måndag 30 september 2013

En kväll på Farang

Detta handlar egentligen inte så mycket rock n roll kanske, förutom för smaklökarna.



I Fredags tog frugan iväg mig på ett litet äventyr på staden. Hon hade i smyg dealat med Restaurang Farang på Tulegatan 7 .


Ett ställe som vi velat gå till ett tag, men dragit oss lite för eftersom det kanske inte är världens budgethak och nu när vi inte kan äta så mycket, efter GBP operationerna, så känns det lite dumt att slänga ut en massa pengar på något vi ändå inte kan äta upp. 
Men det var inga problem, dom lovade att ordna mindre portioner till oss, med reducerat pris. Normalt brukar jag inte vara så förtjust i denna typ av highpuff etablissemang (nu skall väl tilläggas att just Farang inte är i de översta stratosfärerna vad gäller prisbild även om dom är en bit från Mcdonken), då de jag tidigare varit på har varit inriktad på det franska köket, som jag i ärlighetens namn finner lite trist ibland. Jag går då hellre på en schysst Thai eller indier för att få lite smak på maten. Man kan säga att jag lev i tron att det inte går att få det mycket bättre än så, men ack vad jag bedragit mig i den tron. Dock har ju just Farang en asiatisk inriktning så det var något jag såg fram emot.


Kvällen började på puben Churchills Arms, för en pint Ale och sedan gick vi iväg till Farang. Väl framme blev vi glatt överraskade av hur stor restaurangen var. Det var lite matsal över det hela storleksmässigt, men med stilfull inredning lyckades man ändå att få det väldigt mysigt. Att sedan personalen tog hand om oss väldigt väl, ökade på mysfaktorn.


Vi började med en fördrink, som vi fick special designad av bartendern Max, som gjorde sig besväret att komma ut till vårt bord för att förhöra sig om hur känsliga vi var för socker och vad vi ville ha för typ av drink, för att sedan göra ett enastående jobb med att skapa en drink med minimalt med socker i, som ändå var rent fantastiskt god.


Maten då? Som förrätt tog vi in ett par grönmusslor, följt av Kalvkind och Farang Satsay Ribeye. Till detta drack vi varsitt glas rött vin, “Mothers Milk”. Förlåt mamma, förlåt frugan, men jag kan med lätthet säga att detta var det godaste jag ätit i mitt liv. Perfekt harmoni med smaker och styrka. Det är bara att konstatera att folket i det köket är mer av alkemister och trollkarlar än kockar. Vi snackar om verklig gom-Rock här.
Eftersom efterätter tenderar att mest vara sött, så tog vi in ännu ett par av Max fantastiska drinkar istället. Återigen dök Max The Bartender upp vid vårt bord, denna gång med receptet på drinken, ifall vi ville göra den själva hemma.
Ärligt talat, på vägen ut från restaurangen bestämde vi oss för att det var lika bra att ta varsin drink till, för man vet ju aldrig när man får chansen igen.:-)


Sammantaget en helt underbar upplevelse som jag mer än gärna gör om. Fantastisk personal, som verkligen tog hand om oss och fick oss att känna oss riktigt hemma. Enastående kockar som lagade otrolig mat. Och sedan den makalöse bartendern Max som såg till att vi inte törstade ihjäl.


5 starka spader av 5 möjliga för denna magiska kväll! Och ett stort tack till hela personalen som gjorde hela denna kväll.

söndag 29 september 2013

Önskelistan - Vin vin och åter vin

Detta är väl egentligen inte en renodlad önskning, då vad jag förstår, vinet i fråga tydligen är ganska blaskigt.  Men eftersom jag skrivit en hel del om rockviner tidigare så om inte annat för att vara konsekvent så tar jag med det ändå.

Geoff Tate har även han hakat på trenden med Merch-vin. Ett rött och ett vitt finns att köpa via Three Rivers Winery.






lördag 28 september 2013

Dagens Musiktips - Brimstone Coven

Brimstone Coven är ett band från Wheeling, West Virginia, som spelar mörk ockult rock. Och det gör dom riktigt bra. Deras första självbetitlade platta kan hittas på bandcamp (här nedan) och snart är det dags för uppföljaren Brimstone Coven II. Med tanke på hur bra första plattan är så blir det spännande att höra tvåan. Den kommer dessutom att ges ut i ett antal olika vinylversioner via STB Records.



Mer info:
Facebook
Hemsida
Bandcamp

fredag 27 september 2013

Dagens Musiktips - Black Trip

Snubblade över Stockholmsbandet Black Trip på bloggen Bara Metal och rackarns vilket gott sväng. Skön klassisk Heavy Metal, kompetent framförd och dessutom med riktigt bra sång. Kan bli något väldigt bra när dom släpper sin platta, Goin’ Under, nu i slutet av Oktober. Nåt att se fram emot i höstmörkret.



