måndag 29 februari 2016

Dagens Musiktips - The Blue Ruin : From Dusk Till Dawn

Det var ju typ bara ett par veckor sedan som The Blue Ruin dök upp på min radar och jag hade dom som Dagens Musiktips. Och nu är dom här igen!
Men det är väl en liten fingervisning på hur mycket jag lyssnat på dem sedan dess och hur mycket jag gillar deras sköna och spretiga psykedelika sväng. Att dom dessutom släppt en otroligt "knarkig" och härlig video till låten "From Dusk Till Dawn", som skulle få stora delar av 60/70-talsbanden att dregla av avund, ja då bara måste man ju.....


söndag 28 februari 2016

Polar'n Per recenserar - Anthrax "For all the kings"!

Anthrax -- For All Kings (2016)
Det känns som tiden stått still. Det känns som inget hänt annat än att grabbarna i bandet blivit lite äldre. Scott Ian (Gitarr) har blivit pappa och texterna kanske är aningen mer mogna, men annars är allt sig likt. Visserligen försvann gitarristen Rob Caggiano (numera Volbeat) som ersattes av Jon Donais (Shadows Fall), och under förra året släpptes ett spår "Soror Irrumator" som lovade gott men som inte nådde plattans färdiga produktion.

När denna del i "Big 4" bandets släpper sin elfte fullängdare inryms 11 spår. Givetvis finns det ett antal olika utgåvor med extraspår, men ingen av dessa är denna låt som lovade så gott, istället finns nyinspelade versioner av gamla klassiker!

Det är riffande, de läckra trummorna av Charlie Benate, hela kittet och det finns egentligen inget i mig som känner sig besviken. Tvärt om så finns där höjdpunkter som rockar duktigt fett! Inledande "You Gotta Believe", "Monster At The End" och titelspåret "For All Kings" ligger alla i linje med klassiska soundet mellan "State of Euforia" (1988) och "Persistence of Time" (1990) innan plattans uddaste låt presenteras.

"Breathing Lightning" låter som man kan förvänta sig... ehe... av Alter Bridge... Live-klippet brevid gör den mer glädje än denna catchiga radiohitsproducerade version som finns på plattan.

Anthrax har alltid varit något av husgudar för mig och när bandet förra seklet växlade sångare Joey Belladonna ut och John Bush in passade det tiden och musiken som gavs ut då. Anthrax blev kantigare, tuffare och melodierna i Belladonnas sång blev ersatta av något aggressivare. Melodierna var dock tillbaka med förra släppet då Belladonna återkom och detta släpp en otvetydig del av Anthrax klassiska sound igen. Bandet verkar ha hittat hem igen efter allt stök som följde då Sharon Osbourne återförenade den klassiska line-up som spelade in "Among the Living" (1986).

Singeln "Evil Twin" är kanske det tydligaste beviset på att klassisk Anthrax är tillbaka. Ta dig tid att lyssna igenom plattan. Dett aär riktigt trevlig upplevelse. Personligen gillar jag inledande "You Gotta Believe", "Blood Eagle Wings" och "Avenge Defend". Den sistnämnda tror jag kommer funka riktigt bra live!

Anthrax följer sin ritning på hur man vill spela sin musik!

Surrande gitarrer i fantastiskt balla "Zero Tolerance" avslutar plattan precis så som vi vill höra Anthrax när de mal på! Betyget blir 4 välförtjänta ess av 5!

Med nysläppt av Megadeth, Slayer och nu Anthrax väntar vi på Metallicas släpp så Big 4 kan sättas samman på nytt!

