lördag 30 juni 2012

Önskelistan - Mer Rock n Roll inredning

Roxstor kommer man tydligen att erbjuda lite all möjlig rockig inredning i framtiden. Den bild man ännu så länge visar på en förstärkarstack liknande garderob ger mersmak.

Coolt! Jag vill ha!

fredag 29 juni 2012

Bara timmar kvar...

Några futtiga timmar kvar till semester. Så förbered er på 5 veckor med sol och gott väder (hoppet, man får leva på hoppet).
Massor av tid med familjen. Jag har bunkrat med böcker och musik till hängmattan.

Trevlig semester på mig själv...:-) 

torsdag 28 juni 2012

Dagens Musiktips - Astroll

Jag har vadat omkring en tid i Stoner/Doom/Sludge träsket och det är bara att konstatera att det är en helt underbar vistelse. I dessa vandringar har jag stött på såväl gamla, men även en hel del för mig, nya bekantskaper.

En av dessa nya bekantskaper är det unga bandet Astroll från Nowy Sącz, Polen.



Bandet består av
Misiek - Gitarr.
Marcin "Whereami" - Gitarr
Wojtek "Weedy" - Bas/Sång
Julek - Trummor

Gitarrasisterna är bröder och förutom Marcin som är 28 år så är resten av bandet 17-18 år.
Astroll har endast gjort en 3 låtars demo ännu, men med tanke på att bandet har en låg medelålder så kan vi nog vänta oss en del i framtiden.

Musikaliskt bjuder man på tunga riff och långsamma ödesmättade melodier. Texterna är kanske en aning naiva och Engelskan inte den mest perfekta, men det uppväger man med sin gräsrots entusiasm och sköna sväng.



 Astroll presenterar sig som ett Anti-Illuminati band som motsätter sig den nya världsordningen med dold toppstyrning från mäktiga organisationer, så jag antar att man kan passa in i dagens proteströrelser med occupy-rörelsen i spetsen.
Tydligen är inte detta den mest gångbara musikstilen i Polen just nu, så man kämpar lite i uppförsbacke och försöker bana ny väg. Nya låtar är på gång som inte är fullt så "softa" och mer inriktade på texterna.

Tills dess kan man ladda ner den nuvarande demon till "Name your Price" deal på Bandcamp, vilket är generöst, så se gärna till att vara generösa tillbaka.

Önskelistan - Rockiga skor

Dags för ett nytt inlägg till Önskelistan.
Denna gång är det inte riktigt min önskelista det gäller. Dom var en gång på min dotters önskelista, men nu har hon ett par, så det är inte heller till hennes, utan det är mer av ett coolt rockigt skotips som borde finnas på ganska många kvinnliga rockers önskelista. Vilken filantrop jag är som bara tänker på andra. :-)

Det är som sagt skor det gäller denna gång. Närmare bestämt ett par ganska tunga, livsfarliga, elaka skor med otrolig attityd från Jeffrey Cambell. Lita Spiked.

Antar att det jag egentligen försöker säga är att detta är ett par coola skor, att jag har en cool dotter och hoppas att det gör mig åtminstone lite cool. :-)



onsdag 27 juni 2012

Envigen fortsätter - Rock öl


Tidigare utspelades här en duell mellan giganterna inom Rock Motörhead och  Kiss! Det var dock inte deras musikaliska kvaliteter som slaget stod emellan utan deras respektive rödvinsmärken.

Eftersom nu båda banden dessutom har lånat ut sina loggor till varsin öl, är det ju inte mer än rättvist att även dessa nagelfars här dom med. Förra gången var det Kiss som tog hem spelet med minsta marginal.

Kombattanterna kommer precis som tidigare att gå en match i 5 Ronder. I Vänstra hörnan, Kiss Destroyer och i den högra hörnan, Motörhead Bastards Lager. Båda med en matchvikt på 33 cl och 4,7%
Gonggong tack!




















Rond 1 - Utseende/Coolhetsfaktor
Kiss väljer här en väldigt ren design, helt baserat på bandlogon. Stilren men tyvärr lite trist.
Motörhead går som vanligt all in med sitt starkaste kort, Snaggletoth. Man visar direkt att här är det rock och party utan finess som gäller. Just good ol' jävlar anamma.

En liten detalj som Kiss dock är bättre på, kapsylen, som även den pryds med logga, vilket gör att man även kan använda den som knapp eller bara hamra in i bordet som en piffig detalj. :-)

Rond 2 - Priset
Motörhead klockar in på priset 19,90:-
Kiss är lite mer moderata med priset 15,90:-
En prisskillnad på 4:- vilket i sig inte är hela världen, men när man betänker det faktum att man sällan köper en öl så kan det bli en väsentligt skillnad. Särskilt som Motörhead ännu så länge endast kan förbeställas i lådor om 24 st. Vid full låda är skillnaden nästan 100 pix vilket ger en klar fördel för Kiss, sett till fylla för pengen.
Kiss har dessutom fördelen att man sålt så pass att man fått in sin flaska i ordinarie sortiment för Systembolaget vilket underlättar inköp. Misstänker dock att det kan vara en tidsfråga.

Rond 3 - Smak
Då båda ölen och Motörhead i synnerhet är inne och tassar på finölspriser, så då är det nu det gäller att  visa framfötterna i denna kategori. Och det är väl här som besvikelsen dyker upp.
Det är svårt att särskilja de båda ölen åt. Kanske kan det bero på att båda är bryggda på Krönleins bryggeri. Så för allt jag vet kan detta vara faktiskt vara samma öl, eller med minimala skillnader.

Därför kommer jag att beskriva dem som en.

Ölen har en har en rätt luftig skumkrona som snabbt försvinner. Vacker gyllene färg. Ganska behaglig ölsmak, om än något ordinär, med en lite bränd sötma. Smaken är ganska tunn och snabbt övergående. Inte något som smaklökarna kommer att längta efter, men funkar bra på en festival i starkt solsken.