Mer om Black Trip:
Facebook

torsdag 26 september 2013

Dagens Musiktips - Generalerna : Kvart I Fem

Idag släpper Generalerna sin nya video, "Kvart i Fem", inför den kommande skivan Gator Från Förr.

En låt som jag är lite kluven till. själva musiken är svängig och medryckande som bara den. Det är mest texten som jag hänger upp mig på, får inte riktigt kläm på. Varför skall jag ringa kvart över 5? För att Björn ligger naken i Stockholm? För att det är kvart över 5 som han är ledig? Så många frågor, så få svar....

Men vad fasiken gör det, när man till och med vaknar med låtjäkeln i huvudet efter bara ett par få lyssningar kvällen innan. Med andra ord, trots lite skum text är det en riktigt skön låt. Och musik behöver ju inte alltid vara djuplodande. Vassegoa!



Uppdatering:

Efter frågetecknen runt texten hörde Björn i Generalerna av sig med denna bakgrundshistoria till låten och jag tänkte den kunde vara på sin plats som ett komplement.

Här är den fantastiska historien om ”Kvartifem”
På en tunnelbana i Stockholm skulle hela mitt liv förändras. Jag satt där och var ledsen över att  min Morfar hade dött, tjejen hade gjort slut och bandet jag spelade i hade lagt ner. Jag hade en plan att hänga med min syster men den planen ändras drastiskt. För på tunnelbanan hamnade jag mittemot en tjej som fråga. – Hej! Hur är det med dig? På fyra stationer hann jag gråta i hennes famn och berätta allt som hade hänt. Då sa tjejen du och jag vi ska ha sjukt kul ikväll. Mina planer ändrades och efter fem barer och tre flaskor vin byttes mina tårar ut till ett leende. Jag vaknade upp hos henne dagen därpå med att jag fick en gitarr på sängen. Jag blev lite generad över situationen. Men tog gitarren och satte igång och sjöng ”du kan ringa mig kvart i fem jag ligger naken i Stockholm-stad”. Då sa den underbara tjejen. – Du Björn, du borde satsa på dig själv. När jag kom tillbaka till Örebro bildade jag ett band med personer som på något sätt har format och inspirerat mig till den jag är idag. Vi träffades i en replokal i april 2010 och repade i 25 timmar. Helgen efter klev vi upp på scen som Björn Wallgren och Generalerna. Vår första låt var ”Kvartifem” som handlar om tjejen jag träffa på tunnelbanan i Stockholm.

/ Björn Wallgren

Recension - Nymf : From the Dark

Nymf, ett band baserat i Karlshamn, har precis släppt sin andra fullängdare, From The Dark.
Musiken som spelas är tung och mörk Stoner/Doom, i moderniserad Black Sabbath anda, med riffen på rätt ställe. Men både jämfört med skaparna av genren och om man jämför med deras självbetitlade debutalbum, så kliver man ner ett par steg till i mörkerspiralen och kryddar på med mer aggressivitet och tempo. Det är bara att konstatera att jag gillar det jag hör.

Tycker du dessutom att det påminner om The Graviators, så är det inte så konstigt, för det är just Niklas Sjöberg som hanterar mikrofonen i båda banden. Han har dessutom sällskap därifrån av Martin Fairbanks på gitarr. Så kopplingen är inte så osökt. Två bra band med andra ord, men Nymf är dock aningen mörkare och tyngre. Dock kan jag inte riktigt säga vilket jag tycker bäst om, och det behöver jag ju inte heller. :-)

Skivan inleds med ett stämningssättande introspår "Heleionomai" (nymferna som bor i träsk och våtmarker enligt gammal grekisk mytologi). Därefter sparkar Nymf igång med en stadig Doom lunk som hålls uppe rakt igenom skivan även om det saktas ner lite i början av låten "Thin Ice": men det går snabbt över och tempot hämtas upp igen.
Allt detta med inslag av dubbeltrampande baskaggar i bästa black metal andan, och lite Trash gitarrer och ett och annat growl.
Vän av ordning ropar då, -Men du gillar ju inte growl!
Nä, inte om det är det enda man bjuds, nä!, säger då jag. Men som här, som en extra krydda, då funkar det.
Allt detta sammantaget gör att man håller sig ifrån den fara som annars kan lura i denna genre, det vill säga risken att tråka ut sina lyssnare om man inte gör saker tillräckligt intressant inom formatet. Men det är inget man behöver oroa sig för här. Möjligen hade man kunnat korta ner skivan  lite för att öka slagkraften i den.
Alles som alles, 12 tunga låtar och ett stillsamt intro, med en sluttid på nästan 57 minuter, inte dumt, inte alls dumt, men som sagt, kanske aningen för lång. Generellt är det en väldigt snygg ljudbild rakt igenom skivan och tankarna förs osökt till Candlemass och givetvis Graviators, men det var väl ganska givet.

