måndag 26 juni 2017

Polar'n Per och söderort!

Musikaliska finns snabbheten i gitarr- och trumspel. Den ilskna sången domineras av katolsk nihilism och svärtad samhällskritik. Just tempoväxlingarna är stilverktyget som behärskas till fullo.

Lyssnaren tas med från dramatiska inledningar genom ett snabbt tempot till den karakteristiska växlingen mot det långsammare mardrömska.

Slayer är en av hårdrockens och thrashens giganter. Stenhårda och historietyngda. Dagens startfält är ett Slayer med lika delar Exodus. Tom Araya och Kerry King kliver idag upp på Gröna Lunds scen med sig vapendragarna Gary Holt (på gitarr som ersatt bortgångne Jeff Hanneman, 2013) och Paul Bostaph (på trummor som ersatt Dave Lombardo vid två tillfällen). Fortfarande är dom helt kompromisslösa... Lyssna på låten "Repentless" eller "When the stillness comes" från 2015 eller betydligt äldre "Reign in blood" eller "Dead skin mask".

Det är en instutition som kan upplevas på Djurgården idag... ett stycke ilsken musikhistoria! Stäm ner gitarrerna och åk med South of heaven!

/Polar'n Per

måndag 19 juni 2017

Dagens Musiktips : The Midnight Ghost Train - Red Eyed Junkie Queen

Ett av favoritbanden, The Midnight Ghost Train släppte härförleden en video med första låten, "Red Eyed Junkie Queen" från kommande plattan Cypress Ave. Och det låter mer än lovande. En otrolig låt, och ser man till videoklippet och scenerna från studion, så kan man ana en hel del överraskningar. Fast det blir en kamp att ge sig till tåls till den 28:e Juli då plattan släpps.



Hemsida
Facebook

söndag 18 juni 2017

Från Rock till Kompost: Nu jäklar...

Efter en rätt svag början med en kall vår så har det verkligen vänt. Lite sol, lite regn och vips, så händer det magi bland Södersätras Kolonilotter.
Både morötter, lök och potatis fullkomligt exploderar.

 Vem vet, man kanske kan smygskörda lite färskpotatis till midsommarsillen.

Det var allt från kolonin denna gång. Rock On.




torsdag 15 juni 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 16!

Brace for impact. Det här blir mycket med bra musik, en deluxe lista värdig namnet.
Så, nu har ni blivit varnade. Dagens tema blir till viss del Girlpower, då alla band som jag presenterar här har starka kvinnlig frontfigurer. Ok, dom är backade av en del snubbar, men det får ändå ses som sekundärt i sammanhanget. :-)
Det finns även minst två andra gemensamma nämnare mellan banden, varav ett är att dom levererar högkvalitativ ockult Doom från olika ändar av skalan.

Vi börjar med Black Road, från Chicago. En låt, live, som är både tung, suggestiv och spröd om vartannat. Men mycket bra. Sångerskan Suzi Uzi (bara det namnet i sig...) visar med sina bandkamrater upp ett rikligt register enbart i denna enda låt. Men glöm för guds skull därför inte att lyssna på de andra låtarna man har lagt upp på Bandcamp. EP och fullängdare skall vara på gång, så det är bara att sätta tillgängliga låtar på repeat så länge.



Witch Ritual från Berlin, visar att bra kvinnofrontad doom även kan komma från Europa (som om det skulle vara någon nyhet?). Hur eller hur denna lilla EP ger massor med goa riff att luta sig tillbaka på och jag tror att det är mer på gång. 



Texikanerna i Doomstress har varit med här förut, men eftersom dom är så otroligt bra och man kan matcha in dom i dagens tema utan problem, så får dom vara med igen. Ger dom dessutom ut mer musik så finns all anledning att återkomma till dom ännu fler gånger.



Disenchanter från Portland, är väl det äldsta insticket på denna listan, och ett band som jag haft i röret att skriva om en längre tid, men aldrig riktigt kommit till skott. Skam på mig, men nu är det äntligen dags att lyfta fram dem här också. Otroligt bra både på sång och riff fronten. Dessutom ett väldigt snyggt omslag och logo, vilket inte gör saker sämre i min lilla värld.




Även San Fransisco baserade Brume har varit med på "Hela listan..." tidigare, närmare bestämt No. 9, som då hade temat bra musik presenterat med riktigt fula omslag. Då gällde det deras förra platta från 2015, som med sitt omslag ändå hamnade som det snyggaste av de fula. Nu är det senaste plattan från i år, och till min glädje har man fortsatt spela bra musik, men även spiffat upp plattan med ett mycket snyggare omslag.



Sist men inte minst, Old Blood, ännu ett av band som varit med här tidigare, och jag misstänker att det inte blir sista gången som jag skriver om dem, då jag anser att dom är ett av de bästa och mest intressanta nya banden på länge. Bandet gjorde dessutom en turné för inte så länge sedan tillsammans med ovan nämnda Doomstress, vilket hade varit en happening värt namnet.

