Rock Vin - Continued

Helgen har spenderats till viss del inmundigande lite promovin, vilket alltid är roligt. Denna gång är det Sweden Rocks festivalvin som man tagit fram tillsammans med Åkessons som hamnar i gommen. Årets skörd ger oss en röd Shiraz och ett vitt Chenin Blanc.

Båda i praktisk festivalförpackning, dvs. plastflaska. Priset år jämfört med andra rockvin väldigt resonabelt och båda flaskorna ligger på 69 kronor st. Lite synd dock att det är ett beställningsvin, vilket gör att man inte direkt kan gå och spontanköpa sig en flaska.

Så här presenteras vinerna från leverantören:
Sweden Rock Festival Edition Shiraz är ett medelfylligt fruktigt rödvin med jordgubbstoner och liten örtighet.
Sweden Rock Festival Edition Chenin Blanc är ett fruktigt vitt vin med äppeltoner och inslag av tropisk frukt.
Jag tänker väl inte direkt bråka med dessa beskrivningar utan bara späda på med mina egna reflektioner.

Då jag inte riktigt kan se detta som en kamp mellan flaskorna får jag försöka anpassa mitt tidigare recensionsrecept efter omständigheterna.

Utseende/Coolhetsfaktor
Plastflaskor känns lite mindre exklusivt men är desto mer praktiskt under festivaler/picknicks då de är lätta att bära och inte kan bli till ett vasst föremål om de råkar falla till marken. Etiketten är något anonym, men har man en bild med Jimmy Page liknade pose på den så ökar givetvis ballehetsindikatorn. Sweden Rock Festival har ju dessutom blivit lite av en institution i Sverige med tillhörande nostalgifaktor.

Priset
69 kronor, ett i sammanhang ytterst modest pris. Alla andra rockviner jag vet om klockar in på dryga hundralappen. Priset är därmed lite passande för just festival. Har man hostat upp slantar för biljett och camping så kan man behöva lite budget på drickat.

Smak
Den röda Shirazen är vid första anblicken något blek i färgen och som man själva säger medelfylligt, vilket gör det ganska lättdrucket för sig själv. Som min svärmor uttryckte det "det smakar sommar!"

Det vita alternativet är jag väl egentligen inte rätt man att bedöma, då vita viner inte riktigt ingår i min normala diet. Men det är lätt och och svalt (åtminstone sprunget ur in kyl) med en fräsch citrus touch med en viss smörighet.

Trovärdighet
Normalt skulle jag säga att öl är det som gäller i rocksammanhang allmänt och festivaler i synnerhet, men eftersom vin verkar arbeta sig in i rockvärlden med en väldig beslutsamhet, så står det väl inte på länge förrän det är lika obligatoriskt som urtvättade jeans och skinnpaj. När dessutom ett band så otroligt långt från finrummen som Motörhead lånat ut sitt varumärke till egen vinetikett så får man väl se det som ett naturligt inslag numer. 

Nostalgin
Nostalgifaktorn tror jag kan vara stor året om, även om den säkert kan nå episka höjder just runt festivalen. Men då jag aldrig  haft tillfälle att besöka festivalen själv, trots många bra band genom åren, så kan jag inte annat än gissa.

MatchVinnare:
Som sagt, inte riktigt en tävling. Men det finns en faktor som som särskiljer dessa två viner åt lite mer än annat, sett ur ett festivalsammanhang. Kyla. Har man möjlighet att hålla det vita vinet på en schysst låg temperatur så kan jag se mig själv sitta utanför ett tält i solskenet och sörpla det vita vinet.

Om man inte har kylmöjligheter, eller helt enkelt som jag föredrar rött vin, så är det röda det självklara valet.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att båda vinerna är väldigt lättdruckna även om inget av dem ger någon riktig aha-upplevelse, men tillsammans med sitt låga pris, så är det ett jättebra alternativ till festivalsommaren eller picknick i solskenet.