/Polarn Per

Tre starka kort med Anthrax:
1. Riffandet
2. Benates trummor
3. Skönt med en scysst start på 2016...

fredag 26 februari 2016

Dagens Musiktips - Wovoka : Sevastopolis

Polska band är inte riktigt något stort inslag i mitt musikmedvetande, men den senaste tiden har Wovoka från just Polen snurrat flitigt i mina hörlurar. Bandet spelar en skön mix av folkloristisk psykedelisk bluesrock. Det är lite klassisk bluesrock, blandat med allt från Nordamerikansk Indiantradition till sydligare rytmer ihopmixat i en stor musikalisk jambalaya. Inte det första jag tänker på när jag tänker på Polen. Men att utmana fördomar är alltid skönt.









Namnet, Wovoka, är taget från den adlige ledaren för Paiute stammen i Norra Amerikat, som var upphovsmannen till "Ghost Dance" rörelsen. Wovoka, eller Jack Wilson, som han döptes till av de vita har inte bara inspirerat denna gruppens namn, utan även till en öl här i Sverige.
Närmare bestämt Macken Bryggeri som har en Imperial India Pale Ale uppkallad efter honom. Snacka om stark andlighet.
Tror dock inte att det finns någon koppling mellan ölen och bandet, men det struntar jag högtidligen i, då det är en vinkel så god som någon. Jag menar, rockmusik och öl, a match made in heaven. Andlighet....




Mer information om band o öl:
Wovonka - Facebook
Bandcamp
Macken Bryggeri - Facebook
Hemsida


onsdag 24 februari 2016

Polar'n Per tipsar - Iron Maiden har turnépremiär idag!

Om du inte hinner till Florida hinner du kanske se denna livestream inatt!

Remember, wherever, wherever you are Iron Maiden gonna get you no matter how far...

/Polar'n Per

Polar'n Per - Lönelistan februari 2016

"Cashin'!" kanske man vill utropa! ...eller "Hurra, för att det är lönedag!" och i samma andetag bilda sig en tydlig bild av kommande festligheter, minnesluckor, men även av vilka konsertbiljetter som ska inhandlas för de surt förvärvade pengarna och var de ska brännas under månadens eskapader...

Men det får ni göra imorgon, ikväll kommer musikaliska ersättningen, här och nu! Nu är det alltså vår lönedag, utbetalningsdags och med denna utbetalning kommer helt andra värden levereras från  Spader Ess lönekontor!

Lönelistan februari innehåller lite gott och blandat... faktiskt väldans blandat! Det är kul... Glöm inte att hissa och dissa i kommentarsfältet! Det är vår lön för mödan att se att ni som läser uppskattar vår ansats att sprida råcken-jävla-roll i alla dess former :-)

Här är lönelistan för februari 2016

1) De lyckliga kompisarna "Bara tiden är ny" (2016)
Mart Hällgren är tillbaka. En av trallpunkens kanske mest lysande stjärnor som med flams och stoj levererade humanistiskt perspektiv mer än ett radikalt sådan. Roa kunde han. Kritisera kunde han. Spela kunde han... och allt det där kan han fortfarande. DLK har med låten "Bara tiden är ny" gjort ett värdigt avstamp med plattan som har samma namn... Inget ändras. Vi är lite äldre och använder lönen till andra livskvalitet än toxisk berusning... typ!

Mart har tex hunnit bo i Göteborg ett herrans tag nu... Mycket vatten har hunnit rinna under Älvsborgsbron... Vad det nu har med saken att göra? Bara tiden är hur-som-helst ny!

2) Fabriken "Du säger ja, jag säger nej!" (2016 )
Ja, det är sant. Februari är så jävla asmörkt att lönelistan öppnas av två trallar... På plattan "Där det alltid regnar" hittar vi ett gäng fabriksanställda i form av bland annat Åkerbergas okrönte punkkung Curt Sandgren (Coca Carola) och Dia Psalmas batterist "Stipen" Karlsson och det sätter bara det en kvalitetsstämpel på arbetet som inte ens ISO-certifierade kan garantera!

Ackordsarbetet som pågått sen debut-EP:n 2012 gör dem även till ett väl synligt band på scenerna runt om i Sverige och jag kan med varm hand rekommendera dem ett besök!