Prisvärda? Ja, om man samlar på flaskorna eller vill supporta sitt favoritband på annat sätt än via skivförsäljning.

Rond 4 - Trovärdighet
Detta är Motörheads rond, rätt och slätt. Där man kunde känna en viss skepsis för Motörhead som vin finns inga förbehåll när det kommer till öl. Rock och öl har i alla tider gått hand i hand och mest rock av dom alla har Lemmy med sin besättning varit, punkt.

Rond 5 - Nostalgin
Nostalgifaktorn är alltid stor. Man kan aldrig förneka styrkan i ren och skär nostalgi. Dock för mig har båda banden stor nostalgifaktor. Båda banden lyckas dessutom hålla sig tämligen aktuella, även om Motörhead är det band som varit mest övertygande på senaste åren och släppt några av karriärens bästa plattor, där andra skulle ha vilat på sina lagrar och ridit på just nostalgivågen. Dessutom så turnerar dom flitigare i Sverige, och har man Mikkey Dee på trumpallen så blir det givetvis pluspoäng. Dock skall man inte glömma att Kiss är på väg ut med ny platta under sommaren...

MatchVinnare:
Priset säger Kiss, Coolheten säger Motörhead. Smaken säger oavgjort. Med allt sammantaget så utnämner jag ändå Motörhead till den samlade vinnaren, då dom som varumärke helt enkelt stämmer bättre in på just öl.

Samtidigt kan jag bli lite besviken på båda grupperna för att man inte vårdar sina varumärken bättre. Jag har svårt att se att man skulle ha gjort några större förluster på att se till att det var ett något bättre öl i flaskorna, eller att man satte priset lite närmare verkligheten.

Dock tycker jag att idén med att som fan supporta sitt favoritband via Merchandising på detta sättet är riktigt rolig. Men hade som sagt hoppats på lite mer tillbaka. Man kan, om man vill, jämföra detta med grupperas mellanplattor som inte alltid är jättebra, men ändå har sin plats i skivsamlingen.

Så, nu är denna envig över och skall dessa två kombattanter åter stå i varsin ringhörna mot varandra så krävs det nog att antingen Kiss skaffar en egen Vodka eller att Motörhead tar fram en egen het sås. Med det sagt så kan dom säkert dyka upp i andra sammanhang eller att andra kombattanter ställs mot varandra i stället, vem vet.... 


Till slut, tack till alla som hjälpt till för att få till stånd denna match.

Recension - Black Barrel Smoke

Rebellängeln borta på Metalyze skickade mig en skiva mot att jag recenserade den, och sådant är ju alltid roligt.

Först lite fakta:
Black Barrel Smoke - 2012
Andreas Wahl - Trummor
Henrik Johansson - Bas
Erik Johansson - Sång
Pierre Holmström - Gitarr
Johan Carlsson - Gitarr



Grabbarna är Smålänningar (Värnamotrakten) och det skall dom ha extra cred för. Alla vet ju att det är en ynnest, få förunnat, att komma från Småland.
Man spelar vad man själva kallar death n´roll och BBS startade som band  2011 ur spillrorna av Age of Fury och The Warheads.

 Här är det dock dags att slänga in en liten brasklapp. Sången på denna platta består av growl, och om än ovanligt tydlig i sitt uttal, helt enkelt inte min bag. Kan vara skönt i enstaka fall, men att bli matad en hel platta gör mig mest matt. Kan bero på att jag lämnat mina frustrerade ungdomsår bakom mig och blivit en mer harmonisk människa. :-)

Men bortsett från det, på 2012 ger Black Barrel Smoke oss 11 låtar av rå, skön rock. Musiken är riktigt habil. Feta tunga riff. Skönt tydligt trumspel och en bas som svänger på bra. Till och med sången är bra, även om det som sagt inte är min grej.

Favoritlåtar på skivan är Down och Reinventing the pain som avslutas med ett skönt munspel som ger en skön bluesig feeling (om än kort) som kontrast till den annars raka rockmangeln. Dessa låtar kommer att följa med över till mitt mobila musikarkiv och därmed bli delar av det soundtrack som bär mig fram genom gatorna här i Stockholm.

Dock kommer skivan som sådan att tillfalla min dotter, som har större acceptans för denna typ av musik, kanske för att hon är mitt uppe i sina frustrerande tonår. :-) Kanske skall försöka få henne att göra en gästrecension?...

Men för den som är mer begeistrad av denna musikgenre kan jag inte annat än rekommendera en liten walk on the Småland side med Black Barrel Smoke .

tisdag 26 juni 2012

Dagens Musiktips - Venomous Maximus

Jag känner att det nu är dags att rikta in strålkastarna på Venomous Maximus och deras eminenta skiva MMIX - MMXI från 2011.
Verkligen hög tid då det glunkas att nästkommande skiva är färdig för distribution.



Bandet kommer från Houston, Texas och spelar skön ockult sludge-rock och består av följande musikanter:
Gregg Higgins - Sång, Gitarr
Christian Larson - Gitarr
Trevi Biles - Bas
 Bongo -Trummor

Skivan i sig är väl mer att betrakta som en EP med bonusspår. Finns att lyssna/köpa på Bandcamp, den kostar bara 5$ så den är väl värd sina pengar.

Mina favoritlåtar är helt klart The Mission och Give up the Witch, men inga utav låtarna är dålig, utan har sin egna charm.
Musiken bärs effektivt fram av de dubbla gitarrerna som lägger sina mullrande riff över kompetent komp. Det som kanske får bandet att sticka ut lite extra är sången, eller rättare sagt bristen på sång. Gregg Higgins approach är någon form av talsång som fungerar väldigt bra inom konceptet och ger en extra dimension av lurande ondska.

