fredag 29 december 2017

Kunde ha varit med på listan

Här kommer några plattor som jag inte recenserat men som troligen skulle ha krigat om en plats på min topplista och i det även gjort min listvånda aningen större, för det är ruggigt bra plattor. Några har förekommit som dagens musiktips, men det räcker inte för att kvala in på officiella listan. :-) Sedan är det ju dessutom skivor som hamnat på så många andra topplistor att mitt lilla hörn av musiksfären troligen varken gör till eller från.

Europe - Walk The Earth
Ett band som jag följt på ett eller annat sätt sedan jag först såg dom vinna Rock-SM 1992. Men Europe som band har sedan återföreningen och nylanseringen gått från klarhet till klarhet, med sin nya ljudbild. Dom blir verkligen bara bättre med åren. Särskilt gillar jag att Joeys röst inte nödvändigtvis låter lika slipad som tidigare, men samtidigt fått mer karraktär.





 
Kadavar - Rough Times
Ett band som lyckas om o om igen. Berlintrion bara fortsätter att ösa ut röjig rock med väldigt hög oktanhalt.







 

  Robert Plant - Carry Fire
En mästare som visar att gammal är äldst. Riktigt upplyftande att en legend på sin ålders höst kan komma med en platta som troligen är bland det bästa han gjort som soloartist. Visst, jag måste erkänna att jag kanske inte tycker att alla låtar är super, men de som är det, är det med råge. Och även de låtar som inte jättebra, visar att denna skiva har en väldigt hög lägsta nivå.






 Ruby the Hatchet - Planetary Space Child
Den här skäms jag över lite. Dom har liksom funnits med på att göra listan, men ramlade helt enkelt bort. Helt klart en platta som jag skulle gett väldigt höga betyg på om den recenserats.

 





Devil Electric
Ett band som jag följt en längre tid, och verkligen sett fram emot deras debut. Så kom den äntligen. Jag beställde plattan, men i min iver valde jag fel och beställde CD:n i stället för vinylen. My bad. Skivan är dock smått fantastisk, och även denna var planerad att få sig en riktig recension, men så kom livet emellan och den sköljdes bort i strömmen av musik. Vilket jag skäms lite över.





Black Road
Här är mitt försvar att dom inte släppt en fullängdare, utan enbart en EP. Dock är det ett klent försvar, då jag faktiskt har börjat recensera EP:s likväl, och dessutom har med ett par på årsbästa listan. Men det lovar jag att ta igen så fort jag kan, då det ryktas om en platta under nästa år.


 



Ghost - Ceremony And Devotion
Det känns som det är tunnsått mellan intressanta liveplattor nuförtiden. Vilket gör det extra roligt när
ett band som jag verkligen sett en del live släpper en så bra utgåva. Mycket bra ljud och skön atmosfär. Det enda som jag skulle kunna ha önskat är att man avslutat med covern Bible, som jag tycker är rent fantastisk. Men jag förstår att det är lättare att hantera sina egna låtar, om inte annat upphovsrättsligt. Att sedan den fysiska utgåvan inte kommer förrän 2018, ger mig ju möjligheten att ha med den då också. :-)

 

torsdag 28 december 2017

Dagens Musiktips : Blondie - Doom Or Destiny

I November, när #Metoo och #KillTheKing var på tapeten här hos Spader Ess, så konstaterade jag i min alldeles egna överhöghet att två av rockmusikens prima donnor är Joan Jett och Debbie Harry från Blondie. Två kvinnor som för mig är lite av ursprungsbilden av starka kvinnliga förebilder inom rocken.

Därför är det extra roligt att se att dom båda fortsätter att hålla fanan högt och vara aktuella. Dessutom med en urstark låt tillsammans, som är som ett långfinger rakt i ansiktet på den person som både kan få förkroppsliga det som är eländigast med just #taggarna, men även en hel del annat elände för hela världen. Go Girls!


onsdag 27 december 2017

Spader Ess Årsbästa Listan 2017

Så, då är det ännu en gång dags att göra ett bokslut för det gångna året. Lika svårt varje gång. Men så länge det är svårt så får man ju anta att det beror på att det ännu en gång varit mycket bra musik i omlopp. Antalet inlägg har varit aningen bättre detta året, dock känner jag att det varit aningen tunnsått med recensioner. Förhoppningsvis blir det bättring till nästa år.