Riffen och solona sitter som en tajt blysmäck, trummor och bas gör det dom skall vad det gäller komp och för att sätta igång Doomens transliknande gung, men framför allt trummorna ges även utrymme att fylla ut och röra om lite i lunken tillsammans med gitarrerna. Sången fungerar riktigt bra även om den kan bli lite entonig stundtals, men det fungerar väldigt bra överlag ändå.

Skivomslaget är brutalt vacker, skapat av Jan "Örkki" Yrlund Darkgrove Design, och eftersom skivan dessutom kommer att släppas som en 2-LP vinyl är jag ganska övertygad om att den utgåvan kommer att bli grym.

Sammantaget gör det att jag väljer att ge den 3 tunga spader av 5 möjliga.Eller som man skulle säga i Karlshamnstrakten, Gött, göttigött.




Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår: Black Core, Lucifer Takes The Crown och Posessed
Skivbolag: Transubstans Records
Release: 11 September

Bandet består av följande lirare:
Niklas Sjöberg: Vocals (The Graviators)
Kristofer Stjernquist: Guitar (Seeds of Cider, Trollfnask)
Martin Fairbanks: Guitar (The Graviators)
Robin Ingemansson: Bass (Unfaithful)
Tommy Lindskog: Drums (Wulfgar)

Tracklist:
1. Heleionomai (Prelude) 1:05
2. Fear Of The Doom 4:46
3. Possessed 4:14
4. Black Core 4:12
5. Evolution Blues 5:08
6. Thin Ice 5:11
7. Postmortem 4:30
8. Drive 5:36
9. Lucifer Takes The Crown 4:06
10. In The Name Of Vlad 4:05
11. Your Soul Is Mine 4:07
12. The Greatest Burden 6:07
13. Like A Giant Orange Sun 3:35

Mer om Nymf:
Facebook
Spotify

Support The Bands You Like!

onsdag 25 september 2013

Lika som bär - Mark Twain vs. Greger Hawkwind

Kan det månne vara så att brandchefen Greger Hawkwind är släkt med Mark Twain i rakt nedstigande led?


Greger Hawkwind
Mark Twain


Önskelistan - Sänggavel för vinylfantaster

Detta är väl egentligen inte riktigt ett fall för önskelistan lika mycket som för Do it Yourself:aren. Men ändå, och eftersom det idag dessutom är vinylälskaren Stones födelsedag idag, så tyckte jag att temat var lite påpassligt.

En sängavel gjord att se ut som en vinylskiva, Beatles i detta fallet. Vem skulle inte vilja ha en sådan....



Här hittar du en liten berättelse om tillvägagångssättet.

Grattis förresten, Stones!

tisdag 24 september 2013

Polar'n Per tjatar - Tjuvlyssna på Alter Bridge nya platta!

Alter Bridge - The Story So Far 2013
Nu finns den ute! Alter Bridge efterlängtade fullängdare "Fortress" (som släpps i butik på måndag, 30 september, nästa vecka).

Roadrunner bjuder alla köpsugna på en förhandslyssning i form av ett ljudmoln på Soundcloud (se nedan) och gissa om det låter bra?

Ljudbilden ligger i linje med de tre plattorna bandet släppt sen innan, dvs plattan har ytterligare lite hårdare sound än föregående platta!

Myles Kennedy (sång) och Mark Tremonti (gura) är en god kombo, har det visat sig. Plattan låter som förväntat fantastisk och låtmaterialet är fängslande bra! Öppnande "Cry Of Achilles", titelspåret "Fortress" och "Lover" är låtar som fastnar som klister, medans "The Uninvided" visar en lite nyare sida av bandet, soundet är annorlunda, kanske smakar den lite "Slip To The Void", bedöm själv?

Som platta förtjänar den fyra fina ess (av fem)! För den snygga produktionen och det starka melodiösa jag lärt mig uppskatta med bandet!

Är du sugen på ännu mer av bandet? Då måste du införskaffa dig senaste numret av Classic Rock där en exklusive samlingsplatta kallad "The Story So Far" (bilden) med hits och liveakter satts samman tillsammans med senaste singeln "Addicted To Pain"

Nu ska jag digga vidare!

/Polar'n Per


Tre starka kort med Alter Bridge;
1.  Myles Kennedy
2. Gitarr-drivet
3. Det helylle som bandet utstrålar

Mer av Alter Bridge;
...på webben
...på Spotify

Stoppa Pressarna! Motörhead : Heartbreaker

Lyssna på första singeln, "Heartbreaker" från nya Motörhead plattan Aftershock.
Uppdaterat: Nu med bättre ljudkvalitet. Tack Grimgoth




Tack till Cherrybombed för tipset.