Musik som ger mersmak och då är det ju bra att det alldeles strax kommer mer, eller hur!
Lyssna! Köp! Kräv att dom kommer hit och spelar live!



 Nördfakta:
Somliga kan tycka att ena gitarristens namn har en viss skandinavisk klang vilket kan stämma då Christian härstammar från Norge.

Och för alla vinylnördar, givetvis ger dom ut sina alster på vinyl.

Teaser

Ölen står på Kylning!

Dagens Musiktips - La Puma

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag gillar La Puma så som jag gör. Dom har släppt en ny låt, Chasing My Lover och den är väl väldigt typisk La Puma. Inga storslagna överraskningar utan helt enkelt ett gott hantverk La Puma Style.

bild Snodd från Livenation

Men det är något... Det svänger, pumpar på, gör en glad på något sätt. Guttans skönt riviga röst tillsammans med bandets "tungan i kinden" attityd gör att åtminstone jag har svårt att inte börja gunga på huvudet lite småfånigt leende. Perfekt trallvänlig feelgoodrock för ljusa sommarkvällar (om det nu kommer några?)...



Jag vill ha mer

Önskelistan - Rockig inredning



Ett coolt bord för den inredningsmedvetne rockaren format som en av rockens stora ikoner, strata-nacken, det kanske vore något? En riktig prydnad som tydligt signalerar att här bor det en stilmedveten person som tar sin musik på allvar.

 Har man Hendrix som husgud får man väl helt enkelt flippa bordsskivan så att den blir spegelvänd.  :-)

Och som inte det räckte, så erbjuder man även ett lämpligt förvar t.ex.. för sina gamla rocktidningar i form av sittpallar med förvaringsutrymme i skepnad av Fenderförstärkare. En svårslagen combo.



Mer info här.

Och som alltid,
 
GE MEJ!  
NU!












måndag 25 juni 2012

Man kan inte förneka en bra låt...3

Denna gång tar vi en av mina absoluta favoritlåtar. Väck mig en sen natt och kräv mig på en 10 i topp lista på världens bästa låtar, så skulle den här absolut vara med. Här framförs den av ett pärlband av favoritartister.
 
Redemtion Song, Bob Marleys gamla dänga, från 1980, som avslutar den underbara plattan Uprising som tyvärr blev Bobs sista studioplatta. Låten är ett mästerverk i sin enkelhet och styrkan ligger i den avskalade skörheten i kombination med en otroligt stark och laddad text.
En av världens stora protest låtar, som bara i sig själv borde ge Bob Marley Nobels Fredspris postumt.

Originalet med Bob


Joe Strummer & The Mescaleros


Joe Strummer & Jhonny Cash


Pearl jam


Erik Hassle


Chris Cornell


Låten är så pass stark att inte ens Rihanna ens lyckats förstöra den, men den versionen visar jag inte här, då det redan blivit tillräckligt många klipp som det är.

söndag 24 juni 2012

Dagens Musiktips - Huata

En ny våg ockult rock sveper över metal-världen. Här i Sverige stoltserar vi med nya tillägg till den, för oss sedan länge, stolta genre i form av band som Graveyard, Ghost och Year of the Goat.

Även från Frankrike kommer mycket bra musik i denna genre och framför allt bandet Hua†a som bjuder på riktigt skön Stoner/Doom med det ockulta som bas. En kvartett med rötterna djupt rotade i den keltiska myllan. Namnet betyder tydligen Häxjakt på gammaldags Bretonska.



Till dags dato har man gett ut 2 fullängdare, "Open the gates to Shamballa" och nu senat "Altavist of Mann". Den första finns för gratis nerladdning på Bandcamp och den senare går även att köpa som snygg dubbelvinyl. CD version är på gång.

Med blytunga riff i en mix med massiva trummor, mullrande bas och kuslig sång med tydligt sataniska referenser bjuder Huata, på Altavist of Mann, in till en psykedelisk svart mässa som man sent skall glömma. Omslaget är dessutom vansinnigt snyggt och kvalar in till årets snyggaste redan nu. Enligt min mening ett måste!





Huata kommer dessutom att besöka Sverige och spela, den 24:e November, på Arosian Black Mass Festival i Västerås (aldrig hört talas om tidigare, men det låter spännande så det måste kollas upp vidare). 
Dock har man ett litet problem, då man kommer att resa hit med flyg, vilket gör att man inte kan ta med sig sina förstärkare, så letar man med ljus och lykta efter lånestärkare, typ Orange eller Sunn o))) för att ge spelningen rättvisa så dom kan leverera det den rätta tyngden i sin musik.
Man utlovar fritt inträde och vinyler till den som kan hjälpa till. Så om det finns någon läsare därute som kan låna en hjälpande hand, hör av er så kan jag sätta er i kontakt med bandet. 


Senaste albumet har dessutom en spännande konstellation i ryggen, De Arte Magica, som är en sammanslagning av fem olika labels för att ge ut just Altavist Of Mann.


Här en liten teaser för albumet




Mer info på bandets hemsida eller Bandcamp

lördag 23 juni 2012

Önskelistan 6

Denna pryttel är väl inte direkt ny och dom flesta har nog redan sett den, men dess coolhetsvärde gör att varje önskelista bör ha den. Eftersom den inte bara är cool, utan även kall, platsar den ju i dubbel bemärkelse.

Tar man det klassiska rock problemet med att kyla sin öl och kombinerar det med en ikon inom rockvärlden så får man The Marshall Fridge.





Vad mer kan man begära. En pryl som är både vansinnigt snygg och funktionell.