Just bristen på massor av recensioner, gör ju att det hela blir lite lättare, ur ett perspektiv, eftersom valets vånda inte blir så stort. Det jag kan känna är att det blir en massa otroliga plattor som missas bara för att jag själv inte skrivit recension om dem. Så vem vet, det kanske blir en lista med sådant med vad det lider.

Som traditionen bjuder, 13 stycken plattor från gångna året, som sticker ut extra hos mig. Helt utan rangordning.

Vi börjar med att konstatera att just den musiken som tenderar att gå hem hos mig allt som ofta kommer från Texas. Vet inte om det bara är en slump eller om det är något djupare som ligger bakom? Jag är ju löjligt förtjust i Barbecue också.

Jag börjar där jag slutade, med det senaste recenserade bandet, Witchcryer. Som flexar musklerna på sin debut, Cry Witch. Rejält.
Ett annat Texas band med muskler är Venomous Maximus, som med all rätt befunnit sig på mången årsbästa lista med sin 3:e platta No Warning.



Även Duel, som slog ner hos mig med dunder och brak, har fått mycket speltid härhemma. Extra kul att dom spelade tillsammans med mina polare i The Quill under hösten. Hade varit roligt att vara på den spelningen.
Med Youngblood Superkult lämnar vi Texas, men bara för stunden. The Great American Death Rattle är en imponerande platta. Tyvärr har tryckningen av vinylen haft lite problem, så vissa utgåvor är försenade. Givetvis den jag beställde. :-)

Den föra kvartetten skivor, var sådana jag gett ett ursprungsbetyg på 4 Ess, vilket är en normal höjdarhand när det kommer till pokerspel. Men som mina trogna läsare vet, så spelar jag inte helt rent, utan har ett extra Spader Ess i rockärmen, som jag drar fram vid vissa tillfällen, när fyrtal inte riktigt räcker till. Så, då tar vi just den trio plattor som knipit åt sig just det, femtal i Ess.

Franska The Necromancers har inte bara skapat en urstark debutplatta i sin Servants Of The Salem Girl, utan kanske en av årets bästa plattor enligt mig.

Det samma kan man säga om Greta Van Fleets "dubbel EP". En imponerande Odyssé längs stigar kantade av Led Zeppelin.


Två unga band i lindan av sin karriär som visar på otroliga resurser.


Sedan tar vi oss an ett mer luttrat band, The Midnight Ghost Train, vars förra platta Cold Was The Ground var det första jag hört med dem. En brutal rökare som kom in i mitt hem som en storm. Årets platta Cypress Ave. är en helt annan upplevelse. En mer mångfaceterad platta med massor med olika ljudlandskap och udda infallsvinklar. Den som varit såld på deras tidigare råös blev kanske tagen på sängen, men i mina ögon är det en fantastisk platta.



Så kommer vi in på kategorin med Svenska band. Det är fortsatt roligt att se att så mycket svenska band gör fortsatt bra ifrån sig. Har sett en del recensenter ute i världen som undrar lite över vad vi har i vattnet som lyckas massproducera så mycket svängig rock. När man pratar om det stora svenska musikundret, brukar man stirra sig blinda på på popsvängen, men jag skulle vilja påstå att vi har fanan högt även i rockgenren om man bar flyttar fokuset lite grand och tittar bortanför den kommersiella radio-masskonsumtionen.    


Lykantropi, lyckas på sin debut att få med allt jag tycker känns det som. Dessutom vackert paketerat i en rejäl dos med naturmysticism och vacker melankoli.

Nekromant har florerat här förr, men då under annat namn. Men musiken är fortsatt otroligt bra. Och även här med en viss melankolisk touch på det hela.