Facebook


Så, den sista gemensamma nämnaren då?  
Jo, alla dessa band har släppt vinyl plattor via Holländska DHU Records. Ett litet bolag som ger ut snygga plattor i små upplagor med spännande band (fler än som nämns här), och som i sig är värt en artikel. Eller om man vill, hela denna scen med DIY skivbolag som i liten skala jobbar i motvind, enbart med ett brinnande intresse och kärlek till musiken som bränsle. 
Någonstans ser jag det som om alla dessa mindre entusiastdrivna skivbolag och bandbokare, tillsammans med den uppsjö av hårt arbetande band är det som gör dagens musikscen så vital på gräsrotsnivå, nu när de stora drakarna mest känns trötta och dästa. Men det är väl så som det egentligen alltid varit, det är i underjorden det spännande och kittlande händer. Hade jag möjligheten skulle jag troligen handla vinyler som en tok, men nu är det som oftast fraktkostnaderna som är problemet. Eftersom dom kostnaderna ofta tenderar att bli lika stora som skivpriset, särskilt om man försöker handla från USA. 
Distribution från Kina kanske? Som har subventioner på just fraktkostnader, vilket gör att man kan få det skeppat näst in till gratis i dagsläget... Men det är väl det stora problemet med småskaligheten. Man får bita ihop och köpa det man kan och känner att man måste ha, helt enkelt.

måndag 12 juni 2017

Blast From The Past : Magnus Uggla

Magnus Uggla var en av dom som satte soundtracket till mina tidiga tonår, men han har även följt med mig på resten av resan lite då och då. Trots att det egentligen är en ganska begränsad del av hans skivkatalog som jag faktiskt lyssnar på.
Första skivan jag hörde var Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Jag är osäker på när jag hörde den första gången, men är rätt säker på att det inte var när den kom ut, eftersom jag bara var 11 år då och bara i min musikaliska linda. Så jag antar att det var först lite senare. Skit samma den slog ner som en bomb och det bara fortsatte med Vittring. Sedan var de det dom tidigare plattorna, Om Bobo Viking och Livet Teater.
Lite mer svårsmälta just då, även om Livets teaters första sida var enklare att ta till sig. Däremot nuförtiden så håller jag båda dessa plattor lika högt. Själva vurmen plattmässigt slutade med Välkommen Till Folkhemmet och har väl inte riktigt tagit resten till mitt hjärta utan att för den skull tycka att det varit dåligt.
Snarare känner jag nog att det mer handlar om att det första jag hörde, tyckte jag var så otroligt bra, att det senare, särskilt med hans lite ändrade musikaliska inriktning enbart nådde upp till bra, i mina ögon. Jag har svängt en del sedan dess och uppskattar Magnus musik mer och mer, men det första mötet går inte att mäta sig med, men det gäller nog den mesta musiken man stöter på. Det första som griper en hos ett band är det som sätter sina spår. Det är också skönt att se att man kan vara fortsatt cool även när man blivit "Gubbe", det ger hopp!

Finns många bra låtar att gräva av hos herr Uggla, men jag väljer en av mina stora favoriter, från Livets Teater - "Sommartid". Gillar låten både i sitt original, men även i versionen som kom på Godkänd Pirat - Live.


torsdag 8 juni 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 15!

Mera listor! Det verkar vara det enda som kommer nu, men vafasiken, så länge det är bra musik, så får det funka. Och just tillgången på kvalitativ musik ser inte ut att minska. Tänkte att vi kör lite band som spelar musik, som om man har det minsta lilla bluesben i kroppen, ja då kommer man att älska dem, även om dom alla representerar olika smaker av det bluesiga.

Från den franska huvudstaden, Watchers.
Redan första lyssningen av denna lilla debutsingel och jag satt med ett galet flin över hela ansiktet. Tungt svängande Bluesrock med en modern touch. Verkligen ett band att hålla utkik efter.





Näst ut ett aningen mer skränig garage variant med amerikanska Brother O' Brother. Deras platta Neon Native är sprängfylld till bredden med punkig garagerock med massor av bluesig botten. Det faller någonstans mellan The Black Keys och The Cramps. Gott så.




Vi avslutar dagens lista med London Souls, som namnet till trots kommer från New York. Ännu en variant av det bluesiga. Här får vi en mer slick soulig lättsam variant med tydliga popmelodier. Har typ allt för att vara en skön bekantskap i sommarens solsken.


fredag 2 juni 2017

Dagens musiktips : Supralunar - For The Greater Good Of Rock'n'Roll

Sweden Rock aktuella, rockande och helt underbara Supralunar släpper ny singel och video.
"For The Greater Good Of Rock'n'Roll" är en 80-tals osande, humoristisk hyllning till Rock n Roll, utspelad i en School of Rock miljö.
Perfekt för en solig fredag som i dag. Eller vilken dag som helst egentligen. Bandets andra fullängdare, Ghosts, är planerad att komma ut någon gång senare i år.



Facebook
Hemsida
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...