Frustrerad

Fallet med den våldtagna minderåriga flickan, som nu valsar runt i pressen ger mig så vansinnigt ont i magen.

Dels handlingen i sig, att så brutalt utnyttja ett barn, som dessutom har ett förståndshandikapp och befinner sig i en otroligt utsatt possition.
Att man dessutom sedan försöker våldföra sig på Rättssamhället i stort genom att hota de inblandade. Att det troligen då är anhöriga som står för hoten gör att mitt magonda går över i rent illamående pudrat med stora mängder ren skär ilska, då denna handling antingen är sprungen ur att man inte tycker att grabbarna har gjort något fel, eller att flickan inte är värd bättre.

Dessutom väcker den här typen av saker känslor inom mig som jag inte tycker om. De väcker grottmannen inom mig, och drar fram tankar som jag inte tycker om. Ilskan som bubblar i mig drar mig åt ett medeltida håll som jag egentligen vill hålla mig från, då jag anser mig själv vara humanist i grund och botten.

Om så endast en tiondel av det som sägs är sant, så är i mina ögon, den Svenska straffskalan allt för mild, då dessa individer helt har förbrukat sitt människovärde.