Det är alltid samma sak när The Quill släpper ny platta. Lika delar förväntan och fasa. För tänk om jag inte gillar plattan? Men så här 8 plattor in i karriären så kan jag inte annat än lyfta på hatten och dra en lugnande suck över att jag ännu en gång får lägga en platta från dem bland favoriterna.

  Black Marbles är ännu ett band som dragit in som en sen virvelvind i mitt medvetande från ingenstans. Men vad glad jag är att dom gjort det. Mycket kraftfull och bluesig hårdrock.


En annan sak som man kan konstatera, även om det pågått en tid, men det känns som om EP:n får en allt viktigare roll. Därför får listan även inhysa dessa två små alster, som snurrats en hel del i mina lurar under året.  

Tillbaka till Texas med Doomstress. Ett band som bara blir bättre och bättre. Helt klart ett spännande band som jag hoppas får chansen till att både turnera här i Europa och komma med en fullängdare snart.

Kanadickerna i Whitenails omnämnde plattan First Trip som en EP, ser numer ut som man plockat bort det, vilket jag kan förstå, då den är 8 spår lång. Men jag struntar i vilket, då det är en väldigt bra platta.

Så, då får listan vara färdig för denna gång. Som jag sade inledningsvis så finns det en del skivor av de jag själv inte recenserat som troligen skulle ha kunnat tagit sig en plats här på listan, men det är lite så det funkar. Inget recensionsmaterial, ingen recension och följaktligen ingen plats på listan.

torsdag 21 december 2017

Stoppa Pressarna! - Borgholm Brinner

Nyheten att In Flames startar en tvådagarfestival med namnet Borgholm Brinner, gör mig smått lycklig redan vid ordleken. Att det sedan handlar om en festival som går av stapeln i Borgholms Slottsruin, ja det gör inte lyckan mindre. Många fina minnen därifrån.



Från bandet:

Idag kan vi meddela att In Flames skapar sin alldeles egna sommarfestival i Sverige; Borgholm Brinner. Tvådagarsfestivalen kommer äga rum på berömda Borgholms Slottsruin på Öland sista helgen i juli.

In Flames kommer att avsluta båda kvällarna, med två exklusiva och var för sig unika konserter – tillsammans med ca. 5 band per kväll (som kommer att presenteras så snart som möjligt).

Datumen att lägga på minnet är fredag 27 juli och lördag 28 juli!



Biljetter till denna helt unika festivalupplevelse släpps 29 januari klockan 10.00 via BorgholmBrinner.se.

Utan att vara något av bandets största fans, eller veta något om resten av banden som kommer att spela, så måste jag säga att det här låter riktigt coolt.
Eftersom det dessutom är strax efter Kronprinsessan Victorias obligatoriska födelsedagsfirande på platsen, så är det ju enkelt för semestrande kungligheter att smyga över till ruinen, få sig lite riktig kultur som motvikt till alla stiffa arrangemang man tvingas stå ut med och samtidigt sprida lite kunglig glans på Rocksverige. För att inte tala om en möjlighet till att ge småkronorna en stabil musikvärdegrund.

Rock On!

tisdag 19 december 2017

Recension : Witchcryer - Cry Witch

Jag velar lite om huruvida jag skall se detta som en tidig recension för nästa år, eller en sen för detta. Texasbandet Witchcryer har under året
släppt sin debutplatta, Cry Witch,  på egen hand i CD format (närmare bestämt den 12:e Maj). Men den kommer nu att släppas i början av 2018 via Ripple Music i alla möjliga former.

Och tur är väl det, för det är lite som en del beskriver plattan, som en av 2017 års bäst bevarade hemligheter. Men inte nu längre, nu är denna pärla ämnad för storhet.
Så, bara för att kunna stå på barrikaderna och ropa "Först!" så kör jag den faktiskt redan i år med förutsägelsen att detta kan vara en av 2018 års mer spännande släpp. Eller förenklat, skit samma när den är släppt, den är lika bra ändå.