3) Iron Maiden "Empire Of The Cloud" (2015)
"Fan, vad är du för polare egentligen Perra? Ingen lista ska sättas upp utan att Maiden senaste platta omnämns!" ...OK, som representant för Spader Ess gör jag en pudel. Jag kryper till korset för dig, Kim! Här ska du få Maiden så det räcker och blir över. Det här kan vara den enskilt största löneutbetalningen någonsin. Ca 18 minuters fantastiskt fin och välspelad historialektion till en Bruce Dickinson i högform.

Det är en stor låt, jämförelserna hamnar i "Rime of the ancient mariner" (1984), en "Alexander the great" (1986), en sjunde son, en "Clansman" (2000)... Ja, ni fattar! Ett epos... Titanic ryms typ inuti eller  "The dream lives on", som Bruce sjunger i låten! Skönt att den (inte längre så) nya vågen av engelsk metall levererar...

4) Månegarm "Odin Owns Ye All" (2015)
I slutet av förra året släppte vargarna från järnskogarna norr om Stockholm (Norrtälje) sin åttonde platta. Dessa Svitjods söner som blandar döds, folk, black med välspelad visa har med nya plattan växlat upp. Bokningen på Metallsvenskan i år med bla The Haunted bekräftar detta.

Det här är gött mos levande... Har ni haft chans att se deras två-delade set med en lugn (nästan akustisk) en hård, stenhård, kompromisslös del vet ni vad jag pratar om!

5) Roadhouse diet "Can't Save My Soul" (2015)
Testostoronrock med sväng och urprima manlighet... Kanske skägg! Bättre än så kan jag inte presentera bandet. Tänk er en publik med både rockers och skinnvästar. Klubbmusik. Tänk er ett band med ljudkonstnären Peter Tägtgren (trummor, Hypocracy, Pain) och Kjellgren (gitarr, sång, Raubtier), Johan Ahlberg (gitarr) och Kenneth Seil (bas) gör hårdblues eller hårdboogie... eller åtminstone något jävligt hårt någonstans mellan Muddy Waters, ZZ-top och Motörhead! Äh, sluta tänk, smaka istället av detta band som spelar med allt för liten publik under vintern och våren...

PS. Nämnde jag att jag surrade med Peter Tägtgren som sa att han letar möjliga sommardatum att få det att hända... Vad då?, tänker ni... Jo, några datum kan vara på gång i projektet han kört tillsammans med världens hårdaste tysk, Till Lindermann (Rammstein), musikvärldens motsvarighet till hockeyns Erich Kühnhackl eller fotbollens Franz Beckenbauer... Wopp! Wopp!

6) Banditos "No Good" (2015)
Bokningen på Sweden Rock Festival ger lön för mödan. Förra årets vassaste vokalissa är utan tvekan denna rökosande Janis Joplin-röst som tillhör Mary Beth Richardsson... Bandet är en hybrid mellan americana, rock, soul och blues och kommer ursprungligen från Birmingham, men bandet är sedan 3 år tillbaka hemmastadda i Nashville, kanske tog dom sig dit med en tidsmaskin...

Jag vet inte... Det här är jäkligt tidlöst!

7) Amon Amarth "First kill" (2016)
Detta är första släppet från det nya vaxet "Jomsviking" som avlossades i slutet av januari. Med detta släpp fyller Tumba-krigarna som döpt sitt band efter Tolkiens  domedagsklippor imponerande tio plattor... Nu väntar korståg och turné i västerled (Nordamerika) tillsammans med Entombed AD!

8) Megadeth "Foreign Policy" (2016)
Världens suraste musiker är en personlig favorit. Jag tycker han är som allra bäst och mest intressant när han gnyr om världspolitiken, inte när hans personliga små sidor ska vädras som sympatiska. Dave Mustaine är metallen som likt en pyspunka läcker ur Metallica och hans senaste alster,  "Dystopia", från tidigare i år är rent ut sagt hans bästa detta sekel... Låten jag väljer ligger helt i linje med klassiska "Holy Wars... Due  The Punishment" (1990) och "Hangar 18" (1990)... Visst fan är den bra?