Recension - Michael Monroe : Horns and Halos

Legenden inom glammig swagger n' roll, Michael Monroe, släppte nyligen skivan Horns and Halos.

Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material. 

Lånad från Wikipedia
Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.

Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.

Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!



Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti

Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)

Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53

Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify

Support The Bands You Like!

måndag 23 september 2013

Stoppa Pressarna! Crowdfunding för The Quill

Hear Ye! Hear Ye!

The Quill håller på att slutföra förberedelserna för sin kommande 2 veckors Europaturné tillsammans med Australienska Mammoth Mammoth.

Dock är det ju så att turnerande inte är helt gratis och det saknas en bit för att få detta i land ekonomiskt. Därför har man nu startat en Crowdfunding för att få till det sista som behövs för att få till stånd detta.
Så, om du tänkt dig att se någon av dessa gig, eller om du helt enkelt är ett sant fan, gå till http://www.indiegogo.com/projects/the-quill-tiger-blood-european-tour och ge ett bidrag.
Om inte annat för att få chansen bidra, samtidigt som du får chansen att få lite coola prylar, eller bara för att visa att detta är något som även fungerar i Sverige.

Jag skall det, gör det du med!



Önskelistan - Rockviner continued

Rockrelaterade viner har det varit lite lugnt med ett tag, men jag känner att det är dags att slänga in den här spelaren i kompotten, och det trots att jag inte har en aning om vinernas kvalitet. Det är dessutom inte något Rockvin/merchandise i dess rätta mening då det inte är direkt knutet till något band. Men det finns ändå en koppling värd namnet.

Lånad från Wikipedia
Maynard James Keenan, mer känd i rockkretsar som sångare i Tool och A Perfect Circle (bland annat), äger även en egen vingård Merking Vineyards med vinmärket "Caduceus Cellars" i Arizona. 

Lånad från Wikipedia
På Caduceus produceras ett antal olika viner, som har promotats via konsertarrangemang men vad jag förstått inte är direkt knutna till något av banden som sådana. 
Det närmaste är väl i så fall namnen på vinerna, såsom exempelvis "Judith", som även är en låt med A Perfect Circle.

Om inte annat är det ett fräckt och kaxigt företag att ge sig in och det faktum att Maynard är lite mer inblandad i produktionen än  vad vi är vana att se, så kanske det även avspeglar sig på slutprodukten. Vad jag sett i form av recensioner så verkar deras viner få ganska bra betyg över lag. Det kanske helt enkelt är det ultimata rockvinet?


 Det har även gjorts en dokumentär, "Blood Into Wine", om galenskaperna att starta en liten vingård i Arizonas öken.








 GE MIG NU!

söndag 22 september 2013

Uppdatering av Önskelistan för barnkläder

Det känns som om det var igår... och det var det ju. :-)
Sedan jag lade upp mitt barnkläders tips under önskelistankategorin så har 665 Clothing släppt en ny design som är så underbar och dessutom har anknytning till våra svenska stoltheter i Ghost, så jag kan helt enkelt inte låta bli att lägga upp den.

Stoppa Pressarna! - Filmtajm!

Johan Hegg, frontman i Amon Amarth, har tydligen landat sig en passande roll som viking i den kommande filmen "Northmen - a Viking Saga" där han bland annat kommer att spela mot Ryan Kwanten som annars är mest känd för sin roll som Jason Stackhouse i True Blood.

Mer info:
Facebook
Loudwire

lördag 21 september 2013

Polar'n Per tipsar - Stone Temple Pilots läcker låt!

Helt plötsligt kommer ytterligare ett livstecken från Stone Temple Pilots (STP). Det är ett andra ljudläckage  efter de gjort sig av med Scott Weiland (sång 1986–2003, 2008–2013). Låten "Black Heart" (klippet nedan) är är hämtat från den kommande EPn, "High Rise".

Precis som på första låtläckaget, "Out Of Time" som lades upp av Kerrang Soundcloud, är det Chester Bennington (sång Linkin Park) som står vid mikrofonen. Chester är en erkänt duktig sångare som jag antar kommer ge en riktigt stark live-sång till akten. Frågan är hur detta påverkar både Linkin Park och förmågan hos STP att åka runt på turné.

Jag ser hur som helst fram emot att se dessa herrar levande i dess nya konstellation.



Personligen tycker jag att man känner igen det klassiska STP-soundet, och med Chester behåller man i stort samma uttryck, kanske är det något mer precist, typ mer städat, men det är ett helt OK sound som levereras. STP betydde mycket för slitaget på min stereo under nittiotalet, deras två första plattor är milstolpar om jag ska summera grungen. Jag tänker på fantastiska "Core" (1992, med kioskvältaren och genombrottshitten "Plush") och ännu bättre "Purple" (1994)

Samtidigt måste jag tillstå att jag var minst sagt skeptisk till att höra Chester i bandet från början (även fast jag tycker han gör en suverän insats i Linkin Park), men det här funkar... Så fortsätt kvällen med att ta några toner i klippet nedan! 7 oktober släpper Stone Temple Pilots loss sin nya EP... Spännande va?