Så,
GE MEJ!  
NU!

torsdag 21 juni 2012

Man kan inte förneka en bra låt...2

Så här dagen innan Midsommar tänkte jag uppmärksamma en lugn suggestiv låt som skrevs av Bonnie Dobson 1962, Morning Dew.
Genom åren har otroligt många gjort covers på denna låt. För min egen del är det väl i första hand Nazareth's version jag tänker på när jag hör titeln, även om många mest förknippar den med Greatful Dead. Själv tror jag numer att jag föredrar Robert Plants version.

Men på det hela, en skön låt som har haft många skepnader men ändå har en kvalitet i sin enkelhet som skiner igenom och gör att den behåller sin kvalitet genom sina transformationer.

Först Originalet
Bonnie Dobson


Nazareth


Robert Plant


Devo


onsdag 20 juni 2012

Önskelistan 5

Dödskallar är coolt och väldigt Rock n Roll. Choklad är gott. Så varför inte kombinera.


Dessa dödskallar i choklad (vit, ljus och mörk) kan köpas hos Firebox till det facila priset 350$ vilket i sig kan ses som att bli skinnad in på benen, men detta är ju en önskelista och önska är ju alltid gratis.

 
Så,
GE MEJ!  
NU!

Är det bara jag eller...

Det känns som Julian Assange affären redan för länge sedan gick över styr, men nu börjar den ta rent komiska proportioner.

Han fortsätter att vara en nagel i ögat på etablissemanget, men på ett otroligt skevt sätt, som mer väcker förundran och löje..
Allt bra han någonsin gjort omkullkastas ju av hans vansinniga korståg mot svenskt rättssamhälle. Han, och hans påhejare kan tycka vad dom vill om saken, men så här ser det ut och det är dom lagar vi har att följa.

Sedan kan man ju fundera på vad som kan hända om han dök upp i Sverige?
Själv tror jag inte att han kommer att bli fälld i domstol för det som han står inför, men det är en fråga som är viktig att den prövas på det sätt som Svensk lag stakat ut.
På sin höjd, om det, mot all förmodan, verkligen skulle gå till att han blir fälld, kommer han att få ett i sammanhangen löjligt bötesbelopp och möjligen några timmars samhällstjänst.

Risken för utlämning till USA har jag svårt att tänka mig skulle vara större här än i England eller för den delen Ecuador. Särskilt som Sydamerika traditionellt sett varit en lekstuga för CIA.  

tisdag 19 juni 2012

Önskelistan 4

Det finns så mycket saker man vill ha. Denna gång inriktar jag mig på ett område som ligger mig varmt om hjärtat, eller rättare sagt, värmer hela vägen ner från mun till mage.

Hot sauces - Heta såser. Precis som med allsköns dryckjom med rockanknytning finns detta fenomen givetvis inom starka såser-världen med. Vilket jag skrivit lite grand om tidigare. Men nu är det dags för en uppdatering till Önskelistan.

Anand Bhatt, Zakk Wylde, Joe Perry, Lynyrd Skynyrd, Kiss, Elvis, Johnny Winter. 





Den senaste såsen jag hittat med rockanknytning är Mayhem Festivals som ger sig in i denna bransch

Av dessa små men naggande goda flaskor, som kommer i flera styrkor är det bara Zakk Wylde såsen jag smakat (den mildaste), så egentligen står alla på min önskelista helt enkelt.

Dessutom, eftersom det finns en med Kiss label (Förvånande? :-)) så vore det ju bra om Motörhead kom med en dom också, så jag kan fortsätta med den "oplanerade" matchningen mellan deras produkter. :-)

Skall väl även nämna denna signatursås från Michael Anthony (Van Halen, Chickenfoot) som säkert är god, men har en väldigt tråkig flaska sett ur Fansynvinkel.







GE MEJ!  
NU!

Ljusare Tider

Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig... sjöng Ulf Lundell och just nu så känns det verkligen så. Luften blir varmare och ljusare för var dag och trots att det är grått idag, så stundar den ljusaste och i folktron mest magiska natten av dem alla.. Naturen grönskar och människor börjar le lite mer spontant mot varandra.

Samtidigt så fullkomligt forsar det ut underbar musik på marknaden. Däribland har den melodiösa ockulta musiken ett uppsving och trots att den ofta förknippas med mörker och ibland ondska så är det inte det i första hand som jag tänker på när jag hör ordet Lucifer. Hur spännande det än må vara med det lite mörka, så är det snarare just som en metafor för ljus som skingrar mörkret, Ifrågasättande och den egna tanken som jag förknippar ordet med .

Det latinska ordet Lucifer är översatt ljusbringare eller ljusbärare.

Många är dom artister som på ett eller annat sätt inspirerats av Lucifer, på gott eller ont. :-) Här till höger hittar ni en stund ett axplock från olika genres med en gemensam, Lucifer och att dom finns på Spotify.
Candlemass - Lucifer Rising
The Cult - Lucifer
Dunderbeist - Lucifer Eyes
Freaky Fairytale Band- Lucifer
Jay-Z - Lucifer
Noctum - Lucifer's Way
Ola Magnell - Lucifer
Os Mutantes - Ave, Lucifer
Rocky Ericson - Don't Shake me Lucifer
Ufomammut  -Lucifer Song

och här nedan filmen Lucifer Rising av Kenneth Anger.

Varför raljerar jag om detta? Jo för att Lucem Ferre (bringa ljus) EP:n från Year of the Goat gav sådan mersmak tillsammans med singeln This Will be Mine, att jag har svårt att bärga mig inför deras fullängdare, helt enkel.  :-)

Bring On The Light

Kenneth Angers Lucifer Rising

måndag 18 juni 2012

Eurovision The fortsättning NSFW

Lite Eurovisionsvibbar så här i efterhand. Sett till innehåll, skulle nedanstående video med Maduar kunna vara gjord av de ryska tanternas i Buranovskiye Babushkis barnbarn.

För den innehåller ungefär samma sak. Dålig engelska, kass text, damer med "bullarna" framme och ett vackert budskap om party.






torsdag 14 juni 2012

Man kan inte förneka en bra låt...