9) Judah and the Lion "Everything Changes" (2014)
Den här inspelningen är från Audiotree i september 2014, men den släpptes på Spotify i början av året. Audiotree (Chicago) är själva värda en artikel bara för vilka de är. Ett artist-centrerad musikföretag, som gör studiogig i serien Audiotree Live. Bolaget drivs av musikälskare som en alternativ scen och passar därför bandet Judah and the Lion som handsken.

Bandet levererar ung, snygg, gitarr-, mandolin och banjodriven rock från Nashville och Tennessee som faktiskt har något nytt i sitt format. Kanske det inte framgår i denna låt, men de är så pass uppskattade i staterna att de fick spela under David Lettermans sista vecka bredvid artister som bl a Foo Fighters. Judah and The Lion lockar precis som mycket alternative-americana en ny generation unga lyssnare. Band som Roki Erikson, Mumford and Son mfl har med sin variant av amerikansk folk pitchas bort hillbillien och "Yihaaa!", de närmar sig definitivt rocken, fast från olika håll...

Låten då... Jag är svag för ballader! Jag älskar temperament i låtar... Senare under året släpper bandet nytt!

10) Turbonegro "Fuck the world (F.T.W.)" (2003)
Runt hörnet, 10 mars spelar de manliga homoerotikerna i Turbonegro för sina Turbojugends på rockkryssning med Close-up. Med finns Entombed AD, Kvelertak och massa annan flott rock! Vad kan gå fel? Häng på vettja, och ta världen med storm?

...och om ni tycker er höra riffen till Diamond Heads "Am I Evil" (1980) från den fantastiska plattan "Lightning To The Nations" så stämmer det ganska bra... Den plattan innehåller förresten även låtar som "The Prince" och "Helpless" bland fler från samma vax som alla spelats in som covers av Metallica... Hiss eller diss? Ja, en sak vet jag, som influens är det inget pjåkigt "legacy" man pekar mot!

Jaja... Jag får väl å lönekontorets vägar gratta er och ge er en välförtjänt lönebonus för att ni stått ut ända hit...

11) Faith No More "Sunny Side Up" (2015)
Minns ni Faith No Mores fantastiska videos från när det begav sig? Denna video (se ovan) släpptes för några veckor sedan till deras platta från förra våren, "Sol Invicius", den är charmig så in i helvete, precis lika bra som vaxet och bandet... Jag vill ha mer!

Jag är så jävla såld på det här bandet att det skulle bli ovärdigt om jag skrev mer...

12) Monster Truck "Why Are You Not Rockig?" (2016)
Jävla vad det svänger tidlöst om dessa gossar från Ontario, Kanada som så sen som för några dagar sen avslutade en nordamerika-turné som öppningsakt åt Alice In Chains... Plattan "Sittin' Heavy" som släpptes förra veckan är ett stolpiller av duktigt svängande southern rock som gör det svårt att sitta still. Hör och njut på deras starkt och snabbt växande vax!

Håhåhåhå... Vad är inte en fikamorgon med Mr. Spader Ess värd när vi beskriver varsin platta på samma sätt och jag får "hitta" "Greenleaf" och jag får smitta av mig med dessa?

Slit listan med hälsa!

/Polar'n Per

tisdag 23 februari 2016

Recension - Greenleaf : Rise Above The Meadow

Prisa gudarna! GreenLeaf är tillbaka!

Så skulle man kunna börja en sådan här recension. Förutsatt att skivan i fråga är bra nog att fylla ut skorna från de föregående plattorna, förstås.
Och eftersom jag nu startade recensionen just så, så är det väl för väl att så är fallet med senaste alstret, Rise Above The Meadow.

