Outsourcing

Samhället rusar på framåt i en hisnande fart i släptåg på en skenande ekonomi, ständigt påpiskade av "Aktieägarna". Allt skall bli billigare. Vinsterna större för topparna. Allt skall gå fortare. Kvalitet? Det får bli en annan gång. Nu skall det dras in stålars medan det går. Spring leende in i väggen, du är ändå utbytbar. Om några år är gruvan tom och då återstår det bara att dra sig tillbaka i något trevligt skatteparadis. Outsourcing och Offshoring har blivit ledstjärnorna, tillsammans med billig arbetskraft från billigare länder.

Den Svenska modellen på entreprenad, Offshorad till Indien och Kina, påhejad av aktieägarna och direktörerna. Kunskap som vi byggt upp över århundraden, ryggraden i vårt välstånd, skänks bort för bolagsfinanserna skall kunna rulla på några år till. Somliga kallar det framtiden, jag kallar det landsförräderi. Visst, jag missunnar inte arbetarna i 3:e världen möjligheten till att bygga upp sina liv, men jag missunnar de makthungriga kapitalistsvinen som gör detta möjligt, inte för att de är måna om fattigdomen, utan för att de i panik vill fylla sina egna fickor till bredden innan botten är nådd.

För att botten måste nås någon gång. Det finns inte billigare än gratis och det ekonomiska system som vi nu har visar snabbare och snabbare sina egna brister. När till och med de nya moderaterna har blivit Socialister Light, då vet man att något är på tok. Vi kan inte konsumera mer, till mindre hela tiden. Särskilt inte i ett system som bygger på att några skall få det snuskigt bra på bekostnad av att väldigt många har det uselt.

Ser man till den nuvarande lågkonjunkturen, så undrar man ju lite vart har alla pengar tagit vägen, för någon stans måste dom ju vara, dom lär ju inte ha gått upp i rök? Var finns familjeföretagen med långsiktighet, som inte är skapade för att ge snabba cash, när vi nu behöver dem? med ledare som vardagshjältar, som vi kan se upp till, som ger lojalitet tillbaka och inte bara kräver.