Covers är ett känsligt ämne. Ibland blir det så bra, ibland blir det så vansinnigt illa och så finns det låtar som är så bra att det verkar kvitta vem som försöker sig på en slakt.

En av dessa låtar är Donovans gamla klassiker Season of the Witch från det eminenta året 1966. Som en av de tidiga psykedeliska klassikerna har den en skön monoton grund som för in en i ett transliknande tillstånd innan den "bryter" ut.

Först Orginalet:


Jag hade helst velat ha ett klipp med Sam Gopals version där en ung Lemmy lägger sången, men den var svår att hitta på nätet och jag orkade inte sampla av min CD. Sorry.. Så i stället får ni njuta av följande versioner. Inga direkt omvälvande versioner, men dom duger gott.

Joan Jett


Suck


Hole

Skön dag

Denna dag känns allt mycket bättre än gårdagen. Nu har jag fått hämta hem frugan och hon ligger och snusar bredvid mig. Det är otroligt vad små marginaler livet kan hänga på...

onsdag 13 juni 2012

Skitdag

Denna dag är officiellt en skitdag, även om den slutat bra tillslut. Detta trots att det är svärfars födelsedag. Trots att sonen hade skolavslutning.

Idag höll jag nämligen på att förlora min andra hälft, min livskamrat och älskling. Igår opererades min fru. Operationen gick väl, men under natten blev det lite problem med illamående och kräkningar. Sedan på morgonen kom personalen in på hennes rum och hittade henne avsvimmad och blå i ansiktet.

Hon vaknade av att ett akutteam står och försöker väcka henne. Man ger henne knogmassage på bröstkorgen och en läkare står redo med defibrillator. Vad som hänt är just nu osäkert men man misstänker att hon antagligen fått för mycket av eller reagerat dåligt på något smärtstillande som i sig resulterade i att hon slutade andas.

Enbart tur att någon kom in i rummet i rätt tid.

Nu när jag lämnade sjukhuset på kvällen hade hon dock piggat på  sig betydligt och var tillochmed uppe och gick en sväng.

Kan inte påminna mig att jag varit så rädd och orolig, tidigare, som jag varit idag. Skräm mig aldrig så igen, Älskling... :-)

Som lök på laxen så åkte jag med barnen till Stinsens köpcentrum för proviantering och fick återigen en present av dem genom deras medarbetare i parkeringsbranschen. Men så går det när man är förvirrad och glömmer parkeringsskivan. Dock en parentes i det hela. :-)

tisdag 12 juni 2012

Önskelistan 3


Vet inte riktigt varför, men det verkar som om min önskelista får något av ett dödskalletema.

Normalt sätt så är klockor inte något som imponerar på mig, jag har ju klocka i mobilen. Jag tycker mest att folk som slänger ut tusentals kronor på ett armbandsur är lite suspekta som individer (läs idioter) eller har för mycket pengar. Släng Rolexar och Breitlings efter mig, kunde inte bry mig mindre..

Men som med allting annat så finns ju givet alltid undantag.
Denna klockan av  Richard Mille, Turbillon Skull, är ett sådant undantag. Rätt och slätt ett armbandsur som får snålvattnet att rinna till.




måndag 11 juni 2012

Sommaren är räddad

Brands for Fans lanserar nu lagom till sommaren det officiella Motörhead ölet.


Bara flaskan i sig ger en kick i ett sant Motörheadhjärta som mitt och jag måste nog tillstå att om det inte smakar för taskigt så kommer detta att ersätta den flod av Pistonhead som annars skulle ha slunkit ner under sommarmånaderna.

Det kanske är läge för att göra en battle mellan denna och Kiss ölet, precis som jag gjorde med vinet?
Vem vet. det låter trevligt för mig i alla fall.

Så jävla Metal!

Jag snor rubriken från dokumentärfilmen med samma namn och artikeln i sig från Cherrybombed.

90 år gammal ger Sir Christopher Lee (ingen presentation nödvändig för den filmintresserade) ut sitt andra album med powermetal under namnet Charlemange. Denna gång heter plattan The Omens of Death.

Här berättar han själv om den kommande plattan och vilka som medverkar:


Och här in en intervju som blir för den musikintresserade intressant fram mot 09:30 in i klippet. Vid 12:49 sitter han dessutom och pratar Metallens uppkomst med Tony Iommi. :-)


Två singlar finns ute, Let Legend Mark Me As King, and The Ultimate Sacrifice. Man måste ändå säga att för sin ålder rockar han hårt.
Kanske något man kan önska till nästa års Muskelrock!

fredag 8 juni 2012

Flaming Lips vs. Erykah Badu

Man vet inte riktigt vad man skall tro om bråket mellan Flaming Lips och Erykah Badu om deras gemensamma video. Är det ett PR-trick för att promota en knepig video gjord mest för att chocka eller har man varit taktlös och osmaklig och kört med värsta Bert Karlsson metoderna? Vem vet...

Men en sak visar det tydligt, det finns ett användningsområde för Twitter. Att ha beefs över. Jag har länge undrat över meningen med just Twitter och nu vet jag. :-)

En liten recap av det hela så långt jag förstått det.
Flaming Lips gör en låt/video med oortodoxt innehåll tillsammans med Erykah Badu och hennes lillasyster.
Flammande Läpparna "läcker" ut en råkopia av videon till Internet.
Erykah får spelet via Twitter och beefen är igång. Anklagelser, ursäkter och retfulheter haglar fram och tillbaka mellan intressenterna inför hänförd publik.
Efter mycket twittrande fram och tillbaka mellan Erykah och Wayne Coyne så avslutar  fröken Badu med orden “you can KiSS MY Glittery ASS.” på vilket Wayne svarar med detta:

Hur eller hur, känns inte riktigt som om dom kommer att jobba med varandra igen i det närmaste (om det inte är just ett "konstnärligt" PR-trick).