Svenska Greenleaf är ett sådant band som bara blir bättre och bättre. Det är så man undrar hur dom lyckas att hela tiden leverera mer och bättre. Men jag skall inte klaga. Grabbarna bjuder på 9 tunga svängiga spår (10 om man kommer över bonuslåten) som rycker tag i själen för en yster dans.

Man fortsätter att följa den melodiösa och ringlande stigen som man började färdas längs med på förra plattan.
Jag vill påstå att även om Greenleaf rör sig i den klassiska Stoner/retro genren, så tillhör dom absolut en av förnyarna som utvecklar detta vidare. Jag vill också påstå att med Rise Above The Meadow så har bandet fått sin hitskiva, precis som  "Hisingen Blues" var för Graveyard. Och därmed med, med lite tur kunna bli ett nytt radio fenomen med flera av låtarna på nya skivan. Lite tur och rätt exponering är allt som behövs.
Återigen vill jag bara skrika ut att detta är ett av både världens bästa och svenska band, vilket numer ofta hänger ihop. Att den svenska rocken med fötterna i 70-talsmyllan frodas har snarare blivit konstant än ett påstående. Att dessutom Greenleaf turnerar flitigare och flitigare med större och större akter samtidigt som man bara släpper bättre och bättre plattor gör att det på något sätt känns som man mer och mer lämnar statusen hobby-band bakom sig.  (vilken jäkla mening, men så går det när man får mig exalterad, inte mitt fel med andra ord, utan Greenleafs :) Musiken i sig är bombastiskt oklanderlig och med Arvids smeksamma röst, ja då är jag hemma. Just nu har jag svårt att se hur det skall bli bättre än det här.........
Dessutom,  eftersom jag till största delen lyssnar på ny musik när jag pendlar, är risken stor för att, när jag lyssnar på Greenleaf,  kommer att bli arresterad för förargelseväckande beteende, då jag har svårt att låta bli att dansa fram i Stockholms lokaltrafik med musiken flödande genom hörlurarna. Och just runt centralstationen, i rusningstid, kan sådant uppsluppet beteende anses som lite skumt.


Första låten ut "A Million Fireflies" mullrar på i ett skönt ångande tempo. Och på den här vägen är det. Skivan öppnas starkt och fortsätter sedan bara att bli bättre och bättre. Man känner igen stuket sedan tidigare, men på "Rise.." har man verkligen fått till det här med kombinationen med sväng, rockabilitet och poppigt trallvänliga låtar utan det blir kommersiellt tråkigt. Det är en skiva som går att lyssna på om och om igen, utan att man behöver vara rädd för att tröttna.

Owl City må ha haft en hit med sin låt "Fireflies", som iofs kanske inte var en dålig låt, men helsike, Greenleaf visar på öppningsspåret var skåpet skall stå om man nu vill göra lysande låtar om lysande flugor. Man går ut starkt och bara ökar.
Så, det finns inte ens på kartan att det inte skulle bli årets första fullpottare. Med urstark musik, svängiga låtar och ett osedvanligt vackert omslag (av Sebastian Jerke) så kan jag inte annat än att smuggla fram det där extra esset ur rockärmen och bjuda på 5 urstarka Ess.
Köa! Köp! Njut! Njut igen, o igen o igen....

Bandet turnerar som sagt flitigt just nu ute i Europa, drygt 30 spelningar listade i kalendern just nu. Dels tillsammans med My Sleeping Karma och MAMMOTH MAMMOTH under parollen Up in Smoke Tour VOL VI! Som tur är kommer dom att få tillfälle att spela i Sverige lite senare, dock har turnén då bytt lite skepnad och man kommer att spela tillsammans med Finska Kaleidobolt.
Närmare bestämt:
08.04.16 SE - Örebro / Rock Bar
09.04.16 SE - Gävle / Klub Askmoln
10.04.16 SE - Stockholm / Nalen
12.04.16 SE - Malmö / Kulturbolaget
13.04.16 SE - Gothenburg / Sticky Fingers