/Polar'n Per



Tre starka kort med Stone Temple Pilots:
1. Pretty Penny (i klippet ovan, med Chester)
2. Flumdriven grunge!
3. Toner med slöjor av orient och Bossa Nova



Mer om Stone Temple Pilots:
...på webben
...på Spotify

Önskelistan - Barnkläder för den rockande familjen

Mina egna barn har klivit upp i Full Evil klass när det kommer till kläder, men för den som har lite yngre lirare i familjen kan 665 Clothing vara något ta sig en titt på. För vi vet ju alla att det skall börjas i tid för det som skall rocka.

Här är några exempel från deras kollektion.

fredag 20 september 2013

Sånt man hittar på nätet : Nu blir det reklamfilm...

En liten reklamfilm från Kit Kat med en inte helt okänd figur på fiol mot slutet av klippet. Trevlig Fredag!



Tack för tipset, Brands for Fans

Spader Raljerar på om sober Merchandise


Drar väl det här med Merchandising ett varv till.
Det finns helt klart olika kvalitetsnivåer på Merch. Antingen att bli lite väl mycket Kiviks marknad över det hela eller kan det bli klassiskt sobert och smakfullt. Kanske framför allt när det kommer till bandrelaterade smycken. Ofta följer det väl prislappen, smakar det så kostar det helt enkelt.

Vi låter dessa två Candlemass halssmycken vara lite exempel.
Först ett plockat från Ebay för ca. 50 spänn och sedan ett specialtillverkat från Seventh Circle Artworks som jag är lite osäker på priset på (den finns inte längre i butiken) men torde ligga någonstans på dryga 1000 lappen om man jämför med liknande smycken i deras butik.
(uppdatering: Candlemass halssmycket på bilden gjordes bara till bandet. Dock har man en ring på sin hemsida i limiterad utgåva (100 st.))

Lite Kiviks Marknad. Bra pris, mindre kvalitet
Inte fullt så mycket Kiviks marknad. Bra kvalitet, mindre bra pris














Enligt mig en viss kvalitetsskillnad. Själv skulle jag bara bära ett av dem, och det skulle göra ett klart större hål i plånkan om man så säger. :-) Därmed inte sagt att det första är ett dåligt alternativ, bara att det är ett sämre i jämförelse (om man nu inte lägger in för mycket vikt på prisfaktorn).

Men om vi nu håller oss kvar i det lite dyrare skiktet så har vi här en annan spelare, klassiska The Great Frog i London som har gjort en en hel del smycken som burits av rockcelebriteter. Dessutom har dom en uppsjö med snygga grejer för den hugade rockern, varav en del direkt bandrelaterat. Dock gäller det att ha med sig stora plånboken... Men är det handgjort så är det...

From: £180.00
From: £220.00













From: £140.00
From: £220.00














För min egen del finns det ett par saker jag suktar efter på deras hemsida som kanske inte är direkt knutna till något specifikt band, men som jag inte skulle ha något emot att ha. Vilket osökt för in oss på området Önskelistan. Om nu någon skulle få för sig att ge mig en dödskallering i present är det bara att skicka ett mail så återkommer jag med storlek. :-)

From: £160.00
£870.00














Fast jag antar att när allting kommer kring och plånboken har fått tala så är det väl häromkring man hamnar. :-)
79:-








torsdag 19 september 2013

Stoppa pressarna! - Pearl Jams senaste video : Sirens

Kan man bli annat än glad av sådant här? Av det lilla jag hört hittills från den kommande plattan "Lightning Bolt" så känns det onekligen som det är bäddat för en riktig fullträff.


Polar'n Per tipsar - In Flames avslutar sin turné på Grönan!

Jag tänkte inte babbla så mycket, pressmeddelandet talar för sig själv...

Extrakonsert på Gröna Lund den 27 september: In Flames avslutar sin turné på vår Stora Scen nästa fredag!

Det spelar ingen roll att vi skulle stängt den 22 september.

När In Flames gör sig redo är valet att öppna portarna på nytt enkelt. Öppettiderna den 27 september är 16:00-23:00.

Alla attraktioner är igång som vanligt!

 Rock n´roll kompisar!



/Polar'n Per

Tre starka med In Flames:
1. Starka plattor
2. Bra drag
3. Bris av Västkusten

Mer om In Flames:
...på webben!



Polar'n Per tipsar - Ghost rör på sig!

Papa Emeritus II (fd Papa Emeritus) och "The nameless ghouls" (de fem namnlösa bandmedlemmarna) har samlat ihop all sin spirituella kraft för att hemsöka olika delar av landet. Med andra ord, världens hemligaste band packar väskorna och åker ut på turné.