Här är i alla fall den mycket NSFW videon, så länge den finns kvar. Att säga att den är kontroversiell är väl bara en understatement. Mer åt musiksatt twisted porr hållet, om du frågar mig.


face by mindexpands

Mer info om twitterkriget.:
Newsfeed
Dangerous Minds

På Önskelistan 2

Mera önskelista och även denna gång är det med dödskalle och dryckestema och sådant triggar givetvis habegär.

 Shotglas modell wicked som passar i vilken hårdrockare som helst barskåp. Kan väl fyllas med valfri dryck men på något sätt känns Jack Daniels som ett naturligt inslag. Glasen säljes här men är i skrivande stund utsålda.



GE MEJ!  
NU!

Underbara Internet

På Internet kan man hitta det mesta man behöver. Kläder, skivor, roliga bilder och Tom Araya's skrik.

Source: http://www.cherrybombed.com/


Så om du behöver en liten kort dos Metal, gå till denna siten och tryck på knappen. Klart man blir lycklig.

torsdag 7 juni 2012

Små tankar - Kiss och Kommersialismen.

Kiss är ett underligt och fascinerande band egentligen. Alla dessa resor man gjort genom åren, både på det musikaliska planet, men även som varumärke.

Man har lyckats att gå från att vara ett otroligt bra band, till att vara ett mindre bra band, för att slutligen arbeta upp sig till att vara ett bra band igen. Jag är riktigt nyfiken på den kommande plattan, då Sonic Boom var en riktig uppryckning. Hoppas att dom kan hålla i detta och ge oss mer bra musik.

Kiss är ju också det mest kommersiella bandet som har vandrat på denna jord. Med Gene vid rodret har man gjort affärsmässiga manövrar som skulle tagit livet av vilket annat band som helst. Men på något sätt lyckas man inte bara med att ro hem det mesta man tar sig för, utan man asfalterar även vägen för inte bara sig själva, utan även andra band.
Jag tror inte vi skulle sett denna fullkomliga boom av branding och Merchandise, som går utanför de traditionella ramen av bandtröjorna, hos band på det sätt vi har idag om inte folk som Kiss visat att det går. T.ex.. i form av Rock Viner, en trend som verkligen exploderat på senaste tiden  Det är på gränsen till att man förväntar sig det numer...

Ett litet Axplock som Kiss lånat ut sitt namn till.


Men det är klart, med den basen av rockklassiker man har att stå på, så är det väl lättare att bli förlåten och ingen större riska att man faller i glömska. Men en annan sak som spelar in är nog attityden och deras jävlar anamma som jag låter bli representerat av detta underbara klipp med en ung Gene Simmons på Mike Douglas Show 1974. Att själv, så tidigt i sin karriär, kliva in i TV studio och köra sin grej på det här viset visar på en otrolig mängd Cojones

    


Man kan inte annat än att älska dom.



onsdag 6 juni 2012

Let the Good Times Roll Del 10 - En bit av Rockhistorien - Special thanks...

Sista delen av serien Let the Good Times Roll som jag väljer att tillägna några av de andra banden som nämnts här plus lite annat som är värt att nämnas. Och vem vet, då det finns så mycket mer att gräva ur härifrån, kanske det blir fler tillbakablickar vad det lider.

Så ett ett stort shout out till alla som kretsade runt hela denna tillställning. Då musiklivet i lilla Mönsterås blommade med en otrolig kraft på den lokala scenen. Det är allt för mycket band och folk som spelat roll både för att forma musikscenen runt omkring trakten, men i synnerhet mig, för att jag skall kunna nämna dom alla. Lite referens material från band som nämnts.


The Quill
Eller som dom stavade namnet då, The Quil (den nuvarande stavningen kom till 1990).
Detta var väl vad man skall kunna säga, N.J.B.s stora rivaler på den lokala scenen, samtidigt som vi var goda vänner så fans där en lite tävlingsanda mellan banden.
Dock kan vi med facit i hand se vilket band som höll längst, i och med att The Quill fortfarande frodas som band och har nått ut från det lokala och börjat lägga världen för sina fötter, nu senast i form av sin första USA turné. Grattis Grabbar! Ni rockar som vanligt...

Tidig The Quil bild -86-87
Efter Jolles inhopp och hjälp med  trummandet på N.J.B.s platta så fick även The Quil sitt första kontrakt med Bums Records och man spelade sedan in skivan "Out Of Blue Corners"

På den skivan var laguppställningen
Tommy Karlsson - Sång
Jolle Atlagic - Trummor
Christian Karlsson - Gitarr
Ander Haglund - Keyboard
Peter Holm - Bas

Tommy ersattes sedan av Magnus Ekwall som man gjorde 5 plattor tillsammans med. Basen har genom åren trakteras av Roger Nilsson (Spirutal Beggars) och nu senast av Robert Triches (som en stund spelade med Boom Shankar Group dessutom).
2010 fick man dessutom en nytändning i och med att Gävlesonen och eminenta sångaren Magnus "Magz" Arnarna greppade mikrofonen.Tillsammans spelade dom in senaste albumet Full Circle.


Här är den kompletta medlemslistan för The Quill
The Quill (Quil 1986-1990)

Gitarr:
Christian Carlsson, 1986 -

Trummor:
Jolle Atlagic, 1986 -

Keyboard/Hammondorgel:
Anders Haglund 1986 – 1997
Ingvar Hägg        1997-

Bas:
Mats Johansson, 1986 – 1987
Peter Holm, 1987 – 1993
Roger Nilsson, 1993 – 2005
Robert Triches, 2005 - 2012
Roger Nilsson, 2012 -

Sång:
Olof Falk, 1986
Thommy Johansson 1986 – 1987
Tommy Carlsson, 1987 – 1989
Magnus Ekwall, 1989 – 2008
Magnus Arnar, 2010 -
 

The Quill 2012-


Boom Shanker Group
Egentligen inte ett Mönsteråsband, utan från Oskarshamn, även dom bestående av folk från knuttekretsar. Var det första bandet i vår bekantskapskrets som landade kontrakt och spelade in skiva hos Bums Records i Danmark.