Sammanfattning:
Betyg: 5
Ess (5/5)
Favoritspår:
A Million Fireflies
Skivbolag: Napalm Records
Release: 26:e Februari 2016

Låtlista:
1.  A Million Fireflies
2.  Funeral Pyre
3.  Howl
4.  Golden Throne
5.  Carry Out The Ribbons
6.  Levitate And Bow (Pt. 1 & 2)
7.  You´re Gonna Be My Ruin
8.  Tyrants Tongue
9.  Pilgrims
10. High And Low (Bonus Track)


Medlemmar:
Tommi Holappa - Guitar
Sebastian Olsson - Drums
Hans Fröhlich - Bass
Arvid Jonsson - Vocals



Facebook

lördag 20 februari 2016

Dagens Musiktips - The Blue Ruin : Holy Moly Matrimony

Häromdagen tipsade ChristerSchools out om ett Stockholmsband som helt passerat min radar, tack för det Christer. The Blue Ruin. En spännande bekantskap. Gruppen har släppt två plattor hittills, The New Disorder och Holy Moly Matrimony, med underbart galen alternativ rock.

Det är rätt spretigt och det flyger och far lite överallt. Men det är aldrig tråkigt. Genomgående är öset och hjärtat. Bra! Jag gillar!

Facebook
Bandcamp



fredag 19 februari 2016

Spader Ess Spader Ess Tänker Högt om Grammys 2016

Tänk att döden faktiskt kan gjuta lite liv i en gala som amerikanska Grammys. Årets gala blev inte bara hip-hopens, popsnörenas, soul-wailarnas och listettornas gala. Och det mest på grund av hyllningsnumren till de ikoner som gått bort.

Lady Gagas snygga hyllningsnummer till David Bowie har väl ingen missat. Att dom svenska spökena i Ghost piggade upp tillställningen, med sina kaxiga och självsäkra attityd mot journalisterna har väl heller inte gått den svenska pressen förbi. Helt underbara svar på dumma frågor utan att vara otrevliga. Snyggt jobbat. Clip1, Clip2.
Men det har inte pratats lika mycket om Dave Grohls och Hollywood Vampires hyllning till Lemmy o Motörhead. Men, det var skönt att se hur Hollywood Vampires fick skaka om publiken lite.

Så, om nu årets Grammy gala verkade aningen mer levande stundtals, så har vi de döda (odödliga) att tacka! Tack!




torsdag 18 februari 2016

Dagens Musiktips - Hellsingland Underground : Earth's Gonna Shake

Hälsingarna i Hellsingland Underground är tillbaka med ett videosläpp från den kommande plattan, Understanding Gravity. Låten, Earth's Gonna Shake, ger smakprov på lite Norrländsk Americana rock när den är som bäst.

Skön video, riktigt bra låt och sedvanligt snyggt omslag till den kommande plattan.
Trots att man har en helt annan typ av bild till omslaget på nya plattan, så upplever jag en viss likhet med förra skivans omslag. Det är något med färgskalan och flygandet som binder ihop det. Jag gillar.

Att sedan titeln och bilden passar som hand i handske är extra snyggt.




Att den dock får mig att minnas en inte allt för trevlig dag, då min son vann en tävling i just att hoppa längst från gunga och landade med ansiktet  först in i staketet som omgärdade lekplatsen, ja det får jag väl ta.... :-)

Förväntningar? Javisst!






Hellsingland Underground - Earth`s Gonna Shake (Official Video) from Sound Pollution Distribution on Vimeo.

onsdag 17 februari 2016

Stoppa Pressarna - Quorthon fyller och fyller

Idag skulle Thomas "Quorthon" Forsberg fyllt 50.
För att hedra denna dag kommer microbryggeriet Macken Bryggeri att presentera sin hyllningsöl med just namnet Quorthon : Brown Ale Geronimos i kväll. Som om inte det vore nog, Erik från Watain kommer att vara DJ och det känns som en unik upplevelse bara det.

