För oss svenskar associerar vi oftast namnet Leather Nun med hemsnickrad garagerock. Men idag avhandlar vi Leather Nun america och deras skiva Buddha Knievel, deras 5:e i ordningen om jag fattat rätt, Som släpps idag via Nine Records.Och då hamnar vi i stället i Doom Metal trakter i stället.
Och inte vilka dussintrakter som helst. Det här är Doom mer eller mindre rakt nedstigen från Black Sabbath, men med en klart uppdaterad och egen ljudbild med inte så lite viking/nordisk känsla inbakad. Framför allt i texterna.
Det är väl egentligen inte så mycket mer att säga än att detta är en riktigt bra platta. Den börjar starkt, för att avsluta på sista låten på ett rent magisk sätt.
Texterna handlar även dom om, för genren, rätt klassiska ämnen. Men det är ju lite så vi vill ha det. Inga större överraskningar. Samtidigt är det fascinerande över hur mycket man ändå kan göra inom dessa ramar. Tradition och utveckling i ett och samma paket så att säga. Någonstans utvecklar dom, på ett känslomässigt plan, vidare det jag saknat från gamla Heavy Load.
Mitt betyg blir 4 stenhårda Ess, för det här går jag igång på. Rejält. Detta är en skiva som kommer att följa med mig och spelas flitigt framöver. Plattan är bra från första strof till sista, men för mig råder det inga tvivel om att sista låten, "Irish Steel" är klart bäst. Detta är ett band som borde ha sin naturliga plats på en festival som muskelrock. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.