För er som inte upplevt Ghost levande vill jag verkligen rekommendera er att köpa biljett. Bandet bjuder mer än ofta på fantastiska scenshower och det tematiska i att uppträda maskerade har en beprövad effekt via band som KISS, Alice Cooper, King Diamond och ...ehe... Lordi.

En höjdpunkt är "Here comes the son" (cover på Beatles, "Here comes the sun", se klippet nedan) som för uppträdandet återskapar och förverkligar ritualen kring Samaels nersläpp (födsel)...

/Polar'n Per



Tre starka kort med Ghost:
1. Mystiken
2. Tyngden
3. Känslan av nygammalt

Mer om Ghost:
...på webben

Här ser du Ghost:
2013-11-25 Lund Mejeriet
2013-11-26 Göteborg Trädgårn
2013-11-28 Oslo Rockefeller
2013-11-29 Stavanger Folken
2013-11-30 Bergen USF Verftet
2013-12-02 Trondheim Byscenen
2013-12-04 Gävle Gasklockorna
2013-12-05 Örebro Club 700
2013-12-07 Norrköping Flygein
2013-12-08 Stockholm Munchenbryggeriet
2013-12-09 Umeå Idunteatern
2013-12-11 Oulu Teatria
2013-12-12 Tampere Pakkahaune
2013-12-13 Helsinki Circus

Dagens Musiktips - Djävulen Möblerar Om

För ett tag sedan diskuterade Polarn' Per och jag lite runt Svensk Punk. Vi spånade lite runt det faktum att det snart är val igen, och efter en tid med borgerligt styre, som varit både lite upp och ner (utrymme för egna åsikter huruvida det har varit mest upp eller ner), så undrade vi lite var den svenska punken var. En sak detta resulterade i är Pers grävande intervjuserie om just den svenska punken.

Vet inte om det är någon reaktion på det stundande valet, men man nu kan konstatera att det dyker upp en hel del ny spännande Svensk Punk lite här och där. Eller är det bara att jag fått upp ögon och öron efter Pers serie.
Vilket som, det glädjer mig i alla fall att kunna konstatera att det rör sig på punkscenen och här har jag nöjet att presentera lite ny punk i form av Djävulen Möblerar Om (vilket underbart namn) som bjuder upp till dans med "Universum I En Kub".



DMO spelar till min stora glädje en väldigt rak och klassisk punk, vilket passar mig riktigt bra, då jag inte riktigt tagit mig ur den gamla punken från slutet 70- början 80-talet. Dessutom är musiken välspelad och snyggt producerad, för även om man kommer långt på energi, fan anamma och vilja, kan man aldrig förneka duktiga musiker. Dock får det inte bli allt för polerat för då riskerar man att förlora charmen helt, men det är ingen risk här. Riktigt bra!

Lyssna på hela singeln på Spotify.

onsdag 18 september 2013

Recension - Mellow Bravo : Ripper EP

Vissa saker gör mig glad i flera lager. Mellow Bravo är ett band som kvalar in på en sådan beskrivning. Det är snart ett år sedan jag recenserade deras första albumSmall Stone Records, och nu är dom tillbaka med en 4 låtars EP vid namn Ripper.

Jag kan börja med det tidigare recenserade albumet, som hamnat under luppen tidigare. Det är en skiva som vuxit sedan den behandlades. Mitt första intryck var att den var aningen spretig, nu ser jag den mer som underhållande, varierande och framför allt Rock i kubik.

Och här tar EP'n vid. Det hörs verkligen att detta är ett band vars enda ambition är att roa och samtidigt ha skitskoj själva. Och det gör man med råge, om man nu kan säga det om bara fyra låtar. :-) Men det är effektiva fyra låtar. Den bluesiga partyfeelingen finns kvar, men samtidigt har produktionen och samspelet förädlats ännu mer mot den oslipade diamant som bandet är. Framför allt tycker jag att det är basen och trummorna som fått ett uppsving på denna nya produktion och står sig bättre mot de sedan tidigare snygga gitarrerna och sången. Helheten känns med andra ord bättre.

Det är som tidigare en skön mix av blues och rå rock n roll, spetsat med feta gitarrer som i solopartierna drar iväg mot Thin Lizzys underbara dubbelyxor, särskilt i den boogiebubblande öppningslåten "Feel Like Dancing". Men i de fläskiga kompet, som i låtarna "So Pretty" och  "Party", väver man in en mer punkig känsla som påminner en hel del om energin i The Hives. För att till slut avsluta med en liten lugnare komposition "Low at The Bottom" även om den avslutas med rejäl stomp och energi.