Maths Drehmer - Sång (Den Magiska Hunden, Dweebs, Drehmer)
John Wiksten - Gitarr
Ulf Malm - Gitarr
Mikael Wester - Bas
Micael Hellström - Trummor




Meadow
Inte heller dessa grabbar kommer från Mönsterås, utan från Målilla, men var gamla kompisar till Ubbe och ett band man ofta stötte på ute på spelningar. Deras största tillskott till Mönsterås musikscen var väl egentligen genom att bröderna Larsson sedermera kom att spela i N.J.B. Men här ett exempel på hur dom lät.


Frozen Eyes
Från Göteborg som även dom gjorde platta hos Bums. Med den eminenta gitarristen Mattias Ia Eklundh.
LineUp:
Aulis Hultin - Sång
Mattias Ia Eklundh - Gitarr
Leif Larsson - Bas
Joakim Sjöberg - Trummor




Bums Records
Vad kan man säga om Bums som inte redan är sagt. Kändes som rufflare som ville men inte riktigt kunde. Mycket munläder och löften om gröna skogar som inte riktigt kunde infrias. Dock, så här i efterhand, ett roligt kapitel i livet.

NBV mfl.
Nykterhetens Bildningsverksamhet bör även dom få en liten eloge och då inte bara för deras storsinthet när jag brände sönder mattor på NTO biografen, utan framför allt för allt dom gjort (tillsammans med många andra studieförbund) för musiklivet i Mönsterås.

Jag vet inte hur det är nuförtiden, men då gav dom ekonomiska tillskott till väldigt många band som höll studiecirklar för att få in lite extra kosing. Vart och vartannat band hade en eller flera studiecirklar gående, oftast helt utan något annat än fiktiva deltagare på pappret. Så att man varje kvartal kunde kvittera ut ett par tusingar som ledararvode. Det var pengar som i vårt fall gick till bandeko, sånganläggningar och annat material.

Jag misstänker att studieförbunden var medvetna om att inta alla "kurser" var helt i sin ordning, men att man valde att blunda så länge det sköttes snyggt. Dels för att man faktiskt gjorde nytta, om  än inte på det sätt som var tänkt, men framför allt för att varje kurs var nya intäkter i egna kassan i form av statsbidrag.

Jag kan dessutom starkt rekommendera siterna Heavy Metal Rarities , StrappadoMetalblog och denna Youtubekanal som drivs av Strappado och innehåller mycket obskyrt från metalvärlden och Svenska metallscenen i synnerhet. Rena guldgruvorna och man kan dessutom hitta en hel del material av de som omnämnts här i hans gömmor.

Så, jag hoppas att denna lilla serie har roat åtminstone någon, och som avslutning citerar jag N.J.B. strofen som gett namn till det hela.

...Let the Good times Roll... 




måndag 4 juni 2012

Dagens Musiktips - Factory Brains (igen)

Svettig, svängig och organiskt dementerad avgrundsblues. Det är Factory Brains i ett nötskal när dom står på scenen. Nu kan man dessutom avnjuta dom på skiva, då dom släppt sin första fullängdare Love Like Hours.

Det är befriande att se att det finns unga musiker som ger fasiken i vad som är gångbart och bara ger järnet i det dom själva gillar. Den Stockholmsbaserade Trion fortsätter att vara svettiga, svängiga och organiskt dementerade även på skiva. Att man spelat in live i studion skiner igenom vilket ger en skön och levande känsla. Inget överproducerat och tillrättalagt här inte.

Det var inte så länge sedan jag hade deras singel som dagens musiktips, men eftersom jag gillar dom skarp så är det på plats att köra dom igen.



11 låtar som kan avnjutas direkt från Spotify  och/eller om man vill se dem live (och det vill man) så öppnar dom för Graveyard på Södra Teatern den 8:e Augusti. Skall själv försöka vara där om inte livet sätter käppar i hjulet.:-)

Let the Good Times Roll Del 9 - En bit av Rockhistorien - Epilog

Vi börjar nu närma oss slutet av serien Let the Good Times Roll  och då tänkte jag dra lite allmän kuriosa runtomkring N.J.B.


N.J.B. spelade flitigt och förutom studiominnena så är det just spelningarna som man minns bäst. Många bra minnen från spelningar på diverse knutteträffar (delalar av gaget brukade bestå av stora mängder öl vilket alltid var lika uppskattat), där Höglandsträffen utanför Nässjö, stack ut lite extra och bjöd på en bra spelning. Redan under soundchecket av trummorna tidigt på kvällen stod ett tiotal överförfriskade bikers och diggade som galningar och vrålade efter Tush.

En annan spelning som jag själv alltid kommer att minnas med lite extra värme var på NTO biografen i Mönsterås. NBV (Nykterhetsrörelsens BildningsVerksamhet) arrangerade och ett flertal lokala band spelade.