Ett gyllene tillfälle för alla Bathory älskare! Vad det kommer att smaka har jag ingen aning om, men antagligen djävulskt gott, brown ale är alltid gott. Världens läge att bli tankad med hjälp av Macken och fira att någon fyller med en satanisk fylla....
Sorry kunde inte hjälpa att bli lite Göteborgare där en stund, trots att det är i Gamla stan/Stockholm det hela går av stapeln.

Önskelistan - Marshall + Alfa Romeo = Sant

Dags för att damma av en kär gammal vän, Önskelistan.
Och för att göra det med stil så gör vi det med Marshall och Alfa Romeo. Hade tidigare en artikel i serien med en Fender-bubbla  och den var ju cool så det räckte och blev över, men jag måste nog säga att denna Alfa är snäppet vassare.
Eller, varför inte en av varje. Ombyte förnöjer, heter det ju.






Fast, jag antar att om det inte dyker upp en god fé eller en generös sponsor, så får jag nöja mig med mina Marshall hörlurar även i fortsättningen

 Mer om bilen hittar du lite varstans, men här är en bra början.










JAG VILL HA!

måndag 15 februari 2016

Dagens Musiktips - Witchcryer : The Preying Kind - Demo MMXVI

Texikanerna i Witchcryer levererar lite skön och klassisk Metal-Doom på sin demo The Preying Kind. Så om du gillar retroklingande Doom, med inslag av lite ockultism och skönt svävande kvinnlig sång så bör du kika in demon på stört. Man får hoppas på en fullängdare inom en snar framtid.

Facebook
Bandcamp


lördag 13 februari 2016

Spader Ess Raljerar på - Så in i helvete om musik och skitnödighet

Ok, jag erkänner! Jag tycker att det iranska bandet Confess är rätt kassa när det kommer till deras musik. Mest för att det inte är min musiksmak överhuvudtaget. MEN! Jag blir sur, jävligt sur, på det faktum att bandmedlemmarna tydligen blivit arresterade av den Iranska staten för det ohemult otroliga brottet hädelse.?!!?? Särskilt som Iran försöker framhäva sig som ett modernt land i världsmedia.

Välkommen till dåtiden. Dumtiden! Medeltiden.... Jag blir så jävla sur, helt enkelt, när någon sätter sig på höga hästar och dikterar för andra vad som är rätt och fel. Eller rättare sagt, jag gör ju det jag med, men jag kommer aldrig att fördöma någon annan för dess tro eller smak (även om jag vet att hen har fel), så länge hen låter mig tro att jag vet bäst. För det vet jag ju. Men om jag mot all förmodan skulle ha fel, så överlåter jag dömandet till hårdrocksgudarna, asagudarna, hebreiska, muhammedanska, kristna eller någon annan gud som jag inte tror på, att döma mig den dag jag står inför deras anlete. Men inte på så lösa grunder som här, och av självutnämnda smakpajaser.

Nä, som Voltaire sade, Jag må inte hålla med dig, men jag kommer att kämpa för din rätt att säga vad du  vill (även om du är dum i huvudet och inte skadar någon annan). (Ungefär (ni vet vad jag menar)).
Hur eller hur, här är mer info om just detta fall. Nedan en av låtarna som tydligen är tillräckligt jävliga att man måste ta i med hårdhandskarna så att inte folk använder sin egna fria vilja att bestämma vad man vill lyssna/tänka på.

Jag gillar inte musiken i sig, men "Horns Up!!" för Confess och skäms till prästerna av "The Temple of Syrinx" som Rush en gång sade. Från "The Ayatholla of Rock n Rolla"


fredag 12 februari 2016

Recension - MAMMOTH MAMMOTH : Mammoth Bloody Mammoth

En EP från Australiensiska favoriterna MAMMOTH MAMMOTH, kan det vara något?
Deras senaste fullängdare, Hammered Again, hamnade ju på förra årets topplista, så det är klart att mer är välkommet även om det nu bara rör sig om 4 låtar, som på Mammoth Bloody Mammoth.

