måndag 31 oktober 2016

His masters voice eller Snaggletooth A Tribute To Lemmy

Det här är en svår skiva för mig att recensera.
Av flera anledningar.
Dels är det en hyllningsplatta, men framför allt är det en hyllningsplatta till Lemmy och eftersom  Lemmy är en husgud och det är inte alltid som jag blir lycklig av covers, ja då blir det lite problematiskt redan i starten så att säga.
Känns det dessutom mest som att det ligger mer vinstintresse än kärlek bakom projekten, då blir jag inte så lite lite anti.
Så, jag var aningen skeptisk när jag satte på plattan första gången. Men efter ett par lyssningar smälter jag.
Dels för att det inte går att ducka för att det är så bra låtar. Dels för att ett par spår innehåller Maestro himself, i tagningar jag inte hört.

Jag visste det redan innan, Lemmy var en formidabel låtskrivare, men detta blir på något sätt ett bevis på det, då låtarna står sig otroligt bra även utan honom.

Det är en hel del kända artister som medverkar, men även en bunt för okända. Att man öppnar plattan med låten som alltid stängt konserterna må vara något att fundera över, men i övrigt en ganska bra mix av jättekända låtar och en del lite mindre kända. Värt att notera är den 7:e låten som är ett samarbete mellan Lemmy och Richard Kruspe från Rammstein, en låt som jag aldrig hört tidigare, men som just därför blir lite extra. Att sedan Monster Magnet väljer att öppna plattans lilla Hawkwind del med att köra en riktigt psykedelisk rökare i forma av "Brainstorm", det känns bara rätt och naturligt.

I övrigt, bra låtar som är bra framförda över lag, men den stora behållningen för mig blir ända att få höra mästarens röst igen. Jag kommer inte att betygsätta denna skivan, då den är en allt för udda fågel, men jag rekommenderar den verkligen till alla som gillar Lemmy och hans gärningar (läs härjningar).

1.   Overkill - Overkill 
2.   Onslaught - Bomber 
3.   Lemmy Kilmister and Doro Pesch – Love Me Forever 
4.   Ugly Kid Joe feat Phil Campbell - Ace Of Spades
5.   Lemmy Kilmister – Tie Your Mother Down 
6.   Kärbholz – Killed By Death 
7.   Lemmy Kilmister and Richard Kruspe - Rock City Night 
8.   Destruction – We are the Roadcrew 
9.   Perzonal War - Burner 
10. Korpiklaani – Iron Fist 
11. Monster Magnet – Brainstorm
12. Black Explosion – Location 9

fredag 28 oktober 2016

Halloween önskelistan.

Då var det dags för lite Halloween igen och jag hittade just lite rysliga saker att piffa badrummet med för att få till stämningen även där.

Eller vad sägs om lite skönt rysliga tvålar från Eden Gorgós. Finns även matchande ljus för att lysa upp i höstmörkret. Om du blir sugen så hittar du butiken här.




Källa: Dangerous Minds

torsdag 20 oktober 2016

Recension : Haddock : Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea

Helt underbara Haddock är äntligen tillbaka med en ny EP, Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea.

Deras förra alster är en skiva som till och från snurrat flitigt här hemma. Mycket känns bekant från den förra EP:n, men det som skiljer ut sig lite extra är att låtarna fått en aning annan uppbyggnad. Det är inte riktigt den traditionella låtuppbyggnad så som man förväntar sig, med tydliga verser och refränger, även om dom finns, utan här ligger fokuset mer på historieberättandet.

Denna gång triggas ännu en nerv hos mig genom det maritima tema som titellåten ger, då jag är sprungen ur en familj med en stor förkärlek för gamla segelfartyg och sjömans historier genom min far vars konstnärshjärta bultade extra hårt för just segelfartyg och sjömanshistorier. Vilket osökt för mig in på omslaget. Vackert! Så, tillsammans med just titelspåret så har vi en vråltung och modern sea-shantie. Me like! Tungt och långsamt. Ibland känns sångmelodin lite ur fas med musiken, men det gör det bara mer intressant. Ett måste!

Vad det gäller kritik, kan jag bara återvända till det jag sade i recensionen över deras förra EP, det blir för kort. Hur mycket jag än gillar det man hittills gett ut, är två, om än svinbra, EP:s allt för lite. Dags för en fullängdare! Men bortsett från den lilla detaljen kan jag inte annat än rekommendera plattan.  Dessutom är omslaget vansinnigt snyggt. Här finns allt för ett toppbetyg, förutom längden. 

torsdag 13 oktober 2016

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 2!

Förra artikeln blev ett så smidigt sätt för mig att beta av lite av det jag har i lurarna som snurrar på, men som livet i övrigt hindrar mig från att skriva något längre om, och det skall ju, som sagt, inte banden lida för. Därför får det bli en liten fortsättning.

Först ut, den mest udda fågeln i samlingen, och kanske den mest udda på ett tag överhuvudtaget. Redan bandnamnet, Church of the Cosmic Skull, får en att höja på ögonbrynet och bli lite nyfiken. Sedan med titeln på skivan "Is Satan Real?" och ett skivomslag som får en att tänka på tidiga ABBA, ja då är det ingen tvekan, måste lyssnas på. Musiken är flummig, tung, lätt, poppig, körer, orgel, riffig, doomig om vartannat i en spännande mix. Massor med 60-tal mixat med 70-tals doom.



Facebook

 Ännu ett bandnamn som inte tillhör mainstream, Strippers In Love, bjuder på fortsättningen. Ett, vad man skulle kunna säga, alternativ rockande band. Massor med psykedelisk Stoner och blytunga riff uppblandat med spännande rytm o tempoändringar som gör det hela spännande för örat.



Facebook

Fire Down Below får avsluta dagens lista med sin Viper Vixen Goddess Saint. En Belgisk kvartett som levererar allt som omslaget lovar. Mammut, rök, öken och tuttar blir i musikmatematiken oftast rå och tung Stoner. Och här blir ingen besviken. Svängigt och tungt så det räcker, med catchiga låtar och bra sång.



Facebook
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...