Bandet framför lite pyro vid Kronmunkens klosterruin


Till denna tillställning hade vi köpt in lite ny pyroteknik. Mulle fyllde år denna kvällen och vi skulle fira honom med ett rejält guldregn hade vi tänkt. Eftersom vi ständigt var fattiga, så var det inte läge att prova pjäserna innan, vilket visade sig bli ödesdigert. Först var planen att rigga en pjäs på Mulles gitarrhals, men det blev inget bra, som tur var. I stället fäste jag två pjäser på trumstativen. Till historien hörde att pjäsen såg ut som en cylinder med två sladdar ut ur ena änden. Min snabba slutsats var givetvis att själva guldregnsstrålen skulle komma ut ur motsatta änden mot sladdarna. Ack vad jag bedrog mig.
Allt gick bra med andra pyropjäser, tills det blev dags att fyra av dom nya. Jag brände av dom och PANG, så gick 10 sekunders guldregn rakt ner i biografens nylagda matta på scenen med två gigantiska brännmärken som följd. Som om inte det var nog för att göra arrangörerna sura så partajade vi till det rätt kraftigt i logen efter spelningen, vilket inte var uppskattat av NBV folket.


Även bandets kanske största spelning på Rudalund med riktigt stor publik, fick en del problem med pyrotekniken. Jag hade riggat en del rejäla pjäser som skulle ge stora eldkvastar framme vid scenkanten, men på grund av en klantig koppling brann bara ena sidan av. Denna lilla fadäs har jag dessutom förevigad på film så den är svår att svära sig fri från.
P-Son
Mulle

söndag 3 juni 2012

Recension - Access All Areas

Har precis läst färdigt Anders Tegners späckade bok Access All Areas.

Man kan väl helt enkelt konstatera att Anders har levt ett rätt spännande liv inom rockcirkusen. Boken ger ett lite spretigt intryck och återger sakligt ganska mycket fakta om banden kring denna tiden. Språket och sättet att skriva blir ibland lite styltigt, men skall man avhandla så mycket olika band från samma tidsålder blir det antagligen svårt att lägga upp det hela på ett bättre sätt.

Mycket av det som skrivs är väl egentligen fakta som redan är känt för många fans, men det finns en hel del guldklimpar i boken också. Inte alls så späckad av skandaler som många andra biografier, även om det finns lite godis i denna genre också.

Att Anders dessutom varit en avgörande faktor för hur Svensk hårdrock utvecklats kan man väl inte sticka under stol med, om inte annat bara genom Okejs popularitet. Även om jag nog tror att musiken i sig hade kraften för att kunnat leva utan honom så hade den troligt sett annorlunda ut.

Jag håller dessutom med Anders i det att det är synd att musikvärlden blivit så vansinnigt industrialiserad att accessen till band blir så otroligt fyrkantig som den är idag.

Helt enkelt en bok man måste läsa om man har det minsta intresse av musiken från denna tiden.

fredag 1 juni 2012

På Önskelistan

Den lilla Rock konsumenten inom mig får ibland stora begär inför vissa saker man ramlar på här och där. Är det dessutom cool dryckjom inblandat blir begäret enormt. :-)

Gick förbi Stockholm Wine Labs och såg denna skapelse i skylten och gissa om habegäret vaknade.

Låt mig presentera Crystal Head Vodka. Så vansinnigt cool att den till och med överglänser Motörheads Vodka. Men bara med en hårsmån...



Lägger man därtill det übercoola shotglas setet som man kan köpa till så är det på gränsen till härdsmälta.


Inget rockband som ligger bakom produkten denna gång, men väl kultskådisen Dan Akroyd. Hur det hela smakar eller hur väl det passar in i mitt barskåp kan jag ännu så länge bara sia om (misstänker att det skulle passa in finemang). Men jag står alltid till förfogande för presenter och recensionsexemplar. :-)

Biljetträsket revisited

Det är inte första gången jag skriver om Biljetträsket som omger våra evenemang och det sjuka som bubblar under ytan.

Nu har Svartabörsnasarna återigen släppt biljetter till evenemang som ännu inte är officiella. Återigen Melodifestivalen. Förra gången man gjorde detta var strax innan det officiella släppet, men nu kan man redan köpa biljetterna hos t.ex. Biljett.nu för det fashionabla priset av 3000:- trots att man inte ens bestämt vilken stad eller arena som kommer att hålla evenemanget...

För mig tyder det bara på man hos dessa spekulantsvin helt enkelt har onaturliga ingångar i förstahandsmarknaden som gör att man kan garantera biljetter på dessa premisser.

STÄDA NU!!!

Let the Good Times Roll Del 8 - En bit av Rockhistorien - Upplösningen

Fortsättningen av serien Let the Good Times Roll. 

Ända sedan Roger slutat som trummis hade vi kämpat för att hitta en trummis som passade in och en tid efter releasepartyt så gick bandet och Peter "P-son" Andersson skilda vägar. Vi stod nu utan både trummis och saknade en gitarr.

Ett antal trummisar passerade i revy under kortare sessioner tills trumpinnarna lämnades över till Rickard "Nutte" Andersson. Gitarren ersattes med en gammal kompis till Ubbe, Glenn Larsson (tidigare spelat i Målillabandet Meadow) som hoppade in på Keyboard ett tag.
Glenn, Nutte, Mulle, Ubbe och Dannesäter

Tyvärr måste man nog säga att detta bara var konstgjord andning och trots en hel del bra nya låtar och demos varav några spelades in och kan avnjutas här, så var det som om luften och lusten försvunnit en del och efter en tid var N.J.B.s saga all....

För mig har resan med N.J.B. både som band och kompisar, i bandet och runt om, varit otrolig givande och varit en tid som betytt mycket både för mig som person och mitt musikintresse.
Allt från att bara hänga i replokalen, spela in demosar och skivor till att spela live så mycket som bara gick.

Vi spelade både på stora tillställningar och små. Allt från flera hundra i publiken vid tex. Rudalund och Höglandsträffen, till spelningar i Kalmar där supportbandet utgjorde halva publiken.
Ubbe

Mulle
För min egen del har det betytt allt från att rodda, sköta ljus, pyroteknik, agera manager och alltiallo i allmänhet. Mycket skratt och fest i goda vänners lag.












Helt enkelt var det det bästa sättet att komma så nära det går att stå på scen, utan att själv kunna spela.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...