Plattan då? Witchcryers eminenta demo har redan florerat här som ett Dagens Tips, och jag kan inte mer än konstatera att bandet tar ett jättekliv framåt.
Från bra till otroligt bra.
De tre låtarna från demon har här fått en ny kostym  och sällskap av sex nya låtar, varav en riktigt stark cover av "Witchfinder General". Och den låten kan väl till stor del i sig beskriva lite i vilket härad man hittar bandet. Nämligen precis där undertecknad vill ha dem.
Kan inte sluta njuta av Suzy Bravos otroliga pipa. Vilket omfång....  För att inte tala om det musikaliska tungungsriffandet. Witchcryer lyckas hålla vitaliteten hög i en genre som nu börjar få en del år på nacken.

Så jag hoppas innerligt att man med 2018 års lansering kliver ut ur skuggorna och lämnar epitetet som bäst bevarade hemlighet och tar den plats i var mans hjärta som bandet förtjänar. Om inte annat för att man nu har chansen att hamna på min årsbästa lista två år i rad, med samma platta. :-)






Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Cry Witch och Witchfinder General
Skivbolag: Ripple Music
Release:  19:e Januari, 2018








For More Info Visit:
Facebook
Bandcamp

Band Members:
Suzy Bravo – Vocals
Jason Muxlow – Guitar
Marilyn Monroe – Bass
Javi Moctezuma – Drums

TRACK LISTING:
1. Cry Witch
2. Ricochet
3. The Preying Kind
4. Ma Kali
5. Embryo (Instructions)
6. Great Divide
7. For the Slaves
8. Witchfinder General
9. Lapis Philosophorum

fredag 15 december 2017

Smålands Husarer går till Attack, eller The Quill intar Stockholm

Hej go vänner, nu skall jag för er berätta... i morgon smäller det.

Smålands stolthet The Quill gör på Lördag den 16/12 sin första Stockholmsspelning på flera år. Närmare bestämt på Harry B James i Kungsan.
Jag kommer troligen tyvärr inte själv att kunna närvara, utan får nöja mig med att jag sett dem tidigare i år och kan gå i god för att grabbarna både är laddade och levererar, med nya plattan, Born From Fire, i bagaget. 
Men för er andra vilsna själar i den stora kalla huvudstaden, som behöver värme i era hjärtan, passa på att få er lite riktigt skönt tunggung till livs med Jolle, Mangan, Roger o Chrille
Jag lovar att man kan hamna i sämre sällskap en Lördagskväll, men kanske inte i ett bättre...



Så slut upp runt Smålands Husarer!

https://www.facebook.com/thequillsweden/

torsdag 14 december 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 24!

Här kommer det en snabb trojka med Svenska band att värma sig med i snön. Lite olika inriktningar, men ack så bra. Året börjar närma sig sitt slut och när jag ser alla band jag lagt undan från året så är det bara att kapitulera och inse att det blir som vanligt, en massa band som borde ha tagits upp, men inte hunnits med. Men sånt är livet när man har andra födokrokar än detta.

Room Of Madness
Lite klassiskt ödesmättad Metal från Linköping. 





Sinners Grief
Lite metaliskt klingande Doom från Västerås, det kanske kan vara något? Här kommer i alla fall en demo, som ger viss mersmak.





Catapult The Smoke
 I Mjölby hittar vi nästa band som ger oss en rejäl dos med fuzzad, gritty, dieseldoftande och svängig Stonerrock. Tänka att något så bra kan komma ur lilla Mjölby? Men å andra sidan, det är inte att förundras, bara hänga med och njuta.



Facebook

måndag 11 december 2017

Im The King Of the Mercandise Booth

Det är inte helt utan att man tänker på Kiss som the Good fathers of Merchandise. Inte minst när dom lanserade sina signatursträngar för luftgitarr. Snacka om lågvattenmärke höjdpunkt.

Trodde faktiskt till helt nyligen att dom var oslagbara i denna gren. Men, så nyligen hamnade jag på Joe Bonamassas nyhetsbrev och döm om min förvåning, den mannen är en utmanare. På allvar.

