måndag 27 januari 2014

Polar'n Pers guldkorn - Queenrÿche drama!

Queensrÿche - Operation Mindcrime (1988)
Jag hör introt, sjukhuset, hur en radion proklamerar oro, rykten om politiker och religiösa ledare, hur polisen har en person arresterad och under uppsikt på avdelningen. Sen hör jag sjuksköterskans närvaro, hennes steg... Det är precis så här "Operation: Mindcrime" startar, det episka albumet som fick mig att sitta klistrad läsandes den ganska psykotiska inner-sleeven samtidigt som musiken strömmande ut i pojkrummet!

Jag har alltid varit svag för temaplattor, på den tiden var dom enda jag lagt märke till Pink Floyd's "The Wall", David Bowie's "The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars" och The Who's "Tommy", plattor som fascinerat utan att klistra fast mitt totala intresse, vid den tidpunkten.

Iron Maiden's "Seventh Son of a Seventh Son" rullade däremot dagligen, men med åren har jag uppskattat dem mer och mer, speciellt "The Wall", men även andra som till exempel Dream Theater's "Scenes From a Memory". Jag tror den digitala konsumtionen av enstaka låtar har gjort mig än mer mån om dessa kulturskatter och på ett eller annat sätt kommer det väl kunna ligga mig till last i en och annan stofil-diskussion när ungarna vill baxa in mig på hemmet!

"It's 10 minutes past curfew, why are you still up? Hello? Hellooo? Perhaps you need another shot! Sweet dreams. You bastard." Därefter trummorna, gitarren, ljudkulisser om mobiliserade folkmassor och en story om pundaren Nikki som förälskar sig i en föredetta prostituerad, Mary, som numera är nunna! Klippet nedan är från det som idag kallas Geoff Tate's Queensrÿche, ta ett smakprov på den dramatiska inledningen, med intrumentala inledningen i "I remember Now" och den sköna dängan "Anarchy-X", som introducerar dramats store skurk Doctor X! För Queensrÿche är ett drama, inte bara i denna temaplatta!



Det är ett band som tycks bära på en inre konflikt mellan bandets ursprunglige sångare, nämnda Geoff Tate och, ja egentligen resten av bandet, och konflikten är inte helt olik den typ av kollisionskurs som t ex Sharon Osbourne representerar, i detta fall är det Geoff's fru som varit manager när allt börjar gunga.

Idag finns följaktligen två olika Queensrÿche, ett med den ursprungliga sångaren, nämnda Geoff samt ett med en ny sångare, Todd La Torre, som visat sig vara en duktigt kompetent herre, se klippet nedan från Texas, 2012-10-12 och en av mina absoluta favoritlåtar med bandet "Eyes of a Stranger". Begrunda att de lyckats föra vidare bandets genuina sound på ett mycket lyckat sätt, något som många stora band misslyckats med. Med dessa deltagare i olika line-ups närmar sig alltså Queensrÿche finska Leningrad Cowboys 13 medlemmar, fast i två team!



Idag, 2014-01-27, skulle banden ha klivit upp i ringen för att göra upp. Efter att Geoff Tate anmält resterande delar av Queensrÿche har alla inblandade väntat på att rättegången som avsetts starta idag skulle avgöra huruvida det var rätt eller fel att sparka Geoff och vilket av banden som har rätt att bära epitetet Queensrÿche framöver. Första förhöret har i skrivande stund flyttats fram till 2014-02-10!

Oavsett hur det går har båda banden hunnit med varsitt skivsläpp under samma namn och man har ivrigt turnerat världen för att etablera en större scen för sina respektive band, vid sidan står Chris De Garmo (gitarr), bandets gudabenådade låtskrivare, som 1997 hoppade av bandet för en civil karriär som pilot. I honom förlorade bandet en riktigt duktig musiker. Han gjorde en kort comeback 2003 (på skivan "Tribe"), men idag står han utanför och lägger sina låtskrivartalanger på dottern Rylie.


Dramat står alltså i fokus när Queensÿche gör karriär, och ingen låt beskriver detta drama så väl som "Suite Sister Mary", i klippet ovan, från en fantastisk bra fansupptagning med La Torre och Pamela Moore i rollen som Mary. Kolla av kommentarerna i klippet så förstår man att det varit en vattendelare, denna rättegång, för en del av de mest nitiska fansen, jag är däremot tacksam då det finns fler möjligheter till bra rock! Vem hade i slutet på 80-talet kunnat drömma om gig med bandet på fyllejollarna och Silja Line över Östersjön, som bandet spelade på i april förra året?

Nåja, åter till lite kuriosa, en annan av rollerna, den som überonde Doctor X, spelades av ingen mindre än den numera avlidne legenden Ronnie James Dio när bandet gjorde uppföljaren, fantasilöst kallad "Operation: Mindcrime 2". Hans deltagande finns dokumenterat på den alldeles utsökta DVD:n "Mindcrime at the Moore" (2007).



Hur-som-helst så är Queensrÿche ett guldkorn för mig, bjäbbet, musiken allt! De är en stor del av det som definierar den progressiva hårdrocken och mitt intresse för temaplattor. Queensrÿche är även de som definierade Seattle, innan den kom att domineras av grungen... bra det!

/Polar'n Per

Tre starka kort med Queensrÿche:
1. Operation: Mindcrime med uppföljare och liveframföranden och allt
2. Empire, uppföljaren som hade allt
3. Flera Queensrÿche

2 kommentarer:

  1. Queensryche - "Operation Mindcrime" ett av världens 10 bästa album of all time.

    Jag gör upp med Queensryche här:
    http://seance.blogg.se/2013/july/queensryche-vs-queensryche-2.html
    Känsliga läsare varnas!

    Om du gillar tema plattor kolla upp KISS - The Elder, Savatage - Streets A Rock Opera och W.A.S.P. - Crimson Idol dessa är lysande album

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både wasp och savatage håller ju bra mycket högre klass än Kiss the elder, black light (ace) är dock en liten pärla... Mindcrime är ändå en av dom grymmaste vaxen i gengren någonsin!

      Kollar av artikeln när jag kommer hem... Men det är kul upplägg, in i ringen med dom! :-)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...