fredag 11 mars 2011

Komma ut ur gardeoben

Veckan som har gått har det pratats om hur Hysén junior kommit ut som homosexuell. Många är de som hyllat honom för sitt mod och man har pratat om hur viktigt detta är som markering och hur det kommer att underlätta för andra homosexuella att komma ut. Förståeligt, men....


Själv är jag väldigt kluven. Inte över att folk skall få vara öppet homosexuella, utan för att man skall behöva tala om att man är det. Att det måste göras en sak av det hela. Så här kommer en hel radda med ambivalent raljerande om ett ämne som jag känner spontant att jag inte tänkt färdigt på och att det finns otroligt många dimensioner att ta in.... :-)

Min egen reaktion på det hela är att det känns inte som vi kommit så värst långt som människor överhuvudtaget när vi hela tiden talar om hur viktigt det är att möjliggöra för homosexuella att komma ut. Jag förstår inte detta med att "komma ut"? För mig är folks sexuella läggning rätt så ovidkommande? Vi är alla människor och varför vi måste deklarera vilken sexuell läggning vi har offentligt kan jag inte riktigt köpa, även om jag förstår detta med förebilder för andra och så vidare.

Om vi skall hålla på på det viset borde man väl lägga till lite mer när man ändå är igång: Jag är Homosexuell, tänder bara på Vita, är Folkpartist, föredrar Hip-hop och allt annat som på något sätt kan stoppa in oss fack, så vi inte på något vis, gud förbjude, behöver interagera med folk som inte tycker och tänker likadant???

Vad är det värsta som kan hända? Att en kille skulle stöta på mig, eller att jag skulle riskera att stöta på en lesbisk (teoretiskt tänkande eftersom jag är lyckligt gift och därmed inte längre springer runt och stöter på kvinnor till höger och vänster)? Jag vet ju själv vad jag föredrar och kan väl efter det välja själv om jag vill tacka ja eller hövligt tacka nej, men hur eler hur borde man väl snarast bli smickrad. Det är ju inte som om homosexuella brukar springa runt och hångla upp folk vare sig dom vill eller inte (eller är det bara mig som ingen tänder på (förutom min fru då förstås (hoppas jag))). :-)

Det närmaste formellt deklarerade av sexuell läggning vi skall behöva komma, i mina ögon, är möjligen när man ser någon hålla varandra i hand på stan.

Visst jag vet att vi inte bor i en perfekt värld ännu och att homosexuella förföljs, men att stoppa in folk i fack är inte att integrera och få bort fördomar, det riskerar bara att bli ännu ett sätt kunna hålla avstånd. Det gäller även i viss mån den känslan man kan få från vissa homosexuella att man inte riktigt vill normaliseras utan att man gör en grej av att vara en i subkulturen homo. Svårt ämne detta.... Jag kanske bara är avundsjuk för att jag inte får vara med...:-)



Om man inte räknar Lesbiska som homosexuella då förstås.....


Grattis och stå på dig i vilket fall som helst, Anton!

5 kommentarer:

  1. Hittade din blogg via bloggfrossa och jag håller med dig. Att kraftigt belysa sexuell läggning med exempelvis gaygalor och hysteri kring en homosexuell fotbollsspelare kan faktiskt leda till att segregeringen blir större. Det kan lätt bli ett "vi och dom"-tänk.

    Kan tänka mig att vissa grupper av människor som egentligen inte alls har någonting emot homosexuella blir irriterade av överexploateringen.

    Å andra sidan blir det kanske lätt så här just p.g.a. att det inte är en självklarhet att de har/haft samma rättigheter som heterosexuella.

    Tänker t.ex. på det här med äktenskap som inte blev tillåtet förrän 2009 här i Sverige osv! Med andra ord har det länge funnits ett "vi och dom"-tänk i det här landet. Åtminstone bland dom som bestämmer.

    SvaraRadera
  2. Jo det är så sant som det är sagt. Att det finns gott om homofober i heterosfären är ju ingen nyhet precis, men ibland känns det som om det finns lika stor heterofober i homovärlden.

    Det skickas liksom lite mixade signaler ibland. :-)

    Jäkligt svårt ämne att inte trassla in sig i. Ibland hanteras det som en egen "människotyp" och ibland mer som en livsstil alá Indie-poppare.

    Men intressant.

    SvaraRadera
  3. Sant, det känns verkligen som att mängden heterofober är lika stor ibland.

    Ja, att inte trassla in sig är oerhört svårt. De har ju varit förtryckta och är det fortfarande i viss mån så man kan ha en viss förståelse att de vill ha upprättelse.

    Samtidigt ställer jag mig frågande till evenemang som t.ex. Gaygalan. Fattar inte riktigt vad den går ut på. Måste homosexuella belysas extra genom en helt egen gala eller vad? Tro mig, det skulle bli ramaskri om TV4 visade Heterogalan.

    Apropå livsstilen kanske man kan kalla den för S(ch)lagdängare. Det är ju inte helt ovanligt att gaykulturen älskar schlager :)

    Intressant var ordet.

    SvaraRadera
  4. Fast det finns ett otroligt starkt argument för att Gay-galan skall existera. Det är banne mig en av få galor som är värd att visas på TV.

    Särskilt som nu i år med duktiga Berg som konferencier. Inte lika putsat, slätstruket och tillrättalagt som alla andra galor.

    SvaraRadera
  5. Åh fan. Jag såg den inte så jag har ingen uppfattning om det var bra TV eller inte. Kanske får ge den en chans om den återkommer så kanske jag ändrar mig. Även fast det är själva grejen som jag ifrågasätter.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...