Återigen har vi ett växlande samspel mellan sångarna. Var och av dem har sångröster som står sig väl på egen hand, men det är i deras växelspel som det blir riktigt spännande och öppnar upp för att man skall kunna lyssna om och om igen utan att bli uttråkad.

Men detta är inte allt som gör mig glad. En sak som ger den där extra dimensionen är att bandet helt sonika valt att lägga ut EP'n för gratis nerladdning, så det finns verkligen inga ursäkter för att inte lyssna in sig på dem. Du kan både lyssna och hämta låtarna på Soundcloud, men jag skulle här vilja slå ett slag för att ta omvägen till Bandcamp, där du givetvis också kan tanka ner plattan, men här har du möjligheten att betala vad du vill för den. Och jag tycker nog att någon dollar per låt kan man unna sig för att visa sin uppskattning. Dessutom kan man här även tanka ner deras debutalbum "Strut" helt gratis. All deras musik hittas även på Spotify.

EP'n kommer givetvis även att gå att köpa fysiskt för den som så vill. Bandet filar dessutom på material till en ny fullängdare och hoppas på att kunna ge sig ut på en Europa turné, men huruvida det kan bli möjligt med just den saken antar jag är upp till oss lyssnare till viss del.

Ett litet betyg då? Ok, det är "bara" en EP, men det kan vara nog så gott. Det är riktigt bra musik från ett band som dessutom är riktigt givmilda. Då är jag det med, det blir 4 starka spader av 5 möjliga.

Som den hedersknyffel jag är så passar jag på att bädda in en video från deras senaste fullängdare.


Mer om Mellow Bravo:
Hemsida
Facebook
Soundcloud
Bandcamp
Spotify

Support The Bands You Like!

måndag 16 september 2013

Dagens Musiktips - Hong Faux

Via Stones på "Tune of The Day" snubblade jag över det Svenska bandet Hong Feux som strax släpper sitt debutalbum "The Crown That Wears The Head" och det var minsann ingen dum bekantskap. Svängig riffrock redo för radio är väl vad jag direkt kommer tänka på efter det lilla jag hört. Klart spännade!






Mer Info om Hong Faux:
Hemsida
Facebook

Recension - Miss Lava : Red Supergiant


Sommaren är över, men värmen fortsätter. Vi riktar in Stonerstrålkastarna mot Portugal och Miss Lava som ger ut sin andra platta. "Red Supergigant".
Vad det gäller när denna skiva släps är höljt i ett visst dunkel, på bandets egen hemsida sägs 2012, men på skivbolaget Small Stone säger man 2013. Skit samma, så länge det rockar. Och det gör det, tro mig.

Miss Lava (vet inte om det är Mr. Lava, lava's syster? :-)) har präntat ner hårt driven Stonerrock som gjord för långa vägar genom torr öken. Fett och Brett med öppna spjäll, svårare än så behöver det med andra ord inte vara, det kan man komma långt på.

Vi börjar från början. Denna recension är gjord på digitalt material, men skivan kommer även både på vinyl och i en limiterad CD utgåva som ser brutalt snygg ut, med utskuret omslag. Lite extra omtanke på det fysiska, sånt gillar jag.




Small Stone Records har gjort oss vana vid kvalitets Stoner och Miss Lava är verkligen inget undantag. Tunga fuzzade riff, tunga trummor och en tung och distinkt bas lägger grunden för ett gäng låtar, där det till och med finns ett par med hitpotetial (kanske inte för mainstream radio, men ni förstår vad jag menar). Man lyckas från öppningsspåret "Desert Mind" mulllra och gunga loss i en suggestiv ökenboogie. Det är en hårt driven låt som sätter tonen för resten av plattan, för även om det stundtals lugnar ner sig marginellt, så just drivet en starkt utmärkande egenskap på plattan.

Bandet bestående av Johnny Lee - sång, K. Raffah - Gitarr, S. Rebelo - Bas och J. Garcia -Trummor bjuder oss på en 40 minuters åktur över 11 låtar.
Min spontana reaktion är att detta är musik som det är förrädiskt lätt att köra för fort till om man tillåter sig att hänge sig med hög volym i bilen på långfärd.



Omdömet landar på riktigt starka 3 spader av 5 möjliga. Helt klart ett gäng värt att hålla ögonen på.

Mer från Miss Lava:
Facebook
Hemsida
Skivbolag
Bandcamp
Spotify


Första Singeln från skivan:


Andra Singeln från skivan:

fredag 13 september 2013

Polar'n Per tipsar - Temperance Movement släpper vax!

Nu är skivsläppet runt hörnet, 16 september landar den i skivbutikerna, The Temperance Movements första självbetitlade fullängdare. Bandet som med tre ackord och några spelningar nästan nått kultstatus för sitt retrosväng.