Nu inför julen verkar han försöka kränga allt från gitarrer till snöglober, och allt du kan tänka dig däremellan i värsta amerikanska bilhandlarandan. Eller vad sägs om detta lilla axplock, av det som sticker ut från det vanliga utbudet av tröjor och pyjamasbyxor.

Hundscarves och Bobbleheads
 Överkast och pussel


























 Slipsar, självklart.                                           För att inte tala om ryggkliare, nyckelhängare mm.mm


 Och ingen jul är komplett utan sin en liten plyshdocka

Nä, säga vad man vill om Kiss och deras merch, dom har i alla fall ett coolt varumärke och en omgivande aura, som jag inte känner att herr Bonamassa har. Så jag håller mig nog till the God fathers of Merch i alla fall.

torsdag 7 december 2017

Dagens Musiktips : Motörhead - Ace Of Spades

Det här är väl inget musiktips i sin rätta mening, för känner du inte till Motörhead - "Ace Of Spades", ja då har du hamnat snett i livet. På riktigt.

Nä, anlednigen till att detta är dagens låt här på Spader Ess är väl mest för att det är min födelsedag idag, så då väljer jag vad som skall spelas. Precis som alltid med andra ord. :-)
Dessutom behöver man ju inte vara raketforksare för att förstå att det är en av mina favoritlåtar, punkt.
Så grattis på på mig! Rock On!


måndag 4 december 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 23!

Idag tänkte jag presentera en lite annorlunda lista. Idag handlar det om band som eventuellt somnat in, eller som John Cleese skulle sagt...ceased to be! Det är inte bekräftat, men det var länge sedan jag såg någon aktivitet från någon av dessa. Och det är synd för dom var bra. Vem vet, man kan alltid hoppas på ett uppvaknande.


Black Moth Club 
Ett Franskt stonergäng som svänger på rejält. Den här skivan släpptes 2013 och det var ungefär samtidigt som det tystnade i sociala medier.


https://www.facebook.com/BlackMothCult

The Hookers
Punkig Metal. Inte direkt något material för ett nobelpris, texterna är som bäst rätt juvenila, men med ett rejält driv och ett party-ösande som gör att en lyssning eller två kan man kosta på sig. Verkar ha somnat in någonstans efter 2014 då senaste plattan släpptes. Men innan detta har man varit väldigt produktiva sedan 1994



Harlequin Jones 
Denna duo från Kalifornien är väl det mest osäkra kortet, eftersom dom varit aktiva senast. Detta släppet som jag tror är det senaste, slääpptes 2012, men på bandets facebooksida skrevs det så sent som i Maj i år. Lite punkig kabaré skulle man i alla fall kunna kalla musiken.  


https://www.facebook.com/HarlequinJones

fredag 1 december 2017

tjolahopp kosmonauter

Denna dag har varit en ganska kluven dag för min del. Jag har jobbat min sista dag på det jobb som varit mitt hem i drygt 7 år, och på måndag startar jag ett nytt spännande kapitel i mitt arbetsliv. Vemod och framtidstro i samma veva. Kommer att sakna alla på gamla jobbet, men samtidigt, ruggigt spännande med nya uppgifter.

Så, med tanke på att jag lämnar en fruktsam period inom kärnkraftsbranchen med massor av arbetskamrater, som betyder mer än dom vet för mig, för nya utmaningar, så spelar jag en låt med Blondie. Trots att bandet  redan spelats denna vecka, men denna låt passar bättre än vad många förstår....

 Blondie - Atomic


Dessutom, som ett extra stöd till mina gamla arbetskamrater, när allt känns stressigt och tungt, sätt på denna lilla nischade spellista: https://open.spotify.com/user/spaderess/playlist/3MCoWnE1WWCvEQHMB9v6nR

För er alla andra som inte direkt förstår kan låtvalen och temat ge en hint om vilken bransch jag lämnar.... eller, jag lämnar en strålande framtid för något helt annat....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...