Kort skiva, kort sammanfattning. Det är fortsatt aggressivt och röjigt med stora doser tung rock. Har man dessutom med en cover på MC5's klassiska "Kick Out The Jams", ja då förstår ni att ni får en hel del punkig attityd med i paketet.

De tre första låtarna är så där 2xMAMMOTH in your face. Rakt på! Särskilt MC5 covern, där pratar vi väl om en av de rakaste spåren som finns. Sista spåret, "Dead Sea", däremot, det är en klart flummigare och för MAMMOTH en liten mer udda fågel. Kan inte säga att jag tycker illa om den, men inte heller säga att jag älskar den. Men det väger över mer mot att jag tycker om den i alla fall.

Skivan släpps på Napalm Records den 19:e Februari och går givetvis att få på en "Virgin Blood" kolorerad vinyl. Självklart något man vill ha.
Det är alltid svårt att betygsätta en EP, det känns oftast lite för kort. Så därför struntar jag i det, men rekommenderar den starkt, särskilt om du redan gillar MAMMOTH MAMMOTH.


Sammanfattning:
Favoritspår: Taste Your Blood

Skivbolag: Napalm Records
Release: 19:e Februari 2016

Låtlista:
1.  Taste Your Blood
2.  Drugs
3.  Kick Out The Jams
4.  Dead Sea



måndag 8 februari 2016

Dagens Musiktips - Bonehawk : Albino Rhino

Amerikanska Bonehawk debuterade med sin egenfinansierade debutplatta White Rhino redan 2014, men eftersom det ryktas om att i år kommer det en uppföljare, så tänkte jag att det var på sin plats att höja medvetandegraden om detta spännande band.

White Rhino är en platta som bjuder på många härliga infallsvinklar och sköna grooves.
Skivan levererar en grund och botten av svängig Stoner. Med massor av coolt fuzzade gitarrer och skönt monoton lunk. Men mitt i allt detta trycker man även in toktungt Sabbath-riffande och här och där lyfter man även iväg i Thin Lizzy:esqa dubbelgitarr harmonier. Jäkligt bra musicerande och skön, tillbakalutad sång överlag. Vilket gör att mina förväntningar på uppföljaren är stora.




Bandcamp
Facebook

lördag 6 februari 2016

Dagens Musiktips - Love and a .38 : Oh My God

Love and a .38 är ett Los Angeles band som svänger rätt fett. Lite Black Crowes feeling på den här videon, "Oh My God", som är ett litet smakprov inför det kommande skivsläppet, Nomads. Lyssna och njut. Fullängdaren släpps den 19:e Februari, och denna låten lovar något gott.

Facebook


fredag 5 februari 2016

Dagens Musiktips - The Desserts : The Strangest Man Vol​.​2

Dagens lilla tips är ett band, The Desserts, som jag haft planer på att skriva om tidigare, men inte riktigt kommit runt att göra. Tyvärr! För dom är värda att skrivas om. Både den 3 låtars EP som jag presenterar här, The Strangest Man Vol​.​2, men även det tidigare släppet, Vol.1 med sina 6 låtar.

Bandet är lite svårplacerat (förutom att dom är från Spanien), det finns många vinklar på deras musik, så det enklaste är väl helt enkelt att skriva upp dom som någon form av experimentell Stoner.
Vol.1 är lite mer rakt på, men på Vol.2 tar man ut svängarna lite extra. Drivet och svängigt.
Bra som rackarn är det hur eller hur, så ge det en chans.



¨

måndag 1 februari 2016

Dagens Musiktips - The Baboon Show : Me, Myself and I

Lite partyrock att fröjda sig med. The Baboob Show släpper första singeln, "Me Myself and I", till sitt kommande album The World Is Bigger Than You. Kan bara hoppas att singeln är signifikant för resten av plattan för då har vi en riktig rökare på gång.





Facebook
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...