Jag bjöds in av Rootsy Live till promotorn för att ges möjlighet att tjuvlyssna på plattan och utan att dramatisera allt för mycket så vill jag bara säga... får jag be om största möjliga tystnad... (klicka sen igång ett av klippen nedan...)

Här kommer rösterna från den svenska juryn!

"Only Friend"
Låten andas AC/DC:s blues med stänk av Roddan. Shit, vad svag jag är för denna typ av riff-tydliga rocklåtar med raspigt riviga sånger som berättar "the blues"! Det finns partier av solosång som tar med mig iväg ner och tempo som drar mig upp, stämningen och känslan bär med mig genom denna fantastiska öppning! Så här starkt borde alla plattor inledas!



"Ain't No Telling"
Inledningen smattrar loss på trummor. Det svänger bluesigt med skönt rockdriv och denna är ju som gjord för scenen... levande! Detta är en Black Crowes, jag tänker på att vilja göra en liknelse med en "Remedy"-svängande låt, men den här är faktiskt bättre. Det är en av de absolut tydligaste höjdpunkterna på plattan!



"Pride"
Detta är en vacker singer-songwriter komposition som visar att en rivig röst kan balanseras med melodi. Ingången i refrängen är mycket snygg, där dynamiken i sången används väl.

"Be Lucky"
Doften är 70-tal. Driv i smakpalören Eagles ala "Already Gone" (1974) inklusive körer som fyller. Jag känner att jag kommer name-droppa en hel del, men det är bara för att jag blir så glad över alla influenser som sköljer över mig i intrycken!

"Midnight Black"
Den svarta midnatten är en upptempolåt som svänger i samma mood som Elton Johns klassiker "Saturday Night's Alright (For Fighting)", men den är givetvis hårdare, coolare och helt i min smak!



"Chinese Lanterns"
Som titeln anspelar finns det någon känsla som etableras direkt "Chinese Lanterns" är en låt jag gillar per omgående. Den har vackra arrangemang och min association ligger i trakterna runt Black Crowes fantastiska "She Talks To Angels", men andas även både Eagles och Rod Stewart.

"Know for Sure"
Temperance Movement tar med oss i en mustigare låt som andas en tuffare Wilson Pickett med lika delar "I'm In Love" och "Mustang Sally" kryddat med elgurka och ett mer drivet tempo.

"Morning Riders"
Störtskön rytm och gura och en refräng som är som gjord för att sjunga med i. Med andra ord ännu en gång musik för live-scenen!

"Lovers and Fighters"
Låten tar ner tempot. Det är den sköraste sången och en ballad om att identifiera styrkan bakom att älska och hålla ut! Det är en vacker låt!



"Take It Back"
Nu ökar tempot betydligt, det är den tuffaste låten på plattan. Bandet hör hemma här och med denna låt känns det som deras egna sidor väger bra mycket starkare än de referenspunkter jag återkommit till genom recensionen.

"Smouldering"
Öppnningen med den ensamma acken är snygg, låten fortsätter med en följsam trumma och en vackert hes sång. Den ligger fint i "Power Ballad"-kategorin utan att bli "Cheesy". Det här är en natt-bil-åkar-låt, den kommer växa! Påminn mig om att ompröva betyget på denna låt om en månad eller ett år!

"Serenity"
Till slut levererar Temperance Movement ett lugn genom föregående och denna låt. Stillhet, frid och klarhet. Det är en vacker avslutning på plattan. Slide-guran som följt flertalet låtar ligger fint och levererar stämning!

Det känns som jag hör ett nytt Black Crowes. Det känns som jag hör en ny Rod Stewart. En brittisk själfullhet ala Wilson Pickett. Det känns som Eagles, eller låtar av Elton Johns energiska styrka. Rolling Stones tidiga energi och som ni hör är jag beredd att bre på...

Som ni förstår är det tidlös musik med tyngdpunkten i det soul och blues-osande 70-tal, men detta är nytt och fräscht, ändå jäkligt "Hard to Handle", med andra ord är det förbannat lätt att fastna för... och det gör jag!

Plattan "The Temperance Movement" med The Temperance Movement hämtar som helhet ut det eminenta betyget 4 st ess (av fem möjliga)...

/Polar'n Per

2013-10-13 Göteborg, Pustervik
2013-10-15 Halmstad, Kajskjulet
2013-10-18 Falkenberg, Grand Hotell
2013-10-19 Uppsala, Katalin
2013-10-20 Stockholm, Akkurat
2013-10-21 Örebro, East West
2013-10-23 Umeå, Scharinska
2013-10-24 Sundsvall, Estreet
2013-10-25 Östersund , Bluesfestival
2013-10-26 Avesta, Bjurfors Hotell & Konferens

Tre starka kort:
1. Only Friend
2. Ain't No Telling
3. Chinese Lantern

Mer om The Temperance Movement:
...på nätet
...på Rootsy Live
...på Spotify
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...