
6. Odins Hall
7. The Land Where You Belong
8. I Am A Viking
9. Aim And Fire
10. The Ghost